Harveys evangelium

Harvey Milk levererade ett budskap 1978 som fortfarande är relevant. Hans budskap är ett budskap om hopp som utmanar oss att ta tillvara och fira våra olikheter.


Harvey ville förändra världen, göra den till en bättre plats. Inte bara för oss homosexuella, utan för alla. Han ville göra världen rättvis.
Situationen har förbättrats, men ingenting är självklart, våra rättigheter är inget vi kan ta för givna.

Harvey var nog en slags Moses, en av dom som bara fick se de nya landet i fjärran men aldrig skulle få komma dit in. Fast jag tror att Gud egentligen ville att Harvey skulle gå med oss över och inte att nån galning som tyckte att han var i vägen skulle skjuta ihjäl honom.
Jag funderar mycket på om min generation är en generation som kommer att få uppleva det som Harvey pratade om, om jag kommer att få uppleva den där dagen då dom hånfulla, nedsättande kommentarerna tystnar och istället har ersatts med respekt, en dag utan fördomar, en dag då jag slipper läsa följande kommentar (-er) som dök upp på en blogg imorse som jag och några andra med mig först trodde var ironi, och dåligt skämt men som visade sig vara på fullständigt allvar:

---Ni har tagit ifrån oss vår kyrka. ---Varför var ni tvungna att förstöra vår kyrka? Varför kunde ni inte bara ha startat en egen om ni nu absolut ville leka kristna?---
---Vi kristna anser att Gud har stiftat en tidlös lag som en gång för alla slår fast att homosexualitet är en synd. Guds lagar kan inte ändras genom demokratiska beslut. Det finns ingen rätt för en homosexuell att viga sig i en kristen kyrka lika litet som det finns någon rätt för en kristen att klampa in i en moské med skorna på. Om ni homosexuella inte kan acceptera det vore det bättre om ni startade en egen religion istället för att korrumpera kristendomen genom politiska påtryckningar.
Ni arbetar aktivt för att förstöra det som för oss kristna är viktigast i tillvaron – vår religion. Konsekvensen av ert förstörelsearbete är att människor vilseleds, syndar och (efter döden) döms till eviga straff. Själar brinner i helvetet för evigt på grund av homolobbyn. Det är vad vi kristna tror. Förstår du nu varför vi ser er som fiender?
---Homosexuella är förstås välkomna att gifta sig så länge som det sker med någon av motsatt kön.

Någonstans inhämtar vi kunskap, vi präglas, har vi inte kunskap, kan vi inte heller alltid förstå innebörden av vad det är vi kallar varandra. Ger vi felaktiga signaler och missvisande information på ett tvärsäkert sätt kan det få en mer våldsbenägen människa att försöka ställa saker till rätta genom att använda vapen. Det retar mig att det finns människor som predikar över hur fel vi är utan att tänka på var och hur deras ord landar och sen om någon far illa då tar dom avstånd ifrån våldet, eller försöker tiga ihjäl det, eller blundar för det. Dom beter sig som Pilatus som tvår sina händer inför folket. Dom utlämnar, och sen tvår dom sina händer, och vänder sig om. Jag vet inte hur många dom är men jag hoppas att dom inte är så många. När dom skäller då skäller dom högt, och skrämmande. Dom hörs.
Jag undrar om jag får uppleva en dag man tycker det är ovanligt att se killar knuffa varandra på skoj och höra dom kalla varandra bögjävel som om bög är det jävligaste man kan vara.

För den som inte vet så är ordet "bög" ett slanguttryck, som har sitt ursprung i "bogomil". Bogomilerna var en dualistisk grupp (gnosticism, paulicism) inom grekiska kyrkan i Trakien och Bulgarien. Dom firade inte i gudstjänst i kyrkor utan utomhus. Dom förföljdes hårt för sin avvikande tro. Nyckelordet i det här är avvikande. Bög=avvikande/annorlunda. På makedonska, kroatiska, serbiska, bosniska betyder ordet bogomil "Gudmild" eller "mild mot Gud".

Jag undrar om jag kommer att få uppleva den dagen då det är OK att vara annorlunda... att jag kan känna att jag är OK, att känna det på riktigt. Att bli inkluderad handlar inte för mig om att bli likadan utan om att få vara annorlunda och annorlunda och kristen utan att få veta av nån som tror sig veta bättre att min själ skall brinna i helvetet för evigt. För det stämmer inte. Vi är inte fiender och har inte tagit någon kyrka. Många av oss har varit där länge mer eller mindre öppet. Dom som säger att vi skall brinna är bara okunniga, dumma, egoistiska småtroll. Jag tror Harvey såg något där i fjärran som dom inte vill veta av, jag tror att han såg en möjlighet till en rättvis värld för alla, att han såg en rättvis värld, något att hoppas på.


Jag lägger in delar av Harveys "The hope speech" från 1978 här. Jag har försökt översätta det för den som vill och orkar läsa det och det kan ibland vara knepigt att få till det med 100% korrekthet men jag tror ändå jag fått fram poängen. Den som vill vara helt säker hittar talet i sin helhet på orginalspråk här: http://www.danaroc.com/guests_harveymilk_122208.html

Mitt namn är Harvey Milk och jag har kommit hit för att värva er.
---
För omkring sex månder sedan, sa Anita Bryant att Gud sagt henne att den svåra torkan som drabbat Kalifornien berodde på dom homosexuella. Den 9 november, dagen efter att jag blivit vald, började det att regna. Den dagen då jag blev invald, befann jag mig i rådhuset och det kändes rätt trevligt och så snart jag hade sagt ”I do”, började det regna igen. Det har regnat sen dess och nu börjar invånarna i San Francisico undra om inte det enda sättet att få stopp på det är att utlysa nyval. …Det där var ett internt skämt.

Nåväl. Varför är vi här? Vad gör alla gaymänniskor här? Vad är det som händer? Vad som nu händer och har hänt i mitt fall och vad du får höra från mig är raka motsatsen till vad du får läsa i tidningarna och vad du hör på radion. Du hör och läser om de här högervindarna. Att vi måste gå samman och hålla ihop och slå tillbaka mot den här rörelsen mot höger. Jag är här för att gå före och berätta för er att det som ni hör och läser är det som dom vill få er att tro men det stämmer inte. Massmedia överlag i det här landet har talat om den här högerrörelsen så att lagstiftarna tror att det verkligen är en rörelse åt höger och att kongressen, lagstiftarna, och kommunfullmäktige kommer att börja röra sig åt höger precis så som massmedia vill.

Så låt oss titta tillbaka på 1977 och se om det verkligen har varit en högervind. År 1977 fråntogs homosexuella sina rättigheter i Miami. Men då måste vi komma ihåg att veckan dessförinnan så brukades ordet homosexuell eller gay i varenda dagstidning i det här landet både för och emot. På varje radiostation, på varje TVstation och i vartenda hem. För första gången i världshistorien, talade varenda människa om det i både positiva och negativa ordalag. Om du inte får igång ett samtal, om du inte öppnar upp för dialog så kommer du aldrig nå fram för att förändra folks åsikter. Under de här två veckorna, har mera gott och mer ont skrivits men förmodligen har det skrivits mer om homosexualitet och homosexuella än någonsin tidigare i mänsklighetens historia.
Så fort du har fått igång en dialog, så vet du att du kan påverka beslut och lagar. Under 1977 såg vi en dialog komma igång. Under 1977 fick vi se en homosexuell person bli vald i San Francisco. Under 1977 såg vi hur delstaten Mississippi avkriminaliserade marijuana. Under 1977 fick vi se överenskommelse efter överenskommelse i Huston. Så jag frågar mig nu var den här högervinden har tagit vägen?
---
Jag vet att vi har ont om tid så jag ska bara ta upp en liten punkt till. Det handlar om att förstå varför det är viktigt att homosexuella ställer upp i val och varför det är viktigt att homosexuella blir invalda. Jag vill uppmuntra er till detta. Det finns många skäl till det. Om mina icke-homosexuella vänner och supporters som är med oss här idag förstår det, kommer dom förmodligen förstå varför jag ställde upp i valet så många gånger innan jag till slut grejade det. Ni förstår, just nu, pågår det en kontrovers angåenende valet av den där homosexuella ledamoten. Är han en tydlig förespråkare? Är han tillräckligt stark för att kunna kämpa för hbt-rättigheterna? Så där finns en kontrovers att påstå något annat skulle bara vara dumt. En del personer är nöjda, en del personer är det inte.
Du ser, där finns en stor skillnad, en vital skillnad, mellan en vän och en homosexuell person, en vän i fullmäktige och en homosexuell i fullmäktige. Homosexuella har blivit förtalade över hela landet. Vi har blivit tjärade och rullade i pornografiska bilder. I Dade County stod vi anklagade för övergrepp på barn. Det räcker inte längre att bara ha vänner som representerar oss. Det spelar inte längre någon roll hur god den vännen är.

Den svarta kommuniteten har förstått det här sen länge. Att alla myter och fördomar om svarta endast kan skingras genom att man väljer svarta ledare, så att den svarta kommuniteten kan bli bedömda efter sina ledares agerande och inte efter fördomar som säger att om en svart är kriminell så är alla svarta kriminella.
Den spanska kommuniteten skall inte bli bedömd efter en syn som grundar sig i fördomen att alla latinos skulle kriminella. Den italienska kommuniteten skall inte bli bedömd efter maffians agerande. Den asiatiska kommuniteten skall inte bli dömd efter en syn som grundar sig i en fördomsom gör alla asiater till kriminella. Och nu har tiden kommit för de homosexuella att inte längre behöva bli bedömda efter fördomar som säger att om en är kriminell så är alla det.
Precis som I alla andra grupper skall vi bedömas efter våra ledare och alla som är sig själva som homosexuella, de av oss som är öppna med sin homosexualitet. Som osynliga, kommer vi fortsätta att befinna oss i en Limbo- -en myt, en person utan föräldrar, utan bröder, utan systrar, utan straighta vänner, och där finns inga som är anställda i betydelsefulla positioner. --- Och vi måste ge människor en chans att döma också oss efter våra ledare. En homosexuell person i ett ämbete kan sätta an en ton, lägga en grund för att kräva respekt inte bara från samhället i stort, utan från ungdomarna i vår egen kommunitet som behöver både förebilder och hopp.

De första homosexuella som vi väljer in behöver vara starka. Dom kan inte tillåta sig att sätta sig längst bak i bussen. Dom kan inte nöja sig med att ta emot en sten när dom ber om bröd. Dom måste ställa sig över mygel. Dom måste för allas vårt bästa hålla sig oberoende, skall inte kunna köpas. Ilskan och frustrationen som en del av oss känner beror på att vi blivit missuppfattade och våra vänner har svårt att sätta sig in den ilskan och frustrationen. Dom kan känna av den men dom kan inte riktigt förstå den. Därför att en vän har aldrig behövt gå igenom den processen som det innebär att komma ut. Jag kommer aldrig att glömma hur det var att komma ut och inte ha någon att se upp till. Jag minns avsaknaden av hopp- -och det kan våra vänner inte uppfylla.
Jag kan inte glömma ansiktet på människor som förlorat hoppet. Det kan vara dom homosexuella, de äldre, de svarta som söker det där nästintill obefintliga arbetstillfället, de latinos som försöker förklara sina bekymmer på ett språk som är främmande för dom.

Jag kommer personligen alltid att påminna mig om att människor alltid är viktigare än byggnader. Jag använder ordet `Jag´ därför att jag är stolt. Jag står här ikväll framför mina homosexuella systrar och bröder och vänner därför att jag är stolt över er. Jag tycker det är på tiden att vi får fler lagstiftare som är homosexuella och som är stolta över det och som har beslutat sig för att inte stanna kvar i garderoben. Jag tror att en homosexuell, i täten, kommer att ta sitt ansvar utan att vara rädd för att få sparken.
Efter Dade County, vandrade jag runt bland de arga och frustrerade natt efter natt och såg deras ansikten. Och i San Francisco, tre dagar före Gay Pride day, blev en person mördad bara på grund av att han var homosexuell. Och den kvällen gick jag med de ledsna och förtvivlade till kommunhuset i San Francisco och senare på kvällen tände vi ljus på Castro street och stod där i tystnad, sökte efter något som kunde symbolisera hopp, som kunde ge hopp. Det här var starka människor, vars ansikten jag kände igen från min butik, och människor som jag aldrig sett tidigare men jag visste. Dom var starka, men också dom behövde hopp.

Och alla de unga homosexuella i Altoona, Pennsylvania och i Richmond, Minnesota som kommer ut och som hör Anita Bryant och alla hennes historier på TV. Det enda de har att se fram emot är hoppet. Och du måste ge dom hopp. Hopp om en bättre värld, hopp om en bättre morgondag, hopp om att det finns en bättre plats för alla att komma till om trycket där hemma blir för stort. Hopp om att allt kommer att bli bra. Utan hopp så kommer inte bara de homosexuella, utan också de svarta, de äldre, de handikappade, så kommer vi, vi kommer att ge upp. Och om du hjälper till att välja in fler homosexuella, till utskott och andra ämbeten, kommer det ge grönt ljus för alla som känner sig åsidosatta, grönt ljus att börja röra sig framåt. Det betyder hopp för en nation som håller på att ge upp, därför att om en homosexuell kan klara av det så innebär det att dörrarna öppnas upp för alla.
---
Och du, och du och du, ni måste ge människor hopp.

Tack så mycket.

Klipp från The Hope Speech