Idag begravs Michael Jackson -"The King of Pop".
Nu hör man hans röst mer än någonsin. På webben, Tv-nyheterna, på radion. På You Tube är de populäraste klippen dom som har kablats ut från sista repetitionerna inför turneén som aldrig blir av.
Nej. Jag har aldrig varit nåt "hardcore fan" av Michael Jackson. Jag har några Lp-skivor, en Cd-skiva men kan jag kalla mig ett fan? Nej. Kanske pga av alla anklagelser och skandaler, alla skriverier som Michael Jackson sattes i samband med. Vem var han?
På något sätt har jag blivit berörd ändå, jag sitter ju här och skriver om honom. Många är vi som blivit berörda. En del mer, andra lite mindre. En del lyssnade hellre på The Osmonds framför The Jackson 5. Jag missade dom båda.
Jag var för ung för The Jackson 5 och upptäckte Michael Jackson först i samband med visningen av musikvideon Thriller.
Det var nog dansen (sk. torr-dans) jag fängslades av mest, hur han satte stegen... kanske... eller rösten... eller texterna... eller mastodontkonserterna... eller summan av alltihop på en gång. Samtidigt upplevde jag honom som "overklig" som en seriefigur i ett seriemagasin som skulle kunna gå under namnet "The Marvelous MJ Comic".
Jag är osäker/tror inte att Michael Jackson betraktas som en gayikon (möjligtvis bland dom transexuella) men han har ju funnits där i bakgrunden hela tiden bland alla andra gayikoner, som en av dom androgyna, en outsider, en gränsöverskridare. Fast en popikon kommer han alltid att vara för många oavsett vilken läggning man betraktar honom ifrån.
Minnescermonin idag tror en del "förståsigpåare" kommer bli mer spektakulär framför värdig. Michael Jackson var spektakulär men minnescermonin kanske blir värdig ändå.
"And alien tears will fill for him
Pity´s longbroken urn
For his mourners will be outcast men
And Outcasts always mourn."
Citat ur `Balladen om fängelset i Reading´ av Oscar Wilde
Jonas Gardell har på GT/Expressens kultursidor skrivit en betraktelse över Michael Jackson där han drar en parallell mellan Michael Jackson och författaren/poeten Oscar Wilde (Wilde betraktas som gayikon).
"Showen upphör, liksom livet, mitt i ett ackord. Och jag sörjer alla dem som sörjer honom. Alla de udda existenser som hade honom som hjälte och som kände igen sig i och identifierade sig med honom. En som liksom var från en annan planet. En som vandrade på månen."
Läs här: http://www.expressen.se/kultur/1.1631700/slut-mitt-i-ackordet . Samt en artikel i samma tidning där Jonas Gardell reagerar på den efterhandsnormalisering av Michael Jackson som nu beskrivs i media.
Läs här: http://www.expressen.se/kultur/1.1623868/varfor-vi-alskar-att-hata-jackson .
Nej. Jag kan varken känna igen mig i eller identifiera mig med Michael Jackson. Men! Jag kan göra en Moonwalk! Och Ja! Ibland känner jag mig som jag är från en annan planet... men inte så mycket.
Jag kan inte sjunga men dansar gärna då och då... och det är rätt OK. En del kanske inte kan eller vill eller vågar sjunga och en del kanske är bättre på att vara publik som tycker om att lyssna och applåderar så att dom som tycker om att stå på scenen har nån att uttrycka sig på. Som jag, som gärna lyssnar och diggar med i gunget... gör lite moves, headbangar lite ibland.
Nu hör man hans röst mer än någonsin. På webben, Tv-nyheterna, på radion. På You Tube är de populäraste klippen dom som har kablats ut från sista repetitionerna inför turneén som aldrig blir av.
Nej. Jag har aldrig varit nåt "hardcore fan" av Michael Jackson. Jag har några Lp-skivor, en Cd-skiva men kan jag kalla mig ett fan? Nej. Kanske pga av alla anklagelser och skandaler, alla skriverier som Michael Jackson sattes i samband med. Vem var han?
På något sätt har jag blivit berörd ändå, jag sitter ju här och skriver om honom. Många är vi som blivit berörda. En del mer, andra lite mindre. En del lyssnade hellre på The Osmonds framför The Jackson 5. Jag missade dom båda.
Jag var för ung för The Jackson 5 och upptäckte Michael Jackson först i samband med visningen av musikvideon Thriller.
Det var nog dansen (sk. torr-dans) jag fängslades av mest, hur han satte stegen... kanske... eller rösten... eller texterna... eller mastodontkonserterna... eller summan av alltihop på en gång. Samtidigt upplevde jag honom som "overklig" som en seriefigur i ett seriemagasin som skulle kunna gå under namnet "The Marvelous MJ Comic".
Jag är osäker/tror inte att Michael Jackson betraktas som en gayikon (möjligtvis bland dom transexuella) men han har ju funnits där i bakgrunden hela tiden bland alla andra gayikoner, som en av dom androgyna, en outsider, en gränsöverskridare. Fast en popikon kommer han alltid att vara för många oavsett vilken läggning man betraktar honom ifrån.
Minnescermonin idag tror en del "förståsigpåare" kommer bli mer spektakulär framför värdig. Michael Jackson var spektakulär men minnescermonin kanske blir värdig ändå.
"And alien tears will fill for him
Pity´s longbroken urn
For his mourners will be outcast men
And Outcasts always mourn."
Citat ur `Balladen om fängelset i Reading´ av Oscar Wilde
Jonas Gardell har på GT/Expressens kultursidor skrivit en betraktelse över Michael Jackson där han drar en parallell mellan Michael Jackson och författaren/poeten Oscar Wilde (Wilde betraktas som gayikon).
"Showen upphör, liksom livet, mitt i ett ackord. Och jag sörjer alla dem som sörjer honom. Alla de udda existenser som hade honom som hjälte och som kände igen sig i och identifierade sig med honom. En som liksom var från en annan planet. En som vandrade på månen."
Läs här: http://www.expressen.se/kultur/1.1631700/slut-mitt-i-ackordet . Samt en artikel i samma tidning där Jonas Gardell reagerar på den efterhandsnormalisering av Michael Jackson som nu beskrivs i media.
Läs här: http://www.expressen.se/kultur/1.1623868/varfor-vi-alskar-att-hata-jackson .
Nej. Jag kan varken känna igen mig i eller identifiera mig med Michael Jackson. Men! Jag kan göra en Moonwalk! Och Ja! Ibland känner jag mig som jag är från en annan planet... men inte så mycket.
Jag kan inte sjunga men dansar gärna då och då... och det är rätt OK. En del kanske inte kan eller vill eller vågar sjunga och en del kanske är bättre på att vara publik som tycker om att lyssna och applåderar så att dom som tycker om att stå på scenen har nån att uttrycka sig på. Som jag, som gärna lyssnar och diggar med i gunget... gör lite moves, headbangar lite ibland.
Änglarna moonwalkar nog nu... kanske sjunger med Michael Jackson i "Heal the World", "Black or White", "They don´t care about us", "Bad", "Thriller", "Man in the Mirror", You´re not alone"... eller så lyssnar dom bara... kanske headbangar lite.
Nej. Jag skall inte se Michael Jacksons minnescermoni.
Nej. Jag skall inte se Michael Jacksons minnescermoni.
Såg inte hela minnesceremonin men tycker att den var ganska fin. Inte bara det gamla vanliga "oh, han var fantastisk" utan en del personlighet, närmast privat. Han gjorde väl, även om han tog en del dåliga beslut ibland. Världsrekord i kändis som ger pengar till välgörenhet. Hade ett fantastiskt skratt. Fick aldrig vara barn. En del fina och viktiga saker tycker jag. Han kom från en märklig värld.
SvaraRaderaVäntar på att du ska ta mig till havet och göra mig till kung.