...att berätta att man är homosexuell?
Nej såklart, inte alltid.
Fast då och då, om man inte berättar att man e homo då betraktas man som hetero.
En presentationsrunda har väl alla varit med om då man har hamnat i en ny grupp i ett nytt sammanhang. Då brukar det ofta låta: "Hej, jag heter XX, jag är X år och är gift med XX och har 2,5 barn."
Det är lätt att försöka smita undan det där: "Hej, jag heter Ad Hoc... eh... jag har inget liv, hoppa över mig, ta nästa." eller så säger man som det är och då kan gruppen drabbas av en litet konstlat obekvämt tystnad, eller överdriven högljudd entusiasm har jag också drabbats av..." Å, va häftigt!! E du verkligen det...homo... på riktigt alltså?!!" (Som jag var en apa i bur). Så då är det lätt att hitta på ett liv som man inte har och det kan bli jobbigt att gå runt och vara någon man inte är.
Det kan bli ett problem att bli betraktad som hetero om man är homo.
Det kan också bli problem att bli betraktad som homo om man är hetero... det är inte alltid så häftigt... inte om betraktaren är rädd och full med fördomar. Samma fördomsfullhet, rädsla och hat som jag som hbt kan drabbas av kan också en hetero drabbas av. Människor kan råka illa ut bara för att dom "ser" hbt ut eller "verkar vara" hbt.
Fast det där gäller inte bara homo- eller heterosexuell. Det är mycket annat vi inte kan/vågar berätta för varandra. Av rädsla för att bli betraktade som "apa i bur".
SvaraRaderaIngrid, om...varför utsätter vi varandra då, förminskar, pekar ut, belastar varandra etc? På nåt sätt borde vi ju känna igen oss i varandra, i ansiktet åtminstone... något mänskligt. Kanske klappar vi till någon med en fördom för att dölja det vi själva är rädda för att visa? Beror det på okunnighet?
SvaraRaderaVarför börjar vi se på varandra genom att söka det främmande i varandra, det som avviker från normen som om olikheten skulle vara något fel, fult, oaccepterat istället. Vi binder varandra så lätt genom att reducera varandras liv till den där olikheten när vi människor är så mycket mer. Då missar vi målet... missar att se helheten och det vi har gemensamt.
Alla kan väl få vara bäst? Det hade varit det bästa.
//Ad Hoc
Alla är bäst i Guds ögon, det vet ju du AdHoc, det är ju vår slogan!!
SvaraRaderaGuds rikes omöjliga slogan, som är möjlig för att den är Guds.
"ALLA ÄR BÄST"
Joo... just det.
SvaraRaderaFörresten.
Det där som du har berättat en gång om de fridlysta blommorna... den e bra. Den e bloggvärd Ingrid.
Kent-A har hört av sig förresten. Han är på möte i hembygdsföreningen i Vagnhärad. Han har hållit sitt föredrag om folkdräkterna nu... ja du vet. Det gick bra. Han fick prata i sin mygga.
//Ad Hoc
E det där vår mygga är???? Jag vill att han ska komma tillbaka till sin brandhjälm och kycklingdiadem. Bomullen ligger kvar i skåpet.
SvaraRaderaKan du inte be Kent-Arne fixa en blogg. Vore kul att läsa och se honom också i blogg världen.
Behöver inspiration av Kenta inför predikan, men hembygdsföreningen i Vagnhärad???
Egentligen var det J-L som som skulle farit ner från Sthlm och hålla det där föredraget... men T-banan stannade på Blåsut (gröna linjen) och då tyckte J-L att "Nä, nu räcker det!!" och blev så där upprörd. Eftersom J-L pratade loss Kent-Arne ur knipan den 1:a maj då Kent-Arne av misstag stört ordningen på två demonstrationer genom att missa båda så stod Kent-Arne nu i skuld... tyckte J-L. Fast Kent-Arne gillar ju folkdräkter också... han fick intresse för det där när han arbetade som sufflös på Café Öken. Så därför hoppade Kent-Arne in, han var ju ändå i närheten i Järna på reatreat. Jag vet inget om någon mygga. Vadå hade du stoppat in den i Kent-Arnes skåp eller? Ahameeen... konstigt då eller att den e borta nu?! I Kent-Arnes värld existerar inte mitt eller ditt i synnerhet inte om det har hamnat i skåpet.
SvaraRaderaJag kan be Kent-Arne titta på söndagens text.
//Ad Hoc
Hej tjejer! Jag är djupt imponerad av diskursen, vilket är ett otroligt krångligt ord för vilka teman som dyker upp i en diskussion, typ. Och Ad Hoc, har du varit i Blåsut nån gång?? Det har jag som växte upp inte långt därifrån. Det är nästan så tråkigt som det låter, förutom en schysst graffitivägg på det som engång var ABBAs studio. Hej från elisabeth
SvaraRaderaJag är lite sönderpratad i huvudet, men jag är på allvar intresserad av hur man kan få vara sig själv. Och jag är på allvar intresserad av hur heteronormativitet hindrar oss från att se människor. Belysning behövs. Ta gärna upp det! Precis som en feministisk belysning behövs i sammanhang där man av gammal vana bara ser män. Precis som vi behöver se att alla svenskar inte längre är födda söder om söder...jag menar i Sverige. En annan sak är jag förhållandevis bekväm med att man kan få träffa olika Elisabeth i olika situationer. Jag var på banken igår, så städad har jag inte varit på länge. Och nu ska jag snart landa i soffan, ostädad. Hej igen från Elisabeh
SvaraRaderaElisabeth Söder om söder, det vet jag... det e på gröna linjen. Pluggade på högskolan och bodde i Enskede-Dalen i 7 år... stationen efter Blåsut vid kyrkogården. Var du där också och gick och tittade på alla ljus på Alla Helgon? Å det stora korset på kullen... det tycker jag om. Bodde på Stora Gungan ett tag och sen flyttade jag (vi) till en lägenhet i närheten av Margaretaparken. Sen behövde jag flytta och då hamnade jag här igen. Jag gillar Stockholm också... det är lite ordning i rulltrapporna där. Det var bra.
SvaraRaderaJag har hängt upp mig lite på det där med heteronormen också faktist... jag tycker nog inte om den alls.
Förresten gaveln har lossat på min soffa. Försöker att gömma den nu. Funkar sådär. Kanske sk satsa på en fåtölj... Men i övrigt har jag städat.
Har fått huvudvärk bara... det gör verkligen ont i kväll. Aj, aj...
Ingrid... Kenta tycker andra årgången e lite bra... det där va inte rädda i Daniel eller vem det är... fast det kanske är första årgången som gäller?
Vem e L-J?? E det "Babsans" kusin? Han går i terapi har jag hört. Verkligen på tiden. Förresten borde du visa Kent-Arne för Elisabeth.
SvaraRaderaKära Vänninorna!
SvaraRaderaJag kan tyvärr inte delta i någon Gudstjänst på Söndag då J-L har bjudit mig på Dramaten. Vi behöver ha lite ledighet tillsammans.
Men Ingrid, jag tycker absolut att du skall trycka på det symboliska i söndagens text.
Inte L-J. J-L ska det vara. Han är inte Babsans nånting. Han är min.
Jag vill avsluta min ringa kommentar med att önska oss alla en riktigt fin och trevlig helg, och ett Bless ya all! på det.
Kent-Arne
Växte upp i Enskede. Margaretaparken var tillräckligt långt hemifrån för att hitta på dumheter med killar bakom träden och hänga i tunnelbaneuppgången på Dalens hpl. Skogskyrkogården, på allhelgona eller tidiga dimmiga morgnar när jag cyklade förbi påväg till jobbet, var toppen, men annars är jag ingen Enskedenostalgiker. Hej från elisabeth
SvaraRaderaHmm... funderar lite igen. Den här heteronormen. Om det är viktigt att den upprätthålls då är det ju inte så konstigt att en del binder hbt i synd... precis som man kan binda annat i synd också. Det kan ju vara ett skäl. Nåt slags maktgrej?! Det har ju med kvinnligt och manligt att göra också... att upprätthålla de rollerna.
SvaraRaderaJag begriper det inte riktigt. Så stor som Gud är att det finns en norm i det där som reglerar vem som får komma Gud nära... det är ju ganska egoistiskt. Att människor måste uppfylla vissa villkor. Det finns ju ingen konsekvens i det heller. När man låter lag och norm gå före kärleksfaktorn (störst av allt är kärleken)... samtidigt som vissa grupper drabbas genom att dom villkoras och andra klarar sig. Dom som klarar sig... det är ju dom som ser till att upprätthålla normen. Nu vet jag inte hur jag tänker. Jag behöver sova lite på saken. Jag misstänker att det här med att binda hbt i synd genom att hänvisa till diverse bibelställen att det inte är så enkelt. Alltså att man väljer det bibelställe som passar för att det gynnar den som anser det viktigt att normen upprätthålls (tänker på hur det är i kyrkomiljön just nu).
Elisabeth, det var lite kul att vi stått och hängt på samma ställe i Enskede. Jag känner igen den där dimman. Det var lite dimmigt i Dalen visst? Jag tyckte nog bäst om att gå runt där på kyrkogården. Kunde gå ifred och tänka där.
//Ad hoc
Jag har packat ner de flesta av mina böcker, och i nån av kartongerna hamnade en rätt obehaglig bok av Thomas Böhm tror jag, om vår rädsla för det annorlunda, med en svensk flagga på omslaget. Det är ett elände att packa böcker, för det blir en lång lista på böcker i mitt huvud som jag skulle vilja läsa om. Nu ska jag packa några till. Hej från elisabeth
SvaraRadera