Ansiktet

Först och främst finns just ansiktets rätlinjighet, dess rättframma, försvarslösa sätt att visa sig. Ansiktets hud är den naknaste huden, den mest blottade. Den naknaste, fastän dess nakenhet är anständig. Och samtidigt den mest blottade: det finns i ansiktet en väsentlig fattigdom, vilket bevisas av att man försöker maskera denna fattigdom genom att föreställa sig, genom att se obesvärad ut. Ansiktet är utsatt, hotat, som om det inbjöd till våldshandlingar. Samtidigt är det ansiktet som förbjuder oss att döda.

Emmanuel Lévinas `- Ansiktet, ur Etik och oändlighet 1982