Tid för Fight-Club möte

Om några timmar ska jag iväg på ett NPF-möte. NPF står för Neuropsykiatriska funktionshinder - kan vara Adhd, Add, Damp, Tourett, Asberger, Autism, Trotssyndrom etc (sådana här sk. bokstavsdiagnoser).
Jag satt en dag för 2 år sedan, för att vara exakt den 13 september 2007 och ilsknade till över hur obefintligt stödet för målgruppen NPF är i kommunen.
Jag började då skriva ner ett projektförslag för en verksamhet för målgruppen vuxna med Neuropsykatriska funktionshinder.
__________________________________________
I förslaget beskriver jag den nuvarande situationen såhär:
-inget tydligt stöd/service i kommunen för målgruppen
- ingen mötesplats/träffpunkt
-det stöd/service som finns att tillgå är ej tillräckligt
-brist på samordning mellan de aktörer (otydligt ansvars- och rollfördelning) som kommer i kontakt med målgruppen
-bristande kunskap vad gäller NPF hos de aktörer som möter målgruppen
-bristande kunskap och information både i målgruppen och de aktörer som möter målgruppen
vad gäller bl a rätt till stöd enligt LSS, SoL och HSL mm
-ökat tryck på psykiatrin då målgruppen ökar
-en "tyst" målgrupp (kan uppvisa svårighet i bl a kommunikation, bemötande och förståelse av omvärlden). Kan leda till missuppfattningar och problem i bemötandet
-Får inte eller kan vara för högfungerande eller känner sig för främmande för att delta i verksamheter med fokus på psykiatriska sjukdomar då dessa inte är anpassade för målgruppen
-ingen fungerande intresseorganisation i kommunen som kan tala för målgruppen
-hög arbetslöshet i målgruppen

Därefter började jag titta bortom min kommungräns för att se vad dom gör för vår målgrupp i andra delar av landet, tex vad Stockholm, Jönköping och Luleå erbjuder och samlade ihop detta varefter jag skrev ner förslag på förbättring/utveckling.

Förslag:
En daglig verksamhet där den medverkande deltagaren individuellt och i grupp tillsammans med coach, lärare, projektledare, nätverk och andra deltagare kan få hjälp med att kartlägga sina resurser och begränsningar, formulera mål och medverka till att hitta sätt, att efter förmåga lära sig hantera, bygga upp och upprätthålla en meningsfull, strukturerad vardag efter behov.
Coacha/assistera deltagaren aktivt och engagerat och få denna att känna sig delaktig och motiverad att sjäv försöka påverka sin situation på ett bättre sätt än tidigare. verksamheten skall arbeta efter en helhetssyn. Verksamheten skall också vara en mötesplats som kan hjälpa till att bryta social isolering och skapa någon form av gemenskap, social samvaro där man kan lära känna andra i en liknande situation och upprätta kontakter i samhället.
-Skapa och upprätthålla ett samordnat och mer stabilt nätverk kring deltagaren och följa processen tills varaktig stabilitet har uppnåtts.
-Samordna och initiera kontakter och finna anpassade insatser som motsvarar deltagarens behov och ta tillvara på deltagarens unika resurser.
-underlätta informationsöverföring mellan deltagare och omvärld och rekrytering mellan arbetsgivare och deltagare.

Utslussning/rekrytering till (verksamhetsmål)
-Fast anställning, praktik studier.
-Annan för individen meningsfull ysselsättning och bättre livssituation.
Bättre handlingsförmåga/beredskap och ett stabilare mer samordnat nätverk.
-Utvärdering och uppföljning.

Jag har också gett förslag på samarbetspartners, finansiering och hur deltagare via bedömning och ansökan från olika instanser kan rekryteras till verksamheten.
_______________________________________

Det är det här jag pysslar med när jag inte är på jobbet... sliter med en dröm.
Under 2 år har jag suttit på otaliga möten med berörda myndighetspersoner, politiker, autistiska och ibland förtvivlade Adhd-polare, rest runt på studiebesök, e-postat och ringt runt, letat info på nätet, bistått handikappomsorgen då dom skulle söka EU-medel men som de lyckades skriva ihop så flummigt att dom fick avslag, jag har skickat kallelser som en idiot. Ibland är det svårt... om jag hade kunnat skriva någon tung titel framför mitt namn som tex Chef Ad Hoc då vet jag att jag får svar snabbt eller hänvisar att jag jobbar för den och den då kan det också bita och dom öppnar öronen. Jag har mest bemöts av frågan: "Jaha och vem är "Ad Hoc"? eller "Vem gör du det här för? Vilken organisation kommer du ifrån?" eller ett förvånat "Har du gjort det här? Men du har ju Adhd."
Efter 2 år känner jag mig litet trött på möten faktist. Trött på prestige mellan olika tjänstemän och nämnder. Trött på folk som säger Ja det ser bra ut men jag kan inte fatta beslut. Trött på folk som lovar guld och sen inte dyker upp på nästa möte. Trött på folk som klappar en på huvudet bara för att man har NPF eller ser förvånade ut när en Autist plötsligt öppnar käften och snackar tydligare än dom själva. Trött på att hitta delar av min projektbeskrivning i någon annan nämnds projektansökningar. Trött på att vänta på beslut. Trött på att hamna emellan som en dämpande madrass mellan förbannad Adhd-polare och luddig tjänsteman när Adhd-polaren inte längre orkar se att tjänstemannen sitter där i sin roll som tjänsteman och inte som privatperson som bara verkar hopplöst obegripligt oförstående. En del möten har varit rena Fight-Club... lite spännande ibland faktist. Nåt kul måste jag ju se i det här eftersom jag fortsätter. Eller så tycker jag det är så himla viktigt att jag inte kan sluta innan jag ser att det kommer att förverkligas alternativt sluta när jag ser att projektet är heldött. Förmodligen blir det väl så att nån får slita projektförslaget ur handen på mig, nån som säger:" Det är över nu. Slut. Du har gjort vad du har kunnat. Du måste lämna och gå vidare nu."

Så idag är det dax igen.
Psykiatrin här i kommunen är bra. Dom stöttar fortfarande upp. Det är också dom som sitter på bäst kunskap och har god kompetens vad gäller NPF. Dom har människor där som helt enkelt är görbra på NPF. Nu är det ju så att psykiatrin bara kan erbjuda utredningar, behandling i form av samtal och medicin. Efter det när man är utredd och behandlad slussas man ut till... ingenting.
Nu arbetar vi för att få till en informations och idéutbytardag här i vår kommun med olika aktörer- politiker, tjänstemän etc.

Norrland är intresserade av mitt projektförslag och undrar varför det går så långsamt här. Jönköping har redan en liknande fungerande verksamhet.
Jag förmodar att det är svårt att bli NPF-profet i sin egen hemstad.