
Om den sällsynt rättvise fångkocken F
___________________________________________
"Positiva glädjeämnen fick vi sällan uppleva, inte ens de minsta. Jag kommer ihåg att jag en gång gjorde ett slags bokslut över lust och olust. Resultatet visade att jag bara två gånger på många, många veckor hade upplevt ett verkligt glatt ögonblick. Och det var de gångerna jag kommit tillbaka till lägret från arbetsplatsen och efter lång väntan släpptes in i köksbaracken och placerades i den rad som dirigerades till fångkocken F. Han stod vid en av de stora grytorna och öste upp soppa allteftersom arbetskamraterna defilerade förbi i rask fart med sina soppskålar framsträckta. Han var den ende av kockarna som inte tittade efter vem det var som räckte fram sin skål. Han var den ende som bokstavligen delade ut soppan ”utan hänsyn till person”. Han var helt rättvis och gynnade inte sina personliga vänner eller landsmän genom att fiska upp potatisarna till dem från grytans botten, medan de andra fick nöja sig med det tunna soppvattnet ”från ytan”.
Men det tillkommer inte mig att bryta staven över de fångar som lät sin egen klick gå framför allt. Vem vill kasta stenen på människor som ger sina vänner en fördel i en situation, där det förr eller senare blir frågan om liv eller död? Ingen har lov att ta upp någon sten, förrän han i absolut ärlighet har frågat sig själv, om det är säkert att han skulle ha handlat på annat sätt i motsvarande situation.”
Av Viktor E. Frankl
Ur Livet måste ha mening – Erfarenheter från koncentrationslägren
________________________________________________
Närhet, ljus, och ingen utanför,
en fattigmåltid, enkelt vin och bröd,
en kärleksfest med himmelskt överflöd
Gud är en av oss vid detta bord.
Svenska psalmboken 396:5
___________________________________________
"Positiva glädjeämnen fick vi sällan uppleva, inte ens de minsta. Jag kommer ihåg att jag en gång gjorde ett slags bokslut över lust och olust. Resultatet visade att jag bara två gånger på många, många veckor hade upplevt ett verkligt glatt ögonblick. Och det var de gångerna jag kommit tillbaka till lägret från arbetsplatsen och efter lång väntan släpptes in i köksbaracken och placerades i den rad som dirigerades till fångkocken F. Han stod vid en av de stora grytorna och öste upp soppa allteftersom arbetskamraterna defilerade förbi i rask fart med sina soppskålar framsträckta. Han var den ende av kockarna som inte tittade efter vem det var som räckte fram sin skål. Han var den ende som bokstavligen delade ut soppan ”utan hänsyn till person”. Han var helt rättvis och gynnade inte sina personliga vänner eller landsmän genom att fiska upp potatisarna till dem från grytans botten, medan de andra fick nöja sig med det tunna soppvattnet ”från ytan”.
Men det tillkommer inte mig att bryta staven över de fångar som lät sin egen klick gå framför allt. Vem vill kasta stenen på människor som ger sina vänner en fördel i en situation, där det förr eller senare blir frågan om liv eller död? Ingen har lov att ta upp någon sten, förrän han i absolut ärlighet har frågat sig själv, om det är säkert att han skulle ha handlat på annat sätt i motsvarande situation.”
Av Viktor E. Frankl
Ur Livet måste ha mening – Erfarenheter från koncentrationslägren
________________________________________________
Närhet, ljus, och ingen utanför,
en fattigmåltid, enkelt vin och bröd,
en kärleksfest med himmelskt överflöd
Gud är en av oss vid detta bord.
Svenska psalmboken 396:5
Jag vill att vi firar Nattvard i kyrkan varje Söndag.
Varför gör vi inte det om vi kan göra det?
Varför gör vi inte det om vi kan göra det?
Det är svårt det där, att inte favorisera de som ligger närmast hjärtat.
SvaraRaderaJa, det är nog så. Svårt...
SvaraRaderaJag undrar vem han var fångkocken F. Var han kom ifrån och om han överlevde. Om han överlevde hur kom hans liv att bli. Det sitter jag och fantiserar om... vi vet ju inte. Så länge jag inte vet låter jag min fantasistory få ett lyckligt slut.
Förmodligen gav han medfångarna en lika chans att överleva, jämnade ut oddsen litet, ...på nåt sätt.
//Ad Hoc