Fullt av löspenisar i Enochsons parallella universum

Annelie Enochson, riksdagsledamot för KD, säger sig på sin blogg vara beklämd över vad som pågår under Stockholm Pride, ja över hela den "dekadenta" företeelsen, och testar i sitt blogginlägg var gränsen går när det handlar om hets mot folkgrupp. Hon verkar inte riktig veta hur hatbrottslagstiftningen ser ut och vem den omfattar och på vilket sätt. Ändå har hon själv varit med och stiftat den. Dessutom tvivlar jag faktist på att hon varit på Pride nångång alls med tanke på hennes beskrivning av verkligheten ....som hon ser den.


"Jag tycker INTE det är ok att sprida löspenisar och fylla stan med ekivoka budskap...och att alla Stockholms flaggstänger flaggar med RFSL flagga. Jag tycker INTE heller det är ok att skattepengar går till att sponsra Pride och på detta sätt hylla dekadansen som följer i Prides spår. ---
Förresten är homosexuella en folkgrupp??...tillhör jag isåfall då den hetersexuella folkgruppen som det är ok att hata eftersom vi inte omnämns i lagen om hets mot folkgrupp? Ja, på Pride är det iallfall uppenbart...att min "folkgrupp" den får man hata...och allra mest vi som vill sätta familjen främst och vill att äktenskapet är mellan EN man och EN kvinna!"

Sven-Erik Alhem, rättsexpert och tidigare överåklagare, är förvånad över Enochsons okunskap vad gäller lagen om hatbrott:
"Det är ju inte ovanligt att riksdagsledamöter inte är särskilt kompetenta på alla områden. Men ger man sig in i en debatt så är det ju viktigt att man känner till vad som gäller."

Makthavare.se: Sven-Erik Alhem: Enochsons blogg barnslig, naiv och provocerande
Helds HBT-nyheter: Kd riksdagsledamot kopierar sd-retorik
Expressen: KD-kvinna: "Inte OK att sprida löspenisar"

Tidigare har Enochson gjort sig känd för att inte göra någon principell skillnad mellan incest, månggifte och homosexualitet.
"Det spelar ingen roll om de också säger ”vi förnekas vår kärlek, det är diskriminerande”. Det är liksom samma skäl." sa hon i en intervju för ett par år efter att SIFO presenterat resultatet för en undersökning i vilken de ställt frågan: Tycker du att homosexuella par ska få ingå äktenskap och gifta sig eller tycker du att de inte ska få gifta sig?
Enochson förklarade då resultatet som visade på stöd för äktenskap för homosexuella genom att hänvisa till den svenska allmänhetens okunskap och att folk inte riktigt förstod vad frågan och äktenskapslagstiftningen handlade om.

Svenska Dagbladet 2008: Starkt stöd för homoäktenskap
Expressen januari 2008: Drar paralleller mellan incest och homosexualitet

Inför Regnbågspromenaden som hölls i maj i år Göteborg, som för övrigt var den första promenad av detta slag som hållits i Göteborg, uttryckte Enochson, den 21 maj, i sin blogg samma slags upprördhet som i fallet med Stockholm Pride:
”Men HBT-festivalen är nämligen inte en festival enbart för allas lika värde, utan genomförs med tydliga politiska ambitioner. Vid en närmare genomgång av programmet för festivalen noterar man seminarium för att bryta med heteronormen, störta kärnfamiljsidealet, stödja insemination av lesbiska, uppmuntra till adoption bland homosexuella och även till inspiration för polygami. Alltsammans är inslag som jag både utifrån min kristna tro och min politiska övertygelse absolut inte kan ställa upp på. ---
Man behöver inte haka på allsköns jippon som innehåller – vad de flesta i samhället anser vara – faktiskt ganska dekadenta uttryck, för att visa att man står upp för människors lika värde.”

Enochson och det hon så tydligt visar sig stå för i sina uttalanden som riksdagsledamot är ännu ett skäl för mig att inte ge min röst till KD. De representeras av alldeles för många personer på alldeles för höga positioner som ställer fler dumma frågor än vad dom kan föra sakliga resonemang och framföra vettiga, korrekta argument.
Sättet på hur Enochson ondgör sig över Pride, dessutom felaktigt, visar bara på vilken viktigt funktion Pride fortfarande har. Det är liksom tack vare Enochson och andra med samma slags åsikter som de som hon ger uttryck för som får ut hbt-vänliga krafter på gatorna.
Nu är det också så att Pridearrangemanget drar in väldigt mycket pengar genom sina intäkter till Stockholms stad, till de städer (Göteborg m.fl.) där Pride hålles... antagligen mer än vad t.ex diverse religiösa ungdomsförbund gör som har uttalat sig negativt angående homosexuella.

Nu skulle man ju kunna säga att verkligheten överträffar dikten...

Människor dör av dåligt vatten... och Sverige tiger.

Idag saknar 900 miljoner människor rent dricksvatten. 2,6 miljarder människor saknar toaletter. 4000 barn dör varje dag eller blir sjuka pga av dåligt vatten. Varje år dör 1,5 miljoner barn under fem år till följd av sjukdomar orsakade av förorenat vatten och brist på sanitär utrustning.

Vattenpumpen på Fjärås Bräcka, juli 2010

Under natten till torsdagen antog FN:s generalförsamlingen en icke-bindande resolution som säger att tillgång till rent vatten och sanitär utrustning är en grundläggande mänsklig rättighet. 122 länder röstade för, ingen var emot. 41 länder lade ner sina röster. Sverige stödde inte resolutionen och var ett av de länder som la ner sin röst.

Miljöminister Andreas Carlgren (C) förklarar beslutet såhär:
"Vad vi har vänt oss emot är själva principen, att man formulerar det som en mänsklig rättighet. Då ska det också ha en full juridisk verkan. Det är därför vi inte tycker att det här är rätt metod att uppnå ett väldigt viktigt och gott syfte."

Förre FN-ambassadören Jan Eliasson är förbannad:
"Herregud, det är orimligt att Sverige inte röstade för resolutionen! Jag har själv sett barn dö framför mig, i Darfur."

Om man skall förstå Carlgren så vänder sig Sverige alltså emot principen dvs. att det med en formulering blir en full juridisk verkan -alltså en resolution som man måste följa.
Så nu lever vi i ett land som officiellt inte anser att rent vatten är en grundläggande mänsklig rättighet som alla borde ha tillgång till... pga av en formuleringsprincip? Genom att lägga ner rösten så blundar vi för hur de multinationella företagens cyniska handel med vatten drabbar de fattigaste och mest utsatta. Varför beter vi oss så korrupt? Så vilken annan metod skall vi använda oss av? Istället för att försöka göra något, så gör man ingenting alls pga av missnöje över en formulering.

Sören Sommelius på Helsingborgs Dagblad (HD), ger några exempel på vilken skada privatiseringen och företagens handel med vatten gör:
I den indiska mångmiljonstaden Chennai (Madras) säljs stora mängder av buteljerat vatten pga att det kommunala vattnet är så dåligt att det är odrickbart. Vid en av Pepsis vattenfabriker utanför staden tog det multinationella företaget ut så mycket vatten att man skapade ”vattensvält” i flera byar och plastflaskorna skapar sopberg.

Bolivia som är ett av världens fattigaste länder bad om ett lån från Världsbanken för att bygga ut vatten och avlopp i huvudstaden La Paz. Då krävde banken att vattenverket skulle privatiseras. Privatiseringen gjorde att priserna på vatten höjdes. En anslutning till vattensledningen kom att kostade en halv årslön vilket gjorde att 200 000 som inte hade råd blev helt utan vatten.

Dagens Nyheter: Sverige tyst om rätten till vatten
Helsingborgs Dagblad: Sverige på Pepsi-Colas sida i FN?

Pride Invigningstal-Magdalena Ribbing: Den dagen ska komma...

” Lika självklart kommer det att vara om några decennier, för det kommer inte att dröja ett sekel, det är otänkbart, att män och kvinnor får leva med de partner som de väljer oavsett kön, och utan att andra understår sig att tycka att det är fel.
Den dagen ska komma då svaren inte behövs därför att problemen inte finns och det ska inte dröja så värst lång tid. Tror jag och hoppas jag.”
Magdalena Ribbing , journalist och folkvettsexpert på Dagens Nyheter

Magdalena Ribbings invigningtal (avskrivet) i sin helhet:
Det kom en massa kommentarer när Pride meddelade att jag skulle vara en av invigningstalarna i år.
Många kommentarer var fina och positiva och glada och det var ju jätteroligt för mig förstås. Andra var besvikna, så här: ”Nu förlorar jag respekten för Ribbing när hon ska tala för bögarna.” ...och vad ska man göra åt en sån uppfattning?
Ett par kommentarer tänker jag inte referera. De var långt under grottstadiet, usla okunnigheter om religion, rasism och sex i en bedrövlig röra. Flera kommentarer levererades som ett spydigt fnitter. Såhär: ”Jamen, du är väl inte sån?” Jodå, jag är "sån" -människa, nämligen. Precis som de som frågar och fnittrar. Fast kanske inte likadan människa som de som tar sig rätten att definiera ner och bort andra som inte delar deras känslor och preferenser.

Jag förstår helt enkelt inte det här. Jag fattar inte varför. Jag begriper inte vad andra har med ens frivilliga beslut att göra så länge som det är lagligt och demokratiskt i alla fall.
Nu har ju Pride i Stockholm pågått i långt mer än ett decennium och det är allt större, yvigare och mer glittrande. Ingen undgår Prideveckan ...och det är väl just ett av de syften som är viktigast.
Men, nu när målen är till stor del nådda, när man har samhällets acceptans, kyrkans likaså, då kan man ju fråga sig: ”Varför måste dom som är hbtq-personer visa upp sig …så mycket?” Efter de kommentarer som jag fick så frågar inte jag det längre. Jag inser, som Lars-Erik Holm sa nyss, att det skulle behövas en Pride-manifestation i månaden för att alla skall förstå att alla är människor.

Man kan jämföra med kvinnlig rösträtt eller rösträtt överhuvudtaget, för den delen. Det var inte mer än ett sekel sedan som rösträtten inte alls var självklar. Att få rösta hörde ihop med hårda ekonomiska och andra förbehåll. Allmän och lika rösträtt infördes 1919 och först vid valet 1921 kom de första kvinnorna in i riksdagens andra kammare. Idag är det ingen som ens tänker att den ena eller andra inte skulle få rösta, så att flertalet kvinnor alltså inte fick rösta överhuvudtaget. Det är självklart för alla idag, att var och en oavsett kön, förmögenhet, status och vistelseort, har rösträtt i svenskt riksdagsval så länge man är myndig och svensk medborgare.
Lika självklart kommer det att vara om några decennier, för det kommer inte att dröja ett sekel, det är otänkbart, att män och kvinnor får leva med de partner som de väljer oavsett kön och utan att andra understår sig att tycka att det är fel. Så är det ju inte idag och det vet vi alla och den stora frågan är: ”Varför?" Varför hetsar så många upp sig över andras relationer om de relationerna händelsevis är homosexuella? "Varför?” Något vetenskapligt svar på den stora frågan har varken proffsen eller jag. Men jag har ändå en aning. Det är rädsla det handlar om. Sådan rädsla som kommer av okunnighet som så många rädslor gör.
Allra först måste det ha handlat om rädslan att ens familj inte skulle fortsätta, om, alltså, den skräck att släktet inte skulle föras vidare, nämligen om det inte skulle bli nya barn. För att jorden skulle befolkas ...man kan tänka på Bibeln, måste då varje sexuell relation vara mellan en man och en kvinna med det primära syftet att skapa nytt liv. Det måste ha varit därför som äktenskap ingicks. Utan barn skulle livet ta slut. Och så var det in i våra dagar med äktenskapets mening. Tänk på alla arma kungligheter som har tvingats in i äktenskap förr i tiden, för sin nations överlevnad i monarkins namn. Det handlar om makt.
Kyrkan hakade på. Det var ju lika viktigt för dom, för religionen, att människor gjorde som kyrkan sa till dom. Makt handlar det om där också.

Men om igen: ”Varför?” Vad är religioners budskap? Visst är det kärlek i olika meningar och varför ska kärlek sorteras i man och kvinna i dessa tider när huvudproblemet i världen ändå inte är att jordens befolkning måste öka? Och barn kan man få i alla relationer numera. Så varför pågår motståndet? Okunskap och rädsla. Kyrkan i Sverige och i flera andra kulturer har ju gett upp sitt motstånd -i princip, och samhället också -i princip. Men där ute finns det fortfarande alldeles för många som verkar tro att det är rimligt att både kommentera och fråga om någon som de möter eller hört talas om är homo-, bi-, eller transsexuell. Som det skulle vara en rättighet att ta reda på det. Och en rättighet att fördöma, en rättighet att tycka någonting över huvudtaget om hur andra älskar.
Tänker man en sekund så inser man att det finns inte minsta anledning att lägga sig andras känslor och sexualliv och andras val av partner. Inte förrän man själv aspirerar på någon som sexuell partner. Först då behöver man ju ta reda på om den personen är intresserad eller om det inte lönar sig att kämpa för att fresta personen. Men det brukar ju ge sig rätt så snart.

Men det enkla synsättet som vi ju har då, det gäller inte alltid och det är oförsyntheten som växer i förfärande grad. Många tycker att det är OK att fråga och kommentera och fördöma och allt det där, och överhuvudtaget lägga sig i. Och det vet jag därför att nu har jag svarat på 50.000 frågor från allmänheten i min spalt på dn.se. Och det är klart att majoriteten av frågorna gäller allt möjligt annat angående hyfs och stil på alla plan. Men frågorna om hur man som heterosexuell agerar gentemot homosexuella -dom blir allt fler.

När jag var... för längesen, då var omskrivningen för de i umgängeskretsen som var homosexuella, att dom var ”felknäppta”. Då var det nämligen viktigt att mäns kavajer och skjortor hade knapparna på höger kant och kvinnornas jackor och blusar hade knapparna på vänster kant. Jag kan inte minnas, i och för sig, att det här begreppet var förringande i min familj, det var bara konstaterande. Men så var det inte överallt förstås. Fördomarna blomstrade då som nu på många håll. Men tiden har ju gett unisex företräde. Vem bryr sig idag om på vilken sida av jackan som knapparna syns? Och det är likadant med de flesta av den gamla tidens fördomar; mäns makt över kvinnor, överhetens makt över undersåtarna, har om inte försvunnit, så åtminstone avtagit betydligt. Man måste inte förbli i den krets man har fötts till, man måste inte gifta sig med någon som har samma religion som man själv. Jo, alltså jag vet, det är så att en del kräver det, men det är inte lag i alla fall, att det ska vara så i civiliserade samhällen. Man måste inte ha barn. Man får lov att välja.
Ganska mycket av anpassning till samhället förväntas ju av oss samhällsmedborgare men i samma mån för både homosexuella och heterosexuella. Men helt fel blir det när heterosexuellas majoritet tror att det betyder att de har makt över minoriteten.

Pride har ju makt som tema i år. Makt utövas på många sätt. I alla de här frågorna till mig så ser jag ibland maktbehoven från de som behöver skaffa sig mer självkänsla och inte har något bättre sätt att göra det än att försöka hitta någon att trycka ner. Och det vill de ibland göra genom att göra andras livsstil till något egendomligt, som måste ifrågasättas och fördömas, enbart av det skälet att man inte delar den själv.
Pride är ju en otroligt framgångsrik rörelse. Det är fantastiskt! Och nu har Pride trots allt nått så långt på sin väg att det kanske är dags att vidga gränserna -från att kämpa mot till att kämpa för.
För de fortfarande förtryckta.
För de som lever i trångsynta, kränkande kulturer.
För de som inte vågar berätta om sina känslor.

Nu ska jag till slut citera några typiska frågor och svar, som jag har fått i min spalt, på dn.se. Några kanske ni känner igen.

En fråga är så här:
Hur gör man med en bordsplacering vid en högtidligt middag när det kommer ett gift par av samma kön? Ska de behandlas som ett vanligt gift par eller ska de placeras ihop? En del nogräknade gäster kan ha betänkligheter, skriver frågeställaren.
…och det blir ju ojämnt vid bordet med fler av samma kön.

Då har jag svarat såhär:
Gästerna placeras med en man eller en kvinna som bordspartner, antingen det bjudna paret är två män eller två kvinnor. Dom är inga rymdvarelser. Dom är människor.
Placera dessa två som alla andra och lägg dig inte i huruvida de är homosexuella eller inte. Eftersom det med sannolikhet inte ska förekomma något slags sexuell samvaro vid en formell middag, så spelar det inte minsta roll vilka sexuella preferenser som gästerna har -varken om de är homosexuella, heterosexuella, bisexuella, transexuella, asexuella, impotenta eller något annat.
Om antalet gäster blir ojämnt kan det lika gärna bero på att någon är singel, änka eller änkling och det har så vitt jag vet aldrig varit ett problem vid de mest formella middagar. Så det går att lösa med lite smidighet. Man måste inte krångla till något på grund av människors olika läggning och homosexuella behöver inte heller göra situationen märkvärdigare än vad den är, har jag svarat.

En annan fråga är den här:
En mycket god vän till mig, säger frågeställaren, kom nyligen ut ur garderoben och nu skall han och hans livspartner gifta sig och har bjudit mig. Nu är det så att jag inte är OK med det här. Kalla mig homofob, men jag tycker inte att det är rätt med samkönade äktenskap. Min vän vill att jag ska komma men det tar emot och jag vill helt enkelt inte. Jag är rädd att han kommer att ta illa vid sig och att våra gemensamma vänner kommer att se ner på mig. Vad ska jag säga till honom?

Ja, då svarar jag såhär:
Du kanske skulle fundera på orsaken till din ovilja. Vad gör det dig om två personer av samma kön manifesterar sin relation. Du behöver ju inte bry dig om vilket kön din gode väns livspartner har. Det är inget som du har något med att göra. Och om du har religiösa tvivel så kan du glömma dom för det har ju kyrkan nu bestämt att man inte ska ha.
I de mest officiella sammanhang så bjuds i nutid homosexuella med sina partners precis som heterosexuella , alltså till exempel till sådant som kungamiddag. Det är ingen som ens noterar det som avvikande. Har du vänner som skulle ser ner på dig, som du skriver, för att du går på ett gaybröllop, så kan du överväga om du vill ha sådana vänner. Tackar du nej får du säga till din goda vän som det är; att det är jättetråkigt, men det känns fel, så du måste avstå från att närvara. Som jag ser det så förtjänar en bra vänskap en sann förklaring och har du tur så är din homosexuella vän mer tolerant är du, svarade jag.

Den sista frågan är så här:
Behöver man som homosexuell visa extra hänsyn till omgivningen? Kan man pussas och kramas i andras närvaro när man är i kyrkan till exempel, eller om man går på en större tillställning? Vad säger etiketten? Är det bättre att dra några vita lögner och säga att man har en pojkvän, eller ska man säga som det är fast man vet att folk kan ta väldigt illa vid sig?

…och då svarar jag:
Att både som homo– och heterosexuell ska man vara försiktig med oblyga intimiteter inför andra. Offentliga ömhetsbetygelser bör inte vara sådana att de kan ses som privata kärleksyttringar som hör hemma i sängkammaren. Att ett par håller varandras händer och ger varandra en kort kram, och så, och en lätt kyss, det är accepterat och det gäller oavsett kön. Att kramas alltför länge och alltför hett och att kyssas på riktigt, det ska undvikas av alla par inför andra obekanta. Men att ett par är samkönat idag är ingenting som behöver döljas eller ska mörkas. Homosexualitet finns och har alltid funnits för den delen. Man behöver inte ta hänsyn till att ens omgivning är oinsatt i verkligheten, trångsynt eller rent av korkad.
Att ett samkönat par på promenad, eller bio eller teater håller varandras händer är lika ok som om en man och en kvinna gör det. Att ett samkönat par pussas och kramas intimt under en gudstjänst är lika olämpligt som ett tvåkönat par gör det.

Det här var några exempel på sådana frågor som har kommit till mig och det kommer att bli fler. Det vet jag. Så mycket erfarenhet har jag numera.
Men! Den dagen ska komma då det är tomt på detta slags frågor i min maillåda. Den dagen ska komma då svaren inte behövs därför att problemen inte finns och det ska inte dröja så värst lång tid. Tror jag och hoppas jag.

Tack så mycket. Tack!

Svt/Gomorron Sverige:
Intervju med Lars-Erik Holm, generaldirektör Socialstyrelsen
och Magdalena Ribbing, folkvettsexpert på Dagens Nyheter

Aftonbladet TV: Invigning Stockholm Pride 2010
Rapport: Ribbing:"Jag blir förbannad"
Dagens Nyheter: Ribbing invigningstalar på Pride
Svt.se: Folkvettets fanbärare på Pride
Stockholm Pride 2010: presenterar Magdalena Ribbing

Pride Invigningstal-Socialstyrelsen: Ni ska inte behöva ockupera oss igen.

"Ni ska inte behöva ockupera oss igen – i varje fall inte så länge som jag är generaldirektör för myndigheten!"
Lars-Erik Holm, generaldirektör Socialstyrelsen

Invigningstalet i sin helhet
Idag invigs Stockholm Pride. Pride är en manifestation och folkfest som varje år genomförs på mer än 140 platser i världen. Jag heter Lars-Erik Holm och är generaldirektör för Socialstyrelsen. Det är en ära att stå här ikväll, och jag är glad och stolt över att få invigningstala, både som Lars-Erik som var med i demonstrationstågen redan på 1970-talet, och som generaldirektör för Socialstyrelsen som har ett särskilt ansvar för hbt-frågor i vårt samhälle. Jag ser den här dagen som en milstolpe för Socialstyrelsen i vårt arbete med hbt-frågor. Och dessutom får jag invigningstala med min kära vän Magdalena Ribbing!

Den här veckan bär Socialstyrelsens webbplats regnbågsflaggans färger för att visa solidaritet med kampen för jämlikhet för homosexuella, bisexuella och transpersoner.

Pride är fest, allvar och politik. Vi kan känna glädje och fira att vi har kommit långt i Sverige, och särskilt när vi jämför med andra länder också på nära håll, t.ex. på andra sidan Östersjön. Vi har kommit långt här hemma, och det har vi, för att citera TV-reklamen, because we are worth it!

Vi har kommit hit genom att många enskilda systematiskt och metodiskt har arbetat för att upplysa och övertyga beslutsfattare om vad som behöver göras för att det jämlika samhället också ska inkludera hbt-personers sätt att leva, så att även våra liv och behov omfattas av samhällets skydd och omsorger. I det arbetet har RFSL och även RFSU spelat en central roll. Vi har kommit hit genom att så många haft modet att bejaka sig själva, vara stolta över sin identitet och sin kultur och vågat synliggöra hbt-frågorna. Pride har utvecklats mycket sedan frigörelseveckan under 1970-talet då dagstidningarna inte ens nämnde demonstrationstågen, till dagens manifestationer och festligheter då alla vill vara med och visa hur toleranta och tidsenliga de är…

Men det finns mycket kvar att göra. För många är det lika svårt att komma ut idag som det var på 1970-talet när jag kom ut. Det finns fortfarande okunskap, intolerans, diskriminering och homofobi i vårt samhälle. Hatbrotten ökar. De homofobiska brotten handlar om hot, misshandel och t.o.m. mord. Det finns dessutom ett stort mörkertal, p.g.a. att många poliser inte ens frågar om det kan finnas ett homofobiskt motiv, och att många offer inte vågar vara öppna med sin läggning.

Vi har också starka motkrafter. Än i dag är frivilliga homosexuella relationer mellan vuxna ett grovt brott i 76 länder, och i flera länder belagda med dödsstraff. Stora världsreligioner anser fortfarande att homosexualitet är en synd som bör bekämpas med bön, avhållsamhet, stening till döds eller andra icke-evidensbaserade metoder för att avhjälpa problemet. Vi bör därför i denna glädjens dag också särskilt tänka på alla dem som lever i länder där de inte vågar bejaka sin egen natur och där det är förbjudet att leva öppet som homo-, bi- eller transperson. Detta sorgliga faktum visar varför vi måste fortsätta att arbeta internationellt med dessa frågor så att allt fler till slut kan få leva sina liv som de önskar. Därför behövs Pride.

Temat för årets Pride är makt. För mig är makt nära förknippat med ansvar och hur man använder makten för att kunna göra skillnad för människor utifrån sitt uppdrag. Myndigheternas makt uttrycks ytterst i vilken människosyn de har i sin relation till medborgarna. För hbt-personer är detta ännu påtagligare, och det är lika aktuellt idag som under 1900-talet.

För mig innebär makt också att ge individen kontrollen över sitt eget liv, så att alla kan välja livsstil utan att samhället lägger sig i detta val. Samhällets vård och omsorg måste utgå från den enskilde individens förutsättningar och behov. Bestämmelser som begränsar individens frihet att välja hur eller med vem han eller hon vill leva måste tas bort. Socialstyrelsen värnar den enskildes goda hälsa och tillgång till god vård och omsorg. Det innebär att det är individens behov och förutsättningar som måste vara utgångspunkten för vad som är ett gott och värdigt liv, även om det inte överensstämmer med den syn som tjänstemän i offentlig eller privat verksamhet har. Detta synsätt har en allmängiltighet oavsett vem det gäller, från hetero-, homo-, bi- eller transsexuella till äldre eller barn som omhändertas för samhällsvård eller psykiskt funktionshindrade.

Begreppet att göra skillnad är det som är ledstjärnan i Socialstyrelsens stora och pågående förändringsarbete, där fokus är på de utsatta, diskriminerade, svaga eller osynliggjorda grupperna i befolkningen. Vi vill lämna Socialstyrelseborgen och gå ut på torgen för att möta människorna där. Ikväll träffas vi på torget för hbt-personer, deras vänner och anhöriga, och Socialstyrelsen är glad att vara här.

Vården och omsorgen är ojämlik. Den skiljer sig mellan män och kvinnor eller beroende på var du bor, din utbildning och socioekonomiska faktorer, utifrån etnicitet och kulturell bakgrund och utifrån din könsidentitet eller sexuell läggning. Att vem du är påverkar den vård och behandling du får, vilken ställning du har som patient eller anhörig och vilket bemötande du får är osakliga skillnader, och därmed oacceptabla för mig som generaldirektör på Socialstyrelsen.

Nationell och internationell forskning visar att hbt-personer generellt har en sämre hälsa jämfört med övriga befolkningen. Hälsoskillnaderna har samband med utsatthet, diskriminering och den rådande heteronormen.

Sverige och även Socialstyrelsen har några mörka kapitel i sin historia, och de gör att jag är särskilt angelägen om att Socialstyrelsen ska vara en ledstjärna för en god och jämlik vård och omsorg särskilt för de utsatta och svaga grupperna. Jag vill med två exempel visa hur statliga myndigheter agerade i en annan tid och i ett annat politiskt klimat. De två exemplen är tvångssteriliseringarna och judefrågan under krigsåren.

År 1922 togs steriliseringsfrågan upp första gången i riksdagen i en motion, som yrkade på en systematisk sterilisering av utvecklingsstörda och diskuterade möjligheten att sterilisera epileptiker, vissa sinnessjuka, våldtäktsmän och andra sedlighetsförbrytare. Tonvikt lades vid de sociala motiven. Riksdagen var i stort sett enig om behovet av en steriliseringslag, och år 1934 röstades steriliseringslagen igenom. Dåvarande Medicinalstyrelsen och Socialstyrelsen (föregångarna till nuvarande Socialstyrelsen) ansåg att sterilisering borde motiveras utifrån sociala skäl, och att det var uppenbart att det fanns fall där individens sätt att leva gjorde honom eller henne direkt olämplig som förälder. I sådana fall borde staten ta sitt ansvar och förhindra att de förökade sig. Mellan 1935 och 1975 tvångssteriliserades uppskattningsvis över 30 000 personer, varefter tvångssteriliseringarna upphörde utom för en av de grupper som är i fokus under Pride, de transsexuella.

Under krigsåren ansvarade Utrikesdepartementet (UD) och Socialstyrelsens utlännings-byrå för genomförandet av den svenska utlänningspolitiken. Lagstiftningen tillät Socialstyrelsen att själv definiera vem som var politisk flykting. Vissa historiker hävdar att huvudfrågan för Socialstyrelsens utlänningsbyrå var att hålla judar ute ur Sverige, och den gjorde det genom att inte definiera dem som politiska flyktingar, att avvisa alla med J-stämpel i passet vid gränsen och genom att kräva att judiska flyktingar ansökte om uppehållstillstånd innan de reste in i Sverige.

De här två exemplen är historiska, och de statliga myndigheterna agerade mot bakgrund av det rådande synsättet, javisst. Men myndigheter måste drivas av etiska riktlinjer i sitt arbete, och göra vad de kan för sina målgrupper. Socialstyrelsen har därför nyligen genomfört en utbildning i mänskliga rättigheter för alla sina anställda för att betona allas lika värde.

Inte långt härifrån – borta på Linnégatan – ockuperades Socialstyrelsen en dag i augusti för mer än 30 år sedan. Då betraktades homosexualitet som en sjukdom. RFSL hade länge kämpat för att upphäva sjukdomsklassningen men utan resultat. Socialstyrelsens trappa ockuperades av homo- och bisexuella varav en del hade sjukskrivit sig – just på grund av sin läggning. Ockupationen ledde till att Socialstyrelsens dåvarande generaldirektör Barbro Westerholm 1979 tog bort homosexualitet ur registret över diagnoser i Sverige. Över en natt friskförklarade Socialstyrelsen Sveriges alla homosexuella tack vare Barbros mod och framsynthet. Tack Barbro för det!

En sådan historisk händelse påverkar såklart resten av samhället. Ja, att Socialstyrelsen tog bort homosexdiagnosen tror jag har bidragit till att folk har en annan syn på homosexuella i dag än på 60- och 70-talen. Det gav också homosexuella en självkänsla i och med att de inte längre hade en sjukdomsstämpel på sig.

När jag tillträdde som generaldirektör för Socialstyrelsen för drygt två år sedan så förpassade jag ett antal andra diagnoser till historien. Diagnoserna för transvestism, fetischism och sadomasochism plockades då bort ur sjukvårdens diagnossystem. Min motivering var enkel: de här diagnoserna härstammar från en tid då allt annat än heterosexuell missionärsställning sågs som sexuella perversioner.

Vi vill inte bidra till att förstärka fördomarna och att vissa sexuella beteenden uppfattas som sjukdomar av samhället. Det har inte Socialstyrelsen eller någon annan myndighet med att göra! Samhället har ett stort ansvar att erkänna dessa individer som fullvärdiga medborgare. Det är vad makt ytterst handlar om.

En dag i början av 2009 fick jag besök av två representanter från patientföreningen Benjamin. De berättade hur det är att leva i fel kön, och hur många hinder samhället sätter upp för att de ska kunna leva ett bra liv. Deras skildring berörde mig oerhört. Jag har inte sedan min tid som läkare på Radiumhemmet, där jag slutade 1992, blivit så djup berörd av någon annan händelse i mitt yrkesliv som den dagen. Jag insåg att samhället medvetet och omedvetet försvårar för dem som lever i fel kön att orka genomgå den process som ska leda till rätt kön. Samhället fortsätter att göra det svårt genom att därefter påminna den som klarat av processen att hon eller han ändå har haft ett annat kön, och inte har lika värde som andra medborgare. Tvångssteriliseringarna som jag trodde hade upphört på 1970-talet, är fortfarande en smärtsam realitet för dessa personer!

Efter deras besök började vi diskutera vad Socialstyrelsen kunde göra. Jag insåg att frågan var så komplex och delvis gick utanför vårt ansvarsområde, att jag tillsatte en erfaren och respekterad extern utredare, före detta riksrevisorn Karin Lindell. Uppdraget till utredaren var att ge förslag på hur samhället kan förbättra sina insatser till de transsexuella och övriga personer med könsidentitetsstörningar. Karin Lindell lade fram sin rapport i slutet av juni i år. Hon konstaterar bl.a. att vården som erbjuds transsexuella är ojämlik och beror på var i landet man bor, att väntetiderna kan vara mycket långa och att patienterna ofta känner sig kränkta i de första kontakterna med vården. För att få en ny fastställelse av könstillhörighet krävs bland annat att patienten är steriliserad och ogift. Reglerna bygger på en förlegad lagstiftning. Konsekvensen blir att transsexuella som är gifta eller har registrerat partnerskap tvingas skilja sig för att få byta kön. De fråntas även rätten att frysa ned sina könsceller.

Det saknas nationell information om vad som krävs för att få byta kön och vilken vård som erbjuds. Kraven på att vara ogift och steriliserad är förlegade och bör tas bort. Transpersonernas situation kan också förbättras genom att vårdgivarna tar sitt ansvar för att minska väntetiderna. Utredningen föreslår en rad åtgärder, bl.a. bör landstingen samverka regionalt kring specialistteam för utredning och vård av transpersoner. Det behövs nationella vårdprogram, kunskapsöversikter och förbättrad patientinformation.

Socialstyrelsen välkomnar förslagen och kommer att skicka utredningen på bred remiss. Nu måste vi för gott stänga dörren till tvångssteriliseringarnas mörka historia. Jag delar utredningens syn att steriliseringskravet måste upphöra, att byte av juridiskt kön ska kunna göras utan föregående kirurgi och att transsexuella självklart ska kunna bli föräldrar. Jag ser också ett behov av riktlinjer för vården av transsexuella och personer med övriga könsidentitetsstörningar så att ojämlikheten i deras vård minskar.

Jag vill tacka alla som gjort utredningen möjlig: patientföreningen Benjamin, föreningen KIM, RFSL ungdom och RFSL och alla enskilda personer som har hört av sig. Jag vill också passa på att särskilt tacka utredaren Karin Lindell och projektledaren Linda Almqvist för att på ett sådant genomgripande sätt ha klargjort vad samhället måste göra för att ge egenmakt åt de transsexuella.

Socialstyrelsen har makt att förändra. Vi har ett stort ansvar för vårdens och omsorgens kvalitet. Jag kan självkritiskt konstatera att vi tidigare inte har gjort tillräckligt mycket för homo-, bi- och transpersoner utifrån vårt uppdrag, och vi har ibland varit oförstående för deras livssituation.

Den största framtidsutmaningen som jag ser det är bemötandet av hbt-personer i vården och omsorgen. Många upplever sig diskriminerade i sina kontakter med vården. Man känner sig inte sedd som individ. Man känner sig nekad sin identitet.

Vården är idag ofta allt för heteronormativ i sitt bemötande av patienter redan i väntrummet, vid läkarundersökningen, på äldreboendet eller i kontakterna med socialtjänsten. Vi förutsätts alla vara hetero hela tiden. Till en homo- eller bisexuell patient ställs frågor som utgår från att han/hon är heterosexuell. En lesbisk kvinna får hos gynekologen frågan om när hon hade samlag senast och får erbjudande om p-piller. Detta är fel sorts vård och allt kommer sig av att läkaren utgår från att kvinnan är hetero. Ett sådant bemötande bidrar till känslan av att vara osynlig eller ovälkommen. För en transpatient kan det ännu ej ändrade personnumret och formulärens obligatoriska svarsalternativ ”kvinna eller man” uppfattas som ett ifrågasättande av könsidentiteten.

Det här är alla exempel på en form av omedveten eller medveten maktutövning och ett förminskande av hbt-personer.

”Förutsätt inte alltid att den du möter lever efter heteronormen, eller att han eller hon identifierar sig som man eller kvinna”. Det är detta budskap som vård- och omsorgs-personal måste ha i huvudet när de möter människor. Alla ska känna sig inkluderade, välkomna och lika mycket värda, oavsett hur man lever och vem man är. Det är extra viktigt inom vården och omsorgen.

Som patient eller i kontakt med socialtjänsten är du ofta i ett underläge. Du måste kunna lita på läkarens bedömning eller socialtjänstens insatser. Du måste kunna känna dig trygg i mötet, som ska präglas av förtroende. Önskemål och förväntningar inhämtas genom dialog, och kommunikationen måste fungera. Som homo-, bi- eller transperson ska du aldrig vara dubbelt underordnad i mötet med vården och omsorgen.

Det finns en okunskap och oförståelse i vården om hur ett gott bemötande ser ut för hbt-patienter. Här måste vården och omsorgen göra mer! Hbt-personer har samma rätt till ett gott bemötande och en god vård och omsorg som alla andra. Ingen ska bli diskriminerad utifrån vem man är som individ. Har du väl kommit ut ur garderoben, ska du inte behöva gå in i den igen när du är i kontakt med vården eller omsorgen.

Här har Socialstyrelsen ett extra ansvar att föra arbetet framåt – vi är den myndighet som har makt och möjlighet att göra skillnad.

Kära Pride-deltagare, när det gäller attityderna till och synen på homo-, bi- och transpersoner har det hänt mycket, och det återstår mycket att göra i samhället. Socialstyrelsen kommer att bli ännu tydligare i dessa frågor, och ni ska inte behöva ockupera oss igen – i varje fall inte så länge som jag är generaldirektör för myndigheten!

Jag hoppas att ni alla får uppleva både intressanta diskussioner och spännande möten de här dagarna med fest, kultur och politik. Men låt inte feststämningen skymma det viktiga och ursprungliga syftet med frigörelseveckan och Pride, både härhemma och internationellt. Egentligen behöver vi en Pride-vecka varje månad för att snabbare driva på de förändringar som måste till stånd för att hbt-personer ska jämställas med heteropersoner i alla sammanhang.

Och till slut: kom ihåg att respekt och solidaritet börjar hemma. Vi hbt-personer måste bli bättre på att respektera varandras olikheter och förutsättningar, inte bara den här veckan utan i de vardagliga handlingarna. Tillsammans är vi starka!

Tack ska ni ha!

Socialstyrelsen: Lars-Erik Holms invigningstal, Stockholm Pride 2010

I metamorfos-Papilio Machaon

Larven som jag fann idag när jag klättrade runt ute på Smarholmen kommer att bli en Makaonfjäril lat. Papilio machaon.

Makaonlarv

Makaonfjäril

Makaonen är en art av dagfjärilar som hör till familjen riddarfjärilar.
Makaonfjärilen minskar i antal i hela Nordvästeuropa. Innan larven blir en fjäril kommer den att förpuppas (från mitten av juli) för att övervintra.

Jag tror att larven jag hittade, som hade fullt upp att tugga i sig av bladen, kommer att bli en mycket vacker Makaonfjäril.

Wikipedia: Makaonfjäril
Wikipedia: Metamorfos

Några ögonblick-Min sommar 2010

Smarholmen och Lerkil i juli.

Sommarledig

En "Larvus Smarholmus Gigantus"? Funderar på vad den ska bli?

Sandslott med vackra spiror

Peter Pan

Pannkakslunch

Ingen brådska

Tillräckligt varmt för att doppa hela kroppen.

Speltvete

Hbt-kristenheten på plats i Stockholm för att fira Pride

Årets pridefestivalen startar på onsdag. Pridepark huserar numer vid Sjöhistoriska Museet på Djurgården. Årets Tema är "Makt". Svenska kyrkan kommer att delta på många olika sätt också i år. Nästa år kanske fler kyrkor och samfund kommer att synas..? Hoppas jag.

Invigningstalare är Magdalena Ribbing -folkvettsexpert och Lars Erik Holm -generaldirektör på Socialstyrelsen. Invigningsgalan kommer att ledas av skådespelerskan Helena Sandström.
Invigningstalare på Pridehouse är Suzanne Osten och Gunilla Röör.
Årets Pridelåt heter Secret Weapon och framförs Ankie Bagger och Peter Gustafson. Elisabeth Ohlson Wallin deltar med samlingsutställningen "Bilder i dur och moll" som är en miniretrospektiv med bilder från Ecce Homo 1998 och framåt.
Malmöbandet Klas-Ingelaz bjuder på svängig bugg och tät foxtrott.
Politiker och representanter för olika yrkeskategorier är på plats. Många föredrag och seminarier kommer att hållas.
Paraden börjar gå på Lördag kl.13.00. från Ringvägen-Zinkensväg och Kerstin Dellert avslutar med att framföra pridelåten "Ovan Regnbågen"(Somewhere over the rainbow).
Pridefestivalen avslutas som den brukar avslutas på Söndagen med en ekumenisk gudstjänst "Kärlekens Mässa" i Storkyrkan. Eva Brunne predikar. Deltar gör också EKHO:s kaplaner, Stockholms Gaykör, Kvinnokören Sapphonia och Rainbow Gospel.

HAPPY PRIDE 2010!

Regnbågsmässan: Din är makten! Happy Pride!
Seglora Smedja: Caroline och kärleken (intervju)
Seglora Smedja: Äktenskapshjältar på Pride
Tidningen QX: Svenska kyrkan satsar stort på Pride
Stockholm Pride 2010: Nordens största pridefestival

Tryggare kan ingen vara än Guds lilla barnaskara-Medeltiden

Jag söker efter söndagsskolan och har hamnat i medeltiden och Sveriges första organiserade skolväsende - klosterskolorna. Försöker jobba mig framåt.

I mitten av 1100-talet stod kristendomen som segrare över de gamla gudarna Oden, Tor och Frej. Perioden kallas medeltid.

Kristendomen var på många sätt en elitens religion innan den blev folkets religion. Ett skäl att kristendomen segrade berodde på att stormännen och kyrkan drog nytta av varandra. Kyrkan behövde kungens och bygdehövdingarnas hjälp för att bygga kyrkor och kungen fick av prästerna en kår av regeringsspecialister då de förde med sig skrivkunniga administratörer med rötter i romersk tradition. Ideologisk stärktes kungens makt genom den kyrkliga idén om att kungen erhållit sitt jordiska ämbete av Gud - 'kung av Guds nåde', på latin rex gratia Dei. Kungen hade inte fått sin makt av folket eller av stormännen utan av Gud Fader själv.
I och med kristnandet och att kyrkans inflytande fick Sverige ett nytt andligt och världsligt system som kunde bygga upp och befästa maktstrukturer. Det användes för att kontrollera och styra människor men kunde också ge trygghet då kristendomen lovade evigt liv för den som lät sig döpas.
Uppsala hade sedan år 1164 blivit ärkebiskopssäte och kyrkan började delas upp i stift som förestods av en biskop och i varje stiftstad fanns en domkyrkan. Den lokala enheten var sockenförsamlingen. En socken växte ofta upp runt klostren. Ordet socken kommer ur ”söka”.

Med tiden blev den katolska medeltidskyrkan en mäktig ekonomisk instituion. Kyrkan blev ägare till stora jordegendomar genom att ta emot donationer och testamenteringar från rika personer som önskade komma till himlen.
Under 1200-talet fick kyrkan ett mycket självständigt förhållande till staten genom att hävda libertas ecclesiae –kyrkans självständighet. Genom ett privilegiebrev som utfärdades av Magnus Ladulås år 1281 gavs kyrkan skattebefrielse för den egendom de besatt. Kyrkan fick också rätt att själv tillsätta biskopar utan inblandning av staten samt domsrätt vilket innebar att de andliga (kyrkans män) skulle dömas av sina egna. Kyrkan blev en stat i staten och dess män blev ett eget stånd – ett andligt frälse med både akademiskt och ideologiskt monopol. Biskoparna satt i rikets råd och ärkebiskopsämbetet blev en av de viktigaste politiska och ekonomiska posterna i landet.
För folket var det kyrkliga livet var inte skilt från det ekonomiska. Bönderna bidrog till verksamheten genom att regelbundet lämna en tionde av allt de producerade till kyrkan.. Kyrkan bidrog i sin tur till det ekonomiska livets utveckling, bland annat genom stora kyrkobyggen till vilka det behövdes arbetskraft, genom att lära ut nya sätt att bruka jorden och genom att sprida skriftkulturen.

Kulturen under medeltiden var på många sätt internationell och kyrkan dess kulturbärare. Klostren var utlöpare av det europeiska klosterväsendet som dök upp under en tid då påvedömet var svagt. Klostren spreds genom den reformrörelse som pågick över hela kontinenten. Reaktion var ett svar på mot det som hade börjat uppfattas som en moralisk förslappning och tveksamt teologisk renlärighet bland prästerskapet. Klosterbröderna och nunnorna skulle leva enkelt. Dagarna skulle fyllas av arbete t.ex. översättning och avskrifter av böcker, bön och studier. Till en början utbildade bara sig själva då de behövde läs- och skrivkunniga munkar och nunnor för avskrivning och översättning, men med tiden började adeln betala klostren för att de skulle utbilda deras barn. De medeltida klosterskolorna var de första organiserade skolorna i Sverige. Klosterskolorna var genom sina kontakter på kontinenten integrerande och all undervisning skedde på latin. De hade som uppgift att förbereda studenter för studier vid utländska universitet, då det vid tiden inte fanns något universitet i Sverige.
Under 1300-talet grundade Heliga Birgitta en egen klosterorganisation i Vadstena. Vadstena kloster stod i kontakt med Europas universitet. Här växte Nordens största klosterbibliotek upp och klostrets nunnor och munkar skapade här vårt första svenska skriftspråk.
Kyrkan växte och för att organisationen skulle fungera inrättades i stiftsstäderna särskilda prästutbildningsanstalter de sk. dom- eller katedralskolorna. Först år 1477 grundade kyrkan Uppsala universitet som till en början fungerade som prästseminarie.
Under slutet av 1400-talet kom boktryckarkonsten till Sverige. Den första Svenska bokpressen monterades upp av den tyske boktryckaren Johan Snell år 1480 hos Gråmunkarna på Blasieholmen i Stockholm. Tillgång till böcker ökade förutsättningarna för spridande av läs- och skrivkunnighet.
Utrikeshandeln skapade inom borgarståndet ett behov av utbildade köpmän. Eftersom det inte existerade någon statlig eller regional myndighet som ansvarade för någon skolverksamhet fick städerna själva inrätta skolor som kom att kallas stadsskolor.
Några högre utbildningsbehov bland bondeståndet ansågs inte förekomma mer än kravet från katolska kyrkan att folket skulle kunna läsa trosbekännelsen och vissa böner.

Wikipedia: Medeltiden, klosterskola, Vadstena kloster
Nästa gång: Reformationen

Lydelsen i 1726 års konventikelplakat

Nämnde kort konventikelplakatet i mitt tidigare inlägg om söndagsskolläraren Bengt Rodhe som anklagades enligt konventikelplakatet för att ha uppträtt i strid mot borgerlig ordning. Konventikelplakatet var en förordning som förbjöd konventiklar (bönemöten i hemmen). Förordningen riktade sig närmast mot den pietistiska rörelsen, för att slå vakt om "enhet i religionen" men användes också under 1800-talet mot frikyrkorörelsen och de mer frisinnade personer och grupper inom den svenska kyrkan som ville reformera eller bryta sig loss från dåvarande kyrkoordning.
De som bröt mot konventikelplakatet riskerade straffas med böter, fängelse på vatten och bröd och vid allvarliga eller upprepade överträdelser landsförvisning.

Sveriges förste baptistpredikant landsförvist
"Den 42-årige sjömansmissionären F.O. Nilsson, som 1847 blev medlem av Hamburgs baptistförsamling och sedan den 21 sept. 1848 deltog i bildandet av den första baptistförsamlingen i Sverige - i Landa socken, Halland - lämnade den 4 juli 1851 Sverige. Göta hovrätt, Jönköping, hade den 26 april 1850, dömt honom till landsförvisning för "utspridandet av villfarande lärosatser rörande döpelsen och den Heliga nattvarden". Konung Oscar I beviljade den dömde en audiens och bekände sig hylla religionsfrihetens princip. Men när Nilsson inlämnade en nådeansökan till Kungl. Majestät, avslogs denna."
Ur J. Byström: En frikyrklig banbrytare, 1911

Här kommer lydelsen i 1726 års konventikelplakat i sin helhet:
Kungl. Maj:ts förnyade plakat och förbud angående de olovlige sammankomster, vilka uti enskilte hus till en särskild och enkannerlig Gudstjänsts förrättande anställas; samt deras straff, som där med beträdes.

Stockholm i Råd-Kammaren den 12 januari 1726.
"Vi Fredrik med Guds Nåde, Sveriges, Götes och Vendes Konung etc. Göre veterligt: Att ehuruväl igenom många hälsosamma Plakater, Stadgar och Förordningar så ock Vår egen dyra Försäkran samt Regeringsformen eftertryckligen är fastställt, att den rätta Religionen och Gudstjänsten, som är grundvalen till ett samdräktigt och varaktigt Regemente, uti oföränderlig renhet emot allt kätteri och Svärmeri bör bibehållas och försvaras, varutom genom Kungl. Påbud och Befallningar, i synnerhet av den 1 December 1713 och 8 December 1721 tydligen är förklarat, huruvida några Sammankomster till en särskild Gudstjänsts övning må vara tillåtelige;

Dock likväl måste Vi den ena tiden efter den andra med Missnöje förnimma, att sådana hälsosamma Förordningar ej skola finnas nog kraftige till att återhålla dem, som låta sig lusta att bryta och överända kasta det nyttiga ändamålet, som endast påsyftar en Ordning i Församlingen och Kristelig enhet i Läran. Vi erkänna det för en stor Guds Nåd, att vårt Konungarike för kätterske villfarande Meningar och lärosaker mot den rena Evangeliske läran allt till denna dagen varit oanfäktad och därifrån önskeligen och väl befredad, i vilket avseende det så mycket angelägnare är att i tid med allt allvar dämpa de oordningar och nyheter, som i längden alltmer sig kunde utbreda och skadelige påföljder förorsaka, och således förekomma allt det, som hela rikets och alla dess inbyggares lycka och vältrevnad i Andelig måtte skulle kunna oroa. Vi hava fördenskull av en nådelig och kristelig omsorg för en ren och oförfalskad gudstjänst och till att därvid en god ordning handhava och bibehålla med vårt Riks-Råds nåde funnit högstnödigt och nyttigt, varigenom de för detta utgångne Kungl. Förordningar om Olovliga Sammankomster således förnya och vidare förklara, som följer:

De förra Kungl. Påbuden och Förordningarne äro av det klara och tydelige innehåll, att de ingen Gudaktighets övning förbjude, som ej heller Vår Nådige tanke och Uppsåt är den att hindra, utan vilja fastmera alla våre trogne undersåtar i gemen och var och en i synnerhet där till i Nåder förmana, så att de för all ting vinnlägga sig därom, huru de måga tilltaga i Guds Nåd och Vår Herres Jesu Kristi kunskap samt att visa underdånig lydnad emot Våra hälsosamma Förordningar; till den ändan Föräldrar och husfäder måge och böra efter den Kristeliga plikten deras barn, anhöriga och tjänstefolk uti sine hus lära och undervisa samt lära och undervisa låta uti Katekesen och deras Kristendom efterfråga och förhöra, vad de kunna om Helgedagarna lärt av Predikan, dagligen med dem hålla bön, läsa uturBibelen eller några andra Gudelige och här i Vårt rike vedertagne böcker så ock ett troget inseende hava på deras leverne och dem med eget exempel till Gudaktighet föregå. Dock att de sig avhålla ifrån djupsinniga frågor och Läro-stridigheter, som för den enfaldigdom äro för höga och kunna giva anledning till någon villfarelse.
Men att uti Private och enskilte hus, Man- och Kvinnkön, gamla och unga, kända och okända, få eller flera, skola hava frihet sig att samla och tillhopa komma, allt under förevändning att bruka sin Andakt och enkannerliga Gudstjänst, den där med de vanlige Sön- och Helge-dagars Texters predikan och utläggande, böners och nya bönesätts förklarande, finns på åtskilliga ställen vara förrättad; det anse Vi varken för nyttigt eller oundgängligt utan mera såsom en skadelig nyhet, som en god Ordning i Våre Kristelige Församlingar förstörer, vilket i längden till Självsvåld, Missbruk och många farliga oredor skulle tillfälle och anledning giva, utom det till befruktande är, att mången av oförstånd och okunnighet i sin kristendom lätteligen kunde bliva till sådana irrig Meningar och Lärosatser anförd, som med den rena Evangeliska Läran ej vore överenskommande. Alltdärföre, emedan sådana Sammankomster desto mindre kunna prövas till den sanna Kristendomens utövning nödige, som Vårt Rike, Gudi lov! de stora fördelar äger, att Guds Ord hos oss rikeligen varder läst och predikat, och var och en dessutom är frihet lämnad i sine hus att bruka sin andakt; Ty finna Vi rådsamt att avskaffa och alldeles förbjuda slike Olovlige Sammankomster, så att den, som sig understår dem att hålla och tillåta, skall första gången bötaTtvåhundrade daler Silv:mt, andra Fyrahundrade daler Silv:mt eller, i mangel av böter, plikta första gången med Fjorton dagars fängelse på vatten och bröd, och andra gången med Tre veckors fängelse på vatten och bröd: Men kommer han Tredje gången igen, skall han på Tvenne år ur Riket förvisas. I lika måtto skola de, som sig till sådana Sammankomster inställa, var för sig första gången böta Fyrtio mark Silv:mt, andra gången dubbelt och tredje gången Fyradubbelt.
I det övriga, som en ganska stor fåkunnighet uti Kristendomskunskapen hos allt för många, särdeles af gemene man, förspörjes; Ty skola Prästerna efter deras Ed och Ämbetes skyldighet vara förbundne troligen sin anförtrodde Hjord att vårda och utom de vanliga katekismi förhör i kyrkan esomoftast besöka sina åhörare i deras hus eller, där sådant bekvämligen ej låter sig göra, då några hus i staden och byar på landet i sänder sammankalla, på det de med all säkerhet måge fönimma deras framsteg i Kristendomen och dem till den rätta Salighetens grund och kunskap föra. Dock må Prästerna icke utgiva några skrifteligen av dem uppsatte Kristendoms Spörsmål och svar, förr än de vederbörligen äro översedde och auktoriserade.
Och alldenstund Sön- och Helgedagar, vilka till Guds äro och Pris böra användas, och många obetänkta härtills med allehanda syndighet och ogudaktigt leverne, såsom spel och dryckenskap samt annat förargeligt väsende, i synnerhet på krogar och källare, bliva missbrukade, vilket genom de för detta utgångne Stadgar och Förordningar strängeligen är förbudit; alltså pröva Vi jämväl det vara högst nödvändigt, att en vaksam och allvarsam uppsikt däröver hålles, huru de överträdelser, som emot Kungl. Stadgan om Eder och Sabbatsbrott den 17 oktober 1687, både i Städerne och på landet förövas, hädanefter av Vederbörande Fiskaler, Uppsyningsmän och betjänte må angivas och till lagligt avdömande fortskyndas.
Och på det de till större flit att uppspana dylika förbrytelser och därvid sina ämbeten behörigen förrätta, må uppmuntras; vilja Vi dem icke allenast halvparten af dessa ovannämda utan ock av alla de övriga böter, som i Stadgan om Eder och Sabbats-brott äro utsatta, tillägga. Vi bjude och befalle fördenskull alla dem, som vederbör, i synnerhet Vår Överståthållare i Stockholm, Våra Gouverneurer och Landshövdingar, så ock Magistraten i Städerna, Befallnings-, Läns- och Fjärdingsmän på landet, att de hörsamlingen rätta sig härefter, och över denna Vår Förordning hålla en sträng hand, så att allt vad däremot sker, må oförsummeligen bliva angivet och lagligen avstraffat."
Till yttermera visso hava Vi detta med egen hand underskrivit och med Vårt Kungl. Sigill bekräfta låtit. Givit Stockholm i Råd-Kammaren den 12 januari År 1726.

Tryggare kan ingen vara än Guds lilla barnaskara-Domprost Thomanders uppmuntran 1856

Jag skulle kunna skriva något om "Mormor" på Herrestad eller Betty Ehrenborg eller Per Palmqvist, de mer kända söndagsskolepionjärerna, men det kommer hela tiden en massa små berättelser och andra spännande personer emellan. Har nu funnit en berättelse om söndagsskoleläraren Bengt Rodhe och hans möte med domprost Johan Henrik Thomander.

Den 22-årige halläningen Bengt Rodhe började våren 1856 arbeta som maskinföreståndare vid Rosendalsfabrikerna i Mölndal.
Rodhe hade kommit i kontakt med söndagsskolan i Motala genom en fröken Björling som varit elev i Betty Ehrenborgs övningsskola för söndagsskollärare i Stockholm.
Efter tiden i Motala började Rodhe och några likasinnade hålla söndagsskola i en sal på fabriken som var inrättad för arbetarnas förströelser. Fabrikens disponent hade upplåtit den på villkor "att intet finge förekomma som strede mot konveltikelplakatet".
Söndagsskolestunderna startade på söndagarna kl.15.00 med psalmsång och bön. Därefter lästes en bibelberättelse som det också hölls en föreläsning om. Stunden avslutades med psalmsång och bön. Många äldre besökte söndagsskolan i Rosendalsfabriken men Rodhe talade bara med och till barnen för att inte ge "anledning till anklagelse".
Söndagsskolan blev ändå till bekymmer för de prästerliga myndigheterna som anmälde saken hos domprost J.H. Thomander. Domprosten kallade då till sig Bengt Rodhe som själv får berätta om mötet:

"Domprosten möter mig i förstugan, öppnar dörren till sitt arbetsrum och frågar med något barsk stämma, vem jag vore. Då jag meddelat detta, satte han sina skarpa ögon med kraft i mig. Därefter relaterade han de klagomål, som voro framställda mot mig. De svåraste voro, att mitt uppträdande var enligt konventikellagen i strid mot borgerlig ordning och att jag bevisligen hade citerat ett bibelställe såsom varande i Jeremias istället för Esaias.
På den första anklagelsen svarade jag, att jag med glädje skulle draga mig tillbaka, om församlingens andliga ledare ville personligen gripa in och ta ledningen. När det gällde mitt citat ur Bibeln, medgav jag villigt, att jag säkerligen vore skyldig på den punkten.
Domprosten utbrast då: "Den som icke felar på ett ord, är en fullkomlig man."
-Vill du lyda råd? fortsatte han.
-Ja, gärna, svarade jag.
-Läs då för folket däruppe ur Markus evangelium allra först. Detta är lättast att fatta för unga bibelläsare. Håll dig för övrigt strängt till ödmjukheten och bed enligt aposteln Jakob om visdom, så får du henne. Fortsätt gärna. Behovet är stort. Jag har intet emot verksamheten. Jag har å ämbetets vägnar blivit nödgad att kalla dig. Gud välsigne och bevare dig! Farväl!
Så fick söndagsskolan fortsätta ostört."

Berättelsen om Bengt Rodhe och domprost J.H. Thomander har jag hämtat ur boken "Svensk Söndagsskola genom 100 år."

Kort om konventikelplakatet
Konventikelplakatet var en förordning från den 12 januari 1726 som förbjöd konventiklar (bönemöten i hemmen). Konventikelplakatet riktade sig närmast mot den pietistiska rörelsen, för att slå vakt om "enhet i religionen" som enligt den tidens uppfattning var nödvändig för samhällets bestånd.
Under 1800-talet användes konventikelplakatet även mot frikyrkorörelsen. Det avskaffades år 1858.
Wikipedia: Konventikelplakatet

Jag kan inte hittat något mer nämnt om Bengt Rodhe men desto mer om domprosten Johan Henrik Thomander som jag kommer låta mitt nästa blogginlägg handla om. Han är spännande för att han var en av de präster i den svenska kyrkan som var med och verkade för konventikelplakatets avskaffande.

Tryggare kan ingen vara än Guds lilla barnaskara-Söndagsskolpropaganda 1854

År 1854 riktade den 38-årige läraren, fysikern, upptäcktresande och (prästen?) Per Adam Siljeström i en artikel i sin tidsskrift Dagens Häfder skarp kritik mot religionsundervisningen i folkskolorna.

"Då jag nämner ordet slentrian, så har jag tämligen nära uttryckt karaktären av det religiösa livet i Sverige; och flytta vi oss in på undervisningens gebit, varom här egentligen är fråga, så framträder slentrianen i form av - läxa.
Jag behöver icke säga många ord om katekesen - denna olycksaliga lärobok, som aldrig kunde vara bättre än den är, i fall den rent av vore skriven i ändamål att förkväva och döda allt religiöst sinne, och som detta oberäknat och endast såsom lärobok i allmänhet betraktad, med sina "förklaringar", som behöva ännu mer förklaring än det som skulle förklaras, är så oöverträfflig i fråga om att förbrylla, förmörka och förslöa, istället för att reda, upplysa och skärpa begreppen. Förkastelsedomen över denna bok är tillräckligt uttalad av både präster och lekmän. Måtte blott de, som arbeta på en förändring, rätt inse, var felet ligger, så att vi icke tilläventyrs få en ny lärobok med något olika (och möjligen bättre) ordalag, men i huvudsaken densamma - en ny rock, men samma personlighet. Frågan är - och det är dit jag med allt föregående velat komma - frågan är icke så enkel, som blott att utbyta en sämre lärobok mot en bättre; utan det gäller att förändra hela systemet för religionsundervisningen. Vi måste hava bort utanläsningen, och istället få någon levande religionskunskap.
Det sätt jag har att föreslå till förbättring i undervisningen har i mångas ögon ett stort fel - det att vara amerikanskt. Ja väl, det är, om man så vill, amerikanskt; men jag vet sannerligen intet annat som duger; och man behöver för övrigt icke gå över atlantiska havet, för att se verkningarna därav, ty det har blivit försökt även i Europa, och där det blivit försökt, har det även visat sig fruktbärande.

Barnen behöva religiöst erfarna lärare
Men, säger man härvid, om folkskoleläraren icke är tjänlig till religionslärare, om prästen är föga tjänligare, om slutligen folket självt är bortkommet från ett kristligt religiöst liv - åt vem skall då religionsundervisningen kunna anförtros?
Jo, svarar jag, det gives ännu några, som icke blivit nämnda, men som därtill äro fullt befogade och skickliga - det är de verkligt religiösa människor som finnas, de må vara präster, skollärare och andra medborgare; och sådana finnas verkligen, om än tyvärr ej till överflöd. Desso äro de enda, åt vilka jag vill se religionsundervisningen anförtrodd; och om ej de vilja åtaga sig saken, vad hjälper det då, att vi till äventyrs få en ny katekes?
Jag begär emellertid inga nya lagstadgar för utförandet av min plan; men jag hoppas mycket av exemplet. Exemplet har förr en gång gjort stora saker; och om man blott på ett eller annat ställe finge se ett gott föredöme i den riktning, jag antytt, tror jag icke att det skulle sakna efterföljd. Vi veta väl, huru det t.ex. i England och Förenta staterna går an, att de förnämste och rikaste medborgare, eller söner och döttrar av sådana, ägna sig åt religionsundervisningen i söndagsskolorna. De personer, som så göra, äro därföre ingalunda några av dessa fruktade "läsare"; men de hava helt enkelt uppfattat kristendomen såsom en nog viktig och betydelsefull sak, för att förtjäna att av var man befrämjas och omhuldas. Skulle man ej kunna vänta sig något sådant i Sverige? Skulle ej våra "patroner" på landet, som stå allmogen så nära och ofta äro allmogens uppriktiga vänner, skulle de ej anse folkets religiösa uppfostran för en tillräckligt stor angelägenhet, för att förtjäna deras uppmärksamhet? Skulle ej deras hustrur och döttrar känna sig kallade att för ett stort och skönt mål uppoffra några timmar i veckan, som eljest kanske skulle förspillas på lappri?"
Per Adam Siljeström - Dagens Häfder den 2 jan. 1854

Per Adam Siljeström föddes 1815 i Åby - Kalmar län. Han var bl. a. docent vid Uppsala universitet i experimentell fysik. År 1838 deltog han i fransmannen Paul Gaimards vetenskapliga nordpolsexpedition. Siljeström gjorde där meteorologiska och jordmagnetiska observationer. Han arbetade också som lärare på olika nivåer och föreläsare och som lärare i söndags-och aftonskolor för arbetare. Dessutom var han politiskt engagerad först som invald till en plats i Borgarståndet och senare som ledamot av Andra kammaren och Konstitutionsutskottet. I riksdagen arbetade han bl.a. för humanitära och politiska framsteg/ reformsträvanden i fråga om undervisning, samvetsfrihet och medicinsk frihet. I boken "Svensk Söndagsskola 100 år" i vilken jag hämtat Siljeströms artikel från 1854 tituleras han också präst.

Jag tycker om Siljeströms artikel. Kanske är det hans kritik/ifrågasättande av"det som är som det alltid har varit" som tilltalar mig, en kritik mot den svenska kyrkans för tidens rådande norm och dåvarande system (inom utbildningsområdet), som han själv verkade i, och detta att han söker något "nutida" och levande.
Siljeström ville se exempel uppmärksammas och ifrågasätte bekvämligheten och menar att verkligt levande tro och kristligt utövande kan hittas, inte bara bland prästerskapet och lärarkåren, utan också bland vanligt folk (inte bara bland "läsarna"). Han ville också erbjuda lärarutbildning åt och kvinnor (de mer välbeställda) och anförtro dem och "vanligt folk" att ansvara för söndagsskoleundervisningen, kvinnor som då var utan egentliga rättigheter och fast i 1800-talets kvinnosyn och dygdeideal.

Störst betydelse har han haft för sin verksamhet inom undervisningens och upplysningens område. I sin lärarverksamhet på många och vitt skilda områden, och genom studieresor i England och Amerika – hade han troligen tillförskaffat sig större erfarenhet än någon annan då levande svensk vad gäller de praktiska delarna av undervisningen.
Han arbetade, genom skrifter och muntliga föredrag, för den offentliga undervisningens förbättrande i enlighet med de grundsatser, vilka omkring 1840 började göra sig gällande i Sverige.
Siljeström var var en mycket populär föreläsare och uppskattad av Stockholms universitet. Enligt hans åsikt var det högskolans främsta uppgift att fylla det praktiska livets och allmänbildningen krav.
Han yrkade också på att folkskolan skulle ombildas till en för barn ur alla samhällsklasser gemensam bottenskola ("kommunalskola"), med uteslutande svenska läroämnen, samt underställas under kommunalstämmorna och landstingen, liksom att seminarierna skulle få särskilda styrelser i stället för att lyda under domkapitlen. Hans grundåsikt i fråga om uppfostran var, att individualiteten bör få full frihet att på förnuftigt sätt göra sig gällande.
Siljeström gjorde betydande insatser på kvinnobildningens område. På hans initiativ anordnades 1859 en "Lärokurs för fruntimmer", vilken troligen påskyndade upprättandet av Seminarium för bildande av lärarinnor där han blev ledamot av direktionen och föreläste i pedagogik.
Han var också med och grundade Sveriges första tidsskrift för undervisningsfrågor, "Tidskrift för lärare och uppfostrare".

Mer detaljerad info på Wikipedia: Per Adam Siljeström 1815-1892

Grattis Argentina!!!

Argentinas senat har idag röstat igenom lagförslaget som legaliserar homosexuella äktenskap. Argentina blev det första bland Sydamerikas länder som säger Ja.

Dagens Nyheter: Första landet i Latinamerika med homoäktenskap
Göteborgsposten: Argentina sa ja till homoäktenskap
Helds HBT-nyheter: Homoäktenskap i Argentina

Kristen HBT Europe-Ny hemsida

Nu lanseras en ny hemsida för kristna hbt-personer i Europa.

Hit kan hbt-personer vända sig bla för att få hjälp att hitta till hbt-vänliga kyrkor, stödgrupper och annan hjälp i våra respektive länder där vi kan vara säkra på att känna oss välkomnade och accepterade. På hemsidan finns/kommer att finnas mycket annan bra information också, tex berättelser/vittnesbörd av kristna hbt-personer runt om i Europa och litteraturtips.

Hemsidan håller nu på att översättas till olika språk. Hjälp till detta behövs. Kanske du vet någon hbt-vänlig kyrka, stödgrupp här i Sverige som vill vara med?

Hemsida (eng): http://www.gaychristian-europe.com/
Hemsidan (sv): www.gaychristian-europe.com/index-se.php

Tryggare kan ingen vara än Guds lilla barnaskara-Förberedelsetiden

Kungen hette Karl XIV Johan och efterträddes av sonen Oscar I och det kristna budskapet hade före år 1850 predikats i Sverige under mer än 1000 år.
Carl Fredrik af Wingård var vid denna tid ärkebiskop och residerade i Uppsala ärkebiskopsgård. Gården var ”ett centrum för mycken omtanke om okunniga, fattiga och sjuka”, men också ett centrum för åtskillig ängslan inför tidens hotfulla frihetskrav.
Sverige var fortfarande ett lutherskt enhetssamhället, men kyrkans dominans höll på att brytas sönder när bildandet av frikyrkor tog sin början. Sveriges första baptistförsamling grundades. Konventikelplakatet som var en förordning från 1726 förbjöd bönemöten i hemmen och användes för att slå vakt om "enhet i religionen" var på väg att avskaffas.
Nu var det efterkrigstid, enskifte och laga skifte. Det var tid för väckelse, tid för folkrörelse. Emigranterna lämnade landet för att "söka lyckan" i Amerika.
Potatisen hade flyttats från rikemansträdgårdarna ut på åkern.
Vaccinet och bättre medicinsk utrustning för barnmorskorna gjorde att spädbarnsdödligheten minskade. Det skedde en befolkningsexplosion, men mest på landsbygden och i städerna började det bli trångt. I mitten av 1800-talet var landets befolkningen uppe i nästan 3,5 miljoner invånare, en ökning på en miljon under 50 år. Medellivslängden för en man var 40,5 år och för en kvinna 44,2.
Industrialiseringen hade sakta men säkert påbörjat sitt intåg och skorstenar började dyka upp i städerna. Då sågs skorstenar och röken som kom ur dom som något positivt, ett tecken på framåtanda, utveckling och välstånd. Men i fabriksmörkret arbetade också barn, superiet var utbrett, ogifta kvinnor var tvungna att ansöka om tillstånd för att bli myndigförklarade och prostitutionen ökade. Abort var förbjudet och illegala aborter var vanligt, då det var en oerhörd skam för en ogift kvinna att bli gravid. Att bli gravid som ogift hade varit något som fram till år 1741 ledde till offentliga skamstraff som kallades kyrkoplikt. Kyrkoplikt innebar att kvinnan tvingades stå på en pall, som kallades pliktpall, längst ner i kyrkan under gudstjänsten. Efter att prästen förkunnat synderskans brott skulle hon erkänna och be om förlåtelse.
Barnauktioner inom fattigvårdens regi förekom. Dessa auktioner hölls vanligtvis på kyrkbacken. Det fanns också gott om tiggarbarn, som om de inte hade blivit inackorderade kunde få tillstånd att gå rotegång. De fick alltså gå runt på gårdarna inom ett rote och tigga mat och tak över huvudet.
Skråväsendet inom hantverket avskaffades och näringsfrihet infördes.
Tyskland och England sågs som förebilder bl.a. vad gällde språk, politik, teknik, vetenskap, kultur och nya idéer. Svenska Akademien grundades. I hovet bröt man gärna på tyska och Stockholms Slott var fortfarande det största huset i Sverige.
En enkel resa med diligens mellan Stockholm och Göteborg tog minst fyra dagar och kostade 16 riksdaler om man ville sitta skyddad från väder och vind annars 12 riksdaler men järnvägsbygget var på gång och snart skulle det första ånglokomotivet"Förstlingen" dyka upp.
Landets befolkning tillhörde fortfarande vid denna tid något av de fyra stånden Adel, Präster, Borgare och Bönder och man tilltalades och bemöttes därefter.
Adels-och prästeståndets representation i riksdagen var oproportionerligt stor jämfört med borgar- och framförallt bondeståndet. Med tiden kom dessutom allt större delar av den svenska befolkningen att stå utan representation i riksdagen. Detta gällde grupper som icke jordägande landsortsbor (torpare, soldater, statare, frälsebönder), bruks- och industriarbetare samt stora delar av den icke adliga medelklassen. Sveriges ståndsriksdag avskaffades först 1865.
Klassklyftan ökade mellan det växande jordbruksproletariatet och de besuttna hemmansägarna. Liberalismens tankegångar började få fäste och alltmer märkbar blev kampen för demokrati och rättvisa.
För att få kontroll på den växande och alltmer politiskt medvetna bondeklassen som många upplevde kunde utgöra ett hot mot samhället genomfördes vid mitten av 1800-talet olika sociala reformer.
År 1842 infördes allmän folkskola och skolplikt för alla. Staten skulle från och med nu ta ansvar för undervisningen och varje sockenförsamling ålades att starta obligatorisk skola för alla barn mellan 7-13 år. Den socken som behövde ekonomisk hjälp för att driva skola och hålla avlönad lärare/präst erbjöds visst bidrag. Vänner av upplysning betraktade detta som ett steg i rätt riktning men de oroade sig också för landets framtid då de ansåg att staten höll skolan på svältkost.
...de konservativa samhällsbevararna undrade mest vad det skulle tjäna till att utbilda de fattiga.

Söndagsskolan före år 1850
Ordet söndagsskola kan man finna i diverse tidningar och protokoll långt före år 1851.
I äldre protokoll från bl.a. sockenstämmor träffar man då och då på ordet "söndagsskola" eller "sabbatsskola". Men denna tidens söndagsskolor var dock annorlunda och begreppet mer mångtydigt i jämförelse med den frivilliga söndagsskola som vid mitten av 1800-talet dyker upp i samband med frikyrkorörelsen. Frikyrkorörelsens söndagsskola är alltså som en historisk företeelse något helt annat än det borgerliga samhällets allmänna skolväsen och något annat än en prästmans obligatoriska katekesundervisning som syftade till att bereda ungdom till nattvardsgemenskap i någon viss församling.

I ”Tidsskrift för lärare och uppfostrare” , den andra årg. fjärde häfte år 1848, publicerades en översikt över folkundervisningens tillstånd i riket som nämner att år 1847 undervisades 9.614 pojkar och 8.815 flickor i rikets samtliga söndagsskolor.
I en artikel i ”Ny Tidsskrift för lärare och uppfostrare” från år 1851 lämnar skoladjunkt C.E. Wallander en redogörelse för Stockholms tjugo Söndagsskolor där han delar in dem i fem grupper: 1) två stavareklasser, 2) tio katekesskolor, 3) fyra hantverksskolor, 4) tre borgareskolor och 5) svenska slöjdföreningens skola –alltså alla kallades för söndagsskola då de hölls under Söndagen.

Katekessöndagsskolan
År 1850 fanns ca. 400 pojkar och flickor inskrivna i Stockholms tio katekes-sönddagsskolor. Alla var över 15 år och de flesta "till ålder komne och ej sällan oartade". Katekesskolan bekostades av samfundet pro fide et christianismo (Sällskapet för tro och kristendom grundad 1771) och var i första hand tänkt för de som hade alltför bristfälliga kunskaper för att kunna konfirmeras och därför inte fick tillträde till nattvardsbordet. Det handlade också om att lära sig Gudsfruktan och lydnad mot Kungen och lagen. Det är nog den skola som mest liknar den frivilliga söndagsskolan då dess schema upptog de tre ämnena: innanläsning, katekes och biblisk historia. För att få undervisa i katekes-söndagsskola var läraren tvungen att ha folkskollärarexamen. Katekesen som läromedel avskaffades i skolans undervisningsplan år 1919.

Söndagsskolan i Riseberga
Prosten Christian Schönbeck beskrev år 1815 en slags söndagsskola som hölls för både fattig och rik utan avgift för att alla skulle få lära sig läsa i Riseberga socken:
”Uti en vidsträckt socken som Riseberga skulle icke någon på bestämt ställe inrättad skola tillvägabringa fullkomlig nytta. Av denna orsak undervisas ungdomen uti ambulatoriska skolor. Detta medför olägenheten att, att de fattige, som ej hava tillfälle att i omgång underhålla skolmästaren och barnen, saknar den fördel, som en ständig skolinrättning förskaffade. Att i någon mån avhjälpa denna olägenhet är i senare åren öppnad en söndagsskola som hålles i kyrkan på den från annan gudstjänst lediga tiden. Den fattiges barn såväl som den rikes mottagas här utan alla avgift och undervisas i renläsning, varvid begreppet genom en enfaldig ordförklaring väckes, samt vidare övas i kristendomskunskapen.”
Risebergas söndagsskola tillkom alltså 30 år innan riksdagen beslutade om varje sockens skyldighet att anordna en folkskola.

Amelie von Brauns söndagsskola
Fröken Amelie von Braun höll söndagsskola någon gång under 1840-talet i Karlshamn. Skolan som var för fattiga vuxna och halvvuxna flickor hölls igång under ca.9 år. Om undervisningsmetoderna och platsen för den vet man inte så mycket, men en lektor Rosengren ger i krönikan "Karlshamns historia III:1949" följande beskrivning av Amelie von Brauns söndagsskola :
”För värnlösa och fattiga barns vård och uppfostran upprättade hon i av år 1849 en anstalt, inrymd i en byggnad i stadens grannskap. Under 9 år höll hon en söndagsskola – den drevs stundom också om vardagar – för fattiga flickor, dem hon även sökt uppfostra till arbetsamhet och snygghet. Med stöd av vunnen erfarenhet kom Amelie von Braun till den övertygelsen, att hon med sin läggning var kallad att arbeta bland allmogen och att hon mindre lämpade sig som lärarinna för små barn.”
Amelie von Brauns söndagsskola upphörde, mot hennes vilja, oklart varför, men hon skriver om det i ett brev till en vän:
”Jag ser detta dels som en kärleksaga ifrån Herren, dels som en vink, att min tid här varit förbi, och att mitt ringa arbete här blott varit liksom ett andligt övningsläger för ett verkligt Herrans krig. Dessutom är mig icke given den sköna gåvan att synnerligen inverka på barn. Det är mig genom Guds nåd lättare att tämja vilddjur än att plåstra små sargade lamm!”

Mathilda Foys söndagsskola
Mathilda Foy var dotter till den engelska konsuln i Stockholm som under en personlig frälsningsupplevelse vid 30 års ålder fick ett uppdrag av Gud att starta en söndagsskola. Året var 1843.
Mathilda berättar följande i ett brev som publicerades i ”Förr och Nu” år 1872:
"En av mina vänner öppnade först en i Storkyrkans församling, jag strax därefter en i Maria; men ack vilket eländigt försök! Prästerna gjorde också snart slut därpå. Det var då dem ännu för mycket, att fruntimmer blandade sig i sådan verksamhet. `De fattiga äro alltid när eder´, kom då i mina tankar och jag började gå i kojorna. Där gav Herren mig mycket uppmuntran. I Stockholm rådde på den tiden mycken hätskhet mot ordet, särdeles när det blev fruktbärande. Förfärligt stränga domar uttalades då mot Rosenius, mot Hamberg, mot Jonzon och Elmblad.”

Det fanns såklart fler pionjärer som bröt mark för söndagsskolans planteringar i vårt land men dessa kommer jag inte berätta om här, för då kommer jag aldrig fram, utan går nu istället vidare till år 1851 –begynnelseåret för en ny svensk söndagsskoleepok där jag hört berättats att: ”Mästarens heliga ärende till barnen på ett speciellt sätt träder i förgrunden”.

Söndags-Skolan.
En Skola känner jag som trifs,
hur och må bli de andras öden;
der Vexelundervisning drifs,
men – mellan lifvet blott och döden.

En himlens Monitör är der,
hvars röst bland barnen ypperst gäller;
från Zion Sångarskalan är,
och från Sinai hans tabeller.

Hur skönt att stafva deruppå
och göra Läraren till viljes,
och lägga hop hvad vi förmå,
tills det blir julof och man skiljes.

Man går ej ur den skolan ut,
i verlden, men i andra verlden,
ty Lärarns varning tar ej slut
på denna sidan himmelsfärden.

Hans lära är för Höst och Wår,
och stundom varnar, stundom lockar,
han andas varmt på silfverhår,
och kyler dina gyllne lockar.

Det ges ej högre lära spord
inunder eller öfver solen.
Lyss derför till hans Fadersord,
Du Söndagsbarn i Söndagsskolan!

T-r.
Esaias Tegnér, publicerad i Jönköpings Tidning den 6 november 1830

Tryggare kan ingen vara än Guds lilla barnaskara-När? Var? Hur?

Några händelser mellan åren 1851-1861 som kan ge en liten bakgrundsbild av Sverige och landets tillstånd i vilket den första söndagsskolan grundades. Gränserna mellan ämnesområdena är ibland flytande.

Epok: äldre 1800-tal
Regenter: Oscar I 1844-1858, Karl XV 1859-1872
Ärkebiskopar: Carl Fredrik af Wingård 1839-1851, Hans Olov Holmström 1852-1855, Henrik Reuterdahl 1856-1870

År 1851
Humaniora och kultur
-Den svenske författaren Carl Jonas Love Almqvist flyr till Amerika anklagad för giftmordförsök och reversförfalskning.
- Studentsången "Sjungom studentens lyckliga dag" skrivs av "Sångarprinsen" prins Gustav.
-Den liberala Arboga tidning börjar utkomma.
Religion och teologi
-Ersta diakonisällskap grundar ett sjukhus enligt moderna principer i Stockholm.
Samhällsvetenskap och samhälle
-Gustaf Lagerbjelkes förslag om en riksdag bestående av fyra stånd och en riksnämnd antas som vilande av den svenska riksdagen.
Teknik och vetenskap
-En total solförmörkelse inträffar i Sverige.
-Den nybyggda fregatten Eugenie kastar loss från Karlskrona, för att ge sig ut på den första svenska världsomseglingen.
-Den första världsutställningen, "The Great Exhibition of works of Industry of All Nations" öppnar i London. Sverige finns representerat, om än ganska blygsamt, och får beröm för sina järnprodukter.

År 1852
Religion och teologi
-Henrik Reuterdahl blir svensk ecklesiastikminister.
Samhällsvetenskap och samhälle
-Det första statliga ingreppet i den svenska produktionen sker, genom utfärdandet av landets första arbetsskyddslag. Det blir förbjudet med nattarbete för barn och ungdom.
-I Sverige avskaffas den akademiska jurisdiktionen, det vill säga universitetens rätt att själv agera domstol för sina lärare och studenter.
Teknik och vetenskap
-Passagerartrafik med omnibussar på fasta linjer öppnas permanent i Stockholm.

År 1853
Humaniora och kultur
-Sångsällskapet Orphei Drängar grundas i Uppsala.
Religion och teologi
-Stockholms stadsmission grundas.
Samhällsvetenskap och samhälle
-Det tredje och sista liberala reformmötet i Örebro hålls.
-Fredrika Bremer grundar Sveriges första kvinnoförening, Stockholms fruntimmersförening för barnavård. Hon utger också sin skildring av sin Amerikaresa, Hemmen i den nya världen.
-En ny lag i Sverige inskränker rätten att bränna brännvin.
-En andra koleraepidemi utbryter i Sverige.
-Sverige, Norge och Danmark förklarar sig neutrala i Krimkriget. Nordiska hamnar skall hållas öppna för alla främmande fartyg.
Teknik och vetenskap
-Då riksdagen har beslutat att ett telegrafnät skall anläggas reses Sveriges första telegrafstolpe i Märsta på den första telegraflinjen mellan Stockholm och Uppsala.
-Fregatten Eugenie anlöper Göteborg, efter att ha seglat jorden runt på två år.
-Det svenska Kongl. Elecktriska Telegraf-Werket bildas (se Televerket).
-Den första svenska telegraflinjen mellan Stockholm och Uppsala öppnas.
-Det första gasverket anläggs i Stockholm, vid Klara sjö.
-Västra stambanan dras mellan Stockholm och Göteborg och den södra mellan Falköping och Malmö.
-Sveriges första lokomotiv, Förstlingen, byggs på Munktells Mekaniska Verkstad i Eskilstuna.

År 1854
Humaniora och kultur
-Göteborgs konstförening grundas.
Religion och teologi
-Judar som är födda i Sverige får rätt att bosätta sig i alla landets städer.
Samhällsvetenskap och samhälle
-Den svenska riksdagen bifaller beslutet om stambanor, men förkastar det vilande förslaget om en riksdag med fyra stånd och en riksnämnd.
Teknik och vetenskap
- Den första svensktillverkade symaskinen uppvisas.
-Sveriges första järnvägsstation byggs i Järle norr om Örebro.
- Den första telegrafkabeln mellan Göteborg och Stockholm anläggs.

År 1855
Humaniora och kultur
- Illustrerad tidning, en svensk veckotidskrift för aktualiteter, börjar utkomma.
Religion och teologi
-Teologen Lars Anton Anjou blir svensk ecklesiastikminister.
-Den svenska kyrkoplikten avskaffas.
-Sveriges första KFUM-förening (Kristliga föreningen av unga män) bildas.
-Den evangeliska väckelserörelsen börjar bygga missionshus i Sverige.
Samhällsvetenskap och samhälle
-De första svenska frimärkena utkommer, då enhetligt porto (fyra skilling banco, grundporto för brev) införs i hela landet. Allmänna brevlådor införs.
-Hungerupplopp utbryter i Jönköping.
-Spö- och risslitning och dödsstraff vid rån avskaffas.
-Husbehovsbränningen av brännvin inskränks i en ny svensk lag.
-Sverige-Norge ingår i Stockholm med Storbritannien och Frankrike förbundet Novembertraktaten mot Ryssland.
Teknik och vetenskap
- Telegrafnätet mellan Sveriges viktigaste städer står klart och förbinds samtidigt med det europeiska genom en kabel under Öresund.
-Järnvägen Stockholm-Göteborg (Västra stambanan) påbörjas strax väster om Alingsås.
-Sverige finns representerat vid världsutställningen i Paris.

År 1856
Humaniora och kultur
- Det liberala Kristianstadsbladet grundas.
-Fredrika Bremer ger ut sin roman "Hertha", vilken kommer att ha stor betydelse för den svenska jämställdhetspolitiken.
Religion och teologi
-Evangeliska Fosterlands Stiftelsen (EFS) grundas. Den välkomnar alla sorters människor och betonar tron och den lutherska bekännelsen starkt.
Samhällsvetenskap och samhälle
-André Oscar Wallenberg grundar Stockholms Enskilda Bank, Sveriges första egentliga affärsbank.
-Under detta år och två år framåt införs tullfrihet på flera svenska jordbruksprodukter och tullinskränkningar på flera komsumtionsvaror. Import- och exportförbud upphävs på kvarvarande varor.
-Ett stort studentmöte hålls i Uppsala.
-De första så kallade "mindre folkskolorna" införs i Sverige för att sprida skolan i landsbygden. I dessa kunde även outexaminerade lärare undervisa.
-Självmord avkriminaliseras i Sverige.
-Sveriges kronprins Karl (XV) blir vicekung av Norge.
Teknik och vetenskap
-Sveriges första järnväg Örebro-Ervalla-Nora öppnas.
- Järnvägslinjerna Malmö-Lund och Göteborg-Jonsered invigs. Detta är de första stambanorna i Sverige och är i trafik än idag.

År 1857
Humaniora och kultur
-Elfrida Andrée avlägger organistexamen som privatist och blir därmed Sveriges första kvinnliga organist.
-Stockholms första moderna hotell öppnas vid Gustav Adolfs torg. Hotellet har tillkommit genom donationer av grosshandlaren Abraham Rydberg, som får låna sitt namn till den klassiska maträtten Biff Rydberg.
-Ett sällskap bildas för att arbeta för införandet av "ni" som tilltalsord i Sverige.
-En nyhet i dammodet kommer till Sverige, nämligen krinolinen.
-En portugisisk diplomat och en engelsman utkämpar en pistolduell i Lill-Jansskogen i Stockholm, varvid "veterligen ingen sårades".
Samhällsvetenskap och samhälle
-Prins Oscar (II) gifter sig med Sofia av Nassau.
-Frimärket Gul tre skilling banco, som senare kom att bli världens dyraste och mest berömda frimärke, poststämplas i Kopparberg.
-Finansminister Johan August Gripenstedt håller inför den svenska riksdagen de så kallade blomstermålningarna om Sveriges lysande framtidsutsikter. Syftet är att förmå riksdagen att ta utlandslån för att bygga järnvägarna. Man är tveksam, eftersom Sverige inte har haft någon statsskuld på årtionden.
-Malmös första sjukhus öppnas.
-Öresundstullen, som funnits sedan 1429 och som Sverige avlagt till Danmark sedan 1720, upphävs genom Öresundstraktaten, som sluts i Köpenhamn.
-Stockholms befolkning passerar 100.000 människor.
Teknik och vetenskap
-En telegrafförbindelse upprättas mellan Stockholm och Haparanda.

År 1858
Religion och teologi
-Sex svenska kvinnor döms till landsförvisning på grund av sin katolska tro, vilket framkallar harm i det katolska Europa.
-Det svenska Konventikelplakatet, instiftat 1726, avskaffas, vilket medför ökad trosfrihet för frikyrkliga samfund. Privata bönemöten tillåts. En konventikelförordning införs dock, enligt vilken kyrkoherden tillåts ingripa mot förkunnelse som anses kunna leda till kyrklig söndring.
Samhällsvetenskap och samhälle
-Husagan avskaffas i Sverige. Myndiga anställda får ej längre agas, medan manliga under arton och kvinnliga under sexton fortfarande tillåts agas (fram till 1920).
- I Sverige blir ogift kvinna myndig vid 25 års ålder efter domstolsbeslut. Gifter hon sig blir hon åter omyndig. Särskilt domstolsbeslut måste tas om hon vill sköta sina egna affärer.
-Den svenska yrkeskategorin småskollärare bildas, genom att hemundervisningslärarna får seminarieutbildning och yrkesstatus.
-I Sverige införs småskola som den svenska folkskolans skolår 1-2.
Teknik och vetenskap
-Rent tackjärn framställs för första gången vid Edske masugn.
-Sveriges geologiska undersökning (SGU) inrättas och landets geologiska uppbyggnad börjar kartläggas.

År 1859
Humaniora och kultur
-En förening för främjande och drift av Trädgårdsföreningen i Linköping bildas.
-Den liberala morgontidningen Göteborgs-Posten börjar utges.
-Viktor Rydbergs "Den siste atenaren" utkommer.
-Amalia Ericsson uppfinner och börjar sälja Grännas berömda polkagrisar.
-Stora teatern i Göteborg invigs under namnet Nya teatern.
-Bonniers börjar utge "Öreskrifter" för folket, vilket breddar det svenska bokläsandet.
Religion och teologi
-Judiska barn får tillåtelse att gå i svenska skolor.
Samhällsvetenskap och samhälle
-Ett ångkök öppnas på Regeringsgatan 82 i Stockholm, vilket blir stadens första.
-Karl XV blir kung av Sverige och Norge (i Norge under namnet Karl IV).
-Svenska kvinnor får rätt att inneha vissa lärartjänster.
-Sophie Adlersparre och Rosalie Olivecrona grundar den svenska Tidskrift för hemmet, ett språkrör för olika kvinnofrågor.
-En regel införs, vilken säger att prostituerade i Stockholm inte får röra sig i grupp, inte vara ute efter klockan elva och aldrig vistas på vissa gator i Gamla stan.
Teknik och vetenskap
-Stockholm inrättar kommunal renhållning.

År 1860
Religion och teologi
-Den första svenska dissenterlagen utfärdas. Svenska medborgare får rätt att gå ur statskyrkan och ingå i något annat, av staten godkänt kristet samfund. Att stå helt utanför religiösa samfund tillåts dock inte, men det medför i alla fall en viss trosfrihet för svenska katoliker.
-Judar tillåts bosätta sig och äga fast egendom var de vill i hela Sverige.
-Den i modern tid första nattvardsfirande församlingen i Sverige utanför Svenska kyrkan bildas på gården Riseberga i Närke.
Samhällsvetenskap och samhälle
-Karl XV kröns i Stockholm med sin hustru Lovisa av Nederländerna.
-Brännvinsbränning till husbehov förbjuds i Sverige.
-Det svenska passtvånget upphävs och människor kan nu resa fritt såväl inom som utom Sverige. Passfriheten gäller till 1917.
-Skarpskytterörelsen bildas av frivilliga krafter som ett komplement till det svenska försvaret. -Den svenska riksdagen beslutar att inrätta seminarium för kvinnliga folkskollärare.
-I Sverige slopas kravet på pass för resor inom landet.
-Karl XV kröns i Trondheim med sin hustru.
Teknik och vetenskap
-Tamms kanal invigs.
-Strömsholms och Eskilstuna kanaler invigs.
-Nils Ericsson adlas och börjar skriva efternamnet med ett S, något som brodern John anser tyda på högfärd.
-De svenska städerna börjar inrätta renhållningsverk.

År 1861
Humaniora och kultur
-En gardist vid namn Göthe mördar ett parfymeribiträde på Hornsgatan, och halshuggs på Skanstull, vilket har gått till historien som "Götheska mordet". 5.000 människor närvarar vid avrättningen.
Religion och teologi
-Den svenska riksdagen bifaller en motion om att tillåta kvinnliga organister.
-Ersta diakonisällskap startar Sveriges första medicinska utbildning för sjuksköterskor.
Samhällsvetenskap och samhälle
-Högre lärarseminariet inrättas i Stockholm. Det kommer att få stor betydelse för kvinnokampen för jämställdhet på arbetsmarknaden och i den akademiska världen.
-Sveriges första moderna mentalsjukhus, Konradsberg på Kungsholmen i Stockholm, öppnas.
-En svensk förordning utfärdas om brevbärning i städerna.
-De 1662 och 1682 införda svenska duellplakaten avskaffas och ersätts av en ny, modernare duellag.
-Dödsstraffet för barnamord avskaffas i Sverige.
Teknik och vetenskap
-Stockholms vattenledningsverk öppnas för allmänheten och stadens första vattenledning med reservoar tas i bruk, sedan den invigts av kungaparet.
-Högbo stål- och järnverk och Sandvikens masugn och bessemerverk grundas.

Informationen i detta inlägg hittas i Wikipedia genom att söka på årtalet.
Ex Wikipedia: http://sv.wikipedia.org/wiki/1851