Ursäkta min okunnighet vad gäller tema och gudstjänst... men finns det någon här som kan förklara för mig vad en familjegudstjänst är?
Betraktas vi inte redan som en familj egentligen - vi är alla bröder och systrar säger vi ju ibland?
Så om man skall ha en familjegudstjänst, för vilka är den då? Vad är familjen för kyrkan? Vilken slags familjekonstellation lyfter vi upp i en sådan gudstjänst?
Det finns teman som kan utesluta... familjegudstjänst låter för mig uteslutande, därför att jag direkt tänker på den klassiska kärnfamiljen, och gårdagens notis i Dagen som talar om att man igår på Alla Hjärtans Dag i olika kristna församlingar runt om i landet firade Äktenskapets dag. Att fira Äktenskapets dag skall visst vara en tradition som Svenska Evangeliska Alliansen är initiativtagare till. SEA menar att äktenskapet är en grundval för samhället som nu är utsatt för väldigt hård press då alltför många äktenskap går sönder. På en bloggkommentar till Dagens notis läser jag följande motivering för att fira Äktenskapets dag: "Vi tror att äktenskapet mellan en man och en kvinna är av Gud instiftat och att kärnfamiljen är en grundsten för vårt samhälle."
Att jag tycker att familjegudstjänst låter irriterande uteslutande kanske beror på att jag har missuppfattat alltihop och inte har fattat temats innebörd? Precis som när jag första gången hörde talas om Taize-andakt och trodde det var någon form av andakt med kampsportsinslag.
...Taaaaiiii Ze!
Ingela
SvaraRaderaJag tycker man bör ha ett vidare familjebegrepp.
Har du läste Linda Joelssons utsökta tolkning av Matteus 19. Jesus förstod att det fanns männniskor med inte så profilerad könsidentitet.
Se bilagan till Sändaren och läs gärna hela Matteus 19 speciellt slutet av kapitlet. Benny
Det var slutet av kapitlet som fick kyrkofadern Origenes att i blind lydnad för ordet att kastrera sig, sägs det.
SvaraRaderaUngefär såhär läser jag sista passagen av Matt 19:
Där ges uttryck för en kunskap som du nämner angående könsidentitet och en ödmjuk hållning som inte fördömer människor som föds med avvikelser och variationer beträffande det som har med kön/identitet att göra (liksom hos Jesaja 56:3-5).
Matt.12:46-50 är också nåt jag funderar på vad gäller ett vidare familjebegrepp.
Ska leta upp den där bilagan, men måste sova lite först. Får fundera vidare på detta och återkomma.
Sov gott eller God morgon.
/Ingela
Just av de skälen som du nämner brukar man kanske kalla det för gtj för små och stora istället. Själv gillar jag uttrycket "chosen family", som familjebegrepp, stjärnfamilj är också jättebra men känns upptaget av hbt-gruppen. Ibland på jobbet brukar jag påminna om att Jesus inte växte upp i en kärnfamilj utan med en man som inte var hans riktiga pappa;)
SvaraRaderaMen en helt annan sida av saken är att gtj för små och stora/familjegtj kan kännas som en total FRISTAD om man är småbarnsförälder galen nog att vilja gå i kyrkan. Om man vill gå i kyrkan med barn så måste man vara verkligen, verkligen övertygad om att man vill det och öva sin tolerans i att bli stirrad på något oerhört. Allt ifrån vänliga flin som ska signalera hur gulligt det är med barn i kyrkan (nej, hon är ett helt vanligt snorigt barn/människa) till riktigt sura blickar eller i värsta fall nån som talar om att jag har saboterat deras möte med Gud genom att ta med en liten människa till kyrkan. Då kan en gtj för små och stora/familjegtj kännas som en efterlängtad fristad och möjlighet att gå i gtj utan att känna sig som ett freak. hej från Elisabeth