Måndag eftermiddag för snart två veckor sedan var jag på väg till jobbet och råkade hamna på en olycksplats. Satt på bussen. När den svängde in på stationen där jag skulle byta till pendeltåget hördes en ovanlig tågsignal. Jag, precis som alla andra tittade ju givetvis åt det håll där det smällde till och jag kände mig helt dum i huvudet till en början för jag fattade inte riktigt vad jag stod och tittade på. Jag var inte beredd på det jag såg helt enkelt. Det stod något om det i lokaltidningarna, om mannen som försökte korsa tågspåret och som träffades av ett passerande tåg i full fart.
Det var vid den tiden alla ungdomar slutade skolan för dagen så på stationsområdet och perrongerna var det fullt med människor, många ungdomar, och det samlades mer människor eftersom trafiken stannade upp. Sen var allt bara bedövat sorgligt och tyst. Räddningstjänst och krisgruppen kom snabbt till platsen och samlade ihop de som direkt bevittnat själva olyckan. Jag kom på en av de extrainsatta bussarna och kunde åka till jobbet.
Idag läste jag i Tidningen Norra Halland om två tjejer på gymnasiet som kom dit samtidigt som jag och som också har haft svårt att somna på kvällarna efter olyckan. Nu har dom börjat samla ihop namn för en ökad säkerhet på Kungsbacka Station. Dom har fått in 600 namn och hoppas att det kan vara ett sätt att påverka banverket och andra makthavare att sätta upp ett staket mellan spåren så att det blir svårare att försöka gena mellan perrongerna. Lars Schlyter, chef för sektionen för anläggningsdrift, säger att det måste prioriteras. Redan i år ska det komma upp signaler som varnar för passerande tåg och dom utreder nu om det går att sätta upp staket.
Den 11 februari 18.00-22.00 ska ungdomarna ha en kampanjkväll på Ungdomshuset Elektronen här i Kungsbacka med information och musik. Det är bra.
Hjälp ungdomarna med namninsamlingen, sätt upp det där staketet och sluta gena mellan perrongerna.
Den största säkerheten är ju att tänka själv. Det där sista tycker jag var bäst av allt. Sluta gena. Jag känner väldigt med den person som körde tåget (förutom anhöriga till den som dog). Det säger sig självt att gå på säkra övergångar när man har med fartvidunder som tåg.
SvaraRaderaPerrongen där vid ga stationshuset är ganska låg och avståndet ser ofarligt ut men kommer man ner på spåret har man ingenstans att ta vägen eftersom det är stora plastkupor där vid undergången. Om det är ett av de tågen som dundrar förbi i 170-200 km/h så är de förmodligen svåra att höra när de kommer och svåra att se när där rör sig mycket folk. Det fattar inte jag! Att tåg i den höga hastigheten får bränna igenom en station pga att spår inte är en allmän plats utan klassas som ett slutet system. En annan orsak är att hålla tidtabellen och att de kan förlora passagerare om de sänker hastigheten. Jag tycker att ha bråttom är en kass ursäkt för att köra i 170 km/h + genom ett stationsområdet där det rör sig mycket människor i olik åldrar och där bara är en målad varningslinje på nån meter mellan människa och tåg. Människor är ju människor och människor kan ju hitta på allt möjligt och omöjligt. Så sluta gena en gång till och upp med ett staket som gör det lite krångligt och saktar ner så man hinner fundera på varför det står nåt i vägen och sluta tågen att köra förbi så fort i alla fall de tider då där rör sig så mycket människor.
SvaraRaderaNu skall jag fara till kyrkan. Ha en bra Söndag Erica och alla andra.
/Ingela
Ha en härlig vintrig söndag du med Ingela
SvaraRadera