Tankar om begreppet "Älska syndaren men hata synden"

Begreppet ”Älska syndaren men hata synden” är något som hbt-personer får höra då och då. Det är som begrepp eller typ av förbön en extremvariant där ”syndiga” handlingar och personlighetsdrag förväntas med kirurgisk precision kunna skiljas från personen som om man ömsar skinn. Det är en falsk dikotomi som används för att härska i debatter då det målar upp en bild av att det endast finns två alternativ att välja mellan. I detta fall handlar begreppet "Älska syndaren men hata synden" om att tvingas välja mellan den man är (hbt) och det man gör (leva ut sin kärlek) och begreppet används som ursäkt för ett fördomsfullt beteende mot någon som betraktas som en avvikare.

De som använder detta begrepp där de menar att de älskar den homosexuella ("syndaren"), men hatar homosexualiteten ("synden"), skaffar sig på så sätt en ursäkt att driva och förespråka diskriminering och inskränkningar av rättigheter då de ju bara menar sig kämpar mot synden, av kärlek för syndaren. Detta begrepp liksom den tystnad som vi hbt-personer kan mötas av i en del kristna sammanhang när vi utsätts för fördomsfullt beteende är ett otäckt men effektivt sätt att bagatellisera vår situation och stänga oss ute från livsgemenskap på alla plan.
När jag hör den här ”kristna” slogan sägas till mig "Älska syndaren men hata synden" då tänker jag ofta på Pontius Pilatus-en person som tvår sina händer när hbt-personer diskrimineras, förföljs, förtrycks, misshandlas och tom dödas pga av att det finns personer (ofta samma personer) som med auktoritet och tolkningsföreträde och makt förkunnar att hbt är en synd. I ett sådant sammanhang tex i vissa frikyrkomiljöer där detta begrepp uttrycks mot hbt-personer finns inget evangelium.
Evangeliet finns däremot i vår lag som skall skydda hbt-personer mot ovanstående förtryckande handlingar. Tyvärr når inte alltid denna lag in genom kyrkporten.

Att leva ut sin hbt
En del samfund har inställningen att den som lever ut sin homosexualitet inte kan bli församlingsmedlem eller pastor.

Om detta har pastor Ulf Ekman sagt följande:
”Vi lär och undervisar att Gud älskar alla människor, men en praktiserande homosexuell som inte vill söka hjälp och inte betraktar detta som synd kommer i konflikt med den undervisning vi har och det som Guds Ord säger. Och då finns inga förutsättningar för att bli medlem hos oss.”

Hbt är inte någon sjukdom/lidande i sig och skall inte betraktas som en synd som behöver sökas hjälp för att bli fri ifrån. Hbt är ett uttryck för en naturligt skapad mänsklig variation och inte något fel som måste rättas till… lidandet uppstår däremot i vissa miljöer och i relationer som inte tillåter variationer.
Att vara hbt är för mig ingen handling, inget val. Det är så jag är skapad. Däremot kan jag välja eller tvingas att dölja min läggning för att slippa drabbas av fördomsfullt bemötande. Detta skulle för mig innebära att jag går in i en livslögn som är mycket värre än att leva som den Gud skapat mig till.
Om Gud har skapat mig som homosexuell för att någon person eller kyrkoordning skall hänvisa mig till ett liv i ensamhet och celibat och därmed förneka mig den djupaste kärleken i ömsesidighet som man kan finna tillsammans med en annan person är den största grymheten. Det är inget liv för någon människa som är skapad till gemenskap.

Jesus botade lidande. Han gick inte omkring och fixade till avvikare för att de skulle passa in i kontexten. Han lyfte in människor i gemenskapen, sprängde gränser och gjorde delaktigheten och gemenskapen större. Jesus mötte människor i ögonhöjd och inte i det slags ovanifrånperspektiv som ges uttryck för då man tar sig rätten att tala om för en annan människa att denna skall böja sina knän eller sin stolta nacke inför Gud och bekänna sina synder. Så länge Herren är min herde kommer ingen människa få mig att böja knä inför Gud på grund av att jag är hbt. Gud är redan närvarande i mitt liv och inget jag går runt och väntar på i någon slags rädsla. Ingen människa kommer att få mig att be om förlåtelse för en synd som inte är någon synd. Gud är ingen som man kan hota eller skrämma en människa till genom skuld och skambeläggning och bindande i falsk synd. Det är synd när ens tro går ut över en annans människas värde och fria vilja.
Det finns så många ställen i Bibeln som talar om nåd och kärlek och befrielse och hopp och ändå finns det de som väljer att lyfta upp synden och tala om helvetet och Guds vrede framför överlåtelse. Människor behöver hopp och befrielse från rädsla, tröst och upprättelse och trygghet i relationen till Gud, inte bindas i fördomsfull hopplöshet.

Min läggning har med mitt jag att göra och rätten till sin identitet är ingenting som någon egentligen skall behöva argumentera för eller försöka bevisa.
Gud såg mig innan jag fanns till och när han skapade mig visste han precis vad han gjorde och det var gott.
Ställ Jesus i centrum istället för att gömma honom bakom er rygg så att jag och andra som ni betraktar som avvikare inte behöver nå honom indirekt genom ombud och villkor då jag vet var jag ska finna honom.
Börja fokusera på er egen frälsning istället för den beror inte på om jag är hbt eller inte.