Seglora Smedja har lagt ut predikan som hölls av Eva Brunne, biskop Stockholm stift, ur den Mässa som firas och varje år avslutar Stockholm Pride i Storkyrkan.
Predikan
I Alice i Underlandet finns en kort sekvens där Alice känner att det händer något märkligt i henne. Först begriper hon inte vad det är, men så plötsligt inser hon att hon har börjat växa. Hennes första reaktion är att lämna det sammanhang hon befinner sig i, men så bestämmer hon sig för att stanna kvar så länge det finns utrymme för henne. I berättelsen finns också hasselmusen som säger till Alice: Jag önskar att du inte trängdes så, jag kan knappt andas. Jag kan inte hjälpa det, säger Alice, jag växer och du växer också. Jo, säger hasselmusen, men jag växer i anständig fart och inte på det där löjliga sättet.
Jag vet inte vad Alice upplevelse bestod i, vad som fick henne att växa, men jag tänker att vi är många som har varit i hennes situation. Det är trångt, men jag tänker fortsätta at växa. Och minst lika många av oss har hört hasselmusens röst. En del har gått vidare med Alice styrka. Andra har krupit tillbaka när hasselmusen sagt sitt.
Här handlar det om makt precis som hela Pride i år har handlat om makt. Ta makten över sitt eget liv eller huka under den som utövar makt. Massor av seminarier som gett ord och uttryck och avtryck av den makt vi uppövat under decenniers kamp. Från frigörelsevecka till Pride-fest, från demonstration till Pride-parad, från osynlighet till synlighet, från barns frånvaro till barns närvaro. Öppna förskolan i Högalids församling har 170 barn och föräldrar sjungit: Jag är jag och du är du. Det är inte en särskild Pride-sång utan en sång som sjungs året runt i kyrkans öppna förskolor utifrån det som är evangelium: jag är jag och du är du och vi lever tillsammans. Vi respekterar varandra utifrån dom vi är, inte utifrån ett krav på att vi ska bli några andra. Det är evangelium. Det är vad Jesus talar om. Ett mer vuxet uttryck är schlagertexten: I am what I am……..Jag är den jag är. Respekten inför detta. Både inför mig själv och en respekt som jag förväntar mig av andra.
Och allt handlar om makt. Makt som kan både förlösa och binda. Makt som kan utövas och trycka ner. Makt kan användas för att befria och upprätta. Att växa och trängas, det är vad gay-rörelsen har gjort med mycket kamp och mycket smärta och nu med mycket glädje och makt utifrån resultatet av den kampen.
Den här söndagen i vår kyrkas år handlar om Goda förvaltare. Ansvaret för att vårda och värna, ta ansvar med vishet för livets skull. Förvalta och föra vidare in i en framtid. Och det finns mycket att förvalta och lämna vidare till nya, unga och kommande generationer. Förvalta kan låta bakåtsträvande, men förvalta handlar också om att ta hand om en historia och leda vidare. Och vi har en historia att förvalta – inte en kyrkohistoria – den är rätt så körd i våra sammanhang, kyrkohistorien kan vi glädja oss över från nu och framåt. Men vi har en historia av kamp för att få makten över våra egna liv och våra egna sammanhang. Den historien är så ny att många av kämparna finns här i kyrkan idag. Den kamp som ledde fram till festen och den glädjefyllda paraden. Den har vi att förvalta. Jag är själv kolossalt glad och stolt över att tillhöra en HBTQ-gemenskap som nu är så självklar i kyrka och i samhälle. En gemenskap som finns för att 272 människor gick i homosexuell frigörelsedemonstration den första gången jag var med 1981. En gemenskap som finns för att många varit med i många år och lett fram till idag. Som goda förvaltare ska vi förvalta den goda historien. Inte bara för att minnas eller för att hylla. Men för att veta hur vi har kommit hit där vi är idag. Förvaltarskap handlar om att bära liv och kunskap. Minnas dem som gått före oss. Veta att den makt jag har och har fått skall användas i tjänst för andra. För oss i liberala Sverige handlar det om stöd åt systrar och bröder i andra länder. Jag tänker särkilt på homosexuella i Uganda. Några systrar och bröder är här under Pride. Jag tänker också på HBTQ-personer i vårt land som ännu inte vågat eller kunnat ta makten över sina liv. Må dom alla få uppleva det som Alice i Underlandet gav uttryck för. Och må vi stödja dem och varandra i det.
Idag är vi här för att fira gudstjänst. Dela bröd och vin som ett tecken på att vi hör ihop. Eller dela bön och vilja och närhet som ett tecken på att vi hör ihop. Den bibeltext som jag började i handlar om att förvalta kärlek. Det gör man inte genom att ensam ruva på den eller låta andra säga att den inte är okey. Vi förvaltar kärlek genom att låta den växa och trängas. Genom att tjäna varandra och stödja varandra. Då är vi goda förvaltare av Guds nåd i dess många former. Så säger skrivaren av Petrus brev. Då är vi goda förvaltare av Guds nåd. Nåd som betyder gratis och som vi får utan att ha förtjänat eller presterat.
Så ser evangeliet ut. Jag är jag och du är du och vi möts i det. Människa först och kristen eller jude eller hindu eller muslim sedan. Vi har en historia att förvalta, vi har en kärlek att leva vidare med, vi har en glädje att förmedla över att vi är människor – skapade av Gud och burna av hans nåd.
Så låt oss växa och trängas, förvalta och gå mot framtiden.
Seglora Smedja: Att växa och trängas mot framtiden
Tidningen QX: Eva Brunne höll predikan i Storkyrkan
Ewa Lindqvist Hotz, präst i Svenska kyrkan, berättar idag på Seglora Smedja om de tankar hon tog med sig från Mässan.
"Egentligen är det en helt otrolig utveckling som skett: Fram till 1979 ansåg den medicinska expertisen att homosexualitet var en sjukdom som krävde behandling. Trettio år senare var opinionsläget så starkt att det var möjligt att (med en stor majoritet) i riksdagen rösta igenom en förändrad äktenskapslagstiftning som inkluderar samkönade par. Och det var ju ett beslut som också tvingade Svenska kyrkan att – trots allt tjat om ekumeniken – visa sin regnbågsfärg. Det krävs inte särskilt mycket tankeverksamhet för att förstå att det är ett digert arbete som åstadkommit en sådant paradigmskifte, en sådan omvändelse."
Läs hela inlägget på Seglora Smedja: Freedom is coming!
Ingela
SvaraRaderaTack för din fina dokumentation av PRIDE 2010.
Nästa år..........
Benny