Det finns ingen mer privilegierad position än den som har makt att utnämna sig till att bara vara en människa.
Heteronormativitet är antagandet att alla är heterosexuella och att det naturliga sättet att leva är heterosexuellt.
Begreppet heteronormativitet åsyftar institutioner, strukturer, relationer och handlingar som vidmakthåller heterosexualitet som något enhetligt, naturligt och allomfattande. Heteronormativitet grundar sig på synen på en binär könsuppfattning och en hegemonisk heterosexuell norm. Heteronormativitet är aktivt normerande, och allt det som faller utanför stämplas som avvikande och är/blir därmed fel, vilket uttrycks genom allt från fängelsestraff och våld (se. ex Ugandas antigaylagförslag som innebär fängelse och dödsstraff) till mer svårgripbara uttryck som marginalisering, osynliggörande, stereotypisering, kulturell dominans och homofobi.
Begreppet heteronormativ har nu (mer eller mindre uttalat) blivit tydligt i samband med Svenska Missionskyrkans diskussioner angående samkönat äktenskap. Vanligt förekommande i diskussionen är att de som tagit sig tolkningsföreträde delar upp människor i syndare och riktigt frälsta. I kategorin syndare ingår hbt-personer. Vilka de menar som ingår i den priviligierade kategorin frälsta vet jag inte, kanske talar de om sig själva då de tar sig rätten att kategorisera och i ett ovanifrånperspektiv placera människor i syndfack efter den tolkning som fungerar bäst för att deras egen världsbild ska gå ihop. Om de själva betraktar sig som syndare så ger dom intrycket av att vara mindre syndare då de många gånger är snabba att tala om för oss hbt-personer hur syndiga vi är i syfte leda oss till frälsning. Denna vilja att rädda oss hbt-personer från den person som Gud skapat oss till, till någon som de själva efter sin egen tolkning anser att Gud skapat oss till är som frälsningsargument lika ologiskt som att en blind ska försöka leda en annan blind. Dessutom är det väldigt besservisseraktigt.
Exempel ur diskussion ang. Lars Arnells hbt-Bibel :
"---texten är intelligent skriven och kan sägas utgöra en bra sammanfattning av den bästa argumentation som finns kring homoäktenskap.---På så vis är den väl värd att lära känna och ta på allvar, så att man inte bara argumenterar mot de sämsta företrädarna. Vilket ju är lite väl lättköpt, ungefär som när vissa på andra kanten älskar att fokusera Åke Green med alla hans blottor istället för t.ex. Stefan Gustavsson och andra intelligenta företrädare för heteronormen."
”---om vi sammanställer homosexualitet och enkönade äktenskap med uppenbar destruktivitet som självmordstankar och alkoholism, eller med tempelprostitution --- så uppnår vi inte förståelse för ens en moderat heteronormativitet, bara förtvivlad oförståelse för våra attityder---"
I slutet av 1800-talet definierades och patologiserades homosexualitet som en avvikelse. Samtidigt slog den nya rasläran igenom och idéer om könsskillnad mellan kvinnor och män skärptes. På så sätt kom homofobi, sexism och rasism att samverka till att heterosexualitet, manlighet och vithet blev norm.
Heterosexualitet må vara statistiskt sett den vanligaste formen av sexuell samvaro men det statistiska genomsnittet är beroende av moraliska etablerade normer. Det är heteronormativiteten, inte heterosexualiteten i sig, som garanterar dess status som norm genom att definiera och utestänga det onormala.
Norm
-en regel som hänför sig till ett ändamål, ett ideal,
-framträder begreppsmässigt inte bara som en speciell sorts regel, utan också som ett sätt att skapa dem, och som en värderingsprincip,
-ett medel till förverkligandet av det som värderas högt av den samhällsgrupp som bejakar dem, -de sociala regelsystem som i praktiken ofta förblir osynliga ända tills någon/något bryter mot dem.
Normsystem
- anger det normalas mönster som individers handlingar bör överensstämma med.
Normalitet
-den trygghet som infinner sig vid känslan av att inte vara avvikande,
-en bärande princip är att den priviligierade sällan inser sitt eget privilegium. Hon eller han identifierar sig som ”självklar” och ”bara som människa” vilket är det vanligaste tecknet på att inte ha reflekterat över det sociala privilegiesystem som delar in människor i olika kategorier beroende på sexuell orientering, kön, hudfärg och samhällsklass.
Normativitet
-ett föreskrivande begrepp som innehåller ett eller flera sociala och moraliska krav på att människor följer regler som andra har beslutat om,
-utgör det maktsystem som viktmakthåller och backar upp normer,
-starkt kopplat till något som upplevs som påtvingat vilket i sin tur tyder på förtryck. Förtrycket finns i normer, sedvanor och symboler som aldrig ifrågasätts. De finns i föreställningar som ligger inbäddade i traditioner och institutionaliserade regler och rutiner och att de samhälleliga konsekvenserna av att dessa regler och rutiner är allmänt omfattade och åtlydda.
Begreppet heteronormativitet användes för första gången av queerteoretikern Michael Warner i antologin Fear of a Queer Planet-Queer Politics and Social Theory (1993).
Wiki om queerteori: http://sv.wikipedia.org/wiki/Queerteori
Niklas Olaisons (präst Sv.k.) blogg om queerteologi: http://www.queerteologi.se/
Litteratur
Ulrika Dahl; Det viktigaste är inte vad extremisterna tycker utan vad den stora majoriteten gör-En kunskapsinventering av forskning om homofobi och heteronormativitet (2005), Forum för levande historia och HomO-Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning (HomO ingår nu i DO-Diskrimineringsombudsmannen).
Tidigare inlägg om exkluderande processer:
1-Vi och Dom
2-Främling
3-Stigmatisering
4-Fördomar
5-Stereotyper
Ad Hoc
SvaraRaderaDu har gjort ett fantastikt bra arbete att sammanställa dessa inlägg om exkluderande processer.
Benny
Tack Benny. Har några exempel på exkluderande processer kvar såsom homofobi och diskriminering innan jag känner mig nöjd (kanske tre-fyra exempel till). Funderar på att därefter gå på några definitioner och begrepp tillhörande inkluderande processer tex mångfald och tolerans för att balansera upp det här. För det här exkluderandet går att göra något åt. Vi människor är bra på att ställa till det för oss men vi är också bra på att rätta till det... sådana goda exempel finns också. Därefter skall jag nog återvända till mina älskade hbtq-helgon och martyrer(också en del av den klassiska tron som sträcker sig längre tillbaka än bara till 1800-talets viktorianska moralteologi och som man kan hitta i våra urkyrkliga gömmor)...bara för att jag kan och vill.
SvaraRadera/Ingela Adhocen
Peter Svanberg i Missionskyrkan berör ämnet Exkludera/inkludera på sin blogg, han kallar det:
SvaraRadera"Inklusiv eller exklusiv?"
I Nedan stående länk delar jag mina tankar kring detta.
https://www.blogger.com/comment.g?blogID=7669305749558120849&postID=2851275500502413130
Ingela ha en välsignad dag!
mvh. Inge
Hej Inge. Du och jag har inte helt olika åsikter allt. Det är ju bra.
SvaraRaderaMed tanke på vad jag har skrivit i ovanstående så betraktar jag inte hbt som en synd, inte heller utlevd hbt som en synd. Däremot kan jag hitta på saker som inte är bra (synda) både mot andra och mig själv.
Måhända att du ser annorlunda på detta vad gäller synd och hbt och då är det väl så. Hbt är min identitet och den vill jag ha ifred och fredad. Precis som din identitet är din.
Önskar dig en god dag också.
/Ingela
Jag tycker heteronormativitet begränsar oss alla, förminskar oss, precis som vi alla blir förminskade av rasism och sexism. Det hindrar oss från att se människor ordentligt när vi tittar på varandra genom fördomarnas glasögon. Hej från Elisabeth
SvaraRaderaHej Elisabeth. Jag hörde nån säga att i samma stund som man börjar att dehumanisera (förminska) en annan människa börjar man att dehumanisera (förminska) sig själv ...därför att vi hör ihop i det stora hela och det ena påverkar det andra.
SvaraRadera/Ingela
Ingela kära syster, jag beundrar verkligen dig och ditt otroliga engagemang och den energi du lägger ner på att bevisa något som du säger är din identitet. Jag har läst flera av dina inlägg och känner stor respekt för dig som människa, jag delar dock inte din uppfattning i HBT frågor, men jag vill verkligen inte vara farisén som dömer eller ondgör mig över synden i min broder eller syster, jag tror vi alla brottas med olika saker i våra liv, alla har vi syndat inför Gud, alla vill vi känna oss normala och inkluderade. Jesus hade en för kärlek till syndaren och de som var avvikande på olika sätt. Han var skarp och tydlig mot de egen rättfärdiga, de som påstod att de var rättfärdiga genom sina gärningar, de som såg ner på andra men missade sin egen synd. Jesus hatade (hatar) synden men älskade (älskar)syndaren. Det finns hopp för oss syndare! Låt oss inte luras av pastorer och ledare som predikar ett annat evangelium och förvanskar bibelns budskap, de som rättfärdiggör det som bibeln kallar synd. Människan har från syndafallet försökt rättfärdiggöra och bortförklara sin synd inför Gud och människor, men det enda som ger frid och ro i vår själ är att bekänna våra synder inför Jesus, då får vi ta del av hans försoning på Golgata kors och bli renade i lammets blod. Jesus rättfärdigade aldrig synden men rättfärdigör syndaren genom att vi får möta och bekänna hans stora kärlek till oss då han dog för oss. Ingela vi får inte låta oss luras av ormens budskap, tiden är kort, Jesus kommer snart för att hämta sin brudaskara, är vi redo? Eller har vi saker i våra liv som vi innerst inne vet är fel, något vi inte vill släppa? Saker som kanske gör att vi riskerar att missa målet? Gud välsigne dig Ingela. Livet är en kamp men med blicken på Jesus kommer vi att nå målet.
SvaraRaderamvh. Inge