onsdag 25 november 2009

Hur många gånger?

Sitter och funderar hur många gånger jag har hört att jag skall ner i nåt slags mysko avfall, hur många gånger jag har fått höra att jag kommer att brinna i helvetet... att jag är syndig, att jag inte är omvänd, inte kristen, en rutten frukt, en gren som skall kapas av etc. etc. etc. I en bloggkommentar jämförs hbt-personer med sådana som har sex med djur, en bloggkommentar påpekar ofta hur hemskt det är med homosexuella ungdomsledare, någon jämför homosexualitet med en sjukdom. Sen läser jag att Missionsföreståndare och andra vill se respekt från båda sidor... jag begriper inte vad det är jag skall respektera. Vad i dessa kommentarer skall jag visa respekt?
Ni som säger sådär, ni som är förfärade över oss hbt... jag ber till Gud varje dag att jag slipper hamna i er himmel! Er himmel är min mardröm. Hör ni det!
Jag är så trött på era åsikter och den frihet ni tar er att uttrycka dom utan att ni tar något ansvar för var era ord landar och vad de kan ge för konsekvenser. Det värsta är när folk talar om att neka oss en del av kakan är ett sätt att hjälpa oss. Det allra värsta jag vet är när ni säger: jag säger bara vad som står i Bibeln. Precis som en soldat som bara lyder order... konsekvent i alla andra frågor också? Ni kan ta er himla kaka och gå... för jag tycker inte om den.

Jag har bara ett liv på den här jorden. Mitt liv är en droppe i havet... och ni kan inte låta bli att förbanna det.

2 kommentarer:

  1. Även vi som inte läser och tolkar som dom där är tydligen avvisade från deras himmel. Ad Hoc och andra, låt dem ha sin himmel för sig. (En hemlighet: det är inte dom som bestämmer - det gör Gud, men berätta inte det för dem - de tror att det är de)/PA

    SvaraRadera
  2. Hej Ad Hoc
    Jag gillar fotboll.
    En vänsterfotad fotbollsspelare år mer värd än en högerfotad, Man sätter värde på det som bryter mönstret.
    En vänsterfotad fotbollstränare har ingen svårighet med att få tränarlicens. Ingen bryr sej.
    Jag tror dom som förbannar och hotar själva är rädda. En trångsynt världsbild vacklar.
    Tack för din ärliga och fina blogg.

    Benny Fhager

    SvaraRadera