Medeltiden 500 - 1400 e.Kr.
När det gäller hbt-gruppens historia så finns det få källor från den tidiga medeltiden eller högmedeltiden som handlar om vardagslivet, den juridiska förföljelsen och avrättningar av män och kvinnor som hade homosexuella relationer. Det beror helt enkelt på att begreppet "homosexuell" som en särskild kategori då var helt okänt. Det begrepp som man kände till var ”det tredje könet” men det begreppet återfinns endast i Platons texter.
I enlighet med antikens synsätt bedömdes människor utifrån sitt beteende i relation till ”naturen”, dvs om deras handlingar kunde leda till reproduktion eller inte. Alltså syndiga och onaturliga var de som hade sex för nöjes skull eller de som hade sex som inte ledde till graviditet. Homosexuella personer placerades då i samma fack som människor som hade sex med djur, som hade anal- och/eller oralsex och människor som använde preventivmedel eller gjorde abort och onanister. Fortfarande finns det människor som försöker placera homosexuella i sådan fack, men idag försöker dom trycka ner oss i samma fack som människor som har sex med djur, som har sex med lik, mördare och pedofiler.
Det fanns under den tidiga medeltiden ingen enhetlig lagstiftning som styrde den sexuella moralen. De som ertappades i sådana handlingar som betraktades som ett brott mot naturen hamnade istället under de lokala biskoparnas jurisdiktion. Sexuella avvikelser bestraffades inom den gemensamma ramen för kristen botgöring. Metoderna varierade. Förutom Bibeln och de lärdas tolkningar baserades kyrkans attityd till homosexualitet på påbud från de kyrkliga koncilierna, som senare upptogs i kyrkolagstiftningen och i användningen av de sk. botböckerna. Botböckerna dök upp på Irland och England under 500-talet och var kyrkoböcker för präster som hade som uppgift att föra bok över prästerskapets och allmänhetens vardagliga överträdelser.
Botböckerna behandlar ett väldigt brett spektrum av olika sorters sexuella synder som ansågs utgöra hinder för sexualaktens fortplantningsfunktion såsom preventivmedelsanvändning, abort, onani, äktenskapsbrott, konkubinat, anala samlag, dorsala (på ryggen?!) samlag, samkönade samlag, onaturlig tillfredsställelse mellan kvinnor, och bestialitet dvs. sex med djur. Det utvecklades ett detaljerat tidsbestämt och graderat botgöringssystem beroende på hur allvarligt brottet betraktades för att synderna skulle kunna sonas. Från början stöttes inte människor som syndat ut ur samhällsgemenskapen utan den som hade syndat kunde göra bot och bli förlåten och därefter återupptas i gemenskapen, men med tiden blev straffen alltmer obarmhärtiga och sadistiska.
Under högmedeltiden på 1100-talet författades verk av teologer från Chartresskolan som tog tydligt avstånd från sodomiterna, bl.a. Bernard Silvestris, Johannes av Salisbury och Thierry av Chartres.
Alanus ab Insulis också kallad
Alanus från Lille skriver Om naturens klagan,
De planctu naturae, där han uppvisar ett häftigt hat mot sodomiter och visar på en besatthet för olika ord för onaturlig kärlek och perversioner av den gudagivna sexualiteten. Alanus argumenterar för att den biologiska fortplantningen är ett villkor för att uppnå frälsning. Ett brott mot Guds befallning om fortplantning är därför ett brott mot skapelsen. Alltså, hade man sex utan att lyckas fortplanta sig såg man som onaturlig och gick därmed miste om frälsningen... för så hade ju kyrkans sexualfobiska auktoriteter bestämt. Onanister var också bortom räddning. Men idag försöker vi ju inte utesluta onanister ur våra kyrkor eller de som har sex utan syfte att skaffa barn lite då och då eller de som av olika orsaker inte kan få barn, något som under medeltiden kunde räcka som skäl för att någon skulle misstänkas och anklagas för att vara sodomit.
Det var först på 1200-talet som det blev vanligare att kalla homosexuella män för sodomiter och nu börjar de skolastiska teologerna bedriva en mer ”vetenskaplig” kamp mot det som de ansåg vara onaturliga sexuella handlingar. De skolastiska teologerna vände sig bort från den nyplatoniska naturfilosofin och började konstruera ett rationellt system där världens historia kartlades från skapelsen till Kristi födelse. I skolastikernas konstruerade världsbild fanns ingen plats för sådan slags sexualitet som kunde bryta kedjan av orsak och verkan och hota slutmålet för hela frälsningens historia,
causa finalis. Synder mot naturen betraktades som det värsta av alla brott, värre än incest eftersom incest åtminstone höll sig inom fortplantningssystemet. Eftersom man under medeltiden inte delade upp människor i heterosexuella och homosexuella, utan i naturliga och onaturliga, dömdes inte män och kvinnor att brännas på bål för att de hade haft sex med någon av samma kön utan för att de hade brutit mot naturens lagar.
Under senmedeltiden grundas Inkvisitionen och sprider sin vidriga syn på alla avvikelser ut över Europa. De större städerna Venedig, Florens, Paris, London, Gent, Brügge, Augsburg, Basel och Köln tillsätter särskilda kommissioner som har till uppgift att förfölja och avkunna dödsdomar mot sodomiter.
Häxjakterna resulterade i att mängder av homosexuella män och kvinnor eller de som misstänktes vara homosexuella ställdes inför rätta, torterades och dömdes för brott mot naturen. Ca. 80% av de män som anklagades för ”onaturliga” brott var män som hade haft sex med män sk.
sodomita eller
sodomiticus.
De kristna anti-sodomitiska stämmningarna spred sig också under senmedeltiden över klassgränserna och de blev så utbredda att man kom att börja använda sodomianklagelser i politiskt syfte för att misskreditera eller tvinga sin meningsmotståndare till underkastelse.
Tidig medeltid 500 – 1100 e.Kr.År 527-565Kejsar Justinianus beordrar under sin regeringsperiod att alla former av homosexualitet ska bestraffas med döden. Justinianus anklagar sodomiter och hädare för förgörelsen av Sodom och Gomorra och gör sodomiterna till syndabockar för svält, jordbävningar och farsoter. Justinianus påbjuder tortyr mm.
År 589Det visigotiska kungadömet i Spanien konverterar från Arianismen till Katolicismen. Det leder till olika lagreformer som inkluderar bestämmelser om förföljelse av homosexuella och judar.
År 693I Spanien beordrar den visigotiske kungen Egica, ett kyrkomöte att ta itu med det homosexuella problemet i riket. Det sextonde kyrkomötet i Toledo svarar med att ge Egica i uppdrag att bekämpa sodomin. Egica bestämmer då att homosexuella handlingar skall straffas med kastration, uteslutning från kyrkogemenskapen. De homosexuella ska också förnedras genom att få håret avklippt, pryglas och dömas till exil.
700-taletBotböckerna börjar spridas över kontinenten.
År 847-850En präst under pseudonymen "Benedict Levita" förfalskar och sprider ett digert verk kyrkolagstiftning där han spelar på allmänhetens rädsla genom att citera bibelberättelsen om de 40 000 benjaminiterna,
Dom. 19-20. Benedict Levita hävdar att benjamiternas nederlag var ett Guds straff för deras synder mot naturen. Han presenterar verket som en lag som Karl den Store hade infört och som föreskrev dödsstraff för sodomiter.
900-taletNunnan Hrotsvitha av Gandersheim skriver under slutet av 900-talet berättelsen om Sankt Pelagius. Pelagius är en kristen prins som avrättas då han vägrar ge efter för kalifen Abderrahman av Córdobas onaturliga lustar.
År 1007I Tyskland utfärdar den romersk-katolske biskopen Buchard av Worms ett dekret som jämställer homosexuella handlingar med pedofili och han argumenterar för att homosexuella ska kastas i fängelse.
År 1049Kardinalen Petrus Damian skriver ett traktat som kom att kallas Gomorras bok,
Liber Gomorrhianus. I traktatet målar han upp en satirisk bild av en generation sodomitiska präster som är anfrätta av cancerbölder och Petrus Damian uppmanar påve Leo IX att vidta kraftiga åtgärder mot den sodomitiska epidemin.
Högmedeltid 1100 - 1300 e.Kr.År 1100Ivo av Chartres försöker övertyga påve Urban II om sodomins risker.
År 1102Kyrkomötet i London vidtar åtgärder för att försäkra sig om att Englands befolkning ska förstå att sodomi är syndigt.
År 1120Kyrkomötet i Nablus kräver att individer som begår sodomi ska brännas på bål.
År 1140Den italienska munken Gratian färdigställer sitt arbete
Concordia discordantium canonum i vilket han argumenterar för att sodomi är den värsta sorten av synder eftersom sodomiter använder könsorganen på ett onaturligt sätt.
År 1179Det tredje Laterankonciliet i Rom fastställer specifika regler mot sodomitisk osedlighet. Det bestäms att präster som har begått onaturliga handlingar skall avstängas från sin tjänst eller sättas i kloster. Lekmän ska oåterkalleligen förvisas från de troendes gemenskap dvs. bannlysas. Lekmän kan också torteras och avrättas om myndigheterna så önskar.
År 1231-1232Påve Gregorius IX grundar inkvisitionen och ger teologen Conrad av Marburg i uppdrag att leda kampen mot katarerna (kättarna) som anses vara fiender till den enda rätta tron. Conrad av Marburg hävdar att katarerna älskar katter på ett onaturligt sätt och ägnar sig åt andra onaturliga handlingar vilket kom att användas som grund för påvebullan
Vox in Rama. Denna påvebulla kopplar ihop kätteri, sexuell avvikelse och djävulsdyrkan och skickas ut till alla biskopar och till kejsar Fredrik II som uppmanas att bekämpa alla kattälskande kättare.
Nu börjar de som ertappas som sodomiter att överlämnas till inkvisitionen som har rätt att tortera och avrätta de som förklaras skyldiga.
Inkvisitionens angrepp på sodomiter från 1200-talet sprider sig ut från städerna och verkställs av sekulära lokala myndigheter som skaffat sig skriftliga förordningar mot homosexualitet. Förordningar tillåter att sodomiter förföljs, torteras, lemlästas och avrättas. Det var vanligt att homosexuella kastrerades, fick händer och fötter amputerade eller ögonen utstuckna.
År 1249Biskopen av Paris, Vilhelm av Auvergne börjar bedriva en intensiv ”vetenskaplig” kamp mot onaturliga sexuella handlingar. Det gör också ett antal universitetsteologer från de stora munkordnarna, franciskanerna och dominikanerna. De mest framträdande anti-sodomitiska dominikanerna vid den här tiden är Paulus Hungaricus (d. 1242), Guillelmus Peraldus (d. 1261), Thomas av Aquino (d. 1274) och Albertus Magnus (d. 1280).
År 1250Nu börjar situationen för homosexuella i Europa förändras radikalt då de flesta av Europas länder under en kommande 10 års period inför dödsstraff för sodomitiska handlingar.
År 1260I Frankrike införs anti-homosexuella lagar som föreskriver att sodomitiska förstagångsförbrytare ska få testiklarna avskurna, andragångsförbrytare ska få sin penis avskuren och en tredjegångsförbytare ska brännas på bål. Kvinnor som döms för sodomi ska få sina könsorgan förstörda och avrättas.
År 1262Den italienska staden Sienna inför anti-homosexuella strafflagar.
År 1274Thomas av Aquino delar in de sexuella synderna,
peccata luxuriae, i fyra kategorier enligt kyrkolagstiftningen.
Nivå 4 (den lägsta nivån): enklare brott som tex sex med prostituerade.
Nivå 3: äktenskapsbrott
Nivå 2: incest
Nivå 1 (den allvarligaste): onaturliga handlingar
Onaturliga handlingar delas i sin tur upp i fyra kategorier.
i: självtillfredsställelse,
mollities,
ii: zoofili,
bestialitas,
iii: anal- och oralsex,
concubitus indebitus,
iv: samkönade samlag mellan män,
vitium sodomiticum.
År 1277Den tysk-romerska kejsaren Rudolf I av Habsburg bränner ihjäl en ”herre från Haspisperch” som begått ett sodomitiskt brott.
År 1288Den italienska staden Bologna inför anti-homosexuella strafflagar.
Senmedeltid 1300 - 1400 e.Kr.År 1307Filip IV av Frankrike anklagar medlemmarna i Tempelriddarorden för att vara avfällningar och sodomiter. Alla franska medlemmar av orden arresteras och överlämnas till Inkvisitionen. Med kyrkans medgivande låter man tortera och bränna Tempelriddarna på bål.
År 1310Filip IV av Frankrike blir ovän med påve Bonifatius och anklagar Bonifatius (d. 1303) postumt för sodomi och homosexuella övergrepp.
Påve Clemens V såg till att historien sköttes av påvestolen som lät den rinna ut i sanden för att undvika att en företrädare fördömdes.
År 1311-12Under kyrkomötet i Vienne upplöser påve Clemens V Tempelriddarorden genom en påvebulla
Vox in excelso, trots att det inte finns några bevis för att tempelriddarna ägnade sig åt hemliga riter och bara ett fåtal sade sig ha homosexuella erfarenheter.
År 1312Kung Edward II avsätts från tronen anklagad för sodomi och hans påstådda älskare Piers Gaveston halshuggs.
År 1313Greve Hugo IV av Ampuris anklagas för sodomi på politiska grunder.
År 1319Dante Alighieri ger ut de två första delarna i eposet
Den Gudomliga komedin.
Verket kom att omfatta 100 sånger uppdelade i tre delar; Helvetet (
Inferno), Skärselden (
Purgatorio), samt Paradiset (
Paradiso).
Handlingen skildrar Dantes vandring genom helvetet och skärselden, i vilka han får bevittna de olika nivåer av straff och rening som de syndiga själarna får utstå efter döden.
Dante har placerat de homosexuella i Infernots
sjunde krets där man återfinner "våldsverkarna". Våldsverkarna är de som skadat sin nästa, sig själva, som har begått brott mot djur, natur och Gud. I den sjunde kretsen kokas de som skadat andra i blod, de som skadat sig själv växer fast på träd, de som har haft sex med djur, ockrare, hädare och homosexuella vandrar omkring i en glödhet öken. Utsvävare jagas av vilda hundar genom en skog.
År 1327I England mördas den avsatte kungen Edward II som hade haft homosexuella relationer med Piers Gaveston och Earlen av Cornwall. Han mördas genom någon för upp en glödhet påk genom hans anus.
År 1325Den italienska staden Florens inför anti-homosexuella strafflagar som föreskriver att en sodomit som ertappats med att ha sex med en yngre man ska kastreras. Om den yngre mannen inte har protesterat mot att ha sex med den äldre mannen ska han piskas offentligt och bötfällas. Kvinnor som
"upplåter sina lemmar åt den sodomitiska farsoten" ska också pryglas offentligt.
År 1326I England avrättas ytterligare en av Kung Edward II älskare -Hugh le Despenser den yngre. Han sprättas upp levande och blir tömd på sina inälvor och bränns därefter på bål inför publik.
År 1349Vilhelm V hertig av Jülich och earl av Cambridge avsätts och fängslas efter anklagelser om sodomitiska synder.
År 1354I Venedig döms en man vid namn Ronaldino Ronchaia att brännas på bål. Ronaldino kallar sig själv för
Ronaldina och uppger att han har arbetat som prostituerad på Rialto under många år.
År 1364Den heliga Birgitta hävdar att hennes släkting kung Magnus Eriksson har haft sex med hertig Bengt Algotsson och anklagar honom för onaturligt beteende.
År 1369Den tysk-romerske kejsaren Karl IV och hans fru ser under en resa i Italien en brorson till ståthållaren i staden Lucca ha sex med en annan man. Karl IV låter kastrera brorsonen och bränner honom därefter på bål. Den andra mannen lyckas köpa sig fri.
År 1370Jan van Aersdone och Willem Case avrättas i Antwerpen efter att de har befunnits skyldiga till sodomi.
År 1381Det här året hålls det en rättegång i Augsburg där två medlemmar i Beghardsekten och en bonde anklagas för kätteri som de har begått med varandra. De bränns offentligt på bål.
År 1386i England anklagas Kung Richard II för sodomi.
År 1395I London anhålls John Rykener. Han kallar sig själv
Eleanor. Eleanor arbetar som prostituerad och har sålt sex i flera år, främst till franciskaner. Eleanor klär sig i både mans- och kvinnokläder beroende på kundens önskemål. Han berättar att hans favoritkunder var präster då de betalar honom bäst.
Källor som kompletterar innehållet i tidslinjen kommer att läggas in efter hand.
I nästa inlägg drar jag tidslinjen genom renässansen.
