Den djupa sorgen över varje varelses död för vilken vi hyst vänskap uppstår ur känslan att det hos varje individ ligger något outsägligt, något som tillkommer den ensam, något därför absolut oåterkalleligt. Omne individuum ineffabile.
Arthur Schopenhauer (ur Parerga och Paralipomena 1851)
16 år, ganska tystlåten, lite trött på skolan men flitig enligt lärarna, berättade aldrig för någon i skolan att hon var homosexuell. Det var en speciell kväll på Hbt-centret... en cafékväll för hbt-ungdomar. En kväll som ger möjlighet att träffa andra som är i samma situation, i samma ålder, som bär på samma frågor, som förstår utan att man behöver förklara.
Det är mysigt att fika... Gott att få sitta en stund i gemenskap utan att vara rädd för andras dömande, frågande blickar. Kanske hade hon redan varit där, lärt känna lite människor, hittat några vänner. Kanske skulle hon gå dit för första gången. Första gången... scary. Kanske i smyg. Ska visa sig, bli sedd, bli bekräftad. Jag är som ni, en av er. Jag vill inte men jag är det. Jag hör till flocken. Jag är en av er. Ta hand om mig. Lär mig leva. Lär mig stå ut. Ge mig hopp. Ge mig ett skäl. Ta mig i hand. Säg mitt namn. Hälsa på mig. Rör vid mig så jag vet att jag finns till. Ge mig en historia... min historia, vår historia. Berätta om regnbågen.
Kanske hade hon redan tagit kontakt med Hbt-centret, modigt, pratat med Nir -den där killen som arbetade där som rådgivare. Berättat litet om sig själv. Kanske hade Nir och hon bestämt ett möte utanför centret. Bra tajmat... cafékväll och stödmöte för ungdomar. Nir kanske skulle visa henne runt på centret, ta en fika ihop, prata lite. Kanske Nir skulle presentera henne för dom andra ungdomarna som brukade besöka centrets ungdomskvällar. Kanske han mötte henne där utanför vid dörren som någon hade klottrat ett hakkors på helgen innan, för att hon inte skulle behöva stå där utanför ensam bland en massa andra människor som hon inte kände, inte hunnit lära känna.
Nää... jag vet inte. Jag kan inte föreställa mig. Jag förstår inte. Eller så förstår jag något i det här men vill inte förstå för det är så skrämmande, hemskt. Obegripligt hemskt. Eller så gick allt så fort att ingen förstod vad som hände.
Lördag kväll den 1 augusti öppnade det lokala Hbt-centret i korsningen 28 Nachmani Street - Ahad Ha´am Street i Tel Aviv upp sitt ungdomscafé Cafe Noir. Ungdomar befann sig utanför.
Plötsligt dök där upp en maskerad man, svartkädd från topp till tå beväpnad med ett maskingevär. Han avlossar dödliga salvor och låter geväret svepa fram och tillbaka, fram och tillbaka, mot folkmassan utanför och in i lokalen. Den maskerade mannen åstadkommer ett blodbad, kaos och flyr sen springande från platsen. På marken ligger 14 ungdomar, skadade, dödligt sårade. Två döda.
Nir Katz blev 26 år. Liz Tarbushi blev 16 år. Dom skulle fika på Café Noir i Tel Aviv.
Tel Aviv i Israel, staden som är känd som en frizon för homosexuella. Liz och Nir begravdes i Söndags.
Fortfarande har ingen gärningsman gripits. Man söker fortfarande motivet. En del menar att det var något slags hämndaktion, något personligt, andra kallar det för ett hatbrott. Politiska och religiösa motiv nämns också. Israels ledarskap fördömer dådet -gärningsmannen skall fångas in, ställas in för rätta och straffas. Funderar på om och hur mycket dödsskjutningen passar in i deras politik. Benjamin Netanyahu säger att Israel är ett demokratiskt och tolerant land, ett land där man respekterar och aktar varje människa oavsett hans eller hennes tro. Jag får inte ihop hans uttalande med Israels agerande mot palestinierna. Samtidigt delar det judiska folket och de homosexuella på erfarenheter genom förintelsen. Hbt-rörelsen i Israel tror att det kan hänga ihop med hot och fördömanden från ortodoxa judar (som bla hävdar att homosexuella är skuld till jordbävningar?!). Det ortodoxa partiet Sha har nu fördömt dådet, fast Nissim Zeev (ledamot i Knesset) kan ändå inte låta bli att spekulera kring gärningsmannens sexuella läggning: "I am really shocked, but I’m not certain it’s because of this population’s affiliation. It’s possible that the person who fired the shots belongs to the same population."
Jag tvivlar på det personliga, att gärningsmannen var ute efter någon enskild. Varför skjuter man rakt in i en folkmassa om man bara söker skada en enskild? Vad vet jag... Hbt-ungdomar skulle på stödmöte och fika på ett hbt-center och 2 blev ihjälskjutna.
Igår kväll den 8 augusti samlades 70 ooo deltagare på Yitzhak-Rabin torget i Tel Aviv för att visa sitt stöd för gay-rörelsen och för att protestera mot våldet mot hbt-samhället.
President Shimon Peres deltog i manifestationen och höll tal där han bla sa: "Skotten mot denna stolta gemenskap påverkade oss alla som människor, som judar och som israeler. Mannen som siktade mot de två offren siktade på oss alla.
Alla israeler har friheten att vara den de är, friheten och rätt att vara annorlunda och stolt. Ingen har rätt att inkräkta i en annan människas liv så länge alla respekterar lag och ordning. Denna dödsskjutning av ungdomar i Tel Aviv är ett brott som en civiliserad och upplyst nation inte kan acceptera.
Mord och hatbrott är två av de allvarligaste brott som kan begås i ett samhälle. Polisen kommer att få extra resurser att sätta in för att gripa gärningsmannen. Han kommer att ställas inför rätta.
Hela nationen fördömer detta dåd.
Jag sörjer och gråter tillsammans med er alla över två oskyldiga ungdomars död. Var starka och modiga och ge inte upp hoppet."
Premiärminister Benjamin Netanyhu sa: "I spoke to the Internal Security minister this morning and asked him to act so that the murderer faces trial and so that the full force of the law is used against him. Jag sörjer med offrens familjer och önskar de skadade ungdomarna ett snabbt tillfrisknande. Jag vill också säga till alla medborgare av Israel - vi är ett demokratiskt land, ett tolerant land, ett land där vi följer lagen och där vi respekterar och aktar varje människa oavsett hans eller hennes tro."
Opositionsledaren (Kadima) Tzipi Livni säger efter dödsskjutningen: "Hat existerar och vi måste ta itu med det. Den här fruktansvärda händelsen måste bli en väckarklocka för samhället att skaka av sig sina fördomar och fördömanden och börja acceptera och bekräfta varje människas rätt till ett tryggt och värdigt liv."
Utbildningsminister Gideon Saar sa: "Min dotter är i Liz ålder och det gör ont att tänka på att en flicka lämnar sitt hem för att aldrig mer komma tillbaka. Det är svårt att föreställa sig att sådan ondska kan existera -att ta livet av människor som precis börjat uppleva det."
Artiklar som skrivits om skotten i Tel Aviv:
Tidningen QX: http://www.qx.se/samhalle/11274/70-000-protesterade-mot-vansinnesdad Sveriges Radio: http://www.sr.se/cgi-bin/ekot/artikel.asp?Artikel=3005270
Dagens Nyheter: http://www.dn.se/nyheter/varlden/ingen-gripen-for-dodsskjutning-pa-gaycenter-1.923132
Artiklar på engelska:
France 24: http://www.france24.com/en/20090808-tel-aviv-gay-solidarity-event-draws-70000-organisers
Ynetnews: http://www.ynetnews.com/articles/0,7340,L-3755985,00.html
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar