Jag är trött på:
-människor säger att dom måste rädda mig från helvetet annars kommer alla att hamna i helvetet,
-att stå utanför en kyrka och höra att jag inte är välkommen.
-att få höra att jag inte är kristen,
-att bli kallad för en avart,
-att bli exkluderad, förbannad och fördömd,
-att få se familj, syskon och vänner bli sårade och lämnar kyrkan i protest.
Jag är glad för att det finns personer med goda röster som inte håller tyst.
Jag vill att det goda ges/tar sig större utrymme, för det finns ju här. Jag önskar att det blev mer tydligt.
Jag drömmer om ett nytt samfund, som blir mer modigt, mer ödmjukt, mer inkluderande. Inte bara med fina ord utan som visar på det i handling. Ett nytt samfund som vågar gå utanför och dela "smäleken" med de som vill bli en del av men av olika anledningar inte klarar av eller vågar ta sig in. Ett nytt samfund som klarar mötet med de som kanske inte ens vågar berätta att dom finns mitt ibland oss.
Jag är trött på:
-människor som genom sina dömanden, fördömanden pekar folk åt höger och vänster som dom är ett slags elit,
-dom som slår sig rättfärdigt för bröstet och gör skillnad på synd och använder grupper av människor som slagträ och tackar Gud för att dom inte är avarter, avfall, hädare,baptister, liberalteologer, feministteologer, katoliker, muslimer, bögar, jojkande samer,
-dom som bullrar högt och skrämmer, anklagar, förvränger,
-dom som med Bibeln i ena handen så tvärsäkert pekar iväg mig och andra åt ett håll med den andra handen. Deras väg är inte min väg. Om dom så tvärsäkert pekar i väg mig och andra åt ett håll då vet jag att Jesus sitter där och väntar på mig/oss.
Jag vill ett liv där jag får känna mig inkluderad.
Jag är kristen.
Jag hör dom som talar om en gemensam framtid tydligt. Dom talar evangelium. Dom vill möte. Dom är modiga.
Jag längtar och väntar på att få börja gå "hem" till den nya kyrkan.
Jag hoppas den nya kyrkan har låga trösklar och högt i tak.
Hur vill du att den nya kyrkan ska vara?
Viktigt att en kyrka har det du skriver om. Låga trösklar och högt i tak. Trösklarna sätter bara vi människor, inte Gud. Taket är också vårt för vi har gränser och det inte Gud. Sedan finns det regler som kyrkor sätter, för alla organisationer behöver gränser. Men jag hoppas för allas skull att den nya kyrka du talar om har vida gränser.
SvaraRaderaFick mycket bra tankar, trots inskränkt "samtal", av att ha en diskussion med den där ängelholmspastorn som en pastor i metodistkyrkan länkade till. Jag blev beskylld för att vara rädd för gränser och jag menade på att vissa gränser har med rädsla att göra. Gränser för mig handlar om att låta bli sånt som skadar andra och sånt som är destruktivt för människan och hennes relation till Gud. Vi människor har en tendens att sätta gränserna snävare, som vilken ras vi har, vilken religion vi har, vilken samfundstillhörighet vi har, vilket kön vi har, vilken sexuell läggning vi har, vilken stad vi kommer ifrån etc Jag tror att Gud är friare än så.
Ser dig, hör dig och hoppas att andra också ska förstå så att Guds kärlek blir det viktiga i kyrkan och inte dömandet av andras kärlek!
SvaraRaderaKram
Tack Erica. Tack Anna.
SvaraRaderaVi hoppas vidare. Fast nu måste jag sova en stund. Sov gott alla.