Upplevelser av diskriminering

DO - Diskrimineringsombudsmannen har publicerat en ny rapport : Upplevelser av diskriminering
Den är läsvärd bla därför att människor som själva har erfarenhet av att ha blivit diskriminerade får komma till tals.

Ur rapporten som tar upp diskriminering pga sexuell läggning:
De personer som intervjuats i denna grupp bor alla i Stockholms innerstad. Många har flyttat från små städer till Stockholms mer anonyma liv.
Homo- och bisexuella personer kan många gånger välja själva hur öppna de vill vara, vilket också leder till att man begränsar sig själv. Denna typ av strategier för att undvika diskriminering är genomgående för personerna i denna grupp.

“Ibland får man höra glåpord när man är ute bland folk. Jag rör mig mest i city, men ute i förorten är jag mer vaksam. Där kan det vara gäng med unga killar som kan vara hotfulla.”

Att bli angripen eller förföljd skapar en känsla av otrygghet. Risken att bli utsatt för någonting otrevligt eller fysiskt/psykiskt våld gör att många undviker den typen av situationer. Undvikande som strategi för att undvika diskriminering gör att man även begränsar sig när det gäller val av arbete eller arbetsplats och om man väljer att vara öppen eller inte med sin sexuella läggning.

“Jag har blivit illa behandlad i arbetslivet, särskilt på min nuvarande arbetsplats. Jag tror att det beror i alla fall delvis på att jag är homosexuell, även om jag aldrig fått höra några sådana kommentarer direkt som skulle bevisa det.”
----------------------------------------------

Jag funderar fortfarande på hur det kommer sig att lagen/diskrimineringsskyddet inte når in genom kyrkporten.
Det kan vara OK för mig att bli invald i en styrelse eller till olika råd (tex i den församling jag tillhör, jag vet att det ser olika ut inom olika samfund, på en del ställen får vi inte vara med alls som öppet hbt) men jag får inte ordineras till tjänst som pastor eller diakon enligt många kyrkors ordning.

Hur kommer det sig? Hur kan kyrkor ställa sig över lagen och vad säger kyrkoordningarna om att göra det? Varför pratar kyrkorna så varmt om människors lika värde och säger sig värna om mänskliga rättigheter (tror det står något sådant i Metodistkyrkans sociala principer) men stoppar en grupp människor från att ordineras till tjänst endast pga av deras läggning?
Svenska Missionskyrkans ordning har jag inte hittat ännu och vet inte riktigt vad dom lever efter för nedtecknad princip i just denna fråga. Varför alls ha med en sådan princip om man inte lever upp till den? Om man vill vara trovärdig som kyrka i olika frågor (antingen för eller emot)... varför är man då så himla inkonsekvent, eller hoppas man att ingen kommer att upptäcka att man är det?

Jag har fått uppfattningen efter att ha pratat med DO att folk generellt har ganska liten kunskap hur det fungerar vad gäller diskriminering i kyrkan och på vilket sätt den yttrar sig... i alla fall i frågan om ordination till tjänst. Kanske tror man att situationen för hbt-personer i våra olika kyrkor och samfund överlag ser ut som den nu gör i Svenska kyrkan som det skrivits mer om. Eller kanske tvärtom. Kanske tror man att ingen hbt-person med något intakt självbevarelsedrift finns kvar i våra frikyrkor efter fallet Åke Green och det domslut som fälldes (som bla DO ifrågasätter) och därför inte visar något aktivt intresse i hur det ser ut. Kanske beror det på att det kommer in få anmälningar och att det i sin tur beror på att människor i och utanför kyrkan har dålig kunskap vad gäller diskrimineringsskyddet och hur man kan få hjälp.
Som anställd kan jag göra en anmälan om diskriminering till DO om jag inte är med i facket. Är jag med i facket kan jag vända mig dit och då skall facket ta emot min anmälan.
DO behöver en anmälan för att kunna göra en utredning och driva saken. Det kostar ingenting och man får en handläggare som hjälper till.
Läs mer på Diskrimineringsombudsmannens hemsida: http://www.do.se/


Diakonins månad i september 2010 där bla Svenska Missionskyrkan kommer att vara med har temat Utsatthet och temat presenteras såhär på Sveriges Kristna Råd:s hemsida:

Diakoni betyder omsorg. Varje år i september sätter kyrkorna i Sverige fokus på just denna del av sitt arbete. Satsningen heter Diakonins månad.
Diakonins månad är ett årligen återkommande ekumeniskt samarbete mellan kyrkor och samfund inom SKR, Sveriges Kristna Råd.

Diakonins månad 2010
Inspirationsmaterialet 2010 har temat Utsatthet - en brist på möjligheter och lyfter fattigdom och social utestängning. Det tar upp vikten av kontinuerlig omvärldsanalys, visar hur en sådan kan gå till och gör flera nedslag i verksamheter som sprungit ur en sådan analys.

Det är ett bra tema men jag tvivlar på att vi kommer att ha mod att analysera och göra nedslag i den kyrka vi själva tillhör vad gäller den brist på omsorg vi uppvisar och den utsatthet vi utsätter hbt-personer för... om vår situation alls kommer att tas upp. Eller kanske vi har hunnit städa framför vår egen dörr till dess att Diakonins månad infaller?

Förresten... ett av skälen i en av SMK:s motioner som är emot samkönade äktenskap grundar sig i argumentet att det inte finns någon annan kyrka i världen förutom Svenska kyrkan som förrättar vigsel av samkönade. Men det är ju inte ens sant.