Jag tycker inte om uttrycket "Hälsan tiger still". Jag vet inte ens om jag tror på det. Jag hörde en historia en gång om ett barn som trillat ner och satt fastklämd i en djup brunn. För att alls kunna nå fram till barnet var räddningspersonalen tvungen att gräva sig ner i en parallelltunnel. Det tog tid och chanserna att få upp barnet vid liv minskade ju längre tiden gick. En läkare i räddningsteamet sa: "Så länge barnet har ork och kraft att skrika och gråta vet vi att vi har en god chans."
Så tystnad behöver inte alls betyda liv och hälsa.
Idag har Ulf Carmesund på Kristen vänster/Broderskaparnas blogg skrivit ett öppet brev till Svenska Missionskyrkans styrelse. När han i det öppna brevet talar om den tysta majoriteten som åberopats i olika utspel så syftar han förmodligen på formuleringen i evangelisternas upprop Det är med smärta där de säger sig "höja rösten tillsammans med de tysta i landet".
Ett bekymmer i detta tycker jag är att det finns personer bland dessa de sk "tysta i landet" som inte har fått veta vad evangelisterna har använt deras röst till. Då uppropet inte har gått ut till församlingarna innebär detta att det finns personer som inte har fått ta del av uppropets innehåll som evangelisterna med sin formulering sägs tala för. Detta har blivit tydligt i en del kommentarer där man efterfrågar uppropet innehåll.
Ur Ulf Carmesunds öppna brev till SMKs styrelse
den 26 januari 2010
--------------------------------------------------------
”---Kyrkan bör sätta kärlek i centrum för äktenskapet, och därmed bidra till att tvätta bort bilden av homosexualitet som lika med promiskuitet. Vi är en aktör i det svenska samhället och i den världsvida ekumeniska gemenskapen, och det kräver att vi agerar med omsorg om den människa Gud skapat. Svenska Missionskyrkan bör ge kärlek mellan människor med samma kön den sociala legitimitet som äktenskapet erbjuder. Genom att öppna vår kyrka för dessa äktenskap medverkar vi till att göra hela samhällsgemenskapen mer inkluderande och till en levande gemenskap där fler känner sig välkomna.
De som engagerat sig hårt emot äktenskap mellan människor av lika kön kan ibland ge intryck av att de är många och att de representerar en tyst majoritet. --- som ibland åberopats till stöd för olika utspel. ---”
------------------------------------------------------
Hela inlägget på Kristen Vänsters blogg: Kristendom är inte en äktenskapspolis eller en skola i fortplantningsteknik
En annan person som reagerat på evangelisternas upprop är Rune Forsbeck -ledamot av Svenska Missionskyrkans teologiska kommitté. Den 14 januari 2010 publicerade Tidningen Sändaren hans inlägg: Svaga argument från de nitton evangelisterna
Beslutet som kommer att fattas under årets kyrkokonferens i Örebro kommer att ha betydelse för Svenska Missionskyrkan då det handlar om vi framöver vill vara en öppen kyrka för alla människor som söker sig dit eller en sluten kyrka för de som Missionskyrkan villkorar in. Motionstiden till årets kyrkokonferens gick ut strax efter att arbetsutskottet beslutat överpröva det beslut som innebar ett Ja till samkönat äktenskap fr o m 1 mars 2010. Det innebär att frågan och verkställandet av det första beslutet skjuts fram till konferensen att besluta om. Det innebär också att man skjuter frågan om ordination för hbt-personer åt sidan. Så det har varit orättvist svårt att hinna med att agera i allt beslutsdribbel.
De motioner som hittills har kommit in är övervägande emot samkönat äktenskap eller för att avsäga sig vigselrätten eller för att skjuta frågan på framtiden för bättre beredning.
Trots att motionstiden har gått ut så tror och hoppas jag att varje röst från "de tysta i landet" som är för äktenskap för samkönade som når fram till SMKs styrelse och annan media spelar roll när det kommer till den dagen då beslutet skall tas på konferensen. Jag tror att styrelsen behöver få höra att de har stöd i det första Ja-beslut de tog. Det betyder också mycket för oss hbt-personer som berörs av detta att höra dessa röster som kommer ur tystnaden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar