Costa Ricas Högsta Domstol stoppade den planerade folkomröstningen om homosexuellas rättigheter

"Minority rights that are derived from claims against the majority cannot be subject to a referendum process where majorities are needed. Meaning that 'the majority' should never get to vote on whether people of mixed races should marry, people of the same gender should marry, or any other such instance where the rights of minorities are decided by popular vote. People who have relationships with individuals of the same sex form a group that is subject to disadvantages and discrimination, and require the support of public authorities to obtain their rights." Uttalande av Costa Ricas Supreme Court


Costa Ricas Högsta Domstol beslutade i tisdags att inte tillåta den planerade folkomröstningen den 5 december i år i frågan om ett förbud mot registrerat partnerskap för homosexuella.
Lagförslaget om registrerat partnerskap presenterades år 2008 men har överklagats och förhalats av konservativa grupper och politiker som är kopplade till religiösa organisationer och Katolska kyrkan i Costa Rica. Dessa grupper har arbetat för att få till stånd en folkomröstning med en förväntan om att resultatet skulle bli ett Nej till registrerat partnerskap för homosexuella och på så sätt kunna legalisera ett förbud.
Precis som Högsta Domstolen i Kalifornien har Högsta Domstolen i Costa Rica fört fram samma argument som skäl för varför man inte vill tillåta diskriminering av homosexuella: majoriteten ska inte kunna rösta om en minoritets rättigheter. Homosexuellas rättigheter ska istället värnas av landets politiker och rättsväsende. Högsta Domstolens beslut kan inte överklagas.

Lagen som nu kommer att ge Costa Ricas homosexuella rätt att ingå registrerat partnerskap innebär också att homosexuella par kommer att få del av de förmåner som rör arvsrätt, sjukförsäkring och sjukvård som tidigare enbart varit avsedda för heterosexuella par.

Pink News: Costa Rica court says no to referendum on civil unions
Gay Rights Change: Why marriage rights should never be up for a vote
Inquirer: Costa Rica court rejects vote on gay civil unions

Skälen som låg till grund för domstolens beslut att riva upp Proposition 8-del VIII

Det här är mitt sista inlägg där jag tar upp de juridiska turerna i den kaliforniska federala domstolen kring proposition 8. Jag har ställt de argument som förespråkarna för Propositionon 8 lagt fram som skäl för att reservera äktenskapet endast för man och kvinna mot den federala domstolens beslut den 4 augusti att riva upp propositionen då rätten inte funnit något logiskt skäl för att behålla den.

Nästa steg för en del av de här grupperna som vill reservera äktenskapet för bara man och kvinna är att förbjuda skilsmässa. Alltså, de vill skriva in ett tillägg i lagen som förbjuder skilsmässa för de män och kvinnor som beslutar sig för att ingå äktenskap. I och med att Proposition 8 nu har rivits upp får man hoppas att det leder till grus i maskineriet för deras planer på införande av ett sådant förbud. Det kommer jag att återkomma till.
Sådana här diskrimineringslagar som har sin grund i enskilda gruppers ogillande "utan rationellt skäl" av människor kan i slutändan visa sig vara till nackdel för alla människor oavsett vilken läggning vi har.

Den federala domstolens beslut i Kalifornien att riva upp Proposition 8 baserades på det faktum att propositionen tvingar staten att göra skillnader på människor beroende på kön och sexuell läggning vilket rätten kom fram till strider mot konstitutionens fjortonde tillägg, då staten betraktar rätten att få ingå äktenskap som en grundläggande fri- och rättighet för alla medborgare.
Det är gott att se exempel på evangelium. Läsningen av domslutet muntrar upp i sin hoppfulla och förnuftiga rättvisa, så det vill jag rekommendera. Länk finns i slutet av inlägget. Tyvärr har jag inte hittat någon svensk översättning men har i inläggen försökt översätta utdrag ur beslutet så gott jag kan.

Kalifornien den 4 augusti 2010: Liberty+Justice=SANT

Propostition 8
Påstående 8: Äktenskap är ingen rättighet.

Utdrag ur det federala domstolsbeslutet
Friheten att få ingå äktenskap betraktas enligt lag som en grundläggande rättighet.
Rätten att ingå äktenskap är historiskt och omfattar också rätten att välja sin partner, och genom ömsesidigt samtycke, gå samman och bilda ett hushåll.
Könet är inte det som primärt definierar äktenskapet, då äktenskapet numer enligt lag är en förening av jämlika parter.
Proposition 8 har förklarats strida mot grundlagen då den inte är förenligt med konstitutionens fjortonde tillägg och dess rättviseklausul. Att tillåta homosexuella äktenskap strider inte heller mot konstitutionens första tillägg då det inte inkräktar på de äktenskap som ingås av heterosexuella som av moraliska/(religiösa) skäl är emot homosexuella äktenskap.
I ett fritt och demokratiskt samhälle som behandlar sina medborgare jämlikt har homosexuella rätt att ingå äktenskap.

Chad Griffin, AFER Board President, speaks on Prop 8 overturned

Domstolens beslut full text pdf.fil (eng): Prop 8Trial Decision.pdf
Metro Weekly/Poliglot (en bra sammanfattning på eng.): Judge Walker: Prop 8 Unconstitutional
Metro Weekly/Poliglot (Om rättgången, när, var, hur, varför på eng.): Prop 8 Decision Day FAQ
The Salt Lake Tribune: Why Prop 8 ruling scares religious conservatives
Aftonbladet: Förbud mot homo-äktenskap rivs upp
Tidningen QX: Antigayäktenskapslagen bryts upp
Antigayretorik: Vad Åke Green försöker inbilla kaliforniens väljare
Antigayretorik: Kristna högern i USA sprider myter om Åke Green

Vad händer nu? (Info hämtad i Helds HBT-nyheter)
Nu i veckan kommer domare Vaughn R. Walker ta ställning till och besluta om man ska tillåta homosexuella att gifta sig nu eller att man ska behålla förbudet fram till dess att ärendet blivit slutgiltigt avgjort i högre instanser.

Beslutet som nu fastställts kommer att överklagas i Court Of Appeals for the Ninth Circuit i San Fransisco. Det federala domstolsväsendet i USA har tre instanser. Först avgörs ett ärende i distriktsdomstolar så som det har gjorts i det här fallet. Nästa steg är ett överklagande i United Stats Courts of Appeals och ibland till sist i Supreme Courts of United States, alltså Högsta domstolen. Men att ärendet kommer att hamna i HD är inte säkert då HD först måste ta ställning om de ska acceptera att avgöra ett ärende eller inte. Om HD säger nej blir domen som avgjordes i någon Court of Appeal fastställd.

Court of Appeals i San Fransisco där överklagandet kommer att hamna är känd för att vara "liberal" i relation till motsvarande domstolar i andra delar av landet. Sammansättningen av liberala och konservativa domare i Court of Appeals i San Fransisco kan bli avgörande för resultatet, men samtidigt har det visat sig vara så att de senaste åren har flera domare på delstatsnivå som anses vara konservativa varit de som avgjort att förbud mot homoäktenskap är oförenligt med delstatskonstitutionen. Formellt ska domare inte påverkas av sina politiska åsikter.
Eftersom det domslutet som rivit upp Proposition 8 är så tydlig i sin argumentation och för att Court of Appeals inte samlar in nytt muntligt och skriftligt material eller förhör människor utan använder parternas juridiska ombud och det matrial som finns betraktas nuvarande beslutet ha en god chans att fastställas i en högre instans.

Om ärendet går ända upp till Högsta Domstolen och det där skulle bli fastställt att ett förbud mot homosexuella äktenskap är oförenligt med landets konstitution kommer ett sådant resultat innebära en skräll eftersom då blir alla delstater i USA tvungna att införa könsneutrala äktenskapslagar. Om Högsta domstolen däremot skulle säga att förbud mot homosexuella äktenskap är förenligt med landets konstitution, kommer det inte leda till att de könsneutrala äktenskapslagar som redan existerar i några delstater kommer att avskaffas. Det kommer inte heller hindra en politisk majoritet i delstaterna att införa könsneutrala äktenskapslagar. Däremot kan det leda till att domstolar på delstatsnivå inte kan driva fler fall där man vill pröva om förbud mot homosexuella äktenskap är oförenligt med konstitutionen. När Högsta Domstolen fattat ett beslut är det fattat och kan inte överklagas.

Helds HBT-nyheter: Vad händer efter att distriksdomstolen i San Fransisco sagt att homoäktenskap är en mänsklig rättighet?

Så det här ärendet är värt att följas då de beslut som fattas i högre instanser sannolikt kommer att få politiska konsekvenser som kommer påverka debatten om könsneutrala äktenskap i andra delar av världen.

Konstitutionens Fjortonde grundlagstillägg som Proposition 8 ställdes mot
Fjortonde tillägget kom till efter inbördeskriget och innebar att även svarta invånare i USA hade samma medborgerliga rättigheter som vita, vilket var en direkt konsekvens av slaveriets avskaffande. Det fjortonde tillägget innebar dessutom att staten måste ta hänsyn till en persons samtliga rättigheter och inte bara en del av dem när staten berövar en person livet, friheter eller ägande. Det hela har tolkats som ett sätt att låta rättsväsendet och inte lagstiftaren garantera grundläggande fri- och rättigheter.
Vidare innehåller fjortonde tillägget en rättviseklausul (equal rights clause) som i korta ordalag innebär att en person ska dömas och behandlas rättvist i enlighet med gällande lag. Fjortonde tillägget förde också med sig något mer fundamentalt: nämligen att individen har samma rättigheter gentemot de federala myndigheterna som myndigheter på delstatsnivå. Innan fjortonde tillägget kom till skyddade konstitutionen individen bara gentemot den federala makten.

Första författningstillägget
Första tillägget i den amerikanska grundlagen behandlar religionsfrihet(förbjuder kongressen att etablera en viss religion framför en annan genom lag och skyddar rätten att fritt utöva religion), yttrandefrihet, pressfrihet, mötesfrihet och petitionsfrihet (rätten att påtala missförhållanden och föreslå lagändringar för kongressen utan risk för repressalier).

Wikipedia: USA:s konstitution

Mina tidigare inlägg ang Proposition 8
Skälen som låg till grund för domstolens beslut att riva upp Proposition 8: Del I (intro), Del II, Del III, Del IV, Del V, Del VI, Del VII

Skälen som låg till grund för domstolens beslut att riva upp Proposition 8-del VII

Mitt näst sista inlägg om Kaliforniens Proposition 8 och den federala domstolens beslut att riva upp det.

Proposition 8
Påstående 7: Ett registrerat partnerskap (eng. domestic partnership) uppfyller de homosexuellas grundläggande rättigheter.

Utdrag ur det federala domstolsbeslutet
Äktenskap anses allmänt vara det definitiva uttrycket för kärlek och engagemang i USA och är statens erkännande och godkännande av par som har valt att leva med varandra och vara varandra trogna. Det är dokumenterat att äktenskapet har kulturellt sett högre status jämfört med registrerat partnerskap.
Äktenskapet kan öka välståndet och det fysiska och psykiskt välbefinnande hos gifta makar.
Gifta personer är mindre benägna att engagera sig i beteenden som är skadliga för hälsan och de lever i genomsnitt längre än ogifta individer
Äktenskap påverkar också immigration och medborgarskap, skattepolitik, egendom och arvsrätt. Äktenskapet ger också rättsligt skydd och sociala förmånsprogram.

Kalifornien har tvingats skapa två separata och parallella institutioner av moraliska, traditionella och historiska skäl; registrerat partnerskap och äktenskap, för människor som i övrigt har samma skyldigheter och rättigheter. Registrerat partnerskapet har skapats specifikt för att Kalifornien skulle kunna erbjuda homosexuella samma rättigheter och skyldigheter som heterosexuella eftersom man uttryckligen har nekat samkönade par att ingå äktenskap då man har försökt särskilja homosexuella relationer från heterosexuella.
Ett registrerat partnerskap omfattar alla de rättigheter och skyldigheter som hör samman med ett äktenskap för man och kvinna men det innebär ändå avsevärda nackdelar för de homosexuella.
Par i registrerade partnerskap betraktas inte som gifta enligt kalifornisk lag och ett civilt partnerskap riskerar att inte erkännas av andra stater och erkänns inte av den federala regeringen.
Registrerat partnerskap ger inte homosexuella par den status som kan jämföras med den som ges genom äktenskap därför att den kulturella betydelsen av äktenskap och de fördelar som är kopplade till detta är från början bara avsedda att ges till par av samma kön.
Proposition 8 ökar kostnaderna och minskar välståndet för homosexuella par när man hänvisar dom till registrerat partnerskap på grund av ökade skatter, minskad tillgång till sjukförsäkringar, högre transaktionskostnader för att kunna trygga de rättigheter och förpliktelser som vanligtvis förknippas med äktenskap. Ett registrerat partnerskap kan minska men aldrig eliminera dessa kostnader.
Förespråkarna motsäger sig själva då de påstår att registrerat partnerskap är likvärdigt äktenskap samtidigt som de hävdar att "det är en stor symbolisk skillnad mellan registrerat partnerskap och äktenskap".
På grund av Proposition 8 som nekar homosexuella att ingå äktenskap kan Kalifornien inte uppfylla sina skyldigheter gentemot sina medborgare eftersom staten då tvingas erbjuda homosexuella registrerat partnerskap som ersättning som ju är ett sämre alternativ.

Bengt Held har gett mig följande förklaring av begreppet "domestic partnership":
"I Kalifornien betyder domestic partnership en partnerskapslag för samkönade par. Det motsvarar vad man i flera andra delstater kallar "civil unions" dvs att det ger samkönade par i princip samma juridiska rättigheter som äktenskap för olikkönade par. Orsaken till att man inte kallar det civil unions i Kalifornien är att det från början (1998) gav begränsade juridiska rättigheter. Det har dock senare byggts ut och ger idag ca 99 % av de rättigheter som äktenskap ger olikkönade par i Kalifornien.

I några andra delstater i USA har man däremot domestic partnership för både samkönade och olikkönade par, en typ av sambolag som ger begränsade juridiska rättigheter i relationer till äktenskap."

Wikipedia (eng.): Domestic partnership in California
Helds blogg om HBT-rättigheter, kultur, politik mm: Helds HBT-nyheter

Skälen som låg till grund för domstolens beslut att riva upp Proposition 8-del VI

"Because the evidence shows same-sex marriage has and willhave no adverse effects on society or the institution of marriage, California has no interest in waiting and no practical need to wait to grant marriage licenses to same-sex couples." Judge´s conclusion

Inlägg 6 av 8 om de juridiska turerna i Kalifornien kring proposition 8, där jag ställer de argument som förespråkarna lagt fram som skäl för att reservera äktenskapet endast för man och kvinna mot den federala domstolens beslut den 4 augusti att riva upp propositionen då rätten inte funnit något logiskt skäl för att behålla den.


Proposition 8
Påstående 6: Homosexuella har ingen förmåga att reproducera barn och om homosexuella får ingå äktenskap kommer det att resultera i negativa effekter på samhället.

Utdrag ur det federala domstolsbeslutet
De argument som förespråkare för proposition 8 har lagt fram visar inte på något historisk skäl att utesluta samkönade par från äktenskapet då det aldrig har krävts att makar som ingår äktenskap skall ha en förmåga eller vilja att avla barn för att få gifta sig. Aldrig tidigare har staten behövt undersöka förmågan eller uppsåtet att reproducera barn innan den utfärdar ett äktenskapstillstånd. Ett äktenskapstillstånd är mer än ett tillstånd för att få ha samlag i ett avlande syfte.
Ras- och könsrestriktioner har, under epoker där ett ojämlikt synsätt på ras och kön dominerat, format synen på vad äktenskapet är. En gång var rasrestriktioner för äktenskap vanligt förekommande i de flesta stater men nu betraktas de som ålderdomliga, skamliga eller rentav bisarra. Idag är könet och förmågan till reproduktion inte relevant för staten när det handlar om att fastställa makarnas skyldighet att ta ansvar för varandra och sina anhöriga.
Staten vill respektera individens val att bygga en familj och vill skydda relationen eftersom det är en så central del av människans liv.
Staten vill främja de individer som vill bilda ett hushåll som grundar sig på de känslor de hyser för varandra och som de valt att ingå till stöd för varandra och sina närstående. Staten vill möjliggöra för makar att förverkliga ett gott liv genom frihet, gemenskap och självbestämmande.
Äktenskap underlättar styrning och allmän ordning genom att organisera individer i sammanhållna, stabila familjeenheter vilket ger statlig stabilitet.
Om staten skulle tillåta par av samma kön att gifta sig så kommer det inte att påverka antalet heterosexuella par som gifter sig, skiljer sig, lever i samboförhållanden, har barn utanför äktenskapet eller på annat sätt påverka stabiliteten i ett äktenskap för heterosexuella par.
Staten har inget intresse av eller skulle gynnas på något sätt av att diskriminera en minoritetsgrupp, t.ex. exkludera homosexuella från äktenskap, enbart på den grund av att en minoritetsgrupp av moraliska, historiska eller traditionella skäl betraktas som impopulär.
Rätten konstaterar att, valfrihet och integritet numer spelar en avgörande roll för äktenskapet, inte förmågan att kunna befrukta.

Skälen som låg till grund för domstolens beslut att riva upp Proposition 8-del V

Jag fortsätter mina inlägg där jag tar upp de påståenden som förespråkarna för proposition 8 använt sig av i sin argumentation till stöd för sin uppfattning att äktenskapet skall vara reserverat man och kvinna. Jag ställer dem mot de skäl som låg till grund för domstolens underkännande och beslut att riva upp Proposition 8.


Proposition 8
Påstående 5: Begreppet äktenskap skall vara reserverat en man och en kvinna och heterosexuella relationer är moraliskt överlägsna homosexuella relationer.

Utdrag ur det federala domstolsbeslutet
Äktenskapet har i USA av tradition inte varit öppen för par av samma kön och det äktenskapliga avtalet i Kalifornien (liksom andra länder) har traditionellt krävt att en kvinnas rättsliga och ekonomiska identitet underordnas maken vid äktenskapet enligt läran om att kvinnan är den svagare parten som behöver beskydd, den aspekten av äktenskapet betraktas nu som en motsättning till dagens begrepp av äktenskap som en förening av jämlikar.
Under rättegången har det har framförts argument som visat på en tradition av exkludering och könsrollernas över- och underordnande, samhällets ogillande av samkönade relationer , och på en verklighet där de allra flesta människor som är heterosexuella inte har sett någon anledning att ifrågasätta dessa traditionella begränsningar.
Proposition 8 gör tillägg i den kaliforniska konstitutionen som kodifierar distinkta och unika roller för män och kvinnor som ingår äktenskap.
Under rättegången har det framkommit att den mest sannolika förklaringen till att förespråkarna ville få igenom Proposition 8 har varit en önskan att kunna legalisera sin tro på att heterosexuella relationer är moraliskt överlägsna homosexuella relationer.
Äktenskapet har numer gått från att vara en mansdominerad institution till en institution som erkänner män och kvinnor som jämlikar och rätten att få gifta sig har inte blivit annorlunda bara för att den äktenskapliga institutionen har blivit förenlig med jämställdhet mellan könen. Eftersom staterna idag erkänner jämställdhet mellan könen, elimineras de lagar och rutiner där makens roll i äktenskapet getts fullmakt pga av kön.
Rätten har funnit belägg för att Proposition 8 skadar statens intresse av jämställdhet , eftersom det ger mandat som grundar sig i en föråldrad och misskrediterande syn på könen som tillåter exkludering av homosexuella och att män och kvinnor skall behandlas olika. Den tiden är nu passerad.

Skälen som låg till grund för domstolens beslut att riva upp Proposition 8-del IV

"Blankenhorn did not in his testimony consider any study comparing children raised by their married biological parents to children raised by their married adoptive parents. Much of his testimony contradicted his opinions and are not supported by reliable evidence or methodology. The court therefore finds the opinions of Blankenhorn to be unreliable and entitled to essentially no weight."
The judge´s view on dismissing the argument of Blankenhorn, a witness called to testify by opponents of gay marriage

Proposition 8
Påstående 3: Homosexuella föräldrar är sämre än heterosexuella föräldrar.

Utdrag ur det federala domstolsbeslutet
Den sexuella läggningen hos en person avgör inte huruvida hon eller han kan vara en bra förälder. Könet på ett barns förälder är inte en avgörande faktor för ett barns utveckling.
Barn behöver inte fostras av en manlig och en kvinnlig förälder för att bli välartade. Forskningsresultat och pågående diskussioner på området utvecklingspsykologi accepterar och stödjer denna slutsats.
Det är fördelaktigare för barn till samkönade om deras föräldrar kan gifta sig. Genom äktenskapet legitimeras barn och omfattas också av de materiella och immateriella fördelarna som ett äktenskap innebär. Idag har cirka arton procent av Kaliforniens homosexuella par vårdnad om barn och kalifornisk lag tillåter och uppmuntrar homosexuella att bli föräldrar genom adoption , fosterhemsföräldraskap eller genom assistans med reproduktiva tekniker.

Proposition 8
Påstående 4: Barn måste skyddas från information om samkönade äktenskap annars kan de bli förvirrade och homosexuella.

Utdrag ur det federala domstolsbeslutet
Något skäl för att barn måste skyddas från samkönade äktenskap har aldrig formulerats i någon officiell kampanjannons. Men kampanjreklamen har spelat på rädslor och stereotyper och falska föreställningar som insinuerade att barn som får information om samkönade äktenskap blr förvirrade och vetenskapen om att det finns samkönade äktenskap kan göra dem homosexuella, och att få ett homosexuellt barn är något som alla föräldrar bör frukta. Det har också framförts omotiverade påståenden att homosexuella rekryterar barn till homosexualitet.
Snarare är det så att barn som växer upp med homosexuella föräldrar med all sannolikhet kan må lika bra, bli lika framgångsrika och välanpassade som barn som växer upp med heterosexuella föräldrar. Staten har inget intresse av att diskriminera homosexuella.

Nedanstående är några av de reklamkampanjer som förespråkarna för Proposition 8 har använt och som domstolen anser spela på rädslor och falska föreställningar.

Vote Yes on Prop 8 Commercial-"Educational Comments"

Vote Yes on Prop 8 Commercial-Where do babies come from?

Vote Yes on Prop 8 Commercial-"Everything to do with Schools"

Skälen som låg till grund för domstolens beslut att riva upp Proposition 8-del III

Den 4 augusti rev den federala domstolen i Kalifornien upp proposition 8 som är ett förbud mot samkönade äktenskap.

Jag fortsätter att ta upp de påståenden som förespråkarna för proposition 8 använt sig av i sin argumentation till stöd för sin uppfattning att äktenskapet skall vara reserverat man och kvinna. Jag ställer dem mot de skäl som låg till grund för domstolens underkännande och beslut att riva upp Proposition 8.

Proposition 8
Påstående 2: Homosexualitet är en synd och homosexuella kan inte leva i riktiga relationer.

Utdrag ur det federala domtolsbeslutet
Proposition 8 tillåter inte homosexuella par att ha nära relationer som på samma sätt som heterosexuella par och anser inte att homosexuella relationer förtjänar samhällets fulla erkännande.
Proposition 8 utgår från att homosexuella inte är lika goda medborgare som heterosexuella och pekar ut, särbehandlar och stigmatiserar homosexuella. Det innebär ständig påminnelse för homosexuella som lever i långvariga stabila relationer att deras förhållande inte är lika högt värderat som en samkönad relation.
Proposition 8 grundar sig på desinformation och stereotyper och har resulterat i sociala och rättsliga nackdelar som inneburit en kränkning av de homosexuella.
Oavsett om förespråkarna för Proposition 8 bygger sin uppfattning på ett moraliskt ogillande av homosexualitet, avsky mot homosexuella eller om den helt enkelt grundar sig i en övertygelse om att ett förhållande mellan en man och en kvinna är i sig bättre än ett förhållande mellan två män eller två kvinnor så duger det inte som argument. Att bara genom att anta en moralisk ståndpunkt visa att det skulle vara något ”fel” med par av samma kön rimmar illa med statens intresse och en sådan trosuppfattning är inte en lämplig grund för lagstiftning.
Innan Proposition 8 antogs, kunde ingen religiös grupp göra anspråk på att erkänna äktenskap för samkönade par. Eftersom de inte kunnat lägga fram några fakta som visar på att homosexuella par inte skulle äga samma förmåga som heterosexuella par då det handlar om att leva upp till äktenskapets rättigheter och skyldigheter, enligt kalifornisk lag, utan bara har grundat sin övertygelse på en moralisk uppfattning, är det inte tillräckligt för att staten skall se något intresse i att reservera äktenskapet för man och kvinna.
Äktenskapet innebär att två parter frivilligt ger sitt samtycke till en relation som sedan ligger till grund för ett hushåll. Makarna skall ge sitt medgivande för att stödja varandra och sina närstående.
Homosexuella par har samma förmåga som heterosexuella par att skapa goda, lyckliga tillfredsställande relationer och forma djupa känslomässiga band och starka åtaganden till sina partner. Detta vill staten främja.

Skälen som låg till grund för domstolens beslut att riva upp Proposition 8-del II

”Proposition 8 fails to advance any rational basis in singling out gay men and lesbians for denial of a marriage license. Indeed, the evidence shows Proposition 8 does nothing more than enshrine in the California Constitution the notion that opposite-sex couples are superior to same-sex couples. Because California has no interest in discriminating against gay men and lesbians, and because Proposition 8 prevents California from fulfilling its constitutional obligation to provide marriages on an equal basis, the court concludes that Proposition 8 is unconstitutional.”
Vaughn R Walker, United States District Chief Judge

Det federala domstolsbeslutet i Kalifornien som rivit upp Proposition 8 beskrivs som en juridisk totalsågning av de argument som förts fram till stöd för förbudet mot samkönade äktenskap. På punkt efter punkt har domare Vaughn R Walker underkänt argumentationen från förespråkare och expertvittnen. Att domen är så tydlig och hänvisar till att det inte framkommit något som visar på att det finns någon logisk grund för att behålla Proposition 8 kommer chanserna för att beslutet står sig i högre instanser öka, då domen nu sannolikt kommer att överklagas.

Förespråkarna för Proposition 8 som anser att äktenskapet endast skall vara reserverat för en man och en kvinna, har i kampanjer och under rättegången använt argument som gått ut på att misskreditera homosexuella på olika sätt.

NOM:s kampanjfim "Gathering Storm".
The National Organization for Marriage
är en organisation vars mission är att värna och
bevara tron och äktenskapet för man och kvinna.

Jag kommer att ta upp punkterna i ett par inlägg och ställa dem mot de skäl som låg till grund för domstolens underkännande och beslut att riva upp Proposition 8.

Proposition 8
Påstående 1: Den homosexuella läggningen är ett val och kan korrigeras till en heterosexuell läggning.

Utdrag ur det federala domstolsbeslutet
Homosexuell kärlek och intimitet finns väl dokumenterad i mänsklighetens historia.
Den sexuella läggningen är grundläggande för en persons identitet och kommer till uttryck genom beteende, känslor och attraktion och är en utmärkande egenskap som definierar de homosexuella som grupp.
Förespråkarna för påståendet att sexuell läggning är något som inte kan fastställas har inte kunnat lägga fram några trovärdiga fakta som stödjer slutsatsen att en person, genom ett medvetet beslut, ett terapeutiskt ingrepp eller någon annan metod, kan ändra hans eller hennes sexuella läggning.
Människor väljer i allmänhet inte sin sexuella läggning och därför är det ett orimligt alternativ för en homosexuell person att ingå äktenskap med någon av motsatt kön.
Kalifornien har inget intresse i att homosexuella skall korrigera sin sexuella läggning och har ingen önskan att antalet homosexuella i Kalifornien skall minska.

HBT-rörelsens svar på NOM:s kampanj

Skälen som låg till grund för domstolens beslut att riva upp Proposition 8

I en folkomröstning i Kalifornien, i november 2008, röstade 52 procent av väljarna för Proposition 8 som är en lag som förbjuder mot homosexuella att ingå äktenskap.
Detta ledde till att tusentals homosexuella ställde sig i kö för att få gifta sig innan beslutet hunnit vinna laga kraft.
Efter ett misslyckat försök att häva Proposition 8, för ett år sedan, beslutade sig två homosexuella par för att driva frågan i den federala domstolen. Strategin ses som riskabel då beslutet förmodligen kommer att överklagas i USA:s Högsta Domstol. Ett beslut som fattas av Högsta Domstolen går inte att överklaga utan kommer vara oåterkalleligt och avgöra frågan en gång för alla.
Förespråkarna, de kristna konservativa, som genom sina kampanjer lyckades driva igenom Proposition 8 fick under domstolsförhandlingar tidigare i år lägga fram sina argument för propositionen som grundar sig på en många hundra år gammal tradition av äktenskap mellan man och kvinna och föreställningen om att barn som växer upp med homosexuella, ensamstående eller ogifta föräldrar ”i allmänhet gör sämre ifrån sig” än barn som växer upp hos biologiska gifta föräldrar. Den federala domstolen fann inte förespråkarnas argument vare sig tillförlitliga eller tillräckliga och beslutade därför den 4 augusti i år att riva upp Proposition 8.
Beslutet slår bl.a. fast att kön inte längre är en grundläggande del i definitionen av äktenskap, eftersom äktenskap numera är att betrakta som ett förbund mellan jämlika parter.

”Beslutet bekräftar allas rätt till fullständigt juridiskt skydd” Arnold Schwarzenegger, Kaliforniens Guvernör


Utdrag ur det federala domstolsbeslutet
Förespråkarna för Proposition 8 har inte kunnat åberopa någon rationell grund som skäl att hindra homosexuella från att söka äktenskapstillstånd.
Proposition 8 har inte varit något annat än ett försök att genom den kaliforniska författningen förankra uppfattningen att en heterosexuell relation skulle vara överlägsen en homosexuell relation.
Gissningar, spekulationer och farhågor duger inte. Än mindre duger ett moraliskt ogillande av en grupp eller klass av medborgare, och det oavsett hur stor majoriteten är som delar en sådan uppfattning. De bevis på ogillande som har lagts fram till stöd för Proposition 8 grundar sig endast på grova uppskattningar och som sådan är därför Proposition 8 bortom konstitutionellt räckhåll för väljarna och deras företrädare.
Att en majoritet av Kaliforniens väljare stödjer Proposition 8 är irrelevant. Eftersom grundläggande mänskliga rättigheter inte kan bero på ett valresultat kan man inte heller rösta om dessa.
Eftersom Kalifornien inte har något intresse av att diskriminera homosexuella, och eftersom Proposition 8 hindrar Kalifornien från att leva upp till sin konstitutionella skyldighet att tillåta människor att ingå äktenskap på lika villkor, anser domstolen att Proposition 8 är grundlagsstridig.

Bevisen för att Proposition 8 kränker homosexuellas grundläggande rättigheter och lika rätt till skydd har varit överväldigande. Dessa konstitutionella kränkningar kommer att fortsätta till dess att statliga tjänstemän upphör med verkställighet av Proposition 8.
Innan Propositition 8 antogs genom en folkomröstning hade Kalifornien hunnit utfärdat 18.000 äktenskapstillstånd till homosexuella par och har inte lidit någon påtaglig skada på grund av det.
Eftersom Proposition 8 har visat sig vara grundlagsstridig enligt såväl de grundläggande rättigheterna som de klausuler som rör rätten till lika skydd har domstolen därför beslutat att Proposition 8 permanent rivs upp och istället inrättat ett förbud mot att tjänstemän i staten Kalifornien tillämpar eller upprätthåller Proposition 8.

20 skolflickor i Zimbabwe har gripits misstänkta för homosexualitet

Enligt ZimDiaspora.com, har polisen i Bulawayo, Zimbabwes näst största stad , gripit 20 skolflickor som misstänks ha deltagit i " lesbiska aktiviteter."
Flickorna går på Eveline High School i Bulawayo och spelar fotboll i samma lag för Carlton Football Club.

Tjejerna hade varit iväg på en fotbollsturnering då en av deras lagkamrater rapporterade till skolans ledning att spelare i laget var involverade i lesbiska aktiviteter.
Skolans rektor Mrs Rosemary Moyo har bekräftat att flickorna har gripits av polisen. Någon mer information kan hon inte ge utan hänvisar alla frågor till polisen som handhar ärendet.
Bulawayopolisens talesman Insp. Bekimpilo Ndlovu ville igår inte diskutera händelsen för att det då kan äventyra utredningen.
Skolledningen har bett flickan som anmälde händelsen att skriva ner en redogörelse och namnen på de flickor som misstänks för homosexuellt beteende.
Carlton Clubs ordförande Ms Theresa Ndlovu är djupt besviken på hur det hela har utvecklat sig då hennes vision har varit att göra flickorna mer självständiga och säkra på sig själva genom att låta dom spela fotboll.
Bulawayos utbildningsansvarige Mr Dan Moyo blev chockad när han fick höra talas om det inträffade och fördömer alla slags homosexuella handlingar. Han hade aldrig kunnat föreställa sig att ett sådant oacceptabelt beteende skulle förkomma på skolan.
Fortfarande har ingen kunnat bekräfta om anklagelserna är sanna eller om de är ett resultat av fejder bland eleverna.

Jag tycker att dom verkar mer bestörta över att det kanske har förekommit någon form av homosexualitet bland tjejerna än att polisen faktist har arresterat 20 barn, elever på deras skola.

Zimbabwes homosexualitetsstrafflagar, precis som andra liknande strafflagar i Afrika, kan spåras tillbaka till den brittiska kolonialtidens sodomilagar. Dessa förbjöd endast sexuella handlingar, men år 2006 skärpte Zimbabwes parlament lagarna, och förbjöd personer av samma kön att kyssas, kramas eller hålla varandras händer.
Det kommer också rapporter om att korrektionsvåldtäkter som syftar till att göra lesbiska till heterosexuella förekommer också i Zimbabwe.

"When the missionaries came to Africa they had the Bible and we had the land. They said: Let us pray. We closed our eyes. When we opened them we had the Bible and they had the land." Desmond Tutu

Zimbabwes president, Robert Mugabe, har jämfört homosexuella med något som är ”värre än hundar och svin."
Zimbabwes drag queen no.1, Kudah Samurivo skriver i BBC-artikel:
”Jag vet inte vad Mugabe har emot hundar och grisar, men förmodligen är det så att han med dessa djur har erfarit sin allra värsta sexuella upplevelse någonsin.”

Gay Rights: Twenty Schoolgirls Arrested in Zimbabwe Homosexuality Crackdown
Pink News: Gays and lesbians in Zimbabwe facing "corrective rape"
BBC News Africa: Zimbabwean drag queen reveals all
ZimDiaspora.com: 20 Eveline High School girls arrested for lesbian relationship

...och här i Sverige har Lennart Sacrédeus, riksdagsledamot för Kristdemokraterna, i dagarna uttalat att Pride måste arbeta med toleransfrågan och orka lyssna på de som har en annan åsikt... säger mannen som på allvar hävdar att könsneutrala äktenskap skulle leda till månggifte, pedofili och tidelag.
Svt Opinion: Pride måste arbeta med toleransfrågan
Sydsvenska Dagbladet: Fördomar, historielöshet, kristdemokrater

HBT-frågan 1971: "...väcker Du en motion om de där homofilerna är Du politiskt död."

"Ni kan känna tillförsikt inför framtiden. Toleransen, förståelsen och likaberättigandet som människa och samhällsmedlem är på väg - även för er."
Alf Wennerfors, moderat riksdagsledamot, ur den allmänpolitiska debatten, nov. 1971

I maj 1971 föddes jag. I november samma år hölls en allmänpolitisk debatt i Sveriges riksdag som rörde åldersgränsen för straffbart homosexuellt umgänge.
År 1971 fanns det människor som ansåg att vi homosexuella i Sverige var en skamfläck på världskartan och var farliga att ha med att göra. Det visste jag ju inte nånting om då, utan är något jag har fått erfara senare, men då var det verklighet för de homosexuella som hade börjat hungerstrejka och det hade också blivit tydligt för moderaten Alf Wennerfors. Alf Wennerfors är en av de modiga som har kämpat för oss.
Under året startades också tidningen "Revolt" och i Örebro hölls den första gaydemonstrationen.

Wikipedia: Alf Wennerfors (M)

Det var när Wennerfors fått en förfrågan från RFSL:s dåvarande ordförande Owe Ahlström som han skrev en motion (nr 648) om att sänka åldersgränsen för homosexuellt umgänge.
I motionen vände sig Wennerfors mot den skillnad i straffbarhet som förelåg genom att åldersgränsen vid straffbart homosexuellt umgänge var satt till 18 år och för heterosexuellt umgänge 15 år. Han ansåg att samma åldersgräns skulle införas för både heterosexuella och homosexuella handlingar.
Wennerfors hade fått veta att det förekom att ungdomsgäng försökte utnyttja homosexuella i utpressningssyfte. De ljög om sin ålder när de tog kontakt med homosexuella som de sedan utnyttjade i utpressningssyfte. Wennerfors liknade detta vid prostitution och möjligheten till utpressning var tillräckligt skäl för att avskaffa skillnaden i straffbarhet menade Wennerfors.
Alf Wennerfors motion ledde till att ett enigt justitieutskott föreslog en översyn av brottsbalkens bestämmelser om homosexuell otukt, men inom ramen för utredning av sedlighetsbrotten i stort. Regeringen tillsatte även en sexualbrottsutredning, denna blev klar i december 1975. I denna föreslogs lika åldersgränser för homosexuella och heterosexuella.

Ur den allmänpolitiska debatten 1971
Kammarens protokoll, Torsdagen den 4 november
§ 5 Sänkning av åldersgränsen för straffbart homosexuellt umgänge
Herr Alf Wennerfors (m):
Herr talman! --- Jag vet att jag uttrycker mig litet tokigt när jag säger att det på sätt och vis ursprungligen var en "sinkadus" att jag kom att väcka motionen nr 648, i vilken det hemställes att riksdagen måtte besluta att hos Kungl. Maj:t begära sådan ändring i brottsbalken att straffbarhetsgränsen för såväl heterosexuellt som homosexuellt umgänge blir 15 år. Säkerligen har jag kolleger oavsett parti i detta hus som gärna hade gjort en framstöt i frågan, om de bara hade fått en påstötning om det. Men jag är också medveten om att vi har kolleger som skulle ha ryckt på axlarna.
Det var så att mina moderata kamrater och jag annonserade, som några kanske minns, i januari i några tidningar: OM DU VORE RIKSDAGSMAN - VAD SKULLE DU MOTIONERA OM? Ring eller skriv osv. Vi blev faktiskt nedringda, vi fick mängder av brev, vi blev kontaktade av många, många människor. Behov av kontaktmöjligheter med oss här i huset finns det verkligen.
En av de första som ringde mig lördagsmorgonen den 16 januari, när annonsen publicerades, var dåvarande ordföranden för Riksförbundet för sexuellt likaberättigande, RFSL. När han presenterat sig och detta riksförbund undrade han om riksdagsmannen nu ville avbryta samtalet. -Politiker brukar inte vilja lyssna på oss, sade han.
Jag lyssnade den lördagsmorgonen. Jag hade inga kunskaper om dessa människors förhållanden. Jag lyssnade till riksförbundets styrelse vid ett senare tillfälle. Jag lyssnade till vad några, som jag trodde, sakkunniga på annat håll ansåg om detta. Skulle jag väcka en motion? Att en politisk framstöt skulle innebära märkliga och även för mig personligen obehagliga reaktioner stod klart.
Jag fick en hel del råd, bl. a. följande:
"Det skall jag säga Dig, Alf, väcker Du en motion om de där homofilerna är Du politiskt död."
Men ju mer kunskaper jag fick om dessa stackars människor, desto mer insåg jag att en motion måste väckas. Tyvärr tvekade jag, trots allt, att be riksdagskolleger stödja motionen. I dag vet jag att många, många i de olika riksdagspartierna gärna hade undertecknat motionskravet. Justitieutskottets betänkande har entydigt klargjort detta, vilket fyller mig med glädje och tacksamhet.
Till den rådgivare som hotade med politisk död skickade jag motionen och ett Solsjenitsyncitat;
"Den politiker som inte vågar förmedla oro, orättvisor och smärta till samhället och som inte vågar kräva nödvändiga förändringar förtjänar ej att kallas politiker."
Herr talman! Jag har tre önskemål. Det gäller dels justitieministern, dels reaktionärerna i landet, dels de sexuellt avvikande.
Mitt första önskemål gäller alltså Justitieministern. Utskottet förutsätter att den av justitieministern förutskickade översynen av brottsbalkens bestämmelser om sedlighetsbrotten kommer till stånd inom kort. Eftersom justitieministern är närvarande i kammaren vill jag fråga: När tillsattes utredningen? Jag hoppas att svaret blir: Någon gång i denna månad eller någon gång i nästa vecka.
Mitt andra önskemål gäller ett antal människor av vilka några skrivit till mig. Nog har jag anat att det finns människor i det svenska samhället som är till ytterlighet reaktionära, gammaldags tänkande och omänskliga i sin attityd. Men att jag skulle få så konkreta bevis för detta genom de brev jag erhållit hade jag ändå inte anat. Låt mig få redovisa ett par citat:
"Orsaken till varför de homosexuella får ett reserverat bemötande från oss andra är att vi vet att de är farliga att ha att göra med."
Ett citat ur ett annat brev är också intressant:
"Jag tycker att vi har nog av ungdomsligor och ungdomsbrottslighet i det här landet så riksdagsmännen behöver sannerligen inte hjälpa till med sämre lagar."
Ytterligare ett citat:
"Det finns visst nu för tiden ungefär 450 000 homofiler i Sverige, dvs. 5 % av Sveriges befolkning. Detta är en skamfläck på världskartan."
Jag skall inte redovisa fler citat. Kammarledamöterna förstår hur breven i övrigt är formulerade och hur hotelser och oförskämdheter radats upp. Enkelt vore att rycka på axlarna åt dessa människor, att nonchalera dem, att skratta eller att vara oförskämd tillbaka. Att reagera så vore emellertid helt felaktigt. Dessa människor har inte tillräckliga kunskaper om förhållandena. Någon kan ha råkat ut för någon sexuellt avvikande som förfarit brottsligt. Men döm inte detta generellt. Kom ihåg att brottslingar ju också finns bland de heterosexuella, bland oss andra. Vad som bl. a. behövs är saklig information. Inte minst krävs detta bland de unga. Har ni tänkt på hur en skolflicka eller skolyngling känner sig när hon eller han upptäcker ett annorlunda sexuellt beteende hos sig själv? Vem skall de tala med? Med föräldrarna? Få ungdomar vågar göra det. Med lärarna? Med kamraterna i gänget? Hur tror ni dessa våra unga medmänniskor reagerar, när de möter bristen på förståelse. Intoleransen, de skygga och avvisande blickarna? Här behövs sannerligen upplysning, öppenhet, förståelse och all den medmänsklighet som jag vet ändock finns i dagens svenska samhälle.
Det tredje önskemålet jag gäller de sexuellt avvikande människorna själva och naturligtvis framför allt dem som med uppmärksamhet har följt riksdagsbehandlingen från i våras. Jag skulle vilja säga till dem; Försök förstå hur riksdagen arbetar och att beslutsprocessen tar tid. Jag hade visserligen motionerat om omedelbar lagändring. Motionskravet är inte tillstyrkt, men jag är synnerligen nöjd med den positiva utskottsbehandling som motionen har fått. Försök förstå, passiva och aktiva medlemmar i RFSL och inte minst ni som t.o.m. har satt i gång något slags hungerstrejk, att om riksdagen om en stund bifaller utskottets förslag har ni fått bekräftelse på att problemet är på väg att lösas. Ni kan känna tillförsikt inför framtiden. Toleransen, förståelsen och likaberättigandet som människa och samhällsmedlem är på väg - även för er.
Med dessa ord, herr talman, ber jag att få yrka bifall till utskottets betänkande.

Herr justitieministern Geijer:
Herr talman! Herr Wennerfors erinrade om att jag vid ett tidigare tillfälle här i riksdagen har svarat på en fråga om bestämmelserna i 6 kap. brottsbalken, där man återfinner bestämmelserna om straff i vissa fall för homosexualitet. Det var i december 1969 och jag sade då att det fanns anledning att se över bestämmelserna i detta kapitel. En förberedande utredning har sedan pågått inom departementet, en utredning som alltså inte har berört bara den nu aktuella frågan utan även vissa andra frågor beträffande sedlighetsbrott, där förändrade värderingar föreligger i samhället och där det alltså finns anledning att överväga lagändringar.
Jag vill nu här i kammaren tala om att detta förberedande arbete har hunnit så långt att det föreligger utkast till direktiv för en utredning om översyn av sedlighetsbrotten. I dessa direktiv lägges en speciell tyngdpunkt på bestämmelserna om homosexualitet men naturligtvis tas också upp vissa andra bestämmelser i kapitlet som är i behov av en översyn.
Jag hoppas att det skall vara möjligt att utse sakkunniga och att få utredningen i gång inom den allra närmaste tiden. Med den allra närmaste tiden menar jag då de närmaste veckorna.

Herr Gabriel Romanus (fp):
Herr talman! Jag skall bara be att i all korthet få säga, att jag anser att det är ett mycket angeläget förslag som herr Wennerfors har fört fram i sin motion. Jag hör till de säkert många ledamöterna här i kammaren som gärna skulle ha satt sitt namn under kravet i den motionen. Inriktningen bör vara den, att diskriminerande bestämmelser gentemot de homosexuella bör tas bort.

Herr John Takman (vpk):
Herr talman! Efter herr Wennerfors och Justitieministerns anföranden skulle jag inte behöva lägga mig i debatten, men jag har en känsla av att en utredning kommer att gå mycket snabbare, om man från början vet att det över hela det politiska spektrat finns stämning för en snabb lagändring.
Jag har under en stor del av mitt yrkesverksamma liv arbetat som rättspsykiater och ungdomspsykiater. Antalet homosexuella bland det klientel jag haft har inte varit särskilt stort. Det har kanske inte varit större, relativt sett, än motsvarande relativtal i en vanlig population. Någon sällsynt gång har det förekommit utpressningsfall av den typ som herr Wennerfors nu nämner i sin motion, och jag har där undersökt bägge parter, både utpressaren och den utpressade. Men oftare har nog den typ av fall förekommit som Läkaresällskapet nämner i sitt remissyttrande, när man talar om "önskvärdheten av att minska de homosexuellas upplevelse av att vara avvikande och därmed icke accepterade av samhället".
De förra fallen — utpressningsfallen — förekommer, och sannolikt förekommer det många gånger fler sådana fall än de som kommer till läkares och juristers kännedom — av naturliga skäl: den som är föremål för utpressningen betalar utpressaren och kan fortsätta att vara anonym; fallen kommer då inte till någon annans kännedom. Antalet av de senare fallen däremot, de som Läkaresällskapet nämnde om här, är sannolikt identiskt med antalet homosexuella, dvs. alla homosexuella känner sig avvikande och därmed icke accepterade av samhället. Jag kan nämna att i International Herald Tribune för den 28 oktober — alltså för bara några dagar sedan — förekom en stor och fin artikel om en amerikansk homosexuell, Otto H. Ulrich, som har intervjuats om sina erfarenheter på det plan som Läkaresällskapet nu nämner.
Motionären har sannolikt uppskattat antalet sexuellt avvikande för högt. Det är en konventionell föreställning att antalet homosexuella -relativt väl avgränsade homosexuella - skulle ligga någonstans vid ett par procent, men detta är en konventionell siffra som kan vara felaktig; den kan vara för hög eller för låg. Som väl alla numera vet är inte homosexualiteten någonting som kan skarpt avgränsas från heterosexualiteten. Det finns en flytande övergång mellan den ena typen av klart avgränsade fall och den andra typen.
Oavsett hur många procent av befolkningen det kan vara som är homosexuella eller bisexuella kvarstår det faktum att nu gällande lag innebär en klar diskriminering. En sådan diskriminering skulle man kunna försvara, om den byggde på vetenskapligt fastställda fakta, men de argument som användes för särlagstiftningen hade inte då - och de har
Inte heller nu — något stöd i vetenskapliga undersökningsresultat. Över huvud taget famlar man fortfarande i mörker på detta område, och de uppgifter som man kan säga är vetenskapligt styrkta är ganska få.
Med dessa ord yrkar jag bifall till utskottets hemställan och skickar budskapet med justitieministern, att jag hoppas att den här diskrepansen i lagen kommer ur världen snarast möjligt.

Riksdagen.se: Riksdagens protokoll 1971:121

Ur Behandling av 1971:JuU19 Justitieutskottets betänkande
Justitieutskottets betänkande i anledning av motion om sänkning av åldersgränsen för straffbart homosexuellt umgänge.
Justitietskottet inhämtade yttranden över motionen från riksåklagaren, Svea hovrätt, socialstyrelsen, Föreningen Sveriges tingsrättsdomare (domareföreningen), Sveriges advokatsamfund, Svenska läkaresällskapet och Riksförbundet för sexuell upplysning (RFSU). Yttrande inkom också från Riksförbundet för sexuellt likaberättigande (RFSL).
Det övervägande antalet remissinstanser ställde sig positiva till Wennerfors motion.
Riksåklagaren påpekade att synen på homosexualiteten under senare år väsentligt hade förändrats och att uppfattningen om och förståelsen för olika sexuella minoriteter nu var en annan än tidigare. Riksåklagaren uttalade uppfattningen att det inte förelåg tillräckliga skäl för en särreglering av homosexuella handlingar och att straffbestämmelserna inte hade något stöd av den allmänna opinionen.
Svea hovrätt ansåg det önskvärt med en översyn av de regler i 6 kap. 4 § BrB som avsågs med motionen men en översyn borde enligt hovrättens mening inte inskränka sig till det angivna lagrummet. En allmän översyn av brottsbalkens hela kapitel om sedlighetsbrotten var enligt hovrättens mening påkallad.
Socialstyrelsen anförde i sina skäl att i de skilda åldersgränserna sågs en oberättigad diskriminering av de homosexuella, och styrelsen ansåg att en sänkning av åldersgränserna skulle kunna bidra till att de relativt vanliga utpressningssituationerna efter homosexuella kontakter mellan vuxna och ungdomar i åldern 15-17 år eller i vissa fall 18-19 år skulle minska till antalet.
Domareföreningen avstyrkte motionen då de fann att en sänkning av straffbarhetsgränsen för homosexuellt könsligt umgänge skulle få svåröverskådliga konsekvenser för bl a skolväsendet och ungdomsvårdsverksamheten. De framhöll att det inte var självklart att utpressningsfallen skulle minska i antal, om åldersgränsen sänktes eftersom det i vida kretsar skulle ett utnyttjande av exempelvis skolungdom i homosexuellt syfte betraktas med sådant ogillande att förutsättningar för utpressning förelåg, oavsett om förfarandet är straffbart eller ej. Antalet utpressningssituationer skulle därför riskera stiga, om en sänkning av straffbarhetsgränsen fick till följd att ungdomar under 18 år i väsentligt ökad omfattning utsattes för homosexuella närmanden från vuxnas sida. Domareföreningen önskade att den nuvarande åldersgränsen för straffbart homosexuellt umgänge skulle bibehållas i avvaktan på en fullständig utredning av hela frågan.
Advokatsamfundet avstyrkte också motionen eftersom det enligt samfundets mening under den tid brottsbalken varit i kraft inte vunnits några nya erfarenheter på sånt sätt att det skulle föranleda en sänkning av åldersgränsen för straffbart homosexuellt umgänge.
Läkaresällskapet yttrade att vissa skäl talade för uppfattningen av lämpligheten att sänka åldersgränsen. En lagändring skulle kunna minska risken för utpressning och minska de homosexuellas upplevelse av att vara avvikande och därmed icke accepterade av samhället. Enligt sällskapets mening utgjorde frågan endast en del att det stora problem som lagstiftningen om sexualbrotten utgjorde. Sällskapet förordade att frågan skulle tas upp till behandling i samband med en mer omfattande utredning
RFSU uttalade sig i ett yttrande att "de personer, som bliva homosexuella genom förförelse, äro i själva verket det redan, ehuru de icke äro fullt medvetna därom. Deras neurotiska läggning beror sannolikt på en ännu icke medveten konflikt. Efter förbundets mening är den teori på vilken kommittén byggt sitt lagförslag näppeligen så starkt underbyggd, att den kan läggas till grund för en omfattande och sträng kriminalisering av homosexuella sexual-handlingar mot ungdom i åldern 15-21 år." RFSU anförde också att de erfarenheter, som förbundet hade samlat bestyrkte, att det varken från medicinsk, psykiatrisk eller social synpunkt har funnits skäl att upprätthålla skilda åldersgränser. Däremot hade förekomsten av de särskilda åldersgränserna enligt förbundet bevarat ogrundade farhågor för homosexuell förförelse och en onödig särbehandling av de homosexuella. Skillnaderna i kriminaliseringen av sexualhandlingar mellan heterosexuella och homosexuella gärningar borde upphävas och frågan om bibehållandet av åldersgränser inom sedlighetsbrotten borde övervägas och stadgandena bli föremål för översyn.
RFSL -Riksförbundet för sexuellt likaberättigande menade att den nuvarande lagstiftningen innebar en omotiverad diskriminering av Sveriges homosexuella som strider mot FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna. Förbundet ansåg att riksdagen borde ge de homosexuella likhet inför lagen men ville inte motsätta sig en utredning av frågan om lika åldersgränser vid heterosexuella och homosexuella förbindelser samtidigt med en översyn av övriga sedlighetsbrott.

Justitieutskottet delade motionärens uppfattning och fann det naturligt att den i motionen påtalade problematiken skulle tas upp till behandling i samband med den allmänna översynen av brottsbalkens bestämmelser om sedlighetsbrott

Justitieutskottets betänkande: Betänkande 1971:JuU19

Historik
Enligt 1864 års strafflag var all homosexuell otukt straffbar. Straffstadgandet stod kvar oförändrat fram till 1944, då väsentliga inskränkningar genomfördes. I likhet med vad som gällde vid heterosexuell otukt begränsades då det ovillkorliga förbudet mot homosexuell otukt till att avse barn som ej fyllt 15 år. Även ungdom i åldern 15-18 år erhöll emellertid ett ovillkorligt straffskydd så snart gärningsmannen fyllt 18 år. Vid heterosexuell otukt däremot förelåg då liksom nu för åldersgruppen 15-18 år endast ett begränsat straffskydd. Vid homosexuell otukt med ungdom mellan 18 och 21 år kom den ändrade lagen att innehålla ett relativt skydd. Kriminaliseringen omfattade här fall där gärningsmannen fyllt 18 är och övade homosexuell otukt med någon under utnyttjande av dennes oerfarenhet eller beroende ställning. Vissa andra fall av homosexuell otukt, tex med sinnessjuk eller sinnesslö, kom även i fortsättningen att vara straffbelagda.
Till grund för 1944 års lagstiftning om straffskydd för ungdom mellan 15-21 år mot övergrepp av homosexuell natur låg den uppfattningen att sådana övergrepp ofta innebar större risker för skador av psykisk och social natur än vad som var fallet vid heterosexuella handlingar mot ungdom i samma ålder.
Genom lagändring 1969 hade 21-årsgränserna i samband med sänkningen av den allmänna myndighetsåldern sänkts till 20 år. I detta lagstiftningsärende uttalade departementschefen att det enligt hans mening kunde ifrågasättas om det i fortsättningen fanns anledning att i BrB skilja mellan homosexuella och heterosexuella handlingar.

Manvendra Singh Gohil-Prins av Rajpipla

År 2008, gästades Sverige av prins Manvendra av Rajpipla från Indien. Han var här för inviga Euro Pride Stockholm, och för att tala om hur situationen ser ut för hbt-personer i olika delar av världen. Han deltog också i paraden. Oinformerad som jag kan vara så undrade jag när han dök upp i paraden om han var en riktig prins eller om det var någon som hade klätt ut sig i en vacker turban.
Idag när jag såg på repriser på Tv:n dök samma prins upp i BBC:s serie "Hemliga prinsar". Då förstod jag att prins Manvendra faktist är en riktig prins och den enda personen av kunglig härkomst i det moderna Indien som man vet om är/har varit öppet homosexuell.

Prins Manvendra Singh Gohil av Rajpipla, Gujrat, Indien

Prins Manvendra är också känd som "Mani", "Manvendra Kumar Gohil" och "Manvendra Kumar Singh".
Han föddes den 23 september 1965 i Ajmer och är medlem av en gammal indisk kunglig dynasti i den tidigare furstliga staten Rajpipla. Han är son till Maharadja Shri Raghubir Singhji Rajendrasinghji Sahib.
Prins Manvendra har fått en traditionell konservativ uppfostran och är hindu. Han har studerat vid Skotska skolan och läst ekonomi och handel vid Amrutbens Jivanlal Högskola i Bombay.
När han offentligt gick ut med sin sexuella läggning skapade det stora rubriker och rörde om i det traditionella samhället så väldigt att folket i Rajpipla gick ut på gatorna och brände bilder på prinsen.

År 1991, ingick prins Manvendra äktenskap med Chandrika Kumari från Jhabua. Äktenskapet slutade i skilsmässa efter bara ett år, när prinsens homosexualitet blev känd. Hans familj anklagade honom för att ha vanärat hovet. Han deklarerades arvlös i en tidningsannons av sin mor Rukminidevi.
"Manvendra förlorar sin möjlighet att som son ha rätt till familjens egendom. Från nu skall ingen ha rätt att använda mitt namn som mor till Manvendra. Om någon enskild eller organisation vågar sig på detta, kommer de inbjuda till att åtal väcks."
Manvendra kommenterade deklarationen med att säga att han ingenting ångrar och att han nu har sin familj i gaysamhället. Troligen handlar arvslösheten mer om en symbolisk handling framför en rättsligt bindande arvslöshet med tanke på den moderna arvsrätt som Indien nu har. Men att det bara skulle handla om en symbolisk handling förnekar familjen. Manvendras relation till sin familj har sen dess varit litet av ett frågetecken men numer har han fått tillbaka sina titlar och det talas det om att han har återförenats med sin far.

Om sitt äktenskap och skilsmässan och hur det är att komma ut som homosexuell har prins Manvendra berättat:
”Jag har under alla år försökt dölja min läggning för mina föräldrar, min släkt och andra människor men jag har aldrig tyckt om det. Jag ville ju möta verkligheten som den jag är.
Jag trodde att bara jag gifter mig kommer jag att bli frisk. Då visste jag inte bättre och ingen hade talat om för mig att det är OK att vara homosexuell. Äktenskapet blev aldrig fullbordat. Det var en total katastrof. Ett misslyckande. Jag insåg att jag hade gjort fel. Jag är oerhört ledsen för att jag har förstört hennes liv och jag känner skuld för detta.
Det är svårt att vara homosexuell i min familj. Byborna dyrkar oss och vi är förebilder för dem. I min familj har det inte varit tillåtet att blanda oss med människor ur de vanliga eller låga kasten så därför har vår exponering för den liberala världen varit minimal.
Det var först år 2002, när jag hamnade på sjukhus som min läkare informerade mina föräldrar om min sexuella läggning och dom ville då att läkaren skulle bota mig från min sjukdom. Men homosexualitet är ju ingen sjukdom.
Jag visste att de aldrig skulle acceptera mig för den jag är, men jag visste också att jag inte kunde fortsätta att leva i en lögn. Det kändes inte rätt. Jag ville komma ut ur garderoben eftersom jag hade börjat engagera aktivt i hbt-frågan. När jag kom ut gav jag en intervju på Gujrati till en mycket vänlig journalist. Gujrati är det språk som talas av ca 46 miljoner människor i delstaten . Jag ville att folket skulle börja diskutera homosexualitet öppet. Det är så vanligt att homosexualitet göms undan och det är mycket stigmatiserande för oss homosexuella. När intervjun publicerades förändrades mitt liv.”

År 2000 grundade prins Manvendra Lakshya Trust, en stiftelse för att förebygga HIV/Aids, där han också är ordförande. Lakshya Trust har upprättat kliniker för behandling av sexuellt överförbara sjukdomar och på klinikerna får homosexuella män också rådgivning, litteratur och kondomer. Lakshya Trust är också medlem av det Indiska Nätverket för sexuella minoriteter (INFOSEM) och är en av grundarna till Sexual health Action Network (SHAN).
Lakshya Trust tilldelades Civil Society Award år 2006 för sitt förebyggande HIV/Aidsarbete.
Det förtroende som nu finns för organisationen har också bidragit till att de kan bidra med stöd till andra hbt-organisationer och skapa arbetstillfällen för homosexuella män.
År 2007 tog Manvendra plats i styrelsen för the Asia Pacific Coalition on Male Sexual Health (APCOM). APCOM är en regional sammanslutning av organisationer inom den statliga och privata sektorn och inom Förenta Nationerna. Om APCOM säger prins Manvendra:
”APCOM är den bästa kanalen vi har för att föra samman olika nationaliteter och de organisationer som arbetar med hbt-frågor och HIV/Aids. I indien har APCOM fungerat som ett viktigt verktyg för att påverka myndigheterna att förändra sitt tänkande och se framåt när det handlar om reformer som är till nytta för samhället. Essensen av enighet och solidaritet i mångfalden manifesterars i APCOM.”

Prins Manvendra säger att han nu känner sig accepterad av människor och beklagar inte att han kom ut som homosexuell. Han tycker att folket respekterar honom för hans ledarskap och hans engagemang i arbetet med HIV/Aids-frågor. Med sin öppenhet har han också blivit en viktig offentlig person i den indiska hbt-rörelsens arbete mot homoförbudet, paragraf 377, i landets strafflagar.

2008 Euro Pride Sthlm proudly present Prins Manvendra Singh Gohil

Wikipedia (eng): Manvendra Sing Gohil
Blogg (eng): Prince Manvendra Sing Gohil and Lakshya Trust
Tidningen QX 2008: Prins Sing Gohil inviger Pride