Nu har Svenska Missionskyrkan tagit fram ett underlag för att underlätta en respektfull diskussion i församlingarna angående äktenskapsfrågan.
Sen ska ni rösta hur ni vill ha det med oss...
Jag är så less på alltihop.
Samtalsmatrialet: http://www.missionskyrkan.se/upload/44332/samtalsmaterial_aktenskapsfragan_2010.pdf
Ja du vad ska man säga om detta? Slås av att det är märkligt att man hanterar dopfrågan så smidigt(man har både barn- och troendedop) medan frågan om samkönat äktenskap blir så laddad att man har som förslag att avsäga sig vigselrätten. Hade man avsagt sig uppdraget att döpa om man inte kunnat lösa den frågan?
SvaraRaderaMen mest av allt blir jag trött av att uppfinningsrikedomen i bibeltolkning nästan är påträngande när man spekulerar i vad som är onaturligt i ett samliv och varför det är det. Uppfinningsrikedomen borde istället ägnas åt olika uttryck för det som är Guds namn framför alla andra nämligen; KÄRLEK.
Räcker det inte med att HBT-personer blir förföljda i länder som i mångt och mycket saknar ett demokratisk samhällsskick? Ska dettta även forsätta ske i rörelser som en gång kämpade för att demokratin skulle komma in i kyrkan?
Det blir ju löjligt dessutom när man har funderingar på huruvida det samkönade äktenskapet är en bekännelse- eller en ordningsfråga. Det är så lätt att gömma sig bakom ordningsfrågor eftersom man i annat fall skulle verka så fördömande. Vi har inte den ordningen i Svenska Missionskyrkan. PUNKT. Så är man av med frågan liksom. Det blir ju mycket besvärligare om man säger; Nej, vi tror att de som ingår ett samkönat äktenskap bokar en plats i helvetet och dessutom tar de med sig vigselförättaren som fripassagerare.
Vad är det man är så rädd för? Rädsla finns inte i kärleken, står det också i den goda boken. Men inte skulle man vilja skicka alla rädda till evig fördömelse? Om jag skulle tro på det viset skulle jag ha minst två skäl ftill att hamna där.
Ditt engagemang behövs Ingela!
Det här samtalsmatrialet är väl skrivet av hetero för hetero om hbt-frågan.
SvaraRaderaVarför avkräver de hbt-gruppen respekt, eller har dom inte tänkt på att hbt-personer kan komma att hamna i de är diskussionerna? Vad för slags åsikter och bemötande är det vi skall respektera och stå ut med och hur länge? Det är galet mycket begärt av de av oss som farit väldigt illa i våra församlingar.
Kyrkan borde fråga efter oss, ta bättre hand om oss, ta vara på vårt perspektiv, vår erfarenhet och kunskap. Kyrkan bör ge vår grupp och våra anhöriga en ursäkt och upprättelse för de dom har utsatt oss för... sen kan vi börja tala om hopp om att uppnå något slags ömsesidig respekt. Trött på daltet med dom som vill stänga oss ute.
Tänk den dagen då vi kan använda vårt engagemang och ork att bidra till det gemensamma istället för att behöva lägga så mycket energi till att stå ut och hålla sig kvar.
Heja oss Anna-Karin!
/Ingela