och har sparat ner ett par av dom. Jag förmodar att det är två kommentarer som riskerar att plockas bort om det nu är så att kommentatorn fått en tillsägelse av ansvarig utgivare... så därför lägger jag dom här. Den som är känslig för fulord eller ilska behöver ju inte läsa. Jag anser själv att det finns ännu fulare saker man kan säga och göra utan att använda en enda svordom. Som tex nedanstående kommentar som väckte den ilskna reaktionen:
"Stackars människor som tar sådan beslut att viga samkönade, det kommer att straffa sig självklart, men när, i nästa generation?"
Reaktionen:
”Ja HERREGUD sicka dönickar det finns därute i ladorna, och i stadens kvarter med för den delen, i det här fallet symboliserade av lille Anders och en än mindre Allan. PROBLEMET här kära lyssnare är nämligen inte frågeställningen huruvida det lokalt ska åligga församlingarna rätten att förrätta vigslar av samkönade par. PROBLEMET ÄR ATT DET ÄR EN FRÅGA ÖVERHUVUDTAGET. PROBLEMET är att det på en kyrkokonferens ska samtalas om och senare beslutas om två människor ska få visa sin kärlek för varandra i en kyrklokal. DET ÄR PROBLEMET. Gud förbjude men vi snackar ju faktiskt inte HETEROSEXUELLA präster och pastorer som sätter på barn, inte heller den kristne svennebananen som slår sin fru och förbjuder sin dotter att läsa till pastor och ej heller den troende mannen/kvinnan som lovat sig själv att nästa gång ska jag inte vara otrogen eller se ner på araber. Därav blir jag så jävla beklämd över hur liten kyrkan/religionen/kristendomen/församlingen och framförallt MÄNNISKAN kan te sig i Sverige 2010. Därför är det nu hög tid att slå på stora trumman. Liksom William Wallace i Braveheart är jag här "To pick a fight". Det är FAN ta mig nämligen inte klokt att omyndigförklarade personer som lille Anders och lille Allan tillåts kasta första stenen här. Att vi tillåter personer som dem komma till tals samtidigt som vi ställer oss frågan varför vi inte blir fler i våra församlingar är jävligt komiskt. Om någon vill veta kan jag här och nu ge svaret. DET BEROR PÅ ATT GEMENA MAN/KVINNA MÖTER STÖRRE BEGÅVNING i form av TOLERANS/RESPEKT/FÖRSTÅELSE/KÄRLEK/KLARSYNTHET OCH INTE MINST MINDRE DUMHET/TRÅNGSYNTHET OCH OKUNSKAP på krogen än i kyrkan. Då väljer de liksom jag att gå på krogen istället. Så till alla böghatare och kvinnoprästmotståndare där ute. Nu när den andra stenen är kastad ser jag fram emot en god fight. Men be aware för ni vet inte riktigt vem ni har emot er här på den andra sidan Gonatt och vi lär ses.---”
Quotes från Braveheart:
Stephen: -Fine speech. Now what do we do?
William Wallace: -Just be yourselves.
Hamish: -Where are you going?
William Wallace: -I'm going to pick a fight.
Hamish: -Well, we didn't get dressed up for nothing.
Wikipediainfo: William Wallace
Fortsättning:
”Svar på det mail jag idag fick från ansvarig utgivare Anders Mellbourn
Hej Anders Jag respekterar Din ståndpunkt som ansvarig utgivare och jag förstår att Min ton inte går hem i alla stugor vilket inte heller var min mening om nu någon missade det. Långt därifrån. Dock anser jag att mitt inlägg ställt mot vad det är vi faktiskt diskuterar, ja för den icke invigne för vi troende/skenheliga en dialog i vårt samfund idag om MÄNNISKOR som ÄLSKAR varandra ska få bekräfta det i våra fina ack så heliga lokaler, är en viskning mot hur vi egentligen borde agera i den här frågan. Ja då tillåter jag mig att säga HERREGUD och diverse provocerande ord för att förstärka och skapa någon form av reaktion men också för att uttrycka EXAKT det jag verkligen känner och tänker här. Min fråga till DIG blir istället. Vilket språk når fram?? Är diplomati alltid den rätta vägen att gå? Vi är nog inte ense här heller skulle jag tro då jag anser att diplomati ibland är lika med brist på civilkurage, ja rent ut sagt ett svaghetstecken. Min utmaning och uppmaning till DIG som ansvarig utgivare och dina kollegor blir då istället att inte vara ett gäng fegisar som vår kära kyrkostyrelse är (med vissa undantag och han vet vem han är då jag pratade med honom idag). Våga ta ställning. Våga visa lite civilkurage och skriv en artikel om hur sjukt det här är det vi håller på med. Vi har under de senaste åren fört samtal om kvinnor ska få bli präster, sedan om homosexuella ska få utöva ett yrke de brinner för och nu toppen av allt så är det förföljelse av medmänniskor utifrån om de ska få visa sin kärlek för varandra i en lokal som det råkar stå KYRKA och inte RÅDHUS på. Detta är beklämmande. Helt jävla beklämmande och jag skäms som en hund inför alla de vänner jag har utanför kyrkan som undrar vad fan det är för samfund jag är med i. Det börjar jag mer och mer undra själv för den delen. För vore det så att jag har fel här. Vore det så att den GUDEN som sägs finnas där någonstans stod bakom dessa åsikter. Ja då är det självklart inte MIN Gud utan då skulle jag givetvis skita i allt vad kyrka/församling heter. Så istället för att lägga tid på att kommentera inlägg på en hemsida skriv en artikel om att nu får det vara nog. Nu är måttet rågat och nu säger vi normalt tänkande individer ifrån. Skapa opinion där beslut ska tas att samtliga lokala församlingar av glädje MÅSTE viga samkönade par. Allt annat kan läggas in i samma vågskål som rasism och nazism. Ser fram emot kommande nummer......Då kanske jag faktiskt skulle läsa blaskan.---”
Jag håller ju med i mycket i dessa kommentarer och kan känna samma ilska emellanåt över hur det är... hur en del kyrkliga företrädare skuld och skambelägger och hotar med straff eller kommande vrede eller avfallet... eller är det den rätten man får när man börjar betrakta sig som riktigt frälst-rätten att sätta sig till doms över människor? Eller är det så att de som hotar med straff och vrede bara projicerar sin egen inre skit på den/dom de anser sig stå över?
Dessutom håller våra kyrkor på att normalisera en slags skrämmande anti-retorik om en redan utsatt grupp människor (hbt-personer). Se bara hur det ser ut i det som uttrycks när det kommer till frågan om samkönat äktenskap i Gemensam framtidsbloggen, eller i kommentatorsfälten i Sändaren. Nånting är ruttet i det här... men ovanstående reaktion betraktar jag i all sin ilska och frustration och svordomar som väldigt sund. Tänk om våra kyrkor hade varit bättre på att ta hand om den kraft som finns där och omvandlat den till något konstruktivt? Människor brinner för något gott men väljer numer hellre att gå till krogen. WWJD?
Här är mina kommentarer till artikeln:
"I våra kyrkor och i Sändaren i vissa debattartiklar och kommentatorsfält mfl forum som talar om hbt-frågan, samkönat äktenskap och vigselrätt har eller håller det på att normaliseras en sorts antihomo-retorik som liknar den som användes under 30-40-talet, en retorik som användes för att misskreditera grupper (romer, judar, politiska motståndare, homosexuella) de grupper som inte nådde upp till den av makten då satta normer och åsikter. Skulle också gärna vilja se en artikel av ansvarig utgivare om att nu får det vara nog. Förresten angående det språk vi försöker uttrycka oss med i kyrkan "kyrkiska" som ibland kan bli ganska obegripligt i sin gammalmodighet så finns det faktist alldeles väldigt mycket elakt i det som kan uttryckas och riktas mot enskilda utan att man har använt en enda svordom... tex genom skuld och skambeläggning och hot om Guds straff."
"Homofob är ett begrepp som kan användas alltför lätt då man ofta kopplar ihop det med en slags sjuklig rädsla hos en individ och glömmer att det kan vara något som ligger inbyggt i en organisations, kyrkans eller ett samhällssystem. De som är uttalat emot samkönat äktenskap använder ju detta begrepp väldigt ofta själva så fort någon dyker upp och inte vill tolerera deras intolernas. Heterosexism är en term som är bättre att använda i detta som sker nu tycker jag då det pekar mot ett ett system av negativa attityder, fördomar och diskriminering till fördel för motsatt-kön sexualitet och relationer. Det kan inkludera antagandet att alla är heterosexuella eller att motsatt-kön attraktioner och relationer är den enda/rätt normen, och därför överlägsen."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar