Jag drev runt i utkanten
Fann ett heligt rum
som klängde sig fast
vid klippan likt ett svalbo
En vacker enkelhet
självständig och stolt
Ville gärna dela med sig
blev ett möte
Processionen
tågade från tanke till tanke
En stilla rörelse i
brödet som delades
vinet som gick runt
Ikonen av Maria som bars
som lyftes upp
Undan de oaktsamma
som pekade finger
som ville ställa sig i vägen
En vandrare
en skugga i sorlet
Drar sig obemärkt undan
smyger iväg
En sinnebild
driver henne framåt
Ett mål i fjärran
kallar henne
I en sakta lunk vidare
från tanke till tanke
Vandrar ensam
men aldrig ensam
Hon håller Maria i handen
___________
Till Fulica
Din vandrarblogg fattas mig ibland. Trivdes gott där. Pax!
//Ad Hoc
Fann ett heligt rum
som klängde sig fast
vid klippan likt ett svalbo
En vacker enkelhet
självständig och stolt
Ville gärna dela med sig
blev ett möte
Processionen
tågade från tanke till tanke
En stilla rörelse i
brödet som delades
vinet som gick runt
Ikonen av Maria som bars
som lyftes upp
Undan de oaktsamma
som pekade finger
som ville ställa sig i vägen
En vandrare
en skugga i sorlet
Drar sig obemärkt undan
smyger iväg
En sinnebild
driver henne framåt
Ett mål i fjärran
kallar henne
I en sakta lunk vidare
från tanke till tanke
Vandrar ensam
men aldrig ensam
Hon håller Maria i handen
___________
Till Fulica
Din vandrarblogg fattas mig ibland. Trivdes gott där. Pax!
//Ad Hoc
Så fint du skriver … vad rörd jag blir av ett få denna fina dikt tillägnad mig.
SvaraRaderaJag vandrar in här ibland och tittar till dig.
Min blogg var tänkt som en sommarvandring med Maria, inte längre en så. En förutbestämd avgränsad pilgrimsvandring och det blev det.
Det blev för mycket kamp med fingrarna som rörde sig i mörkret, därför lät jag den inte ligga kvar.
Just nu vilar jag mina trötta fötter inför nästa vandring, självklart är du välkommen som medvandrare. Hör av mig när vandringen börjar.
Pax
Vandrerskan
Undrade vad som hände... tänkte nästan att det berodde på dom där pekfingrarna som ville tillrättavisa. Vet du vad... i tänket kan man vandra hur långt som helst, vart som helst, när som helst, med vem man vill. Man kan drömma, be tysta böner... dom kan inte komma åt en där, hur många pekfingrar dom än sätter upp under näsan. Sådana där regida hjärnor som far runt och varnar och korrigerar och hotar med helvetet och allt efter vad dom anser lämpligt efter sitt eget stagnerade tänk och omyndigförklarar människor och andras bedömningsförmåga... jag tror att dom missar mycket vackert och spännande.
SvaraRaderaGlad att du tittade förbi.
//Ad Hoc