In Africa, a step backward on human rights
By Desmond Tutu, archbishop emeritus of Cape Town, South Africa.
Friday, March 12, 2010
Hate has no place in the house of God. No one should be excluded from our love, our compassion or our concern because of race or gender, faith or ethnicity -- or because of their sexual orientation. Nor should anyone be excluded from health care on any of these grounds. In my country of South Africa, we struggled for years against the evil system of apartheid that divided human beings, children of the same God, by racial classification and then denied many of them fundamental human rights. We knew this was wrong. Thankfully, the world supported us in our struggle for freedom and dignity.
It is time to stand up against another wrong.
Gay, lesbian, bisexual and transgendered people are part of so many families. They are part of the human family. They are part of God's family. And of course they are part of the African family. But a wave of hate is spreading across my beloved continent. People are again being denied their fundamental rights and freedoms. Men have been falsely charged and imprisoned in Senegal, and health services for these men and their community have suffered. In Malawi, men have been jailed and humiliated for expressing their partnerships with other men. Just this month, mobs in Mtwapa Township, Kenya, attacked men they suspected of being gay. Kenyan religious leaders, I am ashamed to say, threatened an HIV clinic there for providing counseling services to all members of that community, because the clerics wanted gay men excluded.
Uganda's parliament is debating legislation that would make homosexuality punishable by life imprisonment, and more discriminatory legislation has been debated in Rwanda and Burundi.
These are terrible backward steps for human rights in Africa.
Our lesbian and gay brothers and sisters across Africa are living in fear.
And they are living in hiding -- away from care, away from the protection the state should offer to every citizen and away from health care in the AIDS era, when all of us, especially Africans, need access to essential HIV services. That this pandering to intolerance is being done by politicians looking for scapegoats for their failures is not surprising. But it is a great wrong. An even larger offense is that it is being done in the name of God. Show me where Christ said "Love thy fellow man, except for the gay ones." Gay people, too, are made in my God's image. I would never worship a homophobic God.
"But they are sinners," I can hear the preachers and politicians say. "They are choosing a life of sin for which they must be punished." My scientist and medical friends have shared with me a reality that so many gay people have confirmed, I now know it in my heart to be true. No one chooses to be gay. Sexual orientation, like skin color, is another feature of our diversity as a human family. Isn't it amazing that we are all made in God's image, and yet there is so much diversity among his people? Does God love his dark- or his light-skinned children less? The brave more than the timid? And does any of us know the mind of God so well that we can decide for him who is included, and who is excluded, from the circle of his love?
The wave of hate must stop. Politicians who profit from exploiting this hate, from fanning it, must not be tempted by this easy way to profit from fear and misunderstanding. And my fellow clerics, of all faiths, must stand up for the principles of universal dignity and fellowship. Exclusion is never the way forward on our shared paths to freedom and justice.
Artikel Washington Post, 12 mars 2010: In Africa, a step backward on human rights
---
Översättning kommer...
lördag 13 mars 2010
torsdag 11 mars 2010
Go´kväll
Jag har råkat fastna framför ett program på Svt 1 som heter Go´kväll. Det är ett sorts magazin som innehåller ett "Gör om mig" -inslag. Man kan hamna i händerna på en hår-stylist där.
Han har koll på läget, så idag har han lärt mig och andra Go´kväll-tittare följande:
1. Att börja färga sina gråa hårstrån är en mental grej. Man måste bara komma över spärren.
2. Det finns olika sorters hårtyper och då kan man inte använda vilken hårstylingsprodukt som helst, utan jag skall använda en som är anpassad till just min hårtyp.
3. Hårstylingsprodukter är som en krydda så man kan tänka på sin frisyr som en biff. Och en biff kan man ju inte krydda hur som helst.
Så nu vet jag det. Fast grått hår kan ju vara väldigt stiligt... det sa stylisten inget om.
Cykelhjälmar är en väldigt bra grej. Det har jag en. Fast när jag far omkring i den så känns det alltid som om jag har en klase bananer på huvudet, fast det är bättre än en biff i alla fall.
Han har koll på läget, så idag har han lärt mig och andra Go´kväll-tittare följande:
1. Att börja färga sina gråa hårstrån är en mental grej. Man måste bara komma över spärren.
2. Det finns olika sorters hårtyper och då kan man inte använda vilken hårstylingsprodukt som helst, utan jag skall använda en som är anpassad till just min hårtyp.
3. Hårstylingsprodukter är som en krydda så man kan tänka på sin frisyr som en biff. Och en biff kan man ju inte krydda hur som helst.
Så nu vet jag det. Fast grått hår kan ju vara väldigt stiligt... det sa stylisten inget om.
Cykelhjälmar är en väldigt bra grej. Det har jag en. Fast när jag far omkring i den så känns det alltid som om jag har en klase bananer på huvudet, fast det är bättre än en biff i alla fall.
tisdag 9 mars 2010
Ca 40 påståenden
Jag är hemma och "nästan"-sjuk idag... så jag har läst Runar Eldebos bidrag till samtalsmatrialet. Texten mynnar ut i följande två frågor:
1) Hur kan vi bli en miljö för det övernaturliga?
2) Hur talar vi med varandra om andliga ting?
Det frågar jag mig också... som halkar av banan efter att bara ha läst några meningar.
Så jag tänkte försöka göra det lite enklare för mig och har därför rivit upp Runars text i de antal påståenden/teser han för fram... ca 40 st. Dom kan säkert reduceras ner och jag kommer inte försöka grubbla på alla, men ett par stycken. Därefter kanske jag kan ge mig på de två frågorna... kanske.
Men jag förstår inte riktigt kopplingen mellan alla påståenden i texten och de två frågorna om hur vi talar med varandra om andliga ting.
Eller kanske jag skall ställa Runar Eldebos påståenden mot Jonas Gardell?
1) Hur kan vi bli en miljö för det övernaturliga?
2) Hur talar vi med varandra om andliga ting?
Det frågar jag mig också... som halkar av banan efter att bara ha läst några meningar.
Så jag tänkte försöka göra det lite enklare för mig och har därför rivit upp Runars text i de antal påståenden/teser han för fram... ca 40 st. Dom kan säkert reduceras ner och jag kommer inte försöka grubbla på alla, men ett par stycken. Därefter kanske jag kan ge mig på de två frågorna... kanske.
Men jag förstår inte riktigt kopplingen mellan alla påståenden i texten och de två frågorna om hur vi talar med varandra om andliga ting.
Eller kanske jag skall ställa Runar Eldebos påståenden mot Jonas Gardell?
Hela samtalsmatrialet finns att ladda ner som pdf här: http://www.missionskyrkan.se/upload/27466/Samtal%20om-inlaga.pdf
Påståenden ur texten om vänskap med det övernaturliga:
1. Gud kan inte översättas till vad vi vill.
2. Gud är inte en mänsklig konstruktion.
3. Det finns Gudar av olika slag. (alla konstruktioner eller bilder av den otillräcklighet vi människor känner inför vår egen existens.)
4.Vi behöver en Gud. (Till sist försöker man översätta gud till det man själv önskar)
5. Gudsrelationen är ett samtal utan avbrott mellan någon som gett sig till känna och någon som vill lyssna.
6. Guds egen självuppenbarelse är trons uppkomst.
7.Gud liknar inte något vi människor mött.
8. Gud är den helt annorlunda. (Det är på detta sätt han fascinerat människor genom alla tider. Det är det gudomliga nedslaget i trons urkunder. Det är detta som gör Gud till något annat än vår egen projicering av upplevelse, tillkortakommande eller längtan.)
9. Jag är i en oavbruten dialog med Gud och inte i en egen monolog.
10. Att vara god vän med det övernaturliga innebär a) att lägga örat och ögat till något som vi inte förfogar över. b)att inte isolera sig i nuet och tro det om att vara extraordinärt i jämförelse med andra tider och stunder.
11. Gud gestaltas inte efter våra egna önskningar och vad vi finner för gott att veta. (Det är också så vi kan förstå Bibeln som Guds ord.)
12. Det är en vänskap som trons människor i alla tider böjt sig inför.
13. Vi är inte som nutidsmänniskor så unika som vi ibland anser oss vara. Varje släkte äger sin självbekännelse. Och det borde inte hindra oss från ödmjukhet inför det övernaturliga.
14. Vi har inte skapat oss själva.
15. Vår sexualitet är inte en egen konstruktion.
16. Vår gudstro är inte en av många vägar till något vi skulle vilja kalla gud.
17. Vi tror därför att Gud själv först trott på oss.
18. Vi har lärt känna honom efter att först lyssnat till hans röst.
19. Vi tillber efter att Gud först har meddelat sig med oss.
20. Det övernaturliga är inte bara underligt utan också underbart.
21. Det övernaturliga är uttryck för en god Guds omsorg över små och sårbara människor.
22. Det övernaturliga tar sig uttryck i sanningar tillskrivna oss genom uppenbarade ord.
23. Ingen av oss kunde ha kommit på Jesu försoningsverk.
24. Ingen av oss hade kommit på tanken att skapa en församling. (Allt detta meddelades och uppenbarades oss och kriteriet för dessa existenser ligger utanför vår konstruktionsvärld.)
25. Vår värld är obegriplig.
26. Vi lever för att fatta men fattar inte hur detta ska gå till.
27. Genom tron vidgas rummet.
28. Genom tron växer verkligheten.
29. Det är inte bara Gud som finns utan också Guds motsats.
30. Det är inte bara människor och system vi kämpar emot utan makter utanför dessa.
31. Det är inte mig själv jag till sist kan lita på utan någon som är godare än jag själv någonsin kommer att bli.
32. Tron är aldrig endimensionell.
33. Tron vill av andra och oss själva alltid reduceras.
34. Människan är till sitt väsen en reduktionist.
35. Att vara god vän med det övernaturliga är därför en gåva till en gemensam framtid. (Det är inte något självklart. Detta behöver bes fram. Detta är ett förhållningssätt som växer ur trons ödmjukhet, Bibelns undervisning och tilliten i en församling och kyrka.)
36. Det övernaturligas motsats är inte det naturliga.
37. Det övernaturligas motsats är endimensionaliteten.
38. Det är reduktionismen som gör rummet mindre och tron fattigare än den egentligen är.
39. Vi moderna människor vill lägga till rätta verkligheten. (Vi vill hyvla kanterna i den bibliska färgprakten och mena att det som där tolkats på ett visst sätt med vår kunskap om verkligheten egentligen bara är…(Men tron är aldrig bara.)
40. Tron sträcker sig utöver all kontroll vi tror att livet kräver och underordnar sig något större, rikare, vackrare men också mer fruktansvärt och dynamiskt perspektiv.
söndag 7 mars 2010
With Glowing Hearts-Winter Paralympics Vancouver 2010
Den 12 - 21 mars är det dax för Paralympics.
600 aktiva från 45 nationer kommer att delta.
Det tävlas i fem idrotter - alpint, kälkhockey, längd, rullstolscurling och skidskytte.
Sverige skickar i år 24 tävlande och 22 ledare till spelen i Vancouver/Whistler. Truppen består av 13 debutanter. Den yngsta i truppen är 15-åriga längdåkaren Zebastian Modin och den äldsta är skippern i curlinglaget, Jalle Jungnell, 56 år. Den äldste debutanten är längdåkaren Håkan Axelsson, 52 år.
Alpint: Linnea Olsson, Petter Ledin, Simon Jacobsen
Längd/skidskytte: Stina Sellin, Håkan Axelsson, Zebastian Modin
Rullstolscurling: Jalle Jungnell, Anette Wilhelm, Patrik Burman, Glenn Ikonen, Patrik Kallin
Kälkhockey: Aron Andersson, Magnus Karlsson, Dedjo Engmark, Marcus Holm, Niklas Ingvarsson, Jesk Kask, Per Kasperi, Albin Lindell, Rasmus Lindgren, Ulf Nilsson, Niklas Rakos, Dan Svensson, Anders Wistrand
Störst medaljförhoppningar finns på curlinglaget som tog brons i Turin 2006 och VM-silver i just Vancouver 2009.
Följ Winter Paralymic Games 2010 här: http://www.vancouver2010.com/paralympic-games/
Läs mer om Sveriges deltagande här: Svenska Handikappidrottsförbundet
Sändningstider, resultat, höjdpunkter mm: Svt.se
Jag hoppas att Paralympics snart kommer få lika mycket uppmärksamhet i media som OS. Det är ju OS... men Paralympics.
Heja Sverige!!!
600 aktiva från 45 nationer kommer att delta.
Det tävlas i fem idrotter - alpint, kälkhockey, längd, rullstolscurling och skidskytte.
Sverige skickar i år 24 tävlande och 22 ledare till spelen i Vancouver/Whistler. Truppen består av 13 debutanter. Den yngsta i truppen är 15-åriga längdåkaren Zebastian Modin och den äldsta är skippern i curlinglaget, Jalle Jungnell, 56 år. Den äldste debutanten är längdåkaren Håkan Axelsson, 52 år.
Alpint: Linnea Olsson, Petter Ledin, Simon Jacobsen
Längd/skidskytte: Stina Sellin, Håkan Axelsson, Zebastian Modin
Rullstolscurling: Jalle Jungnell, Anette Wilhelm, Patrik Burman, Glenn Ikonen, Patrik Kallin
Kälkhockey: Aron Andersson, Magnus Karlsson, Dedjo Engmark, Marcus Holm, Niklas Ingvarsson, Jesk Kask, Per Kasperi, Albin Lindell, Rasmus Lindgren, Ulf Nilsson, Niklas Rakos, Dan Svensson, Anders Wistrand
Störst medaljförhoppningar finns på curlinglaget som tog brons i Turin 2006 och VM-silver i just Vancouver 2009.
Följ Winter Paralymic Games 2010 här: http://www.vancouver2010.com/paralympic-games/
Läs mer om Sveriges deltagande här: Svenska Handikappidrottsförbundet
Sändningstider, resultat, höjdpunkter mm: Svt.se
Jag hoppas att Paralympics snart kommer få lika mycket uppmärksamhet i media som OS. Det är ju OS... men Paralympics.
Heja Sverige!!!
lördag 6 mars 2010
NEOeej!! Gör om det där!!
Ögonblick från Melodifestivalens Andra Chansen: Orsa Spelmän med Calle Moraeus och Snygg-Lars på flöjt (Underbart)har precis prejat ner NEO (Human Frontier) i diket.
...det är sant.
...och inte Orsa Spelmän heller, så det där var ju helt onödigt. Bara å bita ihop men Aj, vad ont det gör.
Behöver vi nån att tala med om detta så erbjuds mer debriefing här: Schlagerprofilerna-Eftersnack
...det är sant.
Vi får alltså INTE se NEO
gå upp mot Peter Jöback i finalen
...och inte Orsa Spelmän heller, så det där var ju helt onödigt. Bara å bita ihop men Aj, vad ont det gör.
Behöver vi nån att tala med om detta så erbjuds mer debriefing här: Schlagerprofilerna-Eftersnack
Tack-det är vad jag borde säga... när jag har hämtat andan.
Nyss hemkommen från en kvällsmässa i Oscar Fredriks kyrka. Kvällen rundades av i gott sällskap med en Latte på Seven Eleven -tack.
Ikväll leddes mässan av Lars Arnell. Under mässan lästes det också upp en betraktelse av Lars Gårdfeldt som nyligen publicerades på Newsmill.
Jag lägger ut den del av texten som lästes under mässan här.
Ur en betraktelse av Lars Gårdfeldt
publicerad på Newsmill 2010-03-01
____________________________
Jag vet inte hur bra jag har det. Jag är fullt medveten om det. Konstant glömmer jag hur lyckligt lottad jag är. Jag som är bög - och präst dessutom - har haft nåden att födas i Sverige. När jag jämför mitt eget liv med den utsatthet som pinar hbt-personer i andra delar av världen, påminns jag om hur sällsamt tryggad min egen tillvaro är.
Här i Sverige finns skyddslagsstiftning mot hets mot folkgrupp - som visserligen inte fungerar när det gäller (religiös) hets mot oss lesbiska och bögar. Men ändå. Lagstiftningen finns där. Här i Sverige har mina tvillingar laglig rätt till båda sina föräldrar. Både jag och min man är deras juridiska vårdnadshavare. Lesbiska par har möjlighet till insemination på sjukhus. Och hör och häpna:samkönade par äger också rätten att ingå äktenskap i Sverige. Vi kan till och med gifta oss i kyrkan. Jag borde tacka min lyckliga stjärna att jag är född just här. Ändå gör jag inte det.
Jag tackar inte. Kanske beror det på att de nyvunna rättigheterna är just så nyvunna. De lagar som slag i slag nu upphöjt oss homosexuella till fullvärdiga medborgare i vårt eget land är ju till större delen genomdrivna under det senaste korta decenniet. Det känns som om jag inte hunnit hämta andan ännu. För bara några år sen var jag och alla andra homos skyddslösa mot diskriminering, i arbetslivet såväl som på krogar mm. Hets mot folkgrupp-lagen gällde endast etnisk bakgrund och religiös tillhörighet. Homosexuella flyktingar hade ingen chans att få stanna i Sverige "bara" pga förföljelse mot homosexuella i det egna hemlandet. Och värst av allt: våra barn var fullständigt rättslösa. De behandlades av staten såsom staten tidigare behandlat "oäktingar". Dvs barnen hade inte rätt till juridisk koppling till båda sina föräldrar. Om den ena föräldern dog hade barnen ingen garanterad rättighet att få stanna kvar i hemmet hos sin andra förälder.
Att jag själv så ofta har svårt att inse hur bra jag har det, tror jag beror på just dessa omständigheter. Den juridiska otryggheten är tidsmässigt inte längre än en flämtning ifrån mig. Jag har verkligen ännu inte hunnit hämta andan än. Det är väl ingen annan än Gud som vet hur svår kampen var för oss när vi kämpade för de rättigheter vi nu har vunnit. Segern var aldrig given. Varje delseger låg som i en vågskål. Ska den nya lagen gå igenom? Ska vi få adoptera? Ska lesbiska få möjlighet till insemination mm? Med mitt bultande hjärta följde jag de hetsiga riksdagsdebatterna via direktsändningen på internet. Och när jag och min man ingick äktenskap i Kanada 2006 kunde jag faktiskt inte drömma om att samkönade äktenskap skulle bli möjliga även i mitt eget hemland bara tre år senare.
Än mindre kunde jag föreställa mig att kyrkan skulle öppna sina portar för oss homos, att riktiga kyrkbröllop skulle bli verklighet så snart i Sverige. Motståndet här hemma var ju så aggressivt mot varje homovänlig reform. Kampen och den ständiga debatten plågade mig inpå bara skinnet. Och det som smärtade mest var att det stora flertalet hyggliga människor inte tycktes vilja engagera sig för de lagreformer som var nödvändiga för att Sverige skulle bli ett land där även homosexuella ägde fullvärdigt medborgarskap. Det fanns ju ett folkligt stöd för reformerna, varför var det då så få som engagerade sig? När det gäller striden om äktenskapet i Sverige, upplevde jag förra året som ett enda stort plupp. Plupp sa det och så rann ketchupen ur flaskan. I maj 2009 trädde lagen om könsneutrala äktenskap i kraft och redan i november samma år öppnade kyrkan plötsligt famnen för samma bögar och lesbiska som kyrkan i årtioenden (via offentliga dokument) förklarat såsom icke önskvärda som bröllopspar. Och inte nog med detta.
I november förra året fick världen också sin första öppet lesbiska biskop, Eva Brunne. Hon vigdes till sitt ämbete i Uppsala Domkyrka och hon verkar nu i Stockholms stift. I o m dessa beslut, och i o m dessa kyrkliga skeenden blev Sverige plötsligt världsunikt. Ja, Sverige blev helt outstanding i jämförelse med hela den övriga världen. Visserligen fanns det ett land som före oss medgivit juridiskt giltiga kyrkbröllop för homosexuella. Det var ju så jag och min man blev äkta makar i Toronto för fyra år sedan. Men prästen som vigde oss tillhörde det ytterst lilla samfundet Gammalkatolska kyrkan ---.
I Sverige är det självaste "folkkyrkan" som tillåtit vigsel av homosexuella. Vi homos är alltså inte förvisade ut ur majoritetskyrkan. Samma kyrka som en gång döpte din bästa kompis, som vigde dina föräldrar och begravde din farmor, är nu också helt öppen för mig. Det är stort. Homos i andra delar av världen kan bara drömma om den tillgänglighet som Svenska kyrkan visar oss homos i Sverige. I andra delar av världen finns inte dessa möjligheter att även släppas innanför kyrkans portar och få säga ja till sin älskade där. Jag borde vara tacksam. Jag borde prisa min lyckliga stjärna. Tack att jag är född just här - det är vad jag borde säga.
---
________________________________
Artikeln i sin helhet på Newsmill: http://www.newsmill.se/node/19073
och i Dagens Nyheter: http://www.dn.se:13026/kultur-noje/debatt-essa/gardfeldt-gardell-gud-svt-homosexuella-1.1054218
Ikväll leddes mässan av Lars Arnell. Under mässan lästes det också upp en betraktelse av Lars Gårdfeldt som nyligen publicerades på Newsmill.
Jag lägger ut den del av texten som lästes under mässan här.
Ur en betraktelse av Lars Gårdfeldt
publicerad på Newsmill 2010-03-01
____________________________
Jag vet inte hur bra jag har det. Jag är fullt medveten om det. Konstant glömmer jag hur lyckligt lottad jag är. Jag som är bög - och präst dessutom - har haft nåden att födas i Sverige. När jag jämför mitt eget liv med den utsatthet som pinar hbt-personer i andra delar av världen, påminns jag om hur sällsamt tryggad min egen tillvaro är.
Här i Sverige finns skyddslagsstiftning mot hets mot folkgrupp - som visserligen inte fungerar när det gäller (religiös) hets mot oss lesbiska och bögar. Men ändå. Lagstiftningen finns där. Här i Sverige har mina tvillingar laglig rätt till båda sina föräldrar. Både jag och min man är deras juridiska vårdnadshavare. Lesbiska par har möjlighet till insemination på sjukhus. Och hör och häpna:samkönade par äger också rätten att ingå äktenskap i Sverige. Vi kan till och med gifta oss i kyrkan. Jag borde tacka min lyckliga stjärna att jag är född just här. Ändå gör jag inte det.
Jag tackar inte. Kanske beror det på att de nyvunna rättigheterna är just så nyvunna. De lagar som slag i slag nu upphöjt oss homosexuella till fullvärdiga medborgare i vårt eget land är ju till större delen genomdrivna under det senaste korta decenniet. Det känns som om jag inte hunnit hämta andan ännu. För bara några år sen var jag och alla andra homos skyddslösa mot diskriminering, i arbetslivet såväl som på krogar mm. Hets mot folkgrupp-lagen gällde endast etnisk bakgrund och religiös tillhörighet. Homosexuella flyktingar hade ingen chans att få stanna i Sverige "bara" pga förföljelse mot homosexuella i det egna hemlandet. Och värst av allt: våra barn var fullständigt rättslösa. De behandlades av staten såsom staten tidigare behandlat "oäktingar". Dvs barnen hade inte rätt till juridisk koppling till båda sina föräldrar. Om den ena föräldern dog hade barnen ingen garanterad rättighet att få stanna kvar i hemmet hos sin andra förälder.
Att jag själv så ofta har svårt att inse hur bra jag har det, tror jag beror på just dessa omständigheter. Den juridiska otryggheten är tidsmässigt inte längre än en flämtning ifrån mig. Jag har verkligen ännu inte hunnit hämta andan än. Det är väl ingen annan än Gud som vet hur svår kampen var för oss när vi kämpade för de rättigheter vi nu har vunnit. Segern var aldrig given. Varje delseger låg som i en vågskål. Ska den nya lagen gå igenom? Ska vi få adoptera? Ska lesbiska få möjlighet till insemination mm? Med mitt bultande hjärta följde jag de hetsiga riksdagsdebatterna via direktsändningen på internet. Och när jag och min man ingick äktenskap i Kanada 2006 kunde jag faktiskt inte drömma om att samkönade äktenskap skulle bli möjliga även i mitt eget hemland bara tre år senare.
Än mindre kunde jag föreställa mig att kyrkan skulle öppna sina portar för oss homos, att riktiga kyrkbröllop skulle bli verklighet så snart i Sverige. Motståndet här hemma var ju så aggressivt mot varje homovänlig reform. Kampen och den ständiga debatten plågade mig inpå bara skinnet. Och det som smärtade mest var att det stora flertalet hyggliga människor inte tycktes vilja engagera sig för de lagreformer som var nödvändiga för att Sverige skulle bli ett land där även homosexuella ägde fullvärdigt medborgarskap. Det fanns ju ett folkligt stöd för reformerna, varför var det då så få som engagerade sig? När det gäller striden om äktenskapet i Sverige, upplevde jag förra året som ett enda stort plupp. Plupp sa det och så rann ketchupen ur flaskan. I maj 2009 trädde lagen om könsneutrala äktenskap i kraft och redan i november samma år öppnade kyrkan plötsligt famnen för samma bögar och lesbiska som kyrkan i årtioenden (via offentliga dokument) förklarat såsom icke önskvärda som bröllopspar. Och inte nog med detta.
I november förra året fick världen också sin första öppet lesbiska biskop, Eva Brunne. Hon vigdes till sitt ämbete i Uppsala Domkyrka och hon verkar nu i Stockholms stift. I o m dessa beslut, och i o m dessa kyrkliga skeenden blev Sverige plötsligt världsunikt. Ja, Sverige blev helt outstanding i jämförelse med hela den övriga världen. Visserligen fanns det ett land som före oss medgivit juridiskt giltiga kyrkbröllop för homosexuella. Det var ju så jag och min man blev äkta makar i Toronto för fyra år sedan. Men prästen som vigde oss tillhörde det ytterst lilla samfundet Gammalkatolska kyrkan ---.
I Sverige är det självaste "folkkyrkan" som tillåtit vigsel av homosexuella. Vi homos är alltså inte förvisade ut ur majoritetskyrkan. Samma kyrka som en gång döpte din bästa kompis, som vigde dina föräldrar och begravde din farmor, är nu också helt öppen för mig. Det är stort. Homos i andra delar av världen kan bara drömma om den tillgänglighet som Svenska kyrkan visar oss homos i Sverige. I andra delar av världen finns inte dessa möjligheter att även släppas innanför kyrkans portar och få säga ja till sin älskade där. Jag borde vara tacksam. Jag borde prisa min lyckliga stjärna. Tack att jag är född just här - det är vad jag borde säga.
---
________________________________
Artikeln i sin helhet på Newsmill: http://www.newsmill.se/node/19073
och i Dagens Nyheter: http://www.dn.se:13026/kultur-noje/debatt-essa/gardfeldt-gardell-gud-svt-homosexuella-1.1054218
fredag 5 mars 2010
torsdag 4 mars 2010
A Place in the Choir
All God’s Critters Got a Place in the Choir
All God’s critters got a place in the choir
some sing low and some sing higher
some sing out loud on a telephone wire
and some just clap their hands and paws
or anything they got now
Listen to the bass, it’s the one on the bottom
where the bullfrogs croak and the hippopotamus
moans and groans with a big to-do
and the old cow just goes moo
The dogs and cats they pick of the middle
where the honey bees hum and the crickets fiddle
and the donkey brays and the pony neighs
and the old grey badger sighs
Listen to the top with the little bird singing
on the melody and the high notes ringing
and the hoot owl cries over everything
and the blackbird disagrees
Singing in the night time, singing in the day
the little duck quacks and is on his way
and the otter doesn’t have much to say
and the porcupine talks to himself
It’s a simple song of living sung everywhere
by the ox and the fox and the grizzly bear
by the humpy alligator and the hawk above
the shy old weasel and the turtle dove
All God’s critters got a place in the choir
by Bill Stains
All God’s critters got a place in the choir
some sing low and some sing higher
some sing out loud on a telephone wire
and some just clap their hands and paws
or anything they got now
Listen to the bass, it’s the one on the bottom
where the bullfrogs croak and the hippopotamus
moans and groans with a big to-do
and the old cow just goes moo
The dogs and cats they pick of the middle
where the honey bees hum and the crickets fiddle
and the donkey brays and the pony neighs
and the old grey badger sighs
Listen to the top with the little bird singing
on the melody and the high notes ringing
and the hoot owl cries over everything
and the blackbird disagrees
Singing in the night time, singing in the day
the little duck quacks and is on his way
and the otter doesn’t have much to say
and the porcupine talks to himself
It’s a simple song of living sung everywhere
by the ox and the fox and the grizzly bear
by the humpy alligator and the hawk above
the shy old weasel and the turtle dove
All God’s critters got a place in the choir
by Bill Stains
RUTs frågor
Det finns en avsikt att bilda en ny gemensam kyrka mellan Baptistsamfundet, Metodistkyrkan och Missionskyrkan.
Teologiverksta´n RUT (reflektion, utmaning och teologi) som är en av arbetsgrupperna i projektet Gemensam Framtid–har nu kommit ut med ett nytt samtalsmatrial. I samtalsmatrialet finns flera texter med tillhörande frågor. Jag lägger ut frågorna här under tillhörande ämnesrubriker. Samtalsmatrialet kan du ladda ner här som pdf: http://www.missionskyrkan.se/upload/27466/Samtal%20om-inlaga.pdf
eller på Gemensam Framtids hemsida där det finns mer information och en blogg där man också kan bidra med tankar och tyckande: http://www.gemensamframtid.se/
Jag vill börja fundera kring någon av frågorna för att försöka bidra med något konstruktivt eftersom jag hoppas på en Gemensam Framtid. Jag tror att det kan bli en alla tiders kyrka.
Den som vill får gärna hänga på i det här (man behöver inte vara medlem i Svenska Missionskyrkan, Metodistkyrkan eller Baptistsamfundet för att tänka kring samtalsmatrialets frågor).
RUTs frågor:
1. Kyrkans identitet är diakoni
På de smås sida…
-Hur blir den diakonala dimensionen tydligare i vårt
gemensamma kristna liv?
-Hur kan vi lära oss att tjäna både är att ge och ta emot?
2. Synlig och konkret tillämpning av Jesu ord som berör
I en hat-kärlek till de religiösa ledarna …
-Hur kan vi formulera strategier som gör uppdraget att
manifestera Guds rike tydligare i vår församling?
-Har vi rätt avvägning av tid och resurser mellan det
inre livet som bygger upp och de möten med människor
som kan öppna dörrar in i Guds rike?
3. Att vara god vän med det övernaturliga
Goda vänner med det övernaturliga…
-Hur kan vi bli en miljö för det övernaturliga?
-Hur talar vi med varandra om andliga ting?
4. Församlingen – en helande miljö
Relationella och medmänskliga till ytterlighet…
-Hur kan du och jag bidra till att församlingen blir denna
öppna mötesplats där dialogen frodas, djupnar och växer?
-Vilka erfarenheter har vi av samtal som hjälpt oss att gå
på djupet?
5. Barnaskap
I ett medvetet barnaskap till Gud…
-Samtala om betydelsen av att Gud är hela världens skapare och därtill den som vi i tro får kalla vår fader?
-Hur skulle en ”försoningspraktik” kunna se ut som tar på allvar att det inte finns några genvägar förbi medmänniskan till Gud?
6. Med ett uppdrag
I ett bestämt ärende till vår omgivning…
-Hur formulerar vi vårt ärende, här och nu?
-Hur gestaltar vi en mission som präglas av relationer?
7. Evangeliet på det tjugoförsta århundradet
Om vi är på väg till en postkristen tid – hur talar då kyrkan?
-Har vi behov för ett nytt sätt att formulera oss?
-Hur gör vi det i så fall?
-Vad kan vi reflektera kring för att bli tydligare?
-Hur hänger våra ord samman med våra liv (hur ser ”hela paketet” ut)?
Nu är frågan vilken text och fråga jag skall börja med…
Teologiverksta´n RUT (reflektion, utmaning och teologi) som är en av arbetsgrupperna i projektet Gemensam Framtid–har nu kommit ut med ett nytt samtalsmatrial. I samtalsmatrialet finns flera texter med tillhörande frågor. Jag lägger ut frågorna här under tillhörande ämnesrubriker. Samtalsmatrialet kan du ladda ner här som pdf: http://www.missionskyrkan.se/upload/27466/Samtal%20om-inlaga.pdf
eller på Gemensam Framtids hemsida där det finns mer information och en blogg där man också kan bidra med tankar och tyckande: http://www.gemensamframtid.se/
Jag vill börja fundera kring någon av frågorna för att försöka bidra med något konstruktivt eftersom jag hoppas på en Gemensam Framtid. Jag tror att det kan bli en alla tiders kyrka.
Den som vill får gärna hänga på i det här (man behöver inte vara medlem i Svenska Missionskyrkan, Metodistkyrkan eller Baptistsamfundet för att tänka kring samtalsmatrialets frågor).
RUTs frågor:
1. Kyrkans identitet är diakoni
På de smås sida…
-Hur blir den diakonala dimensionen tydligare i vårt
gemensamma kristna liv?
-Hur kan vi lära oss att tjäna både är att ge och ta emot?
2. Synlig och konkret tillämpning av Jesu ord som berör
I en hat-kärlek till de religiösa ledarna …
-Hur kan vi formulera strategier som gör uppdraget att
manifestera Guds rike tydligare i vår församling?
-Har vi rätt avvägning av tid och resurser mellan det
inre livet som bygger upp och de möten med människor
som kan öppna dörrar in i Guds rike?
3. Att vara god vän med det övernaturliga
Goda vänner med det övernaturliga…
-Hur kan vi bli en miljö för det övernaturliga?
-Hur talar vi med varandra om andliga ting?
4. Församlingen – en helande miljö
Relationella och medmänskliga till ytterlighet…
-Hur kan du och jag bidra till att församlingen blir denna
öppna mötesplats där dialogen frodas, djupnar och växer?
-Vilka erfarenheter har vi av samtal som hjälpt oss att gå
på djupet?
5. Barnaskap
I ett medvetet barnaskap till Gud…
-Samtala om betydelsen av att Gud är hela världens skapare och därtill den som vi i tro får kalla vår fader?
-Hur skulle en ”försoningspraktik” kunna se ut som tar på allvar att det inte finns några genvägar förbi medmänniskan till Gud?
6. Med ett uppdrag
I ett bestämt ärende till vår omgivning…
-Hur formulerar vi vårt ärende, här och nu?
-Hur gestaltar vi en mission som präglas av relationer?
7. Evangeliet på det tjugoförsta århundradet
Om vi är på väg till en postkristen tid – hur talar då kyrkan?
-Har vi behov för ett nytt sätt att formulera oss?
-Hur gör vi det i så fall?
-Vad kan vi reflektera kring för att bli tydligare?
-Hur hänger våra ord samman med våra liv (hur ser ”hela paketet” ut)?
Nu är frågan vilken text och fråga jag skall börja med…
onsdag 3 mars 2010
tisdag 2 mars 2010
Åh, Herregud, va Gardell e bra!
Missa inte: Åh, Herregud! Premiär 2 mars.
Jonas Gardell spanar efter Gud under en resa i åtta halvtimmes avsnitt på tisdagar kl 21.00 i Svt1.
Se del 1 av 8 på Svtplay.se: Åh, Herregud del 1
måndag 1 mars 2010
Uganda: Rights Not Repression
450 000 namnunderskrifter i protest mot Ugandas antigay-lagförslag och för mänskliga rättigheter för hbt-personer.
Namninsamlingen mot antigay-lagen i Uganda är ett initiativ från nätbaserade människorättsorganisationen Avaaz.
De namnunderskrifter som hittills samlats in överlämnades idag till parlamentet i Uganda av en delegation ledd av den anglikanske prästen Canon Gideon Byamugisha. Parlamentets talman Edward Sekandi har lovat att framföra protesten och dess innehåll till en parlamentarisk kommitté som skall överväga innehållet.
Avaaz petition som uppmanar Ugandas regering att dra tillbaka anti-gay lagförslaget lyder:
To President Museveni of Uganda, Members of the Review Committee, and donor governments: We stand with citizens across Uganda who are calling on their government to withdraw the Anti-Homosexual Bill, and to protect the universal human rights embodied in the Ugandan constitution. We urge Uganda’s leaders and donors to join us in rejecting persecution and upholding values of justice and tolerance.
Namninsamlingen fortsätter.
Mer om protestaktionen och protestlistan på Avaaz webbsida: https://secure.avaaz.org/en/uganda_rights/
De namnunderskrifter som hittills samlats in överlämnades idag till parlamentet i Uganda av en delegation ledd av den anglikanske prästen Canon Gideon Byamugisha. Parlamentets talman Edward Sekandi har lovat att framföra protesten och dess innehåll till en parlamentarisk kommitté som skall överväga innehållet.
Avaaz petition som uppmanar Ugandas regering att dra tillbaka anti-gay lagförslaget lyder:
To President Museveni of Uganda, Members of the Review Committee, and donor governments: We stand with citizens across Uganda who are calling on their government to withdraw the Anti-Homosexual Bill, and to protect the universal human rights embodied in the Ugandan constitution. We urge Uganda’s leaders and donors to join us in rejecting persecution and upholding values of justice and tolerance.
Namninsamlingen fortsätter.
Mer om protestaktionen och protestlistan på Avaaz webbsida: https://secure.avaaz.org/en/uganda_rights/
Tidigare blogginlägg om Avaaz World in Action: Stop Uganda´s Gay Death Law
Tidningen QX: 450 000 signaturer mot antigay-lag
Tidningen QX: 450 000 signaturer mot antigay-lag
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)