lördag 27 november 2010

You break me up

Sometimes I bang on the door to your squad,
Sometimes I wish I believed in your God,
I’m bleeding from walking the night in your shoes,
Why do my knees keep on hurting?
I guess I can scare you when showing my scars,
That’s how you won my heart.

You break me up,
You heal me in,
Cause a commotion,
Drive me to spin.
You break me up,
You heal me in,
Throw me to lions,
Tempt me to sin.
You break me up,
You heal me in.

What was that coin that you threw in my mouth?
Cause I’ve been torn between Heaven and Hell,
Slowing the train I prepared to get of,
That’s when the rush is returning.
I guess I can scare you when showing my scars,
That’s how you won my heart.

tisdag 23 november 2010

Jag sitter på golvet på ett halvfärdigt tak.

Det skymmer över Egypten.
Böneutroparen i minareten ett par kvarter bort har ropat ut kvällsbönen och allt är lugnt.
Nere på gatan tutar bilarna när de svänger i korsningen och blinkar med helljuset istället för att tuta.
Vi äter ur det gemensamma fatet som skjuts fram och tillbaka mellan oss. Brödet i handen blir en sked.
Vattenpipan och den gamla TV-apparaten har plockats fram. En grupp män drar ihop några plaststolar och slår sig ner. Det är fotbollsmatch ikväll. Snart blir dom högljudda och ställer sig upp. Dom gestikulerar en stund och sätter sig ner igen. Nån muttrar "Det borde ha varit frispark! Han var offside!" och tar en ny puff på vattenpipan. Det doftar äpple och kanel.
Vi har ätit klart och börjar prata om dagens snorkling och morgondagens dyk.
Tanken vandrar iväg lite av sig själv och jag slänger en blick på skylten på väggen som säger att vi genast ska meddela husägaren om vi upptäcker sprickor i fasaden för det kan vara ett tecken på jordbävning. Nej, inga nya sprickor idag heller.
Någon har varit nere i köket och hämtat oss varsitt glas rykande hett hibiskuste med mycket socker och sträcker mig fatet med kanufa. Vi fick med oss en liten påse kanufa (sött ihoplindat änglahår med pistagenötter) av bagaren idag. Dom är tre bröder som bakar kanufa och annat sött. En av dom är döv.
Nere på gården får katterna sin kvällsmat -dom tillhör gudarna. Flickan nere på gatan som sträcker fram sin hand till förbipasserande har gått sin väg. Hon vill bli läkare när hon blir stor, men kan inte gå i skolan nu eftersom hennes bror gör det. Familjen har inte råd att betala utbildning för dom alla.
Jag drar på mig min tröja. Nattkylan kommer fort.


...fast jag är inte där. Jag är hemma i min lägenhet och tittar ut på snöyran utanför mitt köksfönster. Jag fryser i mina långkallingar och försöker jobba. Jag tänkte bara lite på annat, på Egypten.

onsdag 17 november 2010

Bortom Jerusalems gränser

In the heart of Jerusalem - defying generations of segregation, violence and prejudice - stands an unusual symbol of unity: a gay bar called Shushan. City of Borders goes inside this vibrant underground sanctuary on the East/West border of the Holy City, where people of opposing nationalities, religious affiliations and sexual orientations gather under one roof, to find acceptance and create a community among people typically viewed as each others "enemy."
Araber, judar, kristna, icke-troende - på Shushan kan alla mötas.


Svt Ur - Världen: Bortom Jerusalems gränser är en dokumentär där vi får möta israeliska och palestinska homosexuella som berättar om sin kamp för värdighet och acceptans.
I dokumentären får vi möta politikern Sa ´ar Netanel som driver nattklubben Shushan i Jerusalem där hbt-personer från både Israel som Palestina funnit en fristad. Där möts man bortom alla gränser.
Vi får följa den unge palestiniern Boody som i skydd av mörkret klättrar över muren till Israel och nattklubben Shushan för att en stund få vara den han är. Vi får möta Adam som blev knivhuggen av en ultraortodox jude under Prideparaden och den judiska läkaren Ravit och hennes flickvän sjuksköterskan Samira som är arab.

I dokumentären får vi också möta dem som ser på homosexuella som värre än djur, som vill att homosexuella ska fängslas eller dödas men inte begravas i Jerusalem då de anser att homosexuella gör staden oren och de som anser att homosexuella i Jerusalem skall sparkas på och hatas för att homosexuella förstör stadens skönhet.

Sevärd.

City of Borders - Behind the scenes/Trailer


Se dokumentären i sin helhet (56 min) på Svt Ur Play - Världen: Bortom Jerusalems gränser

måndag 8 november 2010

Inbrott på jobbet 2.0

Nu har nåt spöke stökat till det igen. Det är tråkigt och väldigt irriterande.

lördag 6 november 2010

Desmond Tutu: "Hate has no place in God´s House."

Tidningen Essence har publicerat ett öppet brev av ärkebiskop Desmond Tutu med en vädjan och uppmaning att sätta stopp för de trakasserier och våld som hbt-personer utsätts för på många håll i världen.



Desmond Tutu: 'Hate Has No Place in God's House'
Monday, October 25, 2010

Today I pray for people in Africa and throughout the world who long for freedom because they are lesbian, gay, bisexual or transgender. It grieves me to be retiring at this crucial moment in history, so I write to you in this open letter, to invite you to pick up the work that remains to be done. More than 70 countries still imprison or execute gay and transgender people, and bullying and murders are all too common. This must change.

Each of you is called to respond to God's urgency for love and life. So whether you are in South Africa, the United States or anywhere else, humanity needs to accept its own diversity as a gift from our Creator. Lesbian, gay, bisexual and transgender people are part of our family of God.

I have always striven for a life of love in action. Many told me to stop. They called me a communist or they told me that I might be killed. Now, I have lived long, and one choice that comes with age is how to deal with our own mortality. Should we be more careful or be more bold? Should we rest on our laurels or respond to the urgency of justice?

Boldly, I urge all faith leaders and politicians to stop persecuting people based on their sexual orientation or gender identity. Every day people live in fear because of who they love. We are talking about our family members, our flesh and blood, our humanity. LGBT people are in our villages, towns, cities, countries -- and our whole world.

In South African churches we have sung, "Oh freedom! Freedom is coming, oh yes, I know." We sang this chorus at the lowest points of our journey toward freedom against the racist and colonialist system of apartheid, and we still sing it to this day. Freedom is coming -- and those of us who have freedom must speak out for those whose freedom is under attack. We can and must make a difference.

/Archbishop Desmond Tutu

Essence: Desmond Tutu: Hate has no place in God´s House

GLAAD (Gay & Lesbian Alliance Against Defamation) kommenterar brevet: Essence publishes archbishop Desmond Tutus plea for acceptance

Mendik-Freedom is coming