Tryggare kan ingen vara än Guds lilla barnaskara-Söndagsskolpropaganda 1854

År 1854 riktade den 38-årige läraren, fysikern, upptäcktresande och (prästen?) Per Adam Siljeström i en artikel i sin tidsskrift Dagens Häfder skarp kritik mot religionsundervisningen i folkskolorna.

"Då jag nämner ordet slentrian, så har jag tämligen nära uttryckt karaktären av det religiösa livet i Sverige; och flytta vi oss in på undervisningens gebit, varom här egentligen är fråga, så framträder slentrianen i form av - läxa.
Jag behöver icke säga många ord om katekesen - denna olycksaliga lärobok, som aldrig kunde vara bättre än den är, i fall den rent av vore skriven i ändamål att förkväva och döda allt religiöst sinne, och som detta oberäknat och endast såsom lärobok i allmänhet betraktad, med sina "förklaringar", som behöva ännu mer förklaring än det som skulle förklaras, är så oöverträfflig i fråga om att förbrylla, förmörka och förslöa, istället för att reda, upplysa och skärpa begreppen. Förkastelsedomen över denna bok är tillräckligt uttalad av både präster och lekmän. Måtte blott de, som arbeta på en förändring, rätt inse, var felet ligger, så att vi icke tilläventyrs få en ny lärobok med något olika (och möjligen bättre) ordalag, men i huvudsaken densamma - en ny rock, men samma personlighet. Frågan är - och det är dit jag med allt föregående velat komma - frågan är icke så enkel, som blott att utbyta en sämre lärobok mot en bättre; utan det gäller att förändra hela systemet för religionsundervisningen. Vi måste hava bort utanläsningen, och istället få någon levande religionskunskap.
Det sätt jag har att föreslå till förbättring i undervisningen har i mångas ögon ett stort fel - det att vara amerikanskt. Ja väl, det är, om man så vill, amerikanskt; men jag vet sannerligen intet annat som duger; och man behöver för övrigt icke gå över atlantiska havet, för att se verkningarna därav, ty det har blivit försökt även i Europa, och där det blivit försökt, har det även visat sig fruktbärande.

Barnen behöva religiöst erfarna lärare
Men, säger man härvid, om folkskoleläraren icke är tjänlig till religionslärare, om prästen är föga tjänligare, om slutligen folket självt är bortkommet från ett kristligt religiöst liv - åt vem skall då religionsundervisningen kunna anförtros?
Jo, svarar jag, det gives ännu några, som icke blivit nämnda, men som därtill äro fullt befogade och skickliga - det är de verkligt religiösa människor som finnas, de må vara präster, skollärare och andra medborgare; och sådana finnas verkligen, om än tyvärr ej till överflöd. Desso äro de enda, åt vilka jag vill se religionsundervisningen anförtrodd; och om ej de vilja åtaga sig saken, vad hjälper det då, att vi till äventyrs få en ny katekes?
Jag begär emellertid inga nya lagstadgar för utförandet av min plan; men jag hoppas mycket av exemplet. Exemplet har förr en gång gjort stora saker; och om man blott på ett eller annat ställe finge se ett gott föredöme i den riktning, jag antytt, tror jag icke att det skulle sakna efterföljd. Vi veta väl, huru det t.ex. i England och Förenta staterna går an, att de förnämste och rikaste medborgare, eller söner och döttrar av sådana, ägna sig åt religionsundervisningen i söndagsskolorna. De personer, som så göra, äro därföre ingalunda några av dessa fruktade "läsare"; men de hava helt enkelt uppfattat kristendomen såsom en nog viktig och betydelsefull sak, för att förtjäna att av var man befrämjas och omhuldas. Skulle man ej kunna vänta sig något sådant i Sverige? Skulle ej våra "patroner" på landet, som stå allmogen så nära och ofta äro allmogens uppriktiga vänner, skulle de ej anse folkets religiösa uppfostran för en tillräckligt stor angelägenhet, för att förtjäna deras uppmärksamhet? Skulle ej deras hustrur och döttrar känna sig kallade att för ett stort och skönt mål uppoffra några timmar i veckan, som eljest kanske skulle förspillas på lappri?"
Per Adam Siljeström - Dagens Häfder den 2 jan. 1854

Per Adam Siljeström föddes 1815 i Åby - Kalmar län. Han var bl. a. docent vid Uppsala universitet i experimentell fysik. År 1838 deltog han i fransmannen Paul Gaimards vetenskapliga nordpolsexpedition. Siljeström gjorde där meteorologiska och jordmagnetiska observationer. Han arbetade också som lärare på olika nivåer och föreläsare och som lärare i söndags-och aftonskolor för arbetare. Dessutom var han politiskt engagerad först som invald till en plats i Borgarståndet och senare som ledamot av Andra kammaren och Konstitutionsutskottet. I riksdagen arbetade han bl.a. för humanitära och politiska framsteg/ reformsträvanden i fråga om undervisning, samvetsfrihet och medicinsk frihet. I boken "Svensk Söndagsskola 100 år" i vilken jag hämtat Siljeströms artikel från 1854 tituleras han också präst.

Jag tycker om Siljeströms artikel. Kanske är det hans kritik/ifrågasättande av"det som är som det alltid har varit" som tilltalar mig, en kritik mot den svenska kyrkans för tidens rådande norm och dåvarande system (inom utbildningsområdet), som han själv verkade i, och detta att han söker något "nutida" och levande.
Siljeström ville se exempel uppmärksammas och ifrågasätte bekvämligheten och menar att verkligt levande tro och kristligt utövande kan hittas, inte bara bland prästerskapet och lärarkåren, utan också bland vanligt folk (inte bara bland "läsarna"). Han ville också erbjuda lärarutbildning åt och kvinnor (de mer välbeställda) och anförtro dem och "vanligt folk" att ansvara för söndagsskoleundervisningen, kvinnor som då var utan egentliga rättigheter och fast i 1800-talets kvinnosyn och dygdeideal.

Störst betydelse har han haft för sin verksamhet inom undervisningens och upplysningens område. I sin lärarverksamhet på många och vitt skilda områden, och genom studieresor i England och Amerika – hade han troligen tillförskaffat sig större erfarenhet än någon annan då levande svensk vad gäller de praktiska delarna av undervisningen.
Han arbetade, genom skrifter och muntliga föredrag, för den offentliga undervisningens förbättrande i enlighet med de grundsatser, vilka omkring 1840 började göra sig gällande i Sverige.
Siljeström var var en mycket populär föreläsare och uppskattad av Stockholms universitet. Enligt hans åsikt var det högskolans främsta uppgift att fylla det praktiska livets och allmänbildningen krav.
Han yrkade också på att folkskolan skulle ombildas till en för barn ur alla samhällsklasser gemensam bottenskola ("kommunalskola"), med uteslutande svenska läroämnen, samt underställas under kommunalstämmorna och landstingen, liksom att seminarierna skulle få särskilda styrelser i stället för att lyda under domkapitlen. Hans grundåsikt i fråga om uppfostran var, att individualiteten bör få full frihet att på förnuftigt sätt göra sig gällande.
Siljeström gjorde betydande insatser på kvinnobildningens område. På hans initiativ anordnades 1859 en "Lärokurs för fruntimmer", vilken troligen påskyndade upprättandet av Seminarium för bildande av lärarinnor där han blev ledamot av direktionen och föreläste i pedagogik.
Han var också med och grundade Sveriges första tidsskrift för undervisningsfrågor, "Tidskrift för lärare och uppfostrare".

Mer detaljerad info på Wikipedia: Per Adam Siljeström 1815-1892