Igår den 29 maj benådade Malawis president Bingu wa Mutharika av humanitära skäl Steven Monjeza, 26 år, och Tiwonge Chimbalanga, 20 år.
Steven och Tiwonge dömdes till maxstraffet 14 års fängelse och straffarbete för homosexualitet (onaturliga handlingar) och grov oanständighet. Dom arresterades den 27 december 2009 efter att ha hållit en traditionell vigselceremoni där de bekräftade sin kärlek till varandra och då gjorde sig skyldiga till brott mot en malawisk morallag som endast gäller samkönade relationer.
Benådningen tillkännagavs igår när FNs generalsekreterare Ban Ki-moon besökte landet.
”Dessa män har har begått ett brott mot vår kultur, vår religion och våra lagar, men som statschef benådar jag dem härmed och ber nu att de ovillkorligen friges. Jag gör detta av humanitära skäl, men det betyder inte att jag stöder detta."
Vi vill inte tolerera äktenskap av detta slag. Det är okänt i Malawi och det är olagligt."
President Bingu wa Mutharika
”Den här föråldrade strafflagen bör reformeras var den än finns. Det är olyckligt att lagstiftningen kriminaliserar människor pga homosexualitet. Jag hoppas nu att regeringen i Malawi visar på ett humant ledarskap och upphäver strafflagarna som riktas mot homosexuella och istället stiftar lagar som skyddar homosexuella mot diskriminering och hatbrott."
FNs generalsekreterare Ban Ki-moon
"Jag hoppas att andra ledare för afrikanska länder med anti-gay lagar nu ser att detta helt enkelt inte är godtagbart inom det internationella samfundet."
Joseph Amon-Human Rights Watch
The New York Times (Reuter): Malawi President Pardons Gay Couple
The Guardian: Malawi frees jailed gay couple
BBC News: Malawi pardons jailed gay couple
The Advocate: Malawi Couple Pardoned, Released
Box Turtle Bulletin: Malawi Frees Couple Imprisoned for Sodomy
AdHocXP: Skyldiga
AdHocXP: Straff: 14 års fängelse och straffarbete för att dom älskar varandra
Fallet i Malawi har fått internationell uppmärksamhet som ännu ett exempel på den homofobi och anti-gay attityd som sprider sig i Afrika och som fördöms av människorättsorganisationer världen över. Det skall bli intressant att följa hur de övriga länderna på den afrikanska kontinenten nu kommer att reagera på Malawis benådning av Steven och Tiwonge.
----------------------------------
I Tidningen QX finns nu Vanguards dokumentär "Missionaries of Hate" som sändes på Current TV den 26 maj.
I dokumentären undersöker korrespondenten Mariana van Zeller vilket inflytande amerikanska evangeliska grupper och personer har haft i det anti-gay lagförslag som nu bearbetas i Ugandas parlament och de antigay-attityder som nu slår skoningslöst mot hbt-gruppen i Uganda.
Ur Tidningen QX artikel 27 maj 2010:
Skrämmande dokumentär om hatpredikanter i Uganda
Idag pågår en häxjakt och korståg mot homosexuella, konstaterar van Zeller som också träffar den hbt-rörelsen som idag verkar under all mer pressade förhållanden.
Efter att de amerikanska evangeliska missionärerna kom till Uganda i mars 2009 blev situationen i landet allt svårare, säger hbt-rörelsen och rörelsen för mänskliga rättigheter.
Scott Lively, amerikansk pastorn och författare, är känd för sitt aktiva motstånd mot den amerikanska hbt-rörelsen och vill få fler länder att starta rörelser som "försvarar familjen". Lively var i Uganda i mars 2009 och höll föreläsningar om den homosexuella "agendan".
Efter föreläsningen drog organisationen National Taskforce against Homosexualitys ledare pastor Martin Ssempa igång en aktiv kampanj med stöd av flera olika religiösa grupper i landet.
Även om de första evangeliska missionärer som under 2009 reste till Uganda med kampanjen för att "försvara familjen" idag blivit försiktigt avståndstagande mot lagen som nu föreslås införas i landet så fortsätter andra missionärer att ge sitt aktiva stöd. Den amerikanska pastorn Lou Engle, engagerad i kampanjen mot könsneutralt äktenskap i Kalifornien, kallar Uganda för Ground Zero i kampen mot homosexualitet och ger där sitt högljudda stöd till antigaylagen vid evengeliska möten i Uganda.
--------------------------------------
Hela artikeln och dokumentären i Tidningen QX: Skrämmande dokumentär om hatpredikanterna i Uganda
söndag 30 maj 2010
fredag 28 maj 2010
måndag 24 maj 2010
United Methodists of Color (UMOC)
... for a Fully Inclusive Church.
När kommer UMOC etablera sig i Sverige? Gemensam Framtid? Det hoppas jag verkligen! En sådan kyrka vill jag tillhöra. Tack gode Gud för att det här finns!
UMOC was founded in 2000, at a historic gathering of United Methodist people of color. The event was historic because it represented the first gathering across racial and ethnic lines for the purpose of engaging the subject of heterosexism and homophobia in Christianity and the United Methodist Church.
We stand prophetically as a people of color movement in the church, calling the denomination to embrace the multicultural realities of our society and our world. The days of anemic or paltry diversity in the church are over. If the church is to be a vibrant instrument of God's love, faithful to the justice of Jesus, then it must be a place that welcomes all.
UMOC is the progressive, multiracial and multiethnic caucus for true diversity in the United Methodist Church.
UMOC is rooted in the experiences of people of color in the United Methodist church.
UMOC is dedicated to bridging the movements to eradicate all forms of oppression and discrimination in the church.
UMOC is committed to preaching God's Gospel of true liberation in the United Methodist church.
UMOC is committed to creating true diversity in the United Methodist Church.
UMOC stands in the crossroads of the here and now of justice in the church.
UMOC works to build a church that is anti-racist, anti-classist, anti-heterosexist, and anti-colonialist.
UMOC seeks to create ways to build a truly diverse and multicultural denomination for the glory of God and reflecting the wonder of God's creation.
Hemsida United Methodist of Colour: http://www.rmnetwork.org/
Blogg Reconciling Ministries Network: http://www.rmnblog.org/
Manifesto On the Costs of Heterosexism and Racism
UMOC, April 2, 2005
We reject our church and society’s obsession with forcing people into closets by terrorizing them with derogatory labels and dividing their identities into racial/ethnic, and sexual, and spiritual categories in order to stigmatize some parts, and honor others.
We reject the treatment of people of color as objects needed to fill “diversity” slots and assuage guilt, or as educational tools to be probed and dissected.
We reject the requirement for people of color, especially queer people of color to choose between two communities, deciding which is the lesser evil either homophobia in one community or white racism (and homophobia) in another, selecting the parts of themselves that will be acceptable to the majority.
We must reject these attitudes and behaviors because they falsify the gospel and teach all of us the idolatrous practice of worshipping heterosexuality and white privilege, draining the church of integrity and effectiveness in its outreach and mission to the world.
These attitudes and behaviors lock communities of color into patterns of hypocrisy, denial, and oppressive acts against their own lgbt members.
They are destructive of our spiritual and emotional wholeness, and of the rich and creative contributions we have to offer.
Therefore, we prayerfully call upon our white allies and straight allies across all communities to continue to stand with us even when it means risking their status, privilege, and ordination, and to explore for themselves their responses to the question: “what can I do?”
We prayerfully call upon Bishops and District Superintendents to keep their promises and commitments to serve those of us in the church who are vulnerable and stigmatized because of our race/ethnicity and/or sexual orientation.
We prayerfully call upon the varied UM communities of Color to get out of the shallow waters of superficial unity that conceal injustice and spiritual wounding of their own lgbt members; to resist the efforts to divide and conquer our communities by representatives of the dominant power groups in church and society.
We prayerfully call upon ourselves to step forward, acknowledging our fearfulness yet holding fast to our faith in God to resist in every way and every place the painful, exhausting, and interwoven evils of homophobia and racism.
UMOC Manifesto (2005), pdf: UMOC Manifesto (2005)
När kommer UMOC etablera sig i Sverige? Gemensam Framtid? Det hoppas jag verkligen! En sådan kyrka vill jag tillhöra. Tack gode Gud för att det här finns!
UMOC was founded in 2000, at a historic gathering of United Methodist people of color. The event was historic because it represented the first gathering across racial and ethnic lines for the purpose of engaging the subject of heterosexism and homophobia in Christianity and the United Methodist Church.
We stand prophetically as a people of color movement in the church, calling the denomination to embrace the multicultural realities of our society and our world. The days of anemic or paltry diversity in the church are over. If the church is to be a vibrant instrument of God's love, faithful to the justice of Jesus, then it must be a place that welcomes all.
UMOC is the progressive, multiracial and multiethnic caucus for true diversity in the United Methodist Church.
UMOC is rooted in the experiences of people of color in the United Methodist church.
UMOC is dedicated to bridging the movements to eradicate all forms of oppression and discrimination in the church.
UMOC is committed to preaching God's Gospel of true liberation in the United Methodist church.
UMOC is committed to creating true diversity in the United Methodist Church.
UMOC stands in the crossroads of the here and now of justice in the church.
UMOC works to build a church that is anti-racist, anti-classist, anti-heterosexist, and anti-colonialist.
UMOC seeks to create ways to build a truly diverse and multicultural denomination for the glory of God and reflecting the wonder of God's creation.
Hemsida United Methodist of Colour: http://www.rmnetwork.org/
Blogg Reconciling Ministries Network: http://www.rmnblog.org/
Manifesto On the Costs of Heterosexism and Racism
UMOC, April 2, 2005
We reject our church and society’s obsession with forcing people into closets by terrorizing them with derogatory labels and dividing their identities into racial/ethnic, and sexual, and spiritual categories in order to stigmatize some parts, and honor others.
We reject the treatment of people of color as objects needed to fill “diversity” slots and assuage guilt, or as educational tools to be probed and dissected.
We reject the requirement for people of color, especially queer people of color to choose between two communities, deciding which is the lesser evil either homophobia in one community or white racism (and homophobia) in another, selecting the parts of themselves that will be acceptable to the majority.
We must reject these attitudes and behaviors because they falsify the gospel and teach all of us the idolatrous practice of worshipping heterosexuality and white privilege, draining the church of integrity and effectiveness in its outreach and mission to the world.
These attitudes and behaviors lock communities of color into patterns of hypocrisy, denial, and oppressive acts against their own lgbt members.
They are destructive of our spiritual and emotional wholeness, and of the rich and creative contributions we have to offer.
Therefore, we prayerfully call upon our white allies and straight allies across all communities to continue to stand with us even when it means risking their status, privilege, and ordination, and to explore for themselves their responses to the question: “what can I do?”
We prayerfully call upon Bishops and District Superintendents to keep their promises and commitments to serve those of us in the church who are vulnerable and stigmatized because of our race/ethnicity and/or sexual orientation.
We prayerfully call upon the varied UM communities of Color to get out of the shallow waters of superficial unity that conceal injustice and spiritual wounding of their own lgbt members; to resist the efforts to divide and conquer our communities by representatives of the dominant power groups in church and society.
We prayerfully call upon ourselves to step forward, acknowledging our fearfulness yet holding fast to our faith in God to resist in every way and every place the painful, exhausting, and interwoven evils of homophobia and racism.
UMOC Manifesto (2005), pdf: UMOC Manifesto (2005)
UMOC Statement from Lake Junaluska, NC (2005), pdf: Final Statement Junaluska (2005)
THE STOREHOUSES OF GOD´S JUSTICE DO NOT RUN LOW.
WHAT CAN YOU DO?
THE STOREHOUSES OF GOD´S JUSTICE DO NOT RUN LOW.
WHAT CAN YOU DO?
lördag 22 maj 2010
Farbror Torsten –radikal präst, broderskapare och konstälskare i opposition
Borås Skulpturfestival, den andra i ordningen drog igång igår. Anna Lindhs park vid Södra Torget har invigts, runt om i staden har man placerat ut skulpturer och på Borås Konstmuseum är det vernissage för Carl Fredrik Reutersvärd och utställningen ”60 år i branschen”.
När jag läste om Skulpturfestivalen kom jag tänka på farbror Torsten som var intendent och chef för Borås konstmuseum åren 1960 – 1972. Farbror Torsten skulle nog ha uppskattat Skulpturfestivalen.
Farbror Torsten var min morfars bror och en man som det har berättats mycket historier om i vår familj. Det var nog så jag lärde känna honom -genom historierna om honom och genom hans brev, hans vackra handstil och hans bok om Carl-Mikael Bellman.
Farbror Torsten föddes 1907 , som nummer fyra i en syskonskara på åtta, och växte upp i Mölndals kvarnby. Hans pappa var disponent för Götafors bomullsspinneri. Hans mamma kom från en statarefamilj på Kobergs gods i Västergötland. Båda föräldrarna var engagerade i Evangeliska Fosterlandsstiftelsen.
1928 avlade farbror Torsten fil.kand med betyg i konsthistoria, nordiska språk och teoretisk filosofi.
Han gjorde sin militärtjänst i slutet av 1920-talet vid I 15 i Borås och om detta har han sagt att han var komplett oduglig till att bruka vapen.
1930 avlade han en fil.lic. med en avhandling som behandlade svenska epitafier från 1500-1800.
Epitafier är en minnestavla med inskrift över en död person. Epitafiet kan vara uppsatt i eller utanför en kyrka.
Epitafier kan vara av trä, sten eller metall och upptar ofta en andaktsbild samt en målad framställning av den döde och hans familj. Tavlans inskrift kan, förutom data om den avlidne, utgöras av bibelspråk.
Så fort farbror Torsten blev klar med epitafierna lämnade han Mölndal och flyttade till Lund där han började studera teologi. Det har sagts att detta var vad hans pappa ville. Alla sönerna skulle bli präster och det blev dom men inte morfar som rymde hemifrån. Morfar utbildade sig till dekoratör av skyltfönster, blev senare fabrikör på en cementfabrik, gick in som medlem i Metodistkyrkan och var kommunpolitiskt aktiv för moderaterna.
Farbror Torsten avlade en teol.kand. i Lund 1932 och på trettondagen 1933 prästvigdes han i Skara domkyrka. Dagen efter tillträdde han tjänsten som kyrkoadjunk i Norra Vings pastorat, Axvall. Där rådde patriarkala förhållanden och det tyckte inte farbror Torsten om för det hade han fått nog av hemma sa han. Han trivdes också bättre i staden och ansåg att utbudet av konst och kultur i Norra Vings pastorat var fattigt. Han stannade där bara ett kort tag.
Farbror Torsten flyttade till Borås där han så småningom gifte sig med Lizzie som var sjuksköterska för Röda Korset. Dom fick tre söner. Lizzies föräldrar var aktiva inom Svenska Missionsförbundet, det som idag är Svenska Missionskyrkan. I början av 1940-talet drabbades Lizzie av en psykos. Hon lades så småningom in på sjukhus och kom aldrig hem igen. Farbror Torsten blev ensam med barnen.
I Borås, vid sidan om sin prästtjänst, engagerade sig farbror Torsten i stadens konst och kulturliv och satt i styrelsen för Borås och Sjuhäradsbygdens konstförening.
1943 började farbror Torsten sin bana som konst- och litteraturkritiker i den socialdemokratiska Västgöta-Demokraten. Detta höll han på med i 20 år.
Farbror Torsten var socialdemokrat. Jag har fått höra att det var sällsynt att präster var socialdemokrater under 1930-talet och jag har fått mig berättat att farbror Torsten dessutom var både radikal och stridbar i sina prästkläder.
Han hade hört Hjalmar Branting tala på torget i Mölndal när han var 13 år. När han var 16 blev han socialist. Han tyckte mycket om Dan Anderssons diktning och läste proletärdiktarna och upprördes mycket över de stora klasskillnaderna. Så småningom blev han medlem i socialdemokratiska broderskapsrörelsen.
Under julbönen 1938 i Gustav Adolfskyrkan i Borås höll farbror Torsten en predikan mot nazismen och antisemitismen i Tyskland och Österrike, vilket sägs ha upprört några av församlingsborna. Under krigsåren var han medlem av en motståndsgrupp mot nazismen. Han beundrade Torgny Segerstedt, chefredaktören för Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning.
Församlingsborna, särskilt de konservativa kyrkobröderna, fortsatte att uppröras över farbror Torsten då han som präst och konstkritiker ville förnya den kristna konsten. När han 1944 tog in Bror Hjorths krucifix med en expressionistisk liten Kristus på ett väldigt kors i det nya begravningkapellet i Borås, fick kyrkobröderna nog. De ansåg att krucifixet störde begravningsgudstjänsterna och det utbröt en hård kamp via pressen. Kyrkofullmäktige beslöt att avlägsna krucifixet på prov med tanken att det aldrig skulle få komma tillbaka. Då föreslog farbror Torsten att frågan skulle hänskjutas till Kungliga byggnadsstyrelsen, som beslutade att krucifixet skulle få stå kvar.
Farbror Torsten lämnade några år senare arbetarekommunen för gott.
När Gustav Adolfskyrkan restaurerades och byggdes om mellan åren 1951 – 52 deltog farbror Torsten i arbetet med utsmyckningarna. Han såg nu sin chans att realisera sina tankar om konsten i den moderna kyrkan. I detta arbete hamnade han återigen i konflikt med kyrkobröderna. Den här gången gällde det särskilt Liss Erikssons nyskapande dopsmide, ”Det heliga barnet”, som är en abstrakt kvinnogestalt med ett litet barn i sitt sköte. Bröderna hade inte glömt Bror Hjorth-striden och det expressionistiska krucifixet i Uppståndelsekapellet. Dom gick hårt åt farbror Torsten och började bedriva en smutskampanj vilket slutade med att farbror Torsten inte kom på förslagsrum till kyrkoherdesvalet utan kallades istället som ”fjärde provpredikant”.
1960 hoppade farbror Torsten av sin prästtjänst efter att ha fått en förfrågan om att tillträda tjänsten som chef för Borås Konstmuseum.
1970 tilldelades farbror Torsten och radiodoktorn Bertil Söderling, Stiernsköldsmedaljen av Borås stad. Under Andra världskriget hade de båda varit aktiva i samma anti-nazistiska motståndsgrupp.
1972 avslutade farbror Torsten sin tjänst vid Borås Konstmuseum och flyttade till en lägenhet i Göteborg. Han tillbringade mycket tid på universitetsbiblioteket och i bokantikvariat runt om i stan eftersom han forskade kring Carl-Mikael Bellmans liv och person och anglosaxisk litteratur med tonvikt på Jane Austen.
1980 utkom han med sin bok ”I sällskap med Bellman”. Det exemplar han gav min mormor står nu i min bokhylla och i den finns ett citat av Dylan Thomas.
”Though they sink trough the sea they shall rise again;
Though lovers be lost love shall not;
And death shall have no dominion.” Dylan Thomas 1933
Farbror Torsten besökte ofta Borås efter att han hade flyttat därifrån, han hade vänner där och han var medlem i ordenssällskapet Par Bricole (dotterloge till Bacchi). Då och då reste han till Stockholm där han var ständig ledamot av Bacchanaliska Academien som håller till i Bellmanhuset vid Urvädersgränd.
"Av gammal vana", brukade han varje söndag besöka högmässan, oftast i Göteborgs domkyrka eller i Hagakyrkan, ibland i någon frikyrka, men aldrig i Vasakyrkan, som han inte tyckte om.
Farbror Torsten var för det mesta i opposition med de konservativa bröderna och de dominerande ställningarna i Göteborgs stift. Han förblev en varm anhängare av kvinnliga präster. I kontrast till detta var han väldigt konservativ vad gäller teknik och ställde sig avvisande till ”praktiska göromål” som inte intresserade honom alls. Han vägrade TV, hade aldrig ägt någon och det var totalt främmande för honom att köra bil. Han promenerade mest och väldigt fort. Vid längre sträckor kunde han om nödvändigt åka spårvagn eller tåg tillsammans med andra.
Farbror Torsten dog 2004, 97 år gammal.
Jag är nästan säker på att han skulle sympatisera med oss 1500 i Facebookgruppen.
När jag läste om Skulpturfestivalen kom jag tänka på farbror Torsten som var intendent och chef för Borås konstmuseum åren 1960 – 1972. Farbror Torsten skulle nog ha uppskattat Skulpturfestivalen.
Torsten Ahlstrand i Jane Austens fotspår, England den 3 juli 1996.
Farbror Torsten var min morfars bror och en man som det har berättats mycket historier om i vår familj. Det var nog så jag lärde känna honom -genom historierna om honom och genom hans brev, hans vackra handstil och hans bok om Carl-Mikael Bellman.
Farbror Torsten föddes 1907 , som nummer fyra i en syskonskara på åtta, och växte upp i Mölndals kvarnby. Hans pappa var disponent för Götafors bomullsspinneri. Hans mamma kom från en statarefamilj på Kobergs gods i Västergötland. Båda föräldrarna var engagerade i Evangeliska Fosterlandsstiftelsen.
1928 avlade farbror Torsten fil.kand med betyg i konsthistoria, nordiska språk och teoretisk filosofi.
Han gjorde sin militärtjänst i slutet av 1920-talet vid I 15 i Borås och om detta har han sagt att han var komplett oduglig till att bruka vapen.
1930 avlade han en fil.lic. med en avhandling som behandlade svenska epitafier från 1500-1800.
Epitafier är en minnestavla med inskrift över en död person. Epitafiet kan vara uppsatt i eller utanför en kyrka.
Epitafier kan vara av trä, sten eller metall och upptar ofta en andaktsbild samt en målad framställning av den döde och hans familj. Tavlans inskrift kan, förutom data om den avlidne, utgöras av bibelspråk.
Så fort farbror Torsten blev klar med epitafierna lämnade han Mölndal och flyttade till Lund där han började studera teologi. Det har sagts att detta var vad hans pappa ville. Alla sönerna skulle bli präster och det blev dom men inte morfar som rymde hemifrån. Morfar utbildade sig till dekoratör av skyltfönster, blev senare fabrikör på en cementfabrik, gick in som medlem i Metodistkyrkan och var kommunpolitiskt aktiv för moderaterna.
Farbror Torsten avlade en teol.kand. i Lund 1932 och på trettondagen 1933 prästvigdes han i Skara domkyrka. Dagen efter tillträdde han tjänsten som kyrkoadjunk i Norra Vings pastorat, Axvall. Där rådde patriarkala förhållanden och det tyckte inte farbror Torsten om för det hade han fått nog av hemma sa han. Han trivdes också bättre i staden och ansåg att utbudet av konst och kultur i Norra Vings pastorat var fattigt. Han stannade där bara ett kort tag.
Farbror Torsten flyttade till Borås där han så småningom gifte sig med Lizzie som var sjuksköterska för Röda Korset. Dom fick tre söner. Lizzies föräldrar var aktiva inom Svenska Missionsförbundet, det som idag är Svenska Missionskyrkan. I början av 1940-talet drabbades Lizzie av en psykos. Hon lades så småningom in på sjukhus och kom aldrig hem igen. Farbror Torsten blev ensam med barnen.
I Borås, vid sidan om sin prästtjänst, engagerade sig farbror Torsten i stadens konst och kulturliv och satt i styrelsen för Borås och Sjuhäradsbygdens konstförening.
1943 började farbror Torsten sin bana som konst- och litteraturkritiker i den socialdemokratiska Västgöta-Demokraten. Detta höll han på med i 20 år.
Farbror Torsten var socialdemokrat. Jag har fått höra att det var sällsynt att präster var socialdemokrater under 1930-talet och jag har fått mig berättat att farbror Torsten dessutom var både radikal och stridbar i sina prästkläder.
Han hade hört Hjalmar Branting tala på torget i Mölndal när han var 13 år. När han var 16 blev han socialist. Han tyckte mycket om Dan Anderssons diktning och läste proletärdiktarna och upprördes mycket över de stora klasskillnaderna. Så småningom blev han medlem i socialdemokratiska broderskapsrörelsen.
Under julbönen 1938 i Gustav Adolfskyrkan i Borås höll farbror Torsten en predikan mot nazismen och antisemitismen i Tyskland och Österrike, vilket sägs ha upprört några av församlingsborna. Under krigsåren var han medlem av en motståndsgrupp mot nazismen. Han beundrade Torgny Segerstedt, chefredaktören för Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning.
Församlingsborna, särskilt de konservativa kyrkobröderna, fortsatte att uppröras över farbror Torsten då han som präst och konstkritiker ville förnya den kristna konsten. När han 1944 tog in Bror Hjorths krucifix med en expressionistisk liten Kristus på ett väldigt kors i det nya begravningkapellet i Borås, fick kyrkobröderna nog. De ansåg att krucifixet störde begravningsgudstjänsterna och det utbröt en hård kamp via pressen. Kyrkofullmäktige beslöt att avlägsna krucifixet på prov med tanken att det aldrig skulle få komma tillbaka. Då föreslog farbror Torsten att frågan skulle hänskjutas till Kungliga byggnadsstyrelsen, som beslutade att krucifixet skulle få stå kvar.
Bror Hjorths fem meter höga polykroma krucifix i trä med en liten skuren kristusskulptur, orsakade högljudd kritik. Kristusfiguren ansågs ha tydliga semitiska drag som gav en felaktig bild av den verkliga Jesus. Kritikerna ansåg dessutom att Jesus var för liten i förhållande till det stora korset. Kritiken råder inte längre.
Farbror Torsten lämnade några år senare arbetarekommunen för gott.
När Gustav Adolfskyrkan restaurerades och byggdes om mellan åren 1951 – 52 deltog farbror Torsten i arbetet med utsmyckningarna. Han såg nu sin chans att realisera sina tankar om konsten i den moderna kyrkan. I detta arbete hamnade han återigen i konflikt med kyrkobröderna. Den här gången gällde det särskilt Liss Erikssons nyskapande dopsmide, ”Det heliga barnet”, som är en abstrakt kvinnogestalt med ett litet barn i sitt sköte. Bröderna hade inte glömt Bror Hjorth-striden och det expressionistiska krucifixet i Uppståndelsekapellet. Dom gick hårt åt farbror Torsten och började bedriva en smutskampanj vilket slutade med att farbror Torsten inte kom på förslagsrum till kyrkoherdesvalet utan kallades istället som ”fjärde provpredikant”.
1960 hoppade farbror Torsten av sin prästtjänst efter att ha fått en förfrågan om att tillträda tjänsten som chef för Borås Konstmuseum.
1970 tilldelades farbror Torsten och radiodoktorn Bertil Söderling, Stiernsköldsmedaljen av Borås stad. Under Andra världskriget hade de båda varit aktiva i samma anti-nazistiska motståndsgrupp.
1972 avslutade farbror Torsten sin tjänst vid Borås Konstmuseum och flyttade till en lägenhet i Göteborg. Han tillbringade mycket tid på universitetsbiblioteket och i bokantikvariat runt om i stan eftersom han forskade kring Carl-Mikael Bellmans liv och person och anglosaxisk litteratur med tonvikt på Jane Austen.
1980 utkom han med sin bok ”I sällskap med Bellman”. Det exemplar han gav min mormor står nu i min bokhylla och i den finns ett citat av Dylan Thomas.
”Though they sink trough the sea they shall rise again;
Though lovers be lost love shall not;
And death shall have no dominion.” Dylan Thomas 1933
Farbror Torsten besökte ofta Borås efter att han hade flyttat därifrån, han hade vänner där och han var medlem i ordenssällskapet Par Bricole (dotterloge till Bacchi). Då och då reste han till Stockholm där han var ständig ledamot av Bacchanaliska Academien som håller till i Bellmanhuset vid Urvädersgränd.
"Av gammal vana", brukade han varje söndag besöka högmässan, oftast i Göteborgs domkyrka eller i Hagakyrkan, ibland i någon frikyrka, men aldrig i Vasakyrkan, som han inte tyckte om.
Farbror Torsten var för det mesta i opposition med de konservativa bröderna och de dominerande ställningarna i Göteborgs stift. Han förblev en varm anhängare av kvinnliga präster. I kontrast till detta var han väldigt konservativ vad gäller teknik och ställde sig avvisande till ”praktiska göromål” som inte intresserade honom alls. Han vägrade TV, hade aldrig ägt någon och det var totalt främmande för honom att köra bil. Han promenerade mest och väldigt fort. Vid längre sträckor kunde han om nödvändigt åka spårvagn eller tåg tillsammans med andra.
Farbror Torsten dog 2004, 97 år gammal.
C.M. Bellman FE 9-Käraste bröder, systrar och vänner
Jag är nästan säker på att han skulle sympatisera med oss 1500 i Facebookgruppen.
fredag 21 maj 2010
It takes a fool to remain sane
The Ark-It takes a fool to remain sane
Whatever happened to the funky race?
A generation lost in pace,
Wasn´t life supposed to be more than this?
In this kiss I´ll change your bore for my bliss
But let go of my hand and it will slip out in the sand if you don´t give me the chance
to break down the walls of attitude,
I ask nothing of you
not even your gratitude
And if you think I´m corny
then it will not make me sorry
it´s your right to laugh at me
and in turn, that´s my oppurtunity
to feel brave
Because ridicule is no shame
it´s just a way to eclipse hate
it´s just a way to put my back straight
it´s just a way to remain sane
Every morning I would see her getting off the bus the picture never drops
it´s like a multicoloured snapshot stuck in my brain
it kept me sane for a couple of years
as it drenched my fears
of becoming like the others
who become unhappy mothers
and fathers of unhappy kids
And why is that?
Cause they ´ve forgotten how to play
maybe they´re afraid to feel ashamed
to seem strange
to seem insane
to gain weight
to seem gay
I tell you this:
That it takes a fool to remain sane
It takes a fool to remain sane
It takes a fool to remain sane
In this world all covered up in shame
So, take it to the stage in a multicoloured jacket take it jackpot, crackpot,
strutting like a peacock
nailvarnish Arkansas
shimmy-shammy featherboah crackpot haircut
dye your hair in glowing red and blue,
Do, Do, Do! What you wanna do, Don´t think twice, do what you have to do,
Do, Do, Do, Do! Let your heart decide what you have to do that´s all there is to find
Cause it takes a fool to remain sane,
Oh,It takes a fool to remain sane
It takes a fool to remain sane
In this world all covered up in shame
Straff: 14 års fängelse och straffarbete
...för att dom älskar varandra.
"I will give you a scaring sentence so that the public be protected from people like you, so that we are not tempted to emulate this horrendous example," said Judge Nyakwawa Usiwa-Usiwa in the commercial capital, Blantyre.
"I will give you a scaring sentence so that the public be protected from people like you, so that we are not tempted to emulate this horrendous example," said Judge Nyakwawa Usiwa-Usiwa in the commercial capital, Blantyre.
Steven Monjeza, 26, och Tiwonge Chimbalanga, 20, har suttit fängslade sedan de arresterades den 27 december efter att ha hållit en traditionell vigselceremoni där de bekräftade sin kärlek till varandra. Pga av detta har Steven och Tiwonge enligt en malawisk morallag som endast gäller samkönade relationer gjort sig skyldiga till brottet onaturliga handlingar och grov oanständighet. Domen som nu fallit innebär ett maxstraff på 14 års fängelse och straffarbete.
The courtroom was packed, and hundreds of people gathered outside the building. Some shouted abuse as the couple were taken back to jail.
There were shouts of "You got what you deserve!" and "Fourteen years is not enough, they should get 50!"
BBC News 20 maj 2010: Malawi gay couple get maximum sentence of 14 years
torsdag 20 maj 2010
De kristna arkitekterna bakom Ugandas Anti-Gay Bill
En trailer för Vanguards dokumentär "Missionaries of Hate"
I den kommande säsongen av Vanguard, undersöker korrespondenten Mariana van Zeller vilket inflytande amerikanska evangeliska grupper och personer har haft i det anti-gay lagförslag som nu bearbetas i Ugandas parlament och de antigay-attityder som nu slår skoningslöst mot hbt-gruppen i Uganda. Dokumentären sänds på Current TV den 26 maj.
Mariana van Zeller: -Do you think that your ideas regarding homosexuals are better received in Uganda?
Scott Lively: -Of course. Uganda is a christian country, America is really is not a christian country.
Current TV: http://current.com/vanguard
Box Turtle Bulletin har följt situationen för hbt-gruppen i Uganda och har många bra artiklar och god nyhetsuppdatering.
Box Turtle Bulletin 20 maj 2010: Current TV Investigates Influence of American Evangelicals In Uganda
I den kommande säsongen av Vanguard, undersöker korrespondenten Mariana van Zeller vilket inflytande amerikanska evangeliska grupper och personer har haft i det anti-gay lagförslag som nu bearbetas i Ugandas parlament och de antigay-attityder som nu slår skoningslöst mot hbt-gruppen i Uganda. Dokumentären sänds på Current TV den 26 maj.
Mariana van Zeller: -Do you think that your ideas regarding homosexuals are better received in Uganda?
Scott Lively: -Of course. Uganda is a christian country, America is really is not a christian country.
Current TV: http://current.com/vanguard
Box Turtle Bulletin har följt situationen för hbt-gruppen i Uganda och har många bra artiklar och god nyhetsuppdatering.
Box Turtle Bulletin 20 maj 2010: Current TV Investigates Influence of American Evangelicals In Uganda
onsdag 19 maj 2010
Skyldiga
...till onaturliga handlingar och grov oanständighet, enligt en lag som bara gäller samkönade relationer.
Det homosexuella paret Steven Monjeza, 26, och Tiwonge Chimbalanga, 20, i Malawi, greps den 27 december 2009 efter att ha hållit en traditionell vigselceremoni där de bekräftade sin kärlek till varandra. Domen föll igår.
Steven och Tiwonge har hela tiden förnekat anklagelserna mot dem.
Enligt Malawis lagar, riskerar dom nu möta upp till 14 års fängelse. Besked om straff förväntas komma i morgon.
"Jag älskar Steven. Om människorna eller världen inte kan ge mig möjligheten och friheten att fortsätta leva tillsammans med honom, så kan jag lika gärna dö här i fängelset. En frihet utan Steven är meningslös."
Tiwonge
Advocate Daily News 19 maj 2010: State Department Condemns Malawi Conviction
Joe. My. God. 19 maj 2010: U.S. Department Condemns Conviction Of Malawi Gay Coup.
Tidningen QX 19 maj 2010: Vänsterpartiet oroas över Malawidom
Box Turtle Bulletin 19 maj 2010: Malawi Government Pleased With Homosexuality Conviction
Tidningen QX 18 maj 2010: Steven och Tiwonge "skyldiga" till homosexualitet
Pink News 18 maj 2010: Malawi gay couple found guilty of unnatural acts and gross indecency
Pink News 28 april 2010: Jailed gay Malawi couple thanks supporters
Det homosexuella paret Steven Monjeza, 26, och Tiwonge Chimbalanga, 20, i Malawi, greps den 27 december 2009 efter att ha hållit en traditionell vigselceremoni där de bekräftade sin kärlek till varandra. Domen föll igår.
Steven och Tiwonge har hela tiden förnekat anklagelserna mot dem.
Enligt Malawis lagar, riskerar dom nu möta upp till 14 års fängelse. Besked om straff förväntas komma i morgon.
"Jag älskar Steven. Om människorna eller världen inte kan ge mig möjligheten och friheten att fortsätta leva tillsammans med honom, så kan jag lika gärna dö här i fängelset. En frihet utan Steven är meningslös."
Tiwonge
Advocate Daily News 19 maj 2010: State Department Condemns Malawi Conviction
Joe. My. God. 19 maj 2010: U.S. Department Condemns Conviction Of Malawi Gay Coup.
Tidningen QX 19 maj 2010: Vänsterpartiet oroas över Malawidom
Box Turtle Bulletin 19 maj 2010: Malawi Government Pleased With Homosexuality Conviction
Tidningen QX 18 maj 2010: Steven och Tiwonge "skyldiga" till homosexualitet
Pink News 18 maj 2010: Malawi gay couple found guilty of unnatural acts and gross indecency
Pink News 28 april 2010: Jailed gay Malawi couple thanks supporters
tisdag 18 maj 2010
Människor som ingen vill se
...som bara Gud orkar med.
Det är dom utan jobb som inte har någonting
som förlorat sin kvinna som har tappat sin ring
som har övergett huset som har lämnat sin bil
dom som sytt om sina kläder som inte har någon stil
det är dom utan vänner det är dom utan land
som grävt ner sina vapen som har klippt alla band
som har glömt hur det doftar som har tappat sitt tal
som för längesen har tappat rösten som inte har något val
som inte har någon lust att lämna mig i fred
det finns människor som ingen jävel vill se
som inte har någon lust att lämna mig i fred
det finns människor som bara gud orkar med
det är dom utan hopp det är dom utan mat
som inte finner nått skydd som inte har någon stad
som supit upp sina pengar som ljugit bort sin familj
det är dom fattiga fula som inte vill passa in
som inte har någon lust att lämna mig i fred
det finns människor som ingen jävel vill se
som inte har någon lust att lämna mig i fred
det finns människor som bara gud orkar med
det är som med gamla hundar
som gör det enklare att blunda
ett hinder som man helst vill kunna runda
som dom flesta helst vill gömma undan
som inte har någon lust att lämna mig i fred
det finns människor som ingen jävel vill se
som inte har någon lust att lämna mig i fred
det finns människor som bara gud orkar med
som inte har någon lust att lämna mig i fred
det finns människor som ingen jävel vill se
som inte har någon lust att lämna mig i fred
det finns människor som bara gud orkar med
Bo Kaspers Orkester-Människor som ingen vill se, Albumet KAOS (2001)
Det är dom utan jobb som inte har någonting
som förlorat sin kvinna som har tappat sin ring
som har övergett huset som har lämnat sin bil
dom som sytt om sina kläder som inte har någon stil
det är dom utan vänner det är dom utan land
som grävt ner sina vapen som har klippt alla band
som har glömt hur det doftar som har tappat sitt tal
som för längesen har tappat rösten som inte har något val
som inte har någon lust att lämna mig i fred
det finns människor som ingen jävel vill se
som inte har någon lust att lämna mig i fred
det finns människor som bara gud orkar med
det är dom utan hopp det är dom utan mat
som inte finner nått skydd som inte har någon stad
som supit upp sina pengar som ljugit bort sin familj
det är dom fattiga fula som inte vill passa in
som inte har någon lust att lämna mig i fred
det finns människor som ingen jävel vill se
som inte har någon lust att lämna mig i fred
det finns människor som bara gud orkar med
det är som med gamla hundar
som gör det enklare att blunda
ett hinder som man helst vill kunna runda
som dom flesta helst vill gömma undan
som inte har någon lust att lämna mig i fred
det finns människor som ingen jävel vill se
som inte har någon lust att lämna mig i fred
det finns människor som bara gud orkar med
som inte har någon lust att lämna mig i fred
det finns människor som ingen jävel vill se
som inte har någon lust att lämna mig i fred
det finns människor som bara gud orkar med
Noomi och Rut
The Lord is my Shepard, I have all I need,
She makes me lie down in green meadows,
Beside the still waters, She will lead.
She restores my soul, She rights my wrongs,
She leads me in a path of good things,
And fills my heart with songs.
Even though I walk, through a dark and dreary land,
There is nothing that can shake me,
She has said She won't forsake me,
I'm in her hand.
She makes me lie down in green meadows,
Beside the still waters, She will lead.
She restores my soul, She rights my wrongs,
She leads me in a path of good things,
And fills my heart with songs.
Even though I walk, through a dark and dreary land,
There is nothing that can shake me,
She has said She won't forsake me,
I'm in her hand.
Tvinga mig inte att överge dig
och vända tillbaka.
Dit du går, går också jag,
och där du stannar, stannar jag.
Ditt folk är mitt folk,
och din Gud är min Gud.
Där du dör vill jag dö,
och där vill jag bli begraven.
Herren må göra mig vad som helst -
endast döden skall skilja oss åt.
Rut 1:16-17
och vända tillbaka.
Dit du går, går också jag,
och där du stannar, stannar jag.
Ditt folk är mitt folk,
och din Gud är min Gud.
Där du dör vill jag dö,
och där vill jag bli begraven.
Herren må göra mig vad som helst -
endast döden skall skilja oss åt.
Rut 1:16-17
måndag 17 maj 2010
1500 är inte betydelselöst.
Det är hoppfullt.
Under kyrkokonferensen "Utmanad" i Örebro deltog jag i en liten grupp som representerade Facebookgruppen "Ge Missionskyrkans lokala församlingar rätten att viga par av samma kön". Vi gick omkring på påverkanstorget i blå t-tröjor med texten "1500 på facebook för lokalt beslutsfattande" och talade med människor där om just detta.
Under debatten som sen följde påtalade någon att just denna facebookgrupp minsann var betydelselös och att det är mycket bättre att vara med i den världsvida kyrkan framför en facebookgrupp bestående av drygt 1500 medlemmar.
Nu är det så att ett av skälen till att jag gick med i just den här facebookgruppen är att medlemsskap i den världsvida kyrkan inte är något självklart för hbt-gruppen och att det finns systerkyrkor som nu hotar att bryta samarbetet med Svenska Missionkyrkan när de nu öppnar upp för vigsel av samkönade, bla en systerkyrka från Estland som anser att homosexualitet skall betraktas som kriminellt på samma sätt som pedofili och prostitution.
Om det nu varit så att den här facebookgruppen var så betydelselös som det påpekades under debatten så hade den nog aldrig noterats. Så jag är mycket stolt över min 1500-tröja, att jag vågade bära den trots att det kändes lite "smurfigt" och glad över alla människor som jag träffade under konferensen i och utanför den här gruppen från våra olika kyrkor och samfund som vill arbeta för att motverka diskriminering och för en mer en öppen kyrka. Tack.
Är också mycket nöjd och glad i min nya BAD HAIR DAY mössa som tjejerna i rockbandet skaffade mig i Örebro. Den kan jag gömma mitt huvud i vid behov. Tack.
Under kyrkokonferensen "Utmanad" i Örebro deltog jag i en liten grupp som representerade Facebookgruppen "Ge Missionskyrkans lokala församlingar rätten att viga par av samma kön". Vi gick omkring på påverkanstorget i blå t-tröjor med texten "1500 på facebook för lokalt beslutsfattande" och talade med människor där om just detta.
Under debatten som sen följde påtalade någon att just denna facebookgrupp minsann var betydelselös och att det är mycket bättre att vara med i den världsvida kyrkan framför en facebookgrupp bestående av drygt 1500 medlemmar.
Nu är det så att ett av skälen till att jag gick med i just den här facebookgruppen är att medlemsskap i den världsvida kyrkan inte är något självklart för hbt-gruppen och att det finns systerkyrkor som nu hotar att bryta samarbetet med Svenska Missionkyrkan när de nu öppnar upp för vigsel av samkönade, bla en systerkyrka från Estland som anser att homosexualitet skall betraktas som kriminellt på samma sätt som pedofili och prostitution.
Om det nu varit så att den här facebookgruppen var så betydelselös som det påpekades under debatten så hade den nog aldrig noterats. Så jag är mycket stolt över min 1500-tröja, att jag vågade bära den trots att det kändes lite "smurfigt" och glad över alla människor som jag träffade under konferensen i och utanför den här gruppen från våra olika kyrkor och samfund som vill arbeta för att motverka diskriminering och för en mer en öppen kyrka. Tack.
Är också mycket nöjd och glad i min nya BAD HAIR DAY mössa som tjejerna i rockbandet skaffade mig i Örebro. Den kan jag gömma mitt huvud i vid behov. Tack.
söndag 16 maj 2010
Göteborg 16 maj 2010: Stadens första Regnbågspromenad
Mer om årets HBT-festival i Göteborg: http://hbt-festivalen.se/
--------------------
Och igår fattades det ett beslut i Svenska Missionskyrkan efter ett 100-tal debattinlägg att våra lokala församlingar själva ska få avgöra om de vill viga samkönade par eller inte.
Det blev inget rungande Nej. Det blev ett Ja. Med liten marginal med 9 röster men ändå ett Ja.
lördag 15 maj 2010
På väg att skapa ett A- och ett B-lag bland Svenska Missionskyrkans medlemmar?
Ett uttalande från MED-gruppen, den grupp öppet homosexuella i SMK som fört samtal med missionsföreståndare Göran Zettergren och kyrkosekreterare Olle Alkholm.
Svenska Missionskyrkans styrelse är beredd att medvetet fortsätta diskriminera och skapa ett A- och ett B-lag bland kyrkans medlemmar
Ordförandens utslagsröst
Med "kyrkostyrelsen" avses i första hand den grupp i kyrkostyrelsen som tillsammans med ordförandens extra utslagsröst förpassade de viktiga frågor som vi nu vill peka på till de lägen som nu är fallet.
Äktenskap och välsignelse
I ett yttrande till årets kyrkokonferens säger kyrkostyrelsen såväl att "alla par behandlas lika" som att "Missionskyrkans grundläggande uppfattning är att äktenskap är ett förbund mellan man och kvinna" (sid 20, andra stycket, i föredragningslistan).
När bestämdes detta? Vem avgjorde frågan? Och vad är då samkönade äktenskap som ingåtts på det ena eller andra sättet?
Kyrkostyrelsen pekar samtidigt på "att pastor och församling kan besluta om att erbjuda välsignelseakt enligt intentionerna i 1997 års Generalkonferens".
Eftersom det numera inte finns något registrerat partnerskap måste den anvisade välsignelseakten nu avse "välsignelse av borgerligt ingånget äktenskap".
Begreppet äktenskap tycks alltså vara viktigare än digniteten i välsignelsen.
"Alla behandlas lika" och välsignelserätten
Kyrkostyrelsen föreslår Kyrkokonferensen att "Missionskyrkan avsäger sig vigselrätten, på egen hand eller tillsammans med andra. Alla par behandlas lika." (sid 20 i handlingarna för årets kyrkokonferens)
Kyrkostyrelsen föreslår vidare "att rekommendera att inga vigslar mellan par av samma kön hålls i Missionskyrkans församlingar förrän beslut fattats om vigselrätten."
Om man vill behandla alla lika, och vill bli av med vigselrätten - varför föreslår då inte kyrkostyrelsen att Missionskyrkan avstår från vigslar generellt i avvaktan på avgörande om vigselrätten?
Avseende myndighetsutövningen har det tidigare sagts från Missionskyrkans ledning att ansvarig myndighet skulle ha ålagt SMK att anmäla pastorer som genomför vigsel för samkönade par, så länge det inte finns någon ordning för detta i SMK.
Ansvarig myndighet har bestämt meddelat att så inte är fallet:
Hänskjuta frågan till Gemensam Framtid?
Kyrkostyrelsen vill lägga frågor som berör församlingars självbestämmande och medlemmars rätt att själva tolka tron - grundläggande i Svenska Missionskyrkan - i malpåse och överlåta dem till en ny gemensam kyrka (Gemensam Framtid, GF). Därmed är kyrkostyrelsen beredd att släppa dessa viktiga frågor i ytterligare minst tre år.
Svenska Baptistsamfundet hanterar frågorna annorlunda - de överlämnar avgöranden om vigselfrågan till de lokala församlingarna och förväntar sig en utveckling i frågorna under kommande år. I Metodistkyrkan - som har en mer komplicerad situation utifrån sitt medlemskap i en internationell kyrka - pågår en diskussion om den sociala policyn.
Varför tar inte kyrkostyrelsen med "GF-syskonens" sätt att hantera frågorna i underlag till sina förslag? På vilken grund menar kyrkostyrelsen att man kan hänskjuta frågor i kyrkokonferensen till organ som inte är beslutande?
Det framstår som ironiskt att passa dessa viktiga frågor till en oviss framtid i en konferens med temat: Utmanad av Jesus och samtiden.
Respekt mellan systerkyrkor
I debatten om vigselfrågan har lyfts fram avsaknad på samråd med systerkyrkorna i de nu aktuella frågorna i Sverige - däremot har inget sagts om hur Svenska Missionskyrkan vill arbeta med de extrema svårigheter som råder för hbt-personer i våra systerkyrkor och deras närsamhällen. Detta trots att hbt-personer i SMK sedan 1994 kraftfullt har påpekat dessa bisarra förhållanden.
Respekt mellan systerkyrkor innebär kontakt och tydlighet - inte att man tycker lika. Och hänsyn mellan systerkyrkor skall väl tas åt båda håll?
Oviljan att mötas
En av kyrkokonferensens viktiga uppgifter är att möjliggöra och bekräfta ordinationer av medarbetare i Svenska Missionskyrkan. Sedan 1999 lever Missionskyrkan med beslut som försvårar för öppet homosexuella personer att bli ordinerade till tjänst i SMK.
När Sveriges lag nu omfattar äktenskap för samkönade par och kyrkostyrelsen pekar på möjlighet av välsignelse av sådan samlevnad finns ingen anledning att kvarhålla de särbehandlande begränsningar i ordinationsfrågan.
Ändå har kyrkostyrelsen valt att skjuta ordinationsfrågan på framtiden.
Bland annat till följd av besluten om ordination och rekommendation till tjänst 1999-2002 har Missionskyrkan under lång tid tappat kompetens i hbt-frågor. Människor har valt andra kyrkor, eftersom de inte upplevt sig välkomna i Missionskyrkan.
Dessutom har inte Missionskyrkan tagit till vara den kompetens som finns hos öppet homosexuella medlemmar och medarbetare.
Så inte heller under behandlingen av vigselfrågan - kyrkostyrelsen har inte sökt en dialog utan snarare undvikit den.
I en samtalsgrupp (MED-gruppen) har några av Missionskyrkans öppet homosexuella medlemmar och medarbetare vis flera tillfällen mött missionsföreståndare Göran Zettergren och kyrkosekreterare Olle Alkholm för samtal om dessa frågor. Kyrkostyrelsen har bjudits in, men låtit bli att möta denna grupp. Man avstod också från att i arbetsgruppen för det samtalsunderlag i vigselfrågan som arbetats fram inkludera någon öppet homosexuell person.
Vi är med i MED-gruppen, och vi vill med denna framställning försöka medverka till att kyrkokonferensen fattar beslut som hanterar vigselfrågan på ett liknande sätt som "dopfrågan", där möjlighet till vigslar i SMK enligt nu gällande svensk lagstiftning öppnas oc där det beaktas att enskild pastor inte har vigselplikt.
/MED-gruppen
------------------------------------------
Hört från Metodistkyrkan.
Metodistkyrkans motion är på väg mot godkännande av konferensen, vilket kommer att innebära att diskriminering pga sexuell läggning förbjuds o skall motverkas och att en arbetsgrupp skall tillsättas för att arbeta med frågan om synen på sexualitet inom kyrkan o att ett arbetsmaterial att användas i undervisning skall tas fram under året.
Den att-satsen som innehöll en rekommendation att göra ett förslag att skriva om de sociala principerna så dom motsvarar den uppfattning som råder inom kyrkan i Sverige godkändes inte då man först vill utreda hur församlingarna ställer sig till detta.
Bimbis tankar: Konferens, dag 2
Dalman Eek: Metodistkyrkan har bestämt sig. Ingen diskriminering av HBT-personer.
Från Metodistkyrkans hemsida:
Metodistkyrkans biskop och Kabinett har beslutat formulera en policy hur kyrkans pastorer bör agerar och uttrycka sig på nätet och i allmänna media. Som pastor är gränsen till en privat sfär svår att sätta. På ena eller andra sättet kommer det som skrivs och menas sammankopplas med uppgiften som pastor inom kyrkan och kan tolkas att man uttalar sig som representant för Metodistkyrkan.
För att vägleda pastorer som är aktiva på bloggar, Facebook, genom Twitter etc och för att, i möjligaste mån, undvika missvisande budskap formulerar nu Metodistkyrkans kabinett en policy som kommer att gälla från hösten.
Svenska Missionskyrkans styrelse är beredd att medvetet fortsätta diskriminera och skapa ett A- och ett B-lag bland kyrkans medlemmar
Ordförandens utslagsröst
Med "kyrkostyrelsen" avses i första hand den grupp i kyrkostyrelsen som tillsammans med ordförandens extra utslagsröst förpassade de viktiga frågor som vi nu vill peka på till de lägen som nu är fallet.
Äktenskap och välsignelse
I ett yttrande till årets kyrkokonferens säger kyrkostyrelsen såväl att "alla par behandlas lika" som att "Missionskyrkans grundläggande uppfattning är att äktenskap är ett förbund mellan man och kvinna" (sid 20, andra stycket, i föredragningslistan).
När bestämdes detta? Vem avgjorde frågan? Och vad är då samkönade äktenskap som ingåtts på det ena eller andra sättet?
Kyrkostyrelsen pekar samtidigt på "att pastor och församling kan besluta om att erbjuda välsignelseakt enligt intentionerna i 1997 års Generalkonferens".
Eftersom det numera inte finns något registrerat partnerskap måste den anvisade välsignelseakten nu avse "välsignelse av borgerligt ingånget äktenskap".
Begreppet äktenskap tycks alltså vara viktigare än digniteten i välsignelsen.
"Alla behandlas lika" och välsignelserätten
Kyrkostyrelsen föreslår Kyrkokonferensen att "Missionskyrkan avsäger sig vigselrätten, på egen hand eller tillsammans med andra. Alla par behandlas lika." (sid 20 i handlingarna för årets kyrkokonferens)
Kyrkostyrelsen föreslår vidare "att rekommendera att inga vigslar mellan par av samma kön hålls i Missionskyrkans församlingar förrän beslut fattats om vigselrätten."
Om man vill behandla alla lika, och vill bli av med vigselrätten - varför föreslår då inte kyrkostyrelsen att Missionskyrkan avstår från vigslar generellt i avvaktan på avgörande om vigselrätten?
Avseende myndighetsutövningen har det tidigare sagts från Missionskyrkans ledning att ansvarig myndighet skulle ha ålagt SMK att anmäla pastorer som genomför vigsel för samkönade par, så länge det inte finns någon ordning för detta i SMK.
Ansvarig myndighet har bestämt meddelat att så inte är fallet:
Hänskjuta frågan till Gemensam Framtid?
Kyrkostyrelsen vill lägga frågor som berör församlingars självbestämmande och medlemmars rätt att själva tolka tron - grundläggande i Svenska Missionskyrkan - i malpåse och överlåta dem till en ny gemensam kyrka (Gemensam Framtid, GF). Därmed är kyrkostyrelsen beredd att släppa dessa viktiga frågor i ytterligare minst tre år.
Svenska Baptistsamfundet hanterar frågorna annorlunda - de överlämnar avgöranden om vigselfrågan till de lokala församlingarna och förväntar sig en utveckling i frågorna under kommande år. I Metodistkyrkan - som har en mer komplicerad situation utifrån sitt medlemskap i en internationell kyrka - pågår en diskussion om den sociala policyn.
Varför tar inte kyrkostyrelsen med "GF-syskonens" sätt att hantera frågorna i underlag till sina förslag? På vilken grund menar kyrkostyrelsen att man kan hänskjuta frågor i kyrkokonferensen till organ som inte är beslutande?
Det framstår som ironiskt att passa dessa viktiga frågor till en oviss framtid i en konferens med temat: Utmanad av Jesus och samtiden.
Respekt mellan systerkyrkor
I debatten om vigselfrågan har lyfts fram avsaknad på samråd med systerkyrkorna i de nu aktuella frågorna i Sverige - däremot har inget sagts om hur Svenska Missionskyrkan vill arbeta med de extrema svårigheter som råder för hbt-personer i våra systerkyrkor och deras närsamhällen. Detta trots att hbt-personer i SMK sedan 1994 kraftfullt har påpekat dessa bisarra förhållanden.
Respekt mellan systerkyrkor innebär kontakt och tydlighet - inte att man tycker lika. Och hänsyn mellan systerkyrkor skall väl tas åt båda håll?
Oviljan att mötas
En av kyrkokonferensens viktiga uppgifter är att möjliggöra och bekräfta ordinationer av medarbetare i Svenska Missionskyrkan. Sedan 1999 lever Missionskyrkan med beslut som försvårar för öppet homosexuella personer att bli ordinerade till tjänst i SMK.
När Sveriges lag nu omfattar äktenskap för samkönade par och kyrkostyrelsen pekar på möjlighet av välsignelse av sådan samlevnad finns ingen anledning att kvarhålla de särbehandlande begränsningar i ordinationsfrågan.
Ändå har kyrkostyrelsen valt att skjuta ordinationsfrågan på framtiden.
Bland annat till följd av besluten om ordination och rekommendation till tjänst 1999-2002 har Missionskyrkan under lång tid tappat kompetens i hbt-frågor. Människor har valt andra kyrkor, eftersom de inte upplevt sig välkomna i Missionskyrkan.
Dessutom har inte Missionskyrkan tagit till vara den kompetens som finns hos öppet homosexuella medlemmar och medarbetare.
Så inte heller under behandlingen av vigselfrågan - kyrkostyrelsen har inte sökt en dialog utan snarare undvikit den.
I en samtalsgrupp (MED-gruppen) har några av Missionskyrkans öppet homosexuella medlemmar och medarbetare vis flera tillfällen mött missionsföreståndare Göran Zettergren och kyrkosekreterare Olle Alkholm för samtal om dessa frågor. Kyrkostyrelsen har bjudits in, men låtit bli att möta denna grupp. Man avstod också från att i arbetsgruppen för det samtalsunderlag i vigselfrågan som arbetats fram inkludera någon öppet homosexuell person.
Vi är med i MED-gruppen, och vi vill med denna framställning försöka medverka till att kyrkokonferensen fattar beslut som hanterar vigselfrågan på ett liknande sätt som "dopfrågan", där möjlighet till vigslar i SMK enligt nu gällande svensk lagstiftning öppnas oc där det beaktas att enskild pastor inte har vigselplikt.
/MED-gruppen
------------------------------------------
Hört från Metodistkyrkan.
Metodistkyrkans motion är på väg mot godkännande av konferensen, vilket kommer att innebära att diskriminering pga sexuell läggning förbjuds o skall motverkas och att en arbetsgrupp skall tillsättas för att arbeta med frågan om synen på sexualitet inom kyrkan o att ett arbetsmaterial att användas i undervisning skall tas fram under året.
Den att-satsen som innehöll en rekommendation att göra ett förslag att skriva om de sociala principerna så dom motsvarar den uppfattning som råder inom kyrkan i Sverige godkändes inte då man först vill utreda hur församlingarna ställer sig till detta.
Bimbis tankar: Konferens, dag 2
Dalman Eek: Metodistkyrkan har bestämt sig. Ingen diskriminering av HBT-personer.
Från Metodistkyrkans hemsida:
Metodistkyrkans biskop och Kabinett har beslutat formulera en policy hur kyrkans pastorer bör agerar och uttrycka sig på nätet och i allmänna media. Som pastor är gränsen till en privat sfär svår att sätta. På ena eller andra sättet kommer det som skrivs och menas sammankopplas med uppgiften som pastor inom kyrkan och kan tolkas att man uttalar sig som representant för Metodistkyrkan.
För att vägleda pastorer som är aktiva på bloggar, Facebook, genom Twitter etc och för att, i möjligaste mån, undvika missvisande budskap formulerar nu Metodistkyrkans kabinett en policy som kommer att gälla från hösten.
tisdag 11 maj 2010
Obegriplig är den svenska frikyrkovärldens undfallenhet
...skriver Johan Hillton, Expressens biträdande kulturchef.
---------------------------
"Desto mer obegriplig är den svenska frikyrkovärldens undfallenhet. I lördags vädjade Gardell, på dessa sidor, själv om stöd. Hittills har inte en enda offentlig frikyrkoperson, med undantag för ledarskribenten Håkan Arenius på Dagen, kommit till Gardells försvar.
I skenet av förra veckans inställningshot mot pride i Litauen och den ständigt ökande hatbrottstatistiken här i Sverige är det en lika otäck som okristlig tystnad."
Skrivet av Kulturredaktionen den 10 maj 12:29
-------------------------------
Expressen blogg, Johan Hillton: Ingen som eldar upp sig
Nu har ett antal enskilda pastorer och medlemmar i olika samfund via sina bloggar tagit avstånd från uttalandet om bokbål... men om dessa har sin kyrkolednings stöd i detta vet vi inte.
Pastor Isaksson som medverkade i programmet och som tog avstånd från förkunnare Nilssons tal om bokbål har bett om ursäkt men skriver idag såhär på sin hemsida:
"--- Vi har än så länge en stor möjlighet att nå ut med Guds ord genom Internet som idag är ”var man och kvinnas” möjlighet. Detta samtidigt som det i kyrkorna blir allt trängre och då det ibland råder en direkt censur och ibland en outtalad censur som hindrar förkunnelse av ALLT Guds ord.
---
Likaså har det på några år skett en markant förändring så att snart ingen vågar ta upp frågor om abort, homosexualitet m.m. utan att riskera att bli betraktad som en ”mörkerman” eller som en trångsynt fundamentalist. Resultatet blir att pastor efter pastor, kyrka efter kyrka, tystnar och budskapet blir ett allmänt humanistiskt budskap som kan predikas lika gärna att någon profan humanistiskt inriktad förening.
---
Hemsidor, bloggar och andra möjligheter som Internet ger oss kanske blir de sista ”predikostolarna” vi kommer att ha innan natten kommer och ingen kan verka.
Låt oss be Gud om en helgad fantasi och uppfinningsrikedom så att vi väl använder alla möjligheter att föra ut det hela och fulla evangeliet om vår Jesus som Frälsaren och den som snart skall komma åter för att döma levande och döda."
------------------------
Har en inte helt aktuell Metodistkyrkans kyrkoordning i bokhyllan. Jag roar mig att läsa i den ibland då jag är lite faschinerad av dess dubbla budskap när det handlar om homosexuella och människors lika värde. I kyrkoordningen finns ett kaptiel som handlar om tjänsten som ordinerad. Sektion ett handlar om innebörden av ordination och vad som förväntas av den som skall ordineras.
För att Metodistkyrkan skall vara säker på att de som anmäler sig själva som kandidater till tjänsten som ordinerad verkligen är kallade av Gud, förväntar sig kyrkan av dem att:
---
1. d) övertygande kunna förmedla den kristna tron i både tal och skrift.
---
g) att de är sådana personer som samhället kan lita på och ha förtroende för.
Vidare står det i sektion 2 att de som önskar antas som kandidater till tjänst som ordinerad skall prövas med avseende på äktheten i sin kallelse från Gud. För att Metodistkyrkan skall få visshet om att de som söker inträde i tjänsten som ordinerad verkligen är kallade av Gud till denna tjänst, skall de som har uppdraget att pröva äktheten i de sökandes kallelse allvarligt och under bön ställa sig följande frågor:
1) Känner de Gud som en förlåtande Gud? Bor Guds kärlek i dem? Frågar de efter Gud allena? Är de helgade i sitt sätt att tala?
2) Äger de såväl gåvor som nåd för uppgiften? Har de ett klart och sunt förstånd, ett rätt omdöme i andliga frågor och en riktig uppfattning om frälsning genom tro? Talar de korrekt klart och tydligt?
3) Bär de frukt? Har någon genom dem blivit sant övertygad om sin synd och omvänd till Gud och blir de troende uppbyggda genom deras förkunnelse?
--------------------
Jag är inte övertygad... och funderar på vad för slags evangelium det är som rör aborter, homosexualitet mm som enligt dess förkunnare riskerar få dem att bli betraktade som mörkermän och som det behövs helgad fantasi och uppfinningsrikedom för att kunna föras ut och vem som omfattas av detta slags evangelium och på vilket sätt. Jag ifrågasätter frikyrkovärldens undfallenhet och "låt gå"-mentalitet. Funderar på begreppet "tolerera intolerans" och var våra trossamfund drar den gränsen.
"Men när argumenten tar slut och man står där svarslös, som pastorna Nilsson och Isaksson, så är INTE bokbål ett godtagbart alternativ.
Särskilt inte i tider då högerextrema krafter som Sverigedemokraterna växer sig starkare och internet svämmar över av okontrollerat hat.
Det är säkert så att predikanten avser det hela symboliskt, men den typen av våldsinspirerad retorik är inte bara osmaklig utan kan också i förlängningen indirekt uppfattas som en uppmaning till våld.
Ledarna i de olika frikyrkorna har naturligtvis, liksom ledare i politiska partier, ett ansvar att hålla flanken fri från extremister som vill sätta demokratin ur spel.
Jag utgår ifrån att frikyrkornas ledare offentligt och omedelbart tar kraftfullt avstånd från den här typen av våldshandlingar." Jonas Gardell
---------------------------
"Desto mer obegriplig är den svenska frikyrkovärldens undfallenhet. I lördags vädjade Gardell, på dessa sidor, själv om stöd. Hittills har inte en enda offentlig frikyrkoperson, med undantag för ledarskribenten Håkan Arenius på Dagen, kommit till Gardells försvar.
I skenet av förra veckans inställningshot mot pride i Litauen och den ständigt ökande hatbrottstatistiken här i Sverige är det en lika otäck som okristlig tystnad."
Skrivet av Kulturredaktionen den 10 maj 12:29
-------------------------------
Expressen blogg, Johan Hillton: Ingen som eldar upp sig
Nu har ett antal enskilda pastorer och medlemmar i olika samfund via sina bloggar tagit avstånd från uttalandet om bokbål... men om dessa har sin kyrkolednings stöd i detta vet vi inte.
Pastor Isaksson som medverkade i programmet och som tog avstånd från förkunnare Nilssons tal om bokbål har bett om ursäkt men skriver idag såhär på sin hemsida:
"--- Vi har än så länge en stor möjlighet att nå ut med Guds ord genom Internet som idag är ”var man och kvinnas” möjlighet. Detta samtidigt som det i kyrkorna blir allt trängre och då det ibland råder en direkt censur och ibland en outtalad censur som hindrar förkunnelse av ALLT Guds ord.
---
Likaså har det på några år skett en markant förändring så att snart ingen vågar ta upp frågor om abort, homosexualitet m.m. utan att riskera att bli betraktad som en ”mörkerman” eller som en trångsynt fundamentalist. Resultatet blir att pastor efter pastor, kyrka efter kyrka, tystnar och budskapet blir ett allmänt humanistiskt budskap som kan predikas lika gärna att någon profan humanistiskt inriktad förening.
---
Hemsidor, bloggar och andra möjligheter som Internet ger oss kanske blir de sista ”predikostolarna” vi kommer att ha innan natten kommer och ingen kan verka.
Låt oss be Gud om en helgad fantasi och uppfinningsrikedom så att vi väl använder alla möjligheter att föra ut det hela och fulla evangeliet om vår Jesus som Frälsaren och den som snart skall komma åter för att döma levande och döda."
------------------------
U2 - One
Har en inte helt aktuell Metodistkyrkans kyrkoordning i bokhyllan. Jag roar mig att läsa i den ibland då jag är lite faschinerad av dess dubbla budskap när det handlar om homosexuella och människors lika värde. I kyrkoordningen finns ett kaptiel som handlar om tjänsten som ordinerad. Sektion ett handlar om innebörden av ordination och vad som förväntas av den som skall ordineras.
För att Metodistkyrkan skall vara säker på att de som anmäler sig själva som kandidater till tjänsten som ordinerad verkligen är kallade av Gud, förväntar sig kyrkan av dem att:
---
1. d) övertygande kunna förmedla den kristna tron i både tal och skrift.
---
g) att de är sådana personer som samhället kan lita på och ha förtroende för.
Vidare står det i sektion 2 att de som önskar antas som kandidater till tjänst som ordinerad skall prövas med avseende på äktheten i sin kallelse från Gud. För att Metodistkyrkan skall få visshet om att de som söker inträde i tjänsten som ordinerad verkligen är kallade av Gud till denna tjänst, skall de som har uppdraget att pröva äktheten i de sökandes kallelse allvarligt och under bön ställa sig följande frågor:
1) Känner de Gud som en förlåtande Gud? Bor Guds kärlek i dem? Frågar de efter Gud allena? Är de helgade i sitt sätt att tala?
2) Äger de såväl gåvor som nåd för uppgiften? Har de ett klart och sunt förstånd, ett rätt omdöme i andliga frågor och en riktig uppfattning om frälsning genom tro? Talar de korrekt klart och tydligt?
3) Bär de frukt? Har någon genom dem blivit sant övertygad om sin synd och omvänd till Gud och blir de troende uppbyggda genom deras förkunnelse?
--------------------
Jag är inte övertygad... och funderar på vad för slags evangelium det är som rör aborter, homosexualitet mm som enligt dess förkunnare riskerar få dem att bli betraktade som mörkermän och som det behövs helgad fantasi och uppfinningsrikedom för att kunna föras ut och vem som omfattas av detta slags evangelium och på vilket sätt. Jag ifrågasätter frikyrkovärldens undfallenhet och "låt gå"-mentalitet. Funderar på begreppet "tolerera intolerans" och var våra trossamfund drar den gränsen.
"Men när argumenten tar slut och man står där svarslös, som pastorna Nilsson och Isaksson, så är INTE bokbål ett godtagbart alternativ.
Särskilt inte i tider då högerextrema krafter som Sverigedemokraterna växer sig starkare och internet svämmar över av okontrollerat hat.
Det är säkert så att predikanten avser det hela symboliskt, men den typen av våldsinspirerad retorik är inte bara osmaklig utan kan också i förlängningen indirekt uppfattas som en uppmaning till våld.
Ledarna i de olika frikyrkorna har naturligtvis, liksom ledare i politiska partier, ett ansvar att hålla flanken fri från extremister som vill sätta demokratin ur spel.
Jag utgår ifrån att frikyrkornas ledare offentligt och omedelbart tar kraftfullt avstånd från den här typen av våldshandlingar." Jonas Gardell
måndag 10 maj 2010
Det förtryckta ordet
"History is full of people who out of fear, or ignorance, or lust for power have destroyed knowledge of immeasurable value which truly belongs to us all. We must not let it happen again." Carl Sagan
På dagen idag, den 10 maj 1933, är det 77 år sedan som över 18 000 litterära verk identifierades och fördömdes som stridande mot den nazistiska ideologin och kastades på bokbålen i Berlin. Författare var judar, kommunister och/eller betraktades som degenererade. Bokbålen skedde i en koordinerad aktion i universitetsstäderna av Nationalsocialistiska studentförbundet på order av propagandaminister Joseph Goebbles. Böckerna brändes under parollen "Wider den undeutschen Geist" (Mot den otyska andan).
Idag har samtliga teatrar i Göteborg uppmärksammat årsdagen av de nazistiska bokbålen i en gemensam manifestation där 70 skådespelare, regissörer och musiker deltagit i en maratonläsning: "Jag måste tala" där de läst upp texter av förtryckta och förföljda skribenter.
Sveriges Radio/Studio Ett: Göteborgsteatrarnas manifestation mot det förtrycka ordet
BOKBÅL: Bokbål är en ceremoni där man med hjälp av eld förstör böcker. Ofta på grund av moraliska, politiska eller religiösa skäl.
Bokbål har kommit att bli en symbol för auktoritärt styre med begränsad tryckfrihet och yttrandefrihet. Heinrich Heine (1797-1856) skrev att "där man bränner böcker bränner man till slut även människor".
På dagen idag, den 10 maj 1933, är det 77 år sedan som över 18 000 litterära verk identifierades och fördömdes som stridande mot den nazistiska ideologin och kastades på bokbålen i Berlin. Författare var judar, kommunister och/eller betraktades som degenererade. Bokbålen skedde i en koordinerad aktion i universitetsstäderna av Nationalsocialistiska studentförbundet på order av propagandaminister Joseph Goebbles. Böckerna brändes under parollen "Wider den undeutschen Geist" (Mot den otyska andan).
Idag har samtliga teatrar i Göteborg uppmärksammat årsdagen av de nazistiska bokbålen i en gemensam manifestation där 70 skådespelare, regissörer och musiker deltagit i en maratonläsning: "Jag måste tala" där de läst upp texter av förtryckta och förföljda skribenter.
Sveriges Radio/Studio Ett: Göteborgsteatrarnas manifestation mot det förtrycka ordet
BOKBÅL: Bokbål är en ceremoni där man med hjälp av eld förstör böcker. Ofta på grund av moraliska, politiska eller religiösa skäl.
Bokbål har kommit att bli en symbol för auktoritärt styre med begränsad tryckfrihet och yttrandefrihet. Heinrich Heine (1797-1856) skrev att "där man bränner böcker bränner man till slut även människor".
söndag 9 maj 2010
Uttalande om bokbål var inte förankrat i Alliansförsamlingen i Vetlanda
...som nu tar avstånd från Holger Nilssons uttalande i närradioprogrammet "Väktare på muren" där han uppmanade sina lyssnare att bränna Jonas Gardells böcker på bål. Allianskyrkan i Vetlanda kommer nu att se över riktlinjerna för sina närradiosändningar och Holger Nilsson har stoppats från att medverka i programmet tillsvidare.
Uttalande på Alliansförsamlingens hemsida: http://www.vetlandaallianskyrka.se/
----------------------------------
Vi som församling tar avstånd från användandet av begrepp som ”bokbål” med dess mycket negativa associationer. Vi vill ha ett samhälle med öppenhet, demokrati, åsiktsfrihet, yttrandefrihet, tryckfrihet och religionsfrihet. Ett samhälle där man möter varandra i samtal och respekt också då man har olika åsikter. I ett sådant samtal eller debatt hör definitivt inte begrepp som ”bokbål” hemma.
---------------------------------
Holger Nilsson säger till tidningen Dagen att han förstår församlingens inställning och att han ångrar just talet om bokbål.
- Jag associerade inte till nazisternas bokbål av judisk litteratur utan till ett ställe i Apostlagärningarna. Jag är uppenbarligen mer insatt i teologi än i historia.
Samtidigt säger han att uttalandet om bokbål gagnat själva sakfrågan, nämligen hans upprördhet över budskapet i Gardells böcker.
- Hade jag inte sagt det hade mitt uttalande bara nått några få närradiolyssnare i Vetlanda. Nu har det fått spridning i alla medier.
Holger Nilsson vill inte be Jonas Gardell om ursäkt.
-Egentligen är det han som ska be mig om ursäkt för att han trampat på den kristna tron, skriver Vetlanda-posten.
Holger Nilsson är förkunnare, skribent och ansvarig utgivare för tidskriften Flammor.
Metodistpastor Berndt Isaksson som deltog i samma närradiosändning ber om ursäkt.
-Jag tar avstånd från ett bokbål i ordets egentliga mening. Däremot måste hela kristenheten protestera mot Gardells nya "dogmer", säger Isaksson till SVT Jönköpingsnytt.
Corren.se: Pastor stängs av efter bokbåls-bråk
Corren.se: Pastor backar från bokbål
Uttalande på Alliansförsamlingens hemsida: http://www.vetlandaallianskyrka.se/
----------------------------------
Vi som församling tar avstånd från användandet av begrepp som ”bokbål” med dess mycket negativa associationer. Vi vill ha ett samhälle med öppenhet, demokrati, åsiktsfrihet, yttrandefrihet, tryckfrihet och religionsfrihet. Ett samhälle där man möter varandra i samtal och respekt också då man har olika åsikter. I ett sådant samtal eller debatt hör definitivt inte begrepp som ”bokbål” hemma.
---------------------------------
Holger Nilsson säger till tidningen Dagen att han förstår församlingens inställning och att han ångrar just talet om bokbål.
- Jag associerade inte till nazisternas bokbål av judisk litteratur utan till ett ställe i Apostlagärningarna. Jag är uppenbarligen mer insatt i teologi än i historia.
Samtidigt säger han att uttalandet om bokbål gagnat själva sakfrågan, nämligen hans upprördhet över budskapet i Gardells böcker.
- Hade jag inte sagt det hade mitt uttalande bara nått några få närradiolyssnare i Vetlanda. Nu har det fått spridning i alla medier.
Holger Nilsson vill inte be Jonas Gardell om ursäkt.
-Egentligen är det han som ska be mig om ursäkt för att han trampat på den kristna tron, skriver Vetlanda-posten.
Holger Nilsson är förkunnare, skribent och ansvarig utgivare för tidskriften Flammor.
Metodistpastor Berndt Isaksson som deltog i samma närradiosändning ber om ursäkt.
-Jag tar avstånd från ett bokbål i ordets egentliga mening. Däremot måste hela kristenheten protestera mot Gardells nya "dogmer", säger Isaksson till SVT Jönköpingsnytt.
Corren.se: Pastor stängs av efter bokbåls-bråk
Corren.se: Pastor backar från bokbål
fredag 7 maj 2010
"Där man bränner böcker
...bränner man till slut också människor." Heinrich Heine
Det här är en historia om hur det kan gå när man skjuter sig själv i foten. Det börjar halta.
Idag i Sverige år 2010 har jag läst hur två pastorer i Vetlanda; Holger Nilsson, förkunnare, skribent och ansvarig utgivare för tidskriften Flammor, och Berndt Isaksson, metodistpastor, har fördömt och via ett närradioprogram "Väktare på muren" som sänds från Allianskyrkan uppmanat sina lyssnare att kasta Jonas Gardells böcker på bokbål. Det är ju helt vansinnigt!!!
Skall nu företrädare för den svenska kristenheten ta avstånd från bokbålsuppmaningen och misskrediteringen av Jonas Gardell eller skall man hålla ovanstående vetlandapastorer bakom ryggen? Samfundsledningen bör be Gardell och normalfuntade medlemmar om ursäkt för att man under lång tid låtit dessa vetlandapastorer hålla på med sitt jidder. För även om kyrkan inte kommer att tappa folk i detta så kommer det här leda till att ingen vill gå till kyrkan. Möjligtvis kanske människor tittar förbi om lördagar för att se om vi har "bokbålsbränning" i ren nyfikenhet då ju en sådan här "markering" enligt Herr Holger Nilsson "inte är något udda". Så ta avstånd nu! Gör rätt.
Tidningen QX: Kyrkor vill bränna Gardells böcker på bål
Dagens Nyheter: Pastor vill bränna böcker på bål
Ur Artikel i Tidningen Dagen 2010-05-07
--------------------------
Vi måste våga säga ifrån när en heretiker som Gardell släpps in i kyrkorna och där får predika sitt obibliska budskap, säger han till Dagen.se.
Nilsson riktade för några dagar sedan sin maning till Vetlandaborna i Allianskyrkans närradio. Han fördömde där inte bara Gardells böcker utan också SVT-serien "Åh, Herregud".
Holger Nilsson hänvisar till ett bibelställe i Apostlagärningarna (19:18-20) där det beskrivs hur olämplig litteratur brändes offentligt.
- Nu tror jag inte att det blir något bokbål i Vetlanda, människor vågar inte sticka ut. Men jag har med mitt uttalande ändå markerat min inställning till Gardells lära och jag har fått stöd av många, säger han till Dagen.se.
Holger Nilsson får stöd i sak av Berndt Isaksson, pastor i Metodistkyrkan i Vetlanda.
- Vi vill inte på något sätt förneka Gardell vad han har att säga, men vi förbehåller oss rätten att säga emot, säger han till Vetlanda-Posten.
--------------
Det var inte bara i apostlagärningarna det brändes litteratur. I Nazityskland flammade bokbål också. Vidrigt, skrämmande och avskyvärt.
Det här är en historia om hur det kan gå när man skjuter sig själv i foten. Det börjar halta.
Idag i Sverige år 2010 har jag läst hur två pastorer i Vetlanda; Holger Nilsson, förkunnare, skribent och ansvarig utgivare för tidskriften Flammor, och Berndt Isaksson, metodistpastor, har fördömt och via ett närradioprogram "Väktare på muren" som sänds från Allianskyrkan uppmanat sina lyssnare att kasta Jonas Gardells böcker på bokbål. Det är ju helt vansinnigt!!!
Skall nu företrädare för den svenska kristenheten ta avstånd från bokbålsuppmaningen och misskrediteringen av Jonas Gardell eller skall man hålla ovanstående vetlandapastorer bakom ryggen? Samfundsledningen bör be Gardell och normalfuntade medlemmar om ursäkt för att man under lång tid låtit dessa vetlandapastorer hålla på med sitt jidder. För även om kyrkan inte kommer att tappa folk i detta så kommer det här leda till att ingen vill gå till kyrkan. Möjligtvis kanske människor tittar förbi om lördagar för att se om vi har "bokbålsbränning" i ren nyfikenhet då ju en sådan här "markering" enligt Herr Holger Nilsson "inte är något udda". Så ta avstånd nu! Gör rätt.
Tidningen QX: Kyrkor vill bränna Gardells böcker på bål
Dagens Nyheter: Pastor vill bränna böcker på bål
Ur Artikel i Tidningen Dagen 2010-05-07
--------------------------
Vi måste våga säga ifrån när en heretiker som Gardell släpps in i kyrkorna och där får predika sitt obibliska budskap, säger han till Dagen.se.
Nilsson riktade för några dagar sedan sin maning till Vetlandaborna i Allianskyrkans närradio. Han fördömde där inte bara Gardells böcker utan också SVT-serien "Åh, Herregud".
Holger Nilsson hänvisar till ett bibelställe i Apostlagärningarna (19:18-20) där det beskrivs hur olämplig litteratur brändes offentligt.
- Nu tror jag inte att det blir något bokbål i Vetlanda, människor vågar inte sticka ut. Men jag har med mitt uttalande ändå markerat min inställning till Gardells lära och jag har fått stöd av många, säger han till Dagen.se.
Holger Nilsson får stöd i sak av Berndt Isaksson, pastor i Metodistkyrkan i Vetlanda.
- Vi vill inte på något sätt förneka Gardell vad han har att säga, men vi förbehåller oss rätten att säga emot, säger han till Vetlanda-Posten.
--------------
Det var inte bara i apostlagärningarna det brändes litteratur. I Nazityskland flammade bokbål också. Vidrigt, skrämmande och avskyvärt.
Smålandsnytt/Svt Play-
"Förvånande att sådana uttalanden tillåts 2010"
Jonas Gardell kommenterar också Vetlandapastorernas "markering/bokbålsuppmaning" i sin dagbok här: Sverige 2010: Religi...
Smålandsnytt/Svt Play-
Predikant "Bränn Gardells böcker"
"You gotta own ‘em to burn ‘em." Oj, oj, oj vad Jonas Gardell kommer att sälja nu!!!
Väktare på muren, som inte har koll på hur vinden blåser bör inte leka med eld.
GöteborgsPosten: Pastor backar från bokbål
Corren.se: Pastor backar från bokbål
Det tråkiga är att metodistpastor Isaksson som genom att först ge sitt stöd??? till bokbålsbränningen och sen tar avstånd ifrån själva eldandet när det börjar hetta till men stödjer Herr Nilsson "i sakfrågan", riskerar dra med sig hela Metodistkyrkan ner i sörjan. För vad tror ni att människor från och med nu kommer att förknippa Metodistkyrkan (/frikyrkorna) och Metodistkyrkans logotype Korset och Flamman med... ett gäng som tänder på bokbål, religiös stollighet, fundamentalism, censur av oliktänkande, nazisympatier, trakasserier av homosexuella? Om det nu hade varit så att Herr Nilsson och Herr Isaksson haft det stöd av många som de enligt artikel i tidningen Dagen påstår sig ha och vetlandaborna varit ovettiga och släpat med sig sina böcker till torget...
De personer i Metodistkyrkan som skrivit och undertecknat motionen till årets kyrkokonferens, som vill förnya Metodistkyrkans Sociala principer och komma tillrätta med förtryck och stoppa diskrimineringen av homosexuella gjorde det nog i rätt tid.
Early in 1933, Joseph Goebbels, the Nazi Minister for Popular Enlightenment and Propaganda began “synchronizing” German Art & Culture with the values of the Nazi party. Materials he considered “un-German” were confiscated, and most often destroyed. Un- German works included books by Jewish, communist, or 'degenerate' authors.BOKBÅL: Bokbål är en ceremoni där man med hjälp av eld förstör böcker. Ofta på grund av moraliska, politiska eller religiösa skäl.
Bokbål har kommit att bli en symbol för auktoritärt styre med begränsad tryckfrihet och yttrandefrihet. Heinrich Heine (1797-1856) skrev att "där man bränner böcker bränner man till slut även människor".
Över 18 000 litterära verk identifierades och fördömdes som stridande mot den nazistiska ideologin och kastades på bokbålen i Berlin den 10 maj 1933. Bokbålen skedde i en koordinerad aktion i universitetsstäderna av Nationalsocialistiska studentförbundet. Böckerna brändes under parollen "Wider den undeutschen Geist" (Mot den otyska andan).
Verk av bla följande författare stämplades som fientliga och brändes:
Heinrich Mann, Erich Maria Remarque, Karl Marx, Heinrich Heine, Ernst Bloch, Erich Kästner, Kurt Tucholsky, Sigmund Freud, Thomas Mann, Bertolt Brecht, Albert Einstein, Alfred Döblin, Franz Werfel, Stefan Zweig, Erich Kästner, Romain Rolland, Upton Sinclair, Boris Pasternak, H G Wells
Statligt stöd till trossamfund som diskriminerar hbt-personer
Den svenska staten delar årligen ut cirka 50 miljoner kronor i statligt stöd till olika trossamfund/församlingar. Funderar på varför det betalas ut statliga bidrag till trossamfund/församlingar som diskriminerar hbt-personer (och på en del håll kvinnliga präster). Hbt-personer får inte ordineras (undantaget Svenska kyrkan), vi får inte ingå äktenskap (undantaget Svenska kyrkan), vi har trossamfund i Sverige som stödjer systerkyrkor som har företrädare som hetsar och förföljer hbt-personer i länder där det är kriminellt att vara hbt.
Det ska jag ta reda på. Jag ska skriva till SST och fråga varför det betalas ut bidrag till trossamfund som inte "bidrar till att upprätta och stärka samhällets grundläggande värderingar" som det står enligt SST:s tillämpningsföreskrift eftersom jag där inte hittar något undantag vad gäller diskriminering av hbt-personer.
Om man som vissa kyrkliga företrädare tycker det är jobbigt eller fel att vara politiskt korrekt (PK) i frågan om behandlingen av hbt-personer, då ska man inte ta emot samhälleliga bidrag heller tycker jag. Då kan man vara utan. Allt annat är hyckleri. "Att leva i världen men inte av världen" heter det väl? Lev då så!
Eller så borde våra trossamfund erkänna och stå för sitt hyckleri och inkonsekvens men istället underhåller vi ett inbyggt diskriminerande system och hyser företrädare som springer runt och skuldbelägger världen utanför kyrkan och vill att människorna skall omvända sig... till vadå?
Kanske är det fler myndigheter som betalar ut bidrag till trossamfund? Då ska jag kontakta dom också. Amen!!!
Ur SST:s tillämpningsföreskrifter:
4. Krav på bidragsmottagande trossamfund/församling
•Samfundet/Församlingen skall bidra till att upprätthålla och stärka samhällets grundläggande värderingar.
•Samfundet skall vara stabilt och ha egen livskraft.
•Samfundet skall betjäna minst 3 000 personer i Sverige och bedriva verksamhet på flera platser i landet.
•Om samfundet betjänar färre än 3 000 personer bör det ändå anses ha egen livskraft, om det utgör en del av ett internationellt verksamt trossamfund av betydande omfattning.
•Samfundet/Församlingen skall vara organiserat som registrerat trossamfund eller registrerad ideell förening med eget ledningsorgan i Sverige.
•Verksamheten skall i huvudsak finansieras av församlingsmedlemmar som är bosatta i Sverige. (Med begreppet "huvudsak" avses att den ekonomiska egeninsatsen skall vara minst lika stor som Organisationsbidraget).
•Samfundet/Församlingen skall disponera (äga eller hyra) lokaler för sin verksamhet.
Nämden för statligt stöd till trossamfund (SST): Tillämpningsföreskrifter
Bidragsberättigade trossamfund i SST:
Anglikanska kyrkan i Sverige
ELM Bibeltrogna Vänner
Danska kyrkan i Sverige
Estniska evangelisk-lutherska kyrkan i Sverige
Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen
Evangeliska Frikyrkan
Frälsningsarmén
Islamiska samarbetsrådet
Isländska kyrkan i Sverige
Judiska Centralrådet
Lettiska evangelisk-lutherska kyrkan i Sverige
Metodistkyrkan i Sverige
Norska kyrkan i Sverige
Ortodoxa och österländska kyrkors ekumeniska råd
Pingströrelsen
Romersk-Katolska kyrkan i Sverige
Sjundedags Adventistsamfundet
Svenska Alliansmissionen
Svenska Baptistsamfundet
Svenska Missionskyrkan
Sveriges Buddhistiska Samarbetsråd
Ungerska protestantiska kyrkan i Sverige
Det ska jag ta reda på. Jag ska skriva till SST och fråga varför det betalas ut bidrag till trossamfund som inte "bidrar till att upprätta och stärka samhällets grundläggande värderingar" som det står enligt SST:s tillämpningsföreskrift eftersom jag där inte hittar något undantag vad gäller diskriminering av hbt-personer.
Om man som vissa kyrkliga företrädare tycker det är jobbigt eller fel att vara politiskt korrekt (PK) i frågan om behandlingen av hbt-personer, då ska man inte ta emot samhälleliga bidrag heller tycker jag. Då kan man vara utan. Allt annat är hyckleri. "Att leva i världen men inte av världen" heter det väl? Lev då så!
Eller så borde våra trossamfund erkänna och stå för sitt hyckleri och inkonsekvens men istället underhåller vi ett inbyggt diskriminerande system och hyser företrädare som springer runt och skuldbelägger världen utanför kyrkan och vill att människorna skall omvända sig... till vadå?
Kanske är det fler myndigheter som betalar ut bidrag till trossamfund? Då ska jag kontakta dom också. Amen!!!
Ur SST:s tillämpningsföreskrifter:
4. Krav på bidragsmottagande trossamfund/församling
•Samfundet/Församlingen skall bidra till att upprätthålla och stärka samhällets grundläggande värderingar.
•Samfundet skall vara stabilt och ha egen livskraft.
•Samfundet skall betjäna minst 3 000 personer i Sverige och bedriva verksamhet på flera platser i landet.
•Om samfundet betjänar färre än 3 000 personer bör det ändå anses ha egen livskraft, om det utgör en del av ett internationellt verksamt trossamfund av betydande omfattning.
•Samfundet/Församlingen skall vara organiserat som registrerat trossamfund eller registrerad ideell förening med eget ledningsorgan i Sverige.
•Verksamheten skall i huvudsak finansieras av församlingsmedlemmar som är bosatta i Sverige. (Med begreppet "huvudsak" avses att den ekonomiska egeninsatsen skall vara minst lika stor som Organisationsbidraget).
•Samfundet/Församlingen skall disponera (äga eller hyra) lokaler för sin verksamhet.
Nämden för statligt stöd till trossamfund (SST): Tillämpningsföreskrifter
Bidragsberättigade trossamfund i SST:
Anglikanska kyrkan i Sverige
ELM Bibeltrogna Vänner
Danska kyrkan i Sverige
Estniska evangelisk-lutherska kyrkan i Sverige
Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen
Evangeliska Frikyrkan
Frälsningsarmén
Islamiska samarbetsrådet
Isländska kyrkan i Sverige
Judiska Centralrådet
Lettiska evangelisk-lutherska kyrkan i Sverige
Metodistkyrkan i Sverige
Norska kyrkan i Sverige
Ortodoxa och österländska kyrkors ekumeniska råd
Pingströrelsen
Romersk-Katolska kyrkan i Sverige
Sjundedags Adventistsamfundet
Svenska Alliansmissionen
Svenska Baptistsamfundet
Svenska Missionskyrkan
Sveriges Buddhistiska Samarbetsråd
Ungerska protestantiska kyrkan i Sverige
torsdag 6 maj 2010
1 år-315 inlägg
På dagen för ett år sedan, den 6 maj 2009, skrev jag mitt första blogginlägg.
Min första månad i bloggosfären: http://adhocxp.blogspot.com/2009_05_01_archive.html
How to pick a fight
Jag har själv gått in och kommenterat och läser kommentarerna i Tidningen Sändaren som hör till artikeln: Två missionsförsamlingar vill viga samkönade par
och har sparat ner ett par av dom. Jag förmodar att det är två kommentarer som riskerar att plockas bort om det nu är så att kommentatorn fått en tillsägelse av ansvarig utgivare... så därför lägger jag dom här. Den som är känslig för fulord eller ilska behöver ju inte läsa. Jag anser själv att det finns ännu fulare saker man kan säga och göra utan att använda en enda svordom. Som tex nedanstående kommentar som väckte den ilskna reaktionen:
"Stackars människor som tar sådan beslut att viga samkönade, det kommer att straffa sig självklart, men när, i nästa generation?"
Reaktionen:
”Ja HERREGUD sicka dönickar det finns därute i ladorna, och i stadens kvarter med för den delen, i det här fallet symboliserade av lille Anders och en än mindre Allan. PROBLEMET här kära lyssnare är nämligen inte frågeställningen huruvida det lokalt ska åligga församlingarna rätten att förrätta vigslar av samkönade par. PROBLEMET ÄR ATT DET ÄR EN FRÅGA ÖVERHUVUDTAGET. PROBLEMET är att det på en kyrkokonferens ska samtalas om och senare beslutas om två människor ska få visa sin kärlek för varandra i en kyrklokal. DET ÄR PROBLEMET. Gud förbjude men vi snackar ju faktiskt inte HETEROSEXUELLA präster och pastorer som sätter på barn, inte heller den kristne svennebananen som slår sin fru och förbjuder sin dotter att läsa till pastor och ej heller den troende mannen/kvinnan som lovat sig själv att nästa gång ska jag inte vara otrogen eller se ner på araber. Därav blir jag så jävla beklämd över hur liten kyrkan/religionen/kristendomen/församlingen och framförallt MÄNNISKAN kan te sig i Sverige 2010. Därför är det nu hög tid att slå på stora trumman. Liksom William Wallace i Braveheart är jag här "To pick a fight". Det är FAN ta mig nämligen inte klokt att omyndigförklarade personer som lille Anders och lille Allan tillåts kasta första stenen här. Att vi tillåter personer som dem komma till tals samtidigt som vi ställer oss frågan varför vi inte blir fler i våra församlingar är jävligt komiskt. Om någon vill veta kan jag här och nu ge svaret. DET BEROR PÅ ATT GEMENA MAN/KVINNA MÖTER STÖRRE BEGÅVNING i form av TOLERANS/RESPEKT/FÖRSTÅELSE/KÄRLEK/KLARSYNTHET OCH INTE MINST MINDRE DUMHET/TRÅNGSYNTHET OCH OKUNSKAP på krogen än i kyrkan. Då väljer de liksom jag att gå på krogen istället. Så till alla böghatare och kvinnoprästmotståndare där ute. Nu när den andra stenen är kastad ser jag fram emot en god fight. Men be aware för ni vet inte riktigt vem ni har emot er här på den andra sidan Gonatt och vi lär ses.---”
Quotes från Braveheart:
Stephen: -Fine speech. Now what do we do?
William Wallace: -Just be yourselves.
Hamish: -Where are you going?
William Wallace: -I'm going to pick a fight.
Hamish: -Well, we didn't get dressed up for nothing.
Wikipediainfo: William Wallace
Fortsättning:
”Svar på det mail jag idag fick från ansvarig utgivare Anders Mellbourn
Hej Anders Jag respekterar Din ståndpunkt som ansvarig utgivare och jag förstår att Min ton inte går hem i alla stugor vilket inte heller var min mening om nu någon missade det. Långt därifrån. Dock anser jag att mitt inlägg ställt mot vad det är vi faktiskt diskuterar, ja för den icke invigne för vi troende/skenheliga en dialog i vårt samfund idag om MÄNNISKOR som ÄLSKAR varandra ska få bekräfta det i våra fina ack så heliga lokaler, är en viskning mot hur vi egentligen borde agera i den här frågan. Ja då tillåter jag mig att säga HERREGUD och diverse provocerande ord för att förstärka och skapa någon form av reaktion men också för att uttrycka EXAKT det jag verkligen känner och tänker här. Min fråga till DIG blir istället. Vilket språk når fram?? Är diplomati alltid den rätta vägen att gå? Vi är nog inte ense här heller skulle jag tro då jag anser att diplomati ibland är lika med brist på civilkurage, ja rent ut sagt ett svaghetstecken. Min utmaning och uppmaning till DIG som ansvarig utgivare och dina kollegor blir då istället att inte vara ett gäng fegisar som vår kära kyrkostyrelse är (med vissa undantag och han vet vem han är då jag pratade med honom idag). Våga ta ställning. Våga visa lite civilkurage och skriv en artikel om hur sjukt det här är det vi håller på med. Vi har under de senaste åren fört samtal om kvinnor ska få bli präster, sedan om homosexuella ska få utöva ett yrke de brinner för och nu toppen av allt så är det förföljelse av medmänniskor utifrån om de ska få visa sin kärlek för varandra i en lokal som det råkar stå KYRKA och inte RÅDHUS på. Detta är beklämmande. Helt jävla beklämmande och jag skäms som en hund inför alla de vänner jag har utanför kyrkan som undrar vad fan det är för samfund jag är med i. Det börjar jag mer och mer undra själv för den delen. För vore det så att jag har fel här. Vore det så att den GUDEN som sägs finnas där någonstans stod bakom dessa åsikter. Ja då är det självklart inte MIN Gud utan då skulle jag givetvis skita i allt vad kyrka/församling heter. Så istället för att lägga tid på att kommentera inlägg på en hemsida skriv en artikel om att nu får det vara nog. Nu är måttet rågat och nu säger vi normalt tänkande individer ifrån. Skapa opinion där beslut ska tas att samtliga lokala församlingar av glädje MÅSTE viga samkönade par. Allt annat kan läggas in i samma vågskål som rasism och nazism. Ser fram emot kommande nummer......Då kanske jag faktiskt skulle läsa blaskan.---”
Jag håller ju med i mycket i dessa kommentarer och kan känna samma ilska emellanåt över hur det är... hur en del kyrkliga företrädare skuld och skambelägger och hotar med straff eller kommande vrede eller avfallet... eller är det den rätten man får när man börjar betrakta sig som riktigt frälst-rätten att sätta sig till doms över människor? Eller är det så att de som hotar med straff och vrede bara projicerar sin egen inre skit på den/dom de anser sig stå över?
Dessutom håller våra kyrkor på att normalisera en slags skrämmande anti-retorik om en redan utsatt grupp människor (hbt-personer). Se bara hur det ser ut i det som uttrycks när det kommer till frågan om samkönat äktenskap i Gemensam framtidsbloggen, eller i kommentatorsfälten i Sändaren. Nånting är ruttet i det här... men ovanstående reaktion betraktar jag i all sin ilska och frustration och svordomar som väldigt sund. Tänk om våra kyrkor hade varit bättre på att ta hand om den kraft som finns där och omvandlat den till något konstruktivt? Människor brinner för något gott men väljer numer hellre att gå till krogen. WWJD?
Här är mina kommentarer till artikeln:
"I våra kyrkor och i Sändaren i vissa debattartiklar och kommentatorsfält mfl forum som talar om hbt-frågan, samkönat äktenskap och vigselrätt har eller håller det på att normaliseras en sorts antihomo-retorik som liknar den som användes under 30-40-talet, en retorik som användes för att misskreditera grupper (romer, judar, politiska motståndare, homosexuella) de grupper som inte nådde upp till den av makten då satta normer och åsikter. Skulle också gärna vilja se en artikel av ansvarig utgivare om att nu får det vara nog. Förresten angående det språk vi försöker uttrycka oss med i kyrkan "kyrkiska" som ibland kan bli ganska obegripligt i sin gammalmodighet så finns det faktist alldeles väldigt mycket elakt i det som kan uttryckas och riktas mot enskilda utan att man har använt en enda svordom... tex genom skuld och skambeläggning och hot om Guds straff."
"Homofob är ett begrepp som kan användas alltför lätt då man ofta kopplar ihop det med en slags sjuklig rädsla hos en individ och glömmer att det kan vara något som ligger inbyggt i en organisations, kyrkans eller ett samhällssystem. De som är uttalat emot samkönat äktenskap använder ju detta begrepp väldigt ofta själva så fort någon dyker upp och inte vill tolerera deras intolernas. Heterosexism är en term som är bättre att använda i detta som sker nu tycker jag då det pekar mot ett ett system av negativa attityder, fördomar och diskriminering till fördel för motsatt-kön sexualitet och relationer. Det kan inkludera antagandet att alla är heterosexuella eller att motsatt-kön attraktioner och relationer är den enda/rätt normen, och därför överlägsen."
och har sparat ner ett par av dom. Jag förmodar att det är två kommentarer som riskerar att plockas bort om det nu är så att kommentatorn fått en tillsägelse av ansvarig utgivare... så därför lägger jag dom här. Den som är känslig för fulord eller ilska behöver ju inte läsa. Jag anser själv att det finns ännu fulare saker man kan säga och göra utan att använda en enda svordom. Som tex nedanstående kommentar som väckte den ilskna reaktionen:
"Stackars människor som tar sådan beslut att viga samkönade, det kommer att straffa sig självklart, men när, i nästa generation?"
Reaktionen:
”Ja HERREGUD sicka dönickar det finns därute i ladorna, och i stadens kvarter med för den delen, i det här fallet symboliserade av lille Anders och en än mindre Allan. PROBLEMET här kära lyssnare är nämligen inte frågeställningen huruvida det lokalt ska åligga församlingarna rätten att förrätta vigslar av samkönade par. PROBLEMET ÄR ATT DET ÄR EN FRÅGA ÖVERHUVUDTAGET. PROBLEMET är att det på en kyrkokonferens ska samtalas om och senare beslutas om två människor ska få visa sin kärlek för varandra i en kyrklokal. DET ÄR PROBLEMET. Gud förbjude men vi snackar ju faktiskt inte HETEROSEXUELLA präster och pastorer som sätter på barn, inte heller den kristne svennebananen som slår sin fru och förbjuder sin dotter att läsa till pastor och ej heller den troende mannen/kvinnan som lovat sig själv att nästa gång ska jag inte vara otrogen eller se ner på araber. Därav blir jag så jävla beklämd över hur liten kyrkan/religionen/kristendomen/församlingen och framförallt MÄNNISKAN kan te sig i Sverige 2010. Därför är det nu hög tid att slå på stora trumman. Liksom William Wallace i Braveheart är jag här "To pick a fight". Det är FAN ta mig nämligen inte klokt att omyndigförklarade personer som lille Anders och lille Allan tillåts kasta första stenen här. Att vi tillåter personer som dem komma till tals samtidigt som vi ställer oss frågan varför vi inte blir fler i våra församlingar är jävligt komiskt. Om någon vill veta kan jag här och nu ge svaret. DET BEROR PÅ ATT GEMENA MAN/KVINNA MÖTER STÖRRE BEGÅVNING i form av TOLERANS/RESPEKT/FÖRSTÅELSE/KÄRLEK/KLARSYNTHET OCH INTE MINST MINDRE DUMHET/TRÅNGSYNTHET OCH OKUNSKAP på krogen än i kyrkan. Då väljer de liksom jag att gå på krogen istället. Så till alla böghatare och kvinnoprästmotståndare där ute. Nu när den andra stenen är kastad ser jag fram emot en god fight. Men be aware för ni vet inte riktigt vem ni har emot er här på den andra sidan Gonatt och vi lär ses.---”
Quotes från Braveheart:
Stephen: -Fine speech. Now what do we do?
William Wallace: -Just be yourselves.
Hamish: -Where are you going?
William Wallace: -I'm going to pick a fight.
Hamish: -Well, we didn't get dressed up for nothing.
Wikipediainfo: William Wallace
Fortsättning:
”Svar på det mail jag idag fick från ansvarig utgivare Anders Mellbourn
Hej Anders Jag respekterar Din ståndpunkt som ansvarig utgivare och jag förstår att Min ton inte går hem i alla stugor vilket inte heller var min mening om nu någon missade det. Långt därifrån. Dock anser jag att mitt inlägg ställt mot vad det är vi faktiskt diskuterar, ja för den icke invigne för vi troende/skenheliga en dialog i vårt samfund idag om MÄNNISKOR som ÄLSKAR varandra ska få bekräfta det i våra fina ack så heliga lokaler, är en viskning mot hur vi egentligen borde agera i den här frågan. Ja då tillåter jag mig att säga HERREGUD och diverse provocerande ord för att förstärka och skapa någon form av reaktion men också för att uttrycka EXAKT det jag verkligen känner och tänker här. Min fråga till DIG blir istället. Vilket språk når fram?? Är diplomati alltid den rätta vägen att gå? Vi är nog inte ense här heller skulle jag tro då jag anser att diplomati ibland är lika med brist på civilkurage, ja rent ut sagt ett svaghetstecken. Min utmaning och uppmaning till DIG som ansvarig utgivare och dina kollegor blir då istället att inte vara ett gäng fegisar som vår kära kyrkostyrelse är (med vissa undantag och han vet vem han är då jag pratade med honom idag). Våga ta ställning. Våga visa lite civilkurage och skriv en artikel om hur sjukt det här är det vi håller på med. Vi har under de senaste åren fört samtal om kvinnor ska få bli präster, sedan om homosexuella ska få utöva ett yrke de brinner för och nu toppen av allt så är det förföljelse av medmänniskor utifrån om de ska få visa sin kärlek för varandra i en lokal som det råkar stå KYRKA och inte RÅDHUS på. Detta är beklämmande. Helt jävla beklämmande och jag skäms som en hund inför alla de vänner jag har utanför kyrkan som undrar vad fan det är för samfund jag är med i. Det börjar jag mer och mer undra själv för den delen. För vore det så att jag har fel här. Vore det så att den GUDEN som sägs finnas där någonstans stod bakom dessa åsikter. Ja då är det självklart inte MIN Gud utan då skulle jag givetvis skita i allt vad kyrka/församling heter. Så istället för att lägga tid på att kommentera inlägg på en hemsida skriv en artikel om att nu får det vara nog. Nu är måttet rågat och nu säger vi normalt tänkande individer ifrån. Skapa opinion där beslut ska tas att samtliga lokala församlingar av glädje MÅSTE viga samkönade par. Allt annat kan läggas in i samma vågskål som rasism och nazism. Ser fram emot kommande nummer......Då kanske jag faktiskt skulle läsa blaskan.---”
Jag håller ju med i mycket i dessa kommentarer och kan känna samma ilska emellanåt över hur det är... hur en del kyrkliga företrädare skuld och skambelägger och hotar med straff eller kommande vrede eller avfallet... eller är det den rätten man får när man börjar betrakta sig som riktigt frälst-rätten att sätta sig till doms över människor? Eller är det så att de som hotar med straff och vrede bara projicerar sin egen inre skit på den/dom de anser sig stå över?
Dessutom håller våra kyrkor på att normalisera en slags skrämmande anti-retorik om en redan utsatt grupp människor (hbt-personer). Se bara hur det ser ut i det som uttrycks när det kommer till frågan om samkönat äktenskap i Gemensam framtidsbloggen, eller i kommentatorsfälten i Sändaren. Nånting är ruttet i det här... men ovanstående reaktion betraktar jag i all sin ilska och frustration och svordomar som väldigt sund. Tänk om våra kyrkor hade varit bättre på att ta hand om den kraft som finns där och omvandlat den till något konstruktivt? Människor brinner för något gott men väljer numer hellre att gå till krogen. WWJD?
Här är mina kommentarer till artikeln:
"I våra kyrkor och i Sändaren i vissa debattartiklar och kommentatorsfält mfl forum som talar om hbt-frågan, samkönat äktenskap och vigselrätt har eller håller det på att normaliseras en sorts antihomo-retorik som liknar den som användes under 30-40-talet, en retorik som användes för att misskreditera grupper (romer, judar, politiska motståndare, homosexuella) de grupper som inte nådde upp till den av makten då satta normer och åsikter. Skulle också gärna vilja se en artikel av ansvarig utgivare om att nu får det vara nog. Förresten angående det språk vi försöker uttrycka oss med i kyrkan "kyrkiska" som ibland kan bli ganska obegripligt i sin gammalmodighet så finns det faktist alldeles väldigt mycket elakt i det som kan uttryckas och riktas mot enskilda utan att man har använt en enda svordom... tex genom skuld och skambeläggning och hot om Guds straff."
"Homofob är ett begrepp som kan användas alltför lätt då man ofta kopplar ihop det med en slags sjuklig rädsla hos en individ och glömmer att det kan vara något som ligger inbyggt i en organisations, kyrkans eller ett samhällssystem. De som är uttalat emot samkönat äktenskap använder ju detta begrepp väldigt ofta själva så fort någon dyker upp och inte vill tolerera deras intolernas. Heterosexism är en term som är bättre att använda i detta som sker nu tycker jag då det pekar mot ett ett system av negativa attityder, fördomar och diskriminering till fördel för motsatt-kön sexualitet och relationer. Det kan inkludera antagandet att alla är heterosexuella eller att motsatt-kön attraktioner och relationer är den enda/rätt normen, och därför överlägsen."
And will you ever know, Dear Sir, What a hero you became?
I wonder what you felt inside
As they dragged you through foreign streets
The townsfolk spat venom at you
As churchmen took their seats
And did you think of your Motherland
As you stood there center stage
Or did you feel suppression, Dear Sir,
Like an animal in a cage?
I wonder what you felt inside
As they hung you by your throat
Through tear-welled eyes you looked out
As the crowd began to gloat.
And when they cut you down
So that your body slammed the ground
Did you pray to God for strength, Dear Sir,
To fight another round?
I wonder what you felt inside
When you burned with ropes pulled tight
Did you see the glee upon their faces
As they watched you lose the fight?
And when every inch of your body cried out
With the burning, searing pain,
Did it ever cross your mind, Dear Sir,
“Was it all in vain”?
I wonder what you felt inside
When you met the butcher’s blade
Did you see their blank expressions
As they watched your life-force fade?
Or did your soul break free from the pain and the hurt
To a pine covered glen
And will you ever know, Dear Sir,
What a hero you became?
Aye, will you ever know, Dear Sir,
What a hero you became?
Albannach-The Uprising, Eye of the Storm 2007
As they dragged you through foreign streets
The townsfolk spat venom at you
As churchmen took their seats
And did you think of your Motherland
As you stood there center stage
Or did you feel suppression, Dear Sir,
Like an animal in a cage?
I wonder what you felt inside
As they hung you by your throat
Through tear-welled eyes you looked out
As the crowd began to gloat.
And when they cut you down
So that your body slammed the ground
Did you pray to God for strength, Dear Sir,
To fight another round?
I wonder what you felt inside
When you burned with ropes pulled tight
Did you see the glee upon their faces
As they watched you lose the fight?
And when every inch of your body cried out
With the burning, searing pain,
Did it ever cross your mind, Dear Sir,
“Was it all in vain”?
I wonder what you felt inside
When you met the butcher’s blade
Did you see their blank expressions
As they watched your life-force fade?
Or did your soul break free from the pain and the hurt
To a pine covered glen
And will you ever know, Dear Sir,
What a hero you became?
Aye, will you ever know, Dear Sir,
What a hero you became?
Albannach-The Uprising, Eye of the Storm 2007
tisdag 4 maj 2010
Bibeln vet inte så mycket, om ens något, om det vi i dag talar om som homosexualitet
Tidningen QX har träffat Eva Brunne, biskop i Stockholms stift, och talat med henne om Gud, kyrkan och homosexualitet.
Intervjun på QX hemsida: Eva Brunne: "Homosexuella har en plats i kyrkan"
Intervjun har tidigare publicerats i Tidningen QX aprilnummer.
Intervjun på QX hemsida: Eva Brunne: "Homosexuella har en plats i kyrkan"
Intervjun har tidigare publicerats i Tidningen QX aprilnummer.
Psalm 23
En feminin version av Davids Psalm 23 - The Lord is my Shepherd.
The Lord is my Shepard, I have all I need,
She makes me lie down in green meadows,
Beside the still waters, She will lead.
She restores my soul, She rights my wrongs,
She leads me in a path of good things,
And fills my heart with songs.
Even though I walk, through a dark and dreary land,
There is nothing that can shake me,
She has said She won't forsake me,
I'm in her hand.
She sets a table before me, in the presence of my foes,
She anoints my head with oil,
And my cup overflows.
Surely, surely goodness and kindness will follow me,
All the days of my life,
And I will live in her house,
Forever, forever and ever.
Glory be to our Mother, and Daughter,
And to the Holy of Holies,
As it was in the beginning, is now and ever shall be,
World, without end. Amen
(Arr. by Bobby McFerrin; ©ProbNoblem Music/BMI)
Tack Bengt för att du delade med dig av den här.
Psalm 23-Bobby McFerrin (dedicated to his mother)
The Lord is my Shepard, I have all I need,
She makes me lie down in green meadows,
Beside the still waters, She will lead.
She restores my soul, She rights my wrongs,
She leads me in a path of good things,
And fills my heart with songs.
Even though I walk, through a dark and dreary land,
There is nothing that can shake me,
She has said She won't forsake me,
I'm in her hand.
She sets a table before me, in the presence of my foes,
She anoints my head with oil,
And my cup overflows.
Surely, surely goodness and kindness will follow me,
All the days of my life,
And I will live in her house,
Forever, forever and ever.
Glory be to our Mother, and Daughter,
And to the Holy of Holies,
As it was in the beginning, is now and ever shall be,
World, without end. Amen
(Arr. by Bobby McFerrin; ©ProbNoblem Music/BMI)
Tack Bengt för att du delade med dig av den här.
måndag 3 maj 2010
Fler församlingar i SMK säger JA till vigsel av par av samma kön.
Härnösands missionsförsamling och
Södra missionsförsamlingen i Andreaskyrkan i Stockholm har beslutat att erbjuda vigsel av par av samma kön.
Härnösands missionsförsamling vill också behålla vigselrätten och menar att i detta läge avsäga sig vigselrätten bara är ett annat sätt att söka utestänga homosexuella från kyrkan.
Artiklar med tillhörande kommentarer finns i Sändaren: Två missionsförsamlingar vill viga samkönade par och i Kyrkans Tidning: Två missionsförsamlingar viger samkönade par
och i Härnösand Allehanda : Missionskyrkans ja blev till nja
Johannebergs missionskyrka i Göteborg har haft församlingsmöte där stämningen var uttalat positiv för samkönade äktenskap och församlingarnas självbestämmande
Betlehemskyrkan i Göteborg -säger JA och vill behålla vigselrätten
Styrsö Missionskyrka -säger JA
Uppsala Missionsförsamling -säger JA
Karlstad Missionsförsamling -ställer sig bakom Uppsala Missionsförsamlings motion. Motionerna kan du läsa i föredragningslistan som ligger på konferensens hemsida: Utmanad av Jesus och samtiden 2010
Malmö Missionsförsamling -ställer sig bakom Uppsala Missionsförsamlings motion
Betlehemskyrkan i Örebro -anser att KS beslut den 21 november 2009 var riktigt och beklagar AU:s beslut som följde därpå. Läs kommentar från Betlehemskyrkan i Örebro under artikeln i sändaren: Viga samkönade par ett stöd till trohet
Fiskebäcks Missionskyrka -har haft ett församlingsmöte där de flesta röster som hördes var positiva till vigsel av samkönade par och
Abrahamsbergskyrkan har också diskuterat frågan om samkönad vigsel på ett församlingsmöte. Abra har öppet mandat så de som åker till konferensen är inte bundna av församlingens vilja i röstningen, men enigheten att rösta för reservanternas förslag och låta församlingarna vara självbestämmande var överväldigande.
Mer info på Facebooksidan Ge Missionskyrkans lokala församlingar rätten att viga par av samma kön.
Facebookgruppen Ge Missionskyrkan rätten att viga par av samma kön som vill att lokala församlingar inom Missionskyrkan själva ska få besluta om att viga par av samma kön har idag 1504 medlemmar från olika församlingar.
Facebookgruppen Missionskyrkans befrielsefront som vill lyfta SMK:s mångfald, öppenhet, förnyelse och organisera sig mot orättvisor såväl inom som utanför kyrkan, har 84 medlemmar.
Uppsala Missonsförsamling yrkar i sin motion Att kyrkokonferensen:
-principiellt ställer sig bakom kyrkostyrelsens beslut av den 21 november 2009
-bekräftar att pastor och församling i samråd kan erbjuda vigsel för par av samma kön
-konstaterar att pastor och församling kan välja att inte erbjuda sådan vigsel
-välkomnar att teologiska kommittén fått i uppdrag att ta fram en vigselordning för samkönade par
-stöder tanken att inom ramen för Sveriges Kristna Råd verka för ett överförande av vigselrätten till offentliga organ
I Svenska Baptistförbundet har Centrumkyrkan i Farsta och Norrmalms baptistförsamling i Stockholm beslutat sig för att viga par av samma kön.
Andreas Möller, pastor i Svenska Baptistförbundet, har läst igenom motionerna från SMK, MK och SB som rör frågan om samkönat äktenskap och beskriver läget inför årets kyrkokonferens i sin blogg Andreas Möller-Baptism och andra vardagskänslor: Motioner och konferensbeslut
Ett antal motionärer i Metodistkyrkan i Sverige (21 st) som vill förnya Metodistkyrkans Sociala Principer har undertecknat en motion där man föreslår Årskonferensen 2010 besluta:
-Att uppdra åt kyrkostyrelsen att arbeta för att all diskriminering av människor p.g.a. sexuell läggning inom Metodistkyrkan i Sverige upphör. Kyrkostyrelsen skall till årskonferensen 2011 inkomma med en rapport om hur detta arbete framskrider.
-Att uppdra åt kyrkostyrelsen att, tillsammans med kabinettet, arbeta fram ett förslag till hur de Sociala Principerna bör förändras, vad gäller synen på sexualitet, så att de motsvarar den förståelse som är representativ för Metodistkyrkan i Sverige idag. Detta förslag skall presenteras för årskonferensen 2011 och sändas till Generalkonferensen 2012 som ett förslag till ändringar i de Sociala Principerna.
-Att uppdra åt kyrkostyrelsen att tillsammans med kabinettet arbeta fram undervisningsmaterial som beskriver Metodistkyrkans i Sveriges syn på sexualitet, för att användas i konfirmandundervisning, församlingar, ekumeniskt och i samtal med vår omvärld. Detta material skall presenteras för årskonferensen 2011.
Motionen finner du i Metodistkyrkans Konferenshandlingar 2010 (sid.63-64)
Det finns också insändare och artiklar i Metodistkyrkans tidning Svenska Sändebudet som tar upp frågan om samkönat äktenskap. I senaste Svenska Sändebudet nummer 3-4 2010 (pdf) finns läsvärda inlägg på sid 10-11, av Leif Tullhage som funderar på den nya kyrkan och på sid 26, av Ingegerd Fjällgärde om metodistkyrkan, kristna hbt-personers situation och frågan om samkönat äktenskap.
Ingegerd ställer bla frågan: är all äkta kärlek, med eller utan sex, lika mycket värd? Eftersom frikyrkan är snubblande nära ett lagbrott om man diskriminerar hbt-personer, borde kanske bidragsgivande myndighet ta en funderare på om man skall bevilja skattepengar till sådan verksamhet.
Det tycker jag är en bra fråga.
Vill också tipsa om en ny blogg av Bimbi Ollberg, pastor i Metodistkyrkan: Bimbis tankar
Jag vill inte att kyrkokonferensen ska ta ställning till förslag att Missionskyrkan centralt ska verka för en övergång till civilrättslig äktenskapsordning i Sverige. Jag vill att vi behåller vigselrätten av samma skäl som det Härnösands missionsförsamling för fram.
Södra missionsförsamlingen i Andreaskyrkan i Stockholm har beslutat att erbjuda vigsel av par av samma kön.
Härnösands missionsförsamling vill också behålla vigselrätten och menar att i detta läge avsäga sig vigselrätten bara är ett annat sätt att söka utestänga homosexuella från kyrkan.
Artiklar med tillhörande kommentarer finns i Sändaren: Två missionsförsamlingar vill viga samkönade par och i Kyrkans Tidning: Två missionsförsamlingar viger samkönade par
och i Härnösand Allehanda : Missionskyrkans ja blev till nja
Johannebergs missionskyrka i Göteborg har haft församlingsmöte där stämningen var uttalat positiv för samkönade äktenskap och församlingarnas självbestämmande
Betlehemskyrkan i Göteborg -säger JA och vill behålla vigselrätten
Styrsö Missionskyrka -säger JA
Uppsala Missionsförsamling -säger JA
Karlstad Missionsförsamling -ställer sig bakom Uppsala Missionsförsamlings motion. Motionerna kan du läsa i föredragningslistan som ligger på konferensens hemsida: Utmanad av Jesus och samtiden 2010
Malmö Missionsförsamling -ställer sig bakom Uppsala Missionsförsamlings motion
Betlehemskyrkan i Örebro -anser att KS beslut den 21 november 2009 var riktigt och beklagar AU:s beslut som följde därpå. Läs kommentar från Betlehemskyrkan i Örebro under artikeln i sändaren: Viga samkönade par ett stöd till trohet
Fiskebäcks Missionskyrka -har haft ett församlingsmöte där de flesta röster som hördes var positiva till vigsel av samkönade par och
Abrahamsbergskyrkan har också diskuterat frågan om samkönad vigsel på ett församlingsmöte. Abra har öppet mandat så de som åker till konferensen är inte bundna av församlingens vilja i röstningen, men enigheten att rösta för reservanternas förslag och låta församlingarna vara självbestämmande var överväldigande.
Mer info på Facebooksidan Ge Missionskyrkans lokala församlingar rätten att viga par av samma kön.
Facebookgruppen Ge Missionskyrkan rätten att viga par av samma kön som vill att lokala församlingar inom Missionskyrkan själva ska få besluta om att viga par av samma kön har idag 1504 medlemmar från olika församlingar.
Facebookgruppen Missionskyrkans befrielsefront som vill lyfta SMK:s mångfald, öppenhet, förnyelse och organisera sig mot orättvisor såväl inom som utanför kyrkan, har 84 medlemmar.
Uppsala Missonsförsamling yrkar i sin motion Att kyrkokonferensen:
-principiellt ställer sig bakom kyrkostyrelsens beslut av den 21 november 2009
-bekräftar att pastor och församling i samråd kan erbjuda vigsel för par av samma kön
-konstaterar att pastor och församling kan välja att inte erbjuda sådan vigsel
-välkomnar att teologiska kommittén fått i uppdrag att ta fram en vigselordning för samkönade par
-stöder tanken att inom ramen för Sveriges Kristna Råd verka för ett överförande av vigselrätten till offentliga organ
I Svenska Baptistförbundet har Centrumkyrkan i Farsta och Norrmalms baptistförsamling i Stockholm beslutat sig för att viga par av samma kön.
Andreas Möller, pastor i Svenska Baptistförbundet, har läst igenom motionerna från SMK, MK och SB som rör frågan om samkönat äktenskap och beskriver läget inför årets kyrkokonferens i sin blogg Andreas Möller-Baptism och andra vardagskänslor: Motioner och konferensbeslut
Ett antal motionärer i Metodistkyrkan i Sverige (21 st) som vill förnya Metodistkyrkans Sociala Principer har undertecknat en motion där man föreslår Årskonferensen 2010 besluta:
-Att uppdra åt kyrkostyrelsen att arbeta för att all diskriminering av människor p.g.a. sexuell läggning inom Metodistkyrkan i Sverige upphör. Kyrkostyrelsen skall till årskonferensen 2011 inkomma med en rapport om hur detta arbete framskrider.
-Att uppdra åt kyrkostyrelsen att, tillsammans med kabinettet, arbeta fram ett förslag till hur de Sociala Principerna bör förändras, vad gäller synen på sexualitet, så att de motsvarar den förståelse som är representativ för Metodistkyrkan i Sverige idag. Detta förslag skall presenteras för årskonferensen 2011 och sändas till Generalkonferensen 2012 som ett förslag till ändringar i de Sociala Principerna.
-Att uppdra åt kyrkostyrelsen att tillsammans med kabinettet arbeta fram undervisningsmaterial som beskriver Metodistkyrkans i Sveriges syn på sexualitet, för att användas i konfirmandundervisning, församlingar, ekumeniskt och i samtal med vår omvärld. Detta material skall presenteras för årskonferensen 2011.
Motionen finner du i Metodistkyrkans Konferenshandlingar 2010 (sid.63-64)
Det finns också insändare och artiklar i Metodistkyrkans tidning Svenska Sändebudet som tar upp frågan om samkönat äktenskap. I senaste Svenska Sändebudet nummer 3-4 2010 (pdf) finns läsvärda inlägg på sid 10-11, av Leif Tullhage som funderar på den nya kyrkan och på sid 26, av Ingegerd Fjällgärde om metodistkyrkan, kristna hbt-personers situation och frågan om samkönat äktenskap.
Ingegerd ställer bla frågan: är all äkta kärlek, med eller utan sex, lika mycket värd? Eftersom frikyrkan är snubblande nära ett lagbrott om man diskriminerar hbt-personer, borde kanske bidragsgivande myndighet ta en funderare på om man skall bevilja skattepengar till sådan verksamhet.
Det tycker jag är en bra fråga.
Vill också tipsa om en ny blogg av Bimbi Ollberg, pastor i Metodistkyrkan: Bimbis tankar
Jag vill inte att kyrkokonferensen ska ta ställning till förslag att Missionskyrkan centralt ska verka för en övergång till civilrättslig äktenskapsordning i Sverige. Jag vill att vi behåller vigselrätten av samma skäl som det Härnösands missionsförsamling för fram.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)